För er som slarvat med att läsa min dagliga blogg (aja baja!) har jag varit i Jordanien i en knapp vecka med farsgubben. Du kan läsa utförligt om den i bloggen .

I onsdags åkte vi äntligen tillbaka från det, av påstridigt aggressiva och otrevliga försäljare i gross, förstörda Petra; tömda på både individuellt mänskligt värde och onödigt mycket hustlade pengar. Vår taxichaffis tur och retur, en egyptisk gästarbetare kring 50-strecket, körde oss till en förmånlig penning körde oss ner, övernattade på egen bekostnad och körde oss sedan tillbaka till Amman dagen därpå. Han var inte det minsta pushig eller påfrestande, utan tvärtom tålmodig, artig och tystlåten (han gavs en mycket generös dricks väl tillbaka på hotellet eftersom farsan och jag vill uppmuntra sådant beteende. Han sken upp som ett barn som hittar tvåoutsklonken på river). På vägen till Amman körde han oss via depåstoppet Döda Havet.

Som vi alla lärde oss i femte klass är Döda Havet ett oerhört salt vatten som innehåller ganska exakt en tredjedel salt (drygt 33% salt!). Detta innebär att vattnet bär med sig en oerhörd flytförmåga. Smakar du en droppe saltvatten från de vatten som omringar Sverige så smakar vattnet ungefär lika salt som saltet direkt från ett saltkar. Vattnet i Döda Havet är så salt att det måste upplevas för att förstå. Jag smakade en droppe och ansiktet skrynklades ihop som om injicerad med industriell botox. Föreställ dig salt i en ytterst koncentrerad form. Så smakar Döda Havet.

Sittande i vattnet med fötterna ovanför ytan skenade tankarna iväg på poker och om dagens nätklimat vars klientel tycks inhysas av lika många yrkesspelare som Döda Havet har saltprocent. Pokervattnet har alltid varit salt, men förr i tiden, för sju åtta år sedan, var saltnivån 3,9% liksom salthalten i ett vanligt hav. Visst kändes salterna av även på den tiden då ett fåtal duktiga spelare dammsög bottnen från slam, men en kallsup innebar inte de kväljningskänslor som väcks med dagens salthalter.

Skyltar avrådde starkt från både dykning och bröstsim eftersom minsta droppe i ögat skulle medföra överdriven, och för många oföreställbar, smärta. Att dyka online efter det smaskiga slammet på bottnen (att skotta) lämnar de flesta försökande kväljande efter de brutala saltkoncentrationer som fräter sönder deras bankrullenjurar. Det funkade förr, i haven där saltkoncentrationen var den normala 3,9%, men idag flyter gamla storgäddor fort upp till ytan som de dödade fiskar de är. Att simma bröstsim framåt (det vill säga att inte använda sig av statistikprogram) som en annan dinosauriepensionär betyder också det en trubbig resa mot målet där du får räkna med många obehagliga saltstänk i ögonen och en och annan droppe in i näsan.

Pokervärlden online tar lyckligtvis nya svängningar, många av dem till det bättre, och nätverken sätter aktivt fler och fler käppar i hjulen för de fiskar som lärt sig överleva i Döda Havet och som har tömt vattnets ekosystem på både yngel och småfisk. Nätverken är idag angelägna om att döda dessa överlevare med ambitionen att sänka havets salthalt till den gamla, normala nivån och åter fylla på det med ny, glad fisk – fisk som har en chans att överleva.

Som vanligt följer du mig flitigt och dagligen i min konstant växande blogg.

/DÖDARN

Har du frågor, kommentarer eller funderingar kan du maila mig på dodarn@comeon.com