I går tog jag upp tarotkortleken (se inlägg nedan), och nämnde att den ursprungligen inte varit något spåverktyg – samt att det faktiskt finns ett antal gamblingkortspel med just tarotkorten! För den som aspirerar på att vara allmänbildad gambler återger jag därför reglerna till ett sådant här: det är ett franskt gamblingkortspel, och under namnet triomphe forcée känt ända sedan 1600-talet samt besläktat med spelet femkort. Det är helt enkelt ett av dessa hasardspel som alltid uppfinns så snart det finns någon form av kortlek tillgänglig. Det spelades förr inte enbart bland legoknektar och inom underklassen, utan även i de så kallade finare salongerna.

Antal spelare: 4-8. Observera att turordningen går motsols runt bordet, inte medsols.

Antal kort: 78, dvs. en ”vanlig” tarotlek.

Så här spelar ni: Alla satsar ett överenskommet belopp i potten, till exempel 10 kronor var eller vad ni nu är överens om. Given ger sedan 5 kort till var och en, ett och ett.

Om någon har fått Döden, la Mort, trumfkortet nr 13, visar han/hon upp det och har genast vunnit hela potten.

Har ingen Döden, ska spelarna i tur och ordning, med början på förhand till höger om given och vidare motsols, deklarera och visa upp om de fått ett eller flera av de tre korten Narren (le Fou), Magikern (le Bateleur, trumfkortet nr 1) eller Styrka (la Force, trumfkortet nr 11).

Den som har antingen Narren eller Magikern får tillbaka lika mycket som han/hon satsade (dvs man får insatsen tillbaka plus lika mycket till ur potten); den som har bägge korten får tillbaka dubbelt så mycket som sin insats (= insatsen tillbaka plus dubbelt så mycket); och den som har Styrka får tillbaka dubbelt så mycket som sin insats. Skulle någon ha alla dessa tre kort på handen, får han/hon förstås tillbaka fyra gånger så mycket som han satsade (= insatsen tillbaka plus fyra gånger så mycket ur potten). Om potten efter detta är tom, blir det genast insamling av korten, nya insatser och en ny giv. Finns det däremot pengar kvar i potten, spelar man nu stickspel på sedvanligt sätt.

Förhand (den till höger om given) spelar ut ett kort till första sticket: vilket kort som helst. Man spelar som i vanlig sticktagning och måste följa färg; kan man inte det måste man spela ett trumfkort om man har något; saknar man även trumfkort får man däremot saka vilket kort som helst.

Trumfkorten utgörs förstås av korten i den s.k. arcana major (alltså de 22 speciella korten med exotiska motiv, se exempel ovan), i rangordning efter nummer. Inleder någon ett stick med ett trumfkort, måste man om möjligt också svara med ett trumfkort; trumfkorten räknas alltså som en femte färg. Ett stick vinns av det högsta kortet i utspelsfärgen, eller av det högsta trumfkortet. Vinnaren av ett stick spelar ut till nästa.

Observera att de kort som eventuellt visades upp (av Narren, Magikern och Styrka) deltar som vanligt i stickspelet. Narren (som i vissa tarotlekar är onumrerad, och i andra har nummer 0) utgör det lägsta trumfkortet.

Den som får flest stick vinner allt det som är kvar av potten. Har två spelare vunnit två stick var, vinner den som först tog sitt andra stick. Har fem spelare däremot vunnit ett stick var, vinner den som tog det allra första sticket.

Inte svårt alls, som synes. Och nog kan det väl vara kul att kunna ett gamblingspel med denna udda kortlek? Alltid kan det chocka någon i bekantskapskretsen som envist tror på spågummestruntet…