Jag har den senaste tiden medvetet spelat mot de enligt mitt tycke svåraste heads-up-motståndarna: ryssarna och ukrainarna. De sitter inte där för att underhållas. De sitter där för att iskallt och systematiskt grinda in pengar. Som stor schacknation är de både analytiska och smarta. Lägg till den naturliga hungern efter pengar och du har för ögonen en tuff motspelare.

Dusterna mot dessa spelare sker på låga bord och även om jag inte förlorar särskilt många big blinds per timme så spelar jag mot dem enkom med syftet att utveckla mitt eget spel. Se det som privatlektioner till en okej taxa.

En gemensam, men självklar, faktor som dessa österlänningar har förstått är värdet av positionen. De höjer i det närmaste varje knapp och ur position preflop står oftast valet mellan vik eller trebet. Sådana spelare är jobbiga. När väl de väljer linjen att bara synar pre slaskar de ofta på en checkhöjning när man sjunger ut sin kontsatsning. Eftersom man träffar sällan nog för att bjuda till dans varje gång orkestern spelar tvingas man ofta att vika lägen där man leder. Som tidigare nämnt är just spelare som spelar tillbaka mot en är bland de tuffaste man kan möta i en heads-up.

Idag spelade jag $1-2 heads-up mot en britt. Jag provade med att köra detta stråk och checkhöjde var och varannan kontsatsning. Men han fattade galoppen och började svara med samma mynt. Då och då minihöjde han också mina floppcheckhöjningar tillbaka. Flertalet av dem var säkerligen blockbets och infohöjningar, men han gav gott svar på tal och jag blev en insikt rikare. Det kom till min insikt att framgångsrikt heads-up-spel också kräver en stor mängd fantasi och kreativitet. Att ständigt och outtröttligt variera sitt spel för att vilseleda. Att hela tiden besvara motståndarens tilltag med oförutsägbara arsenaler.

Som vanligt följer du mig dagligen och slaviskt (som ryssen skulle säga) i min konstant växande blogg.

/DÖDARN

Har du frågor, kommentarer eller funderingar kan du maila mig på dodarn@comeon.com