En vän som jag umgicks mycket med under de större pokeråren, låt kalla honom ”Kalle”, och som råkade vara från samma stad som jag åkte ofta hem till varandra och grindade från varsin laptop. Han spelade på sina sidor och jag på mina. Emellan diskuterade vi händer, strategi och turades om att få tiltutbrott och tauntrum när orättvisor stal från våra hårt hopgrindade rullar.

Det finns två typer av vinnande spelare. Den ena kategorin innefattar rå talang. Den andra kategorin innefattar de motiverade. De som inte räds träning, studier och slit. Men man klarar sig inte med bara det ena. Nej, för att nå någonstans krävs en mix av båda.

Problemet med råa talanger är att många av dem per automatik tror att allt de rör blir till guld. De tror att träning är någonting för den dumma massan, inte inbegripande dem själva. Talanger som inte lämnar detta tankestadium når sällan betydande långt, oavsett område.

Problemet med de motiverade å andra sidan är att de ibland stångar huvudet i väggen när de istället borde ge upp. De som inte inser att det inte finns nån talang att bygga vidare på och som är övertygade att framgång väntar den som aldrig ger upp.

Det är ingen tillfällighet att rå talang och motiverat slit i en enda kombination. Du kan inte finna en endaste elitspelare som inte ägnat hundratals, om inte tusentals, timmar åt att äta, andas och skita poker.

Likaså är det ingen tillfällighet att det 2005-2007 pumpades så mycket pengar in i onlinepokersfären. Tio insättningar följt av lika många gulningar krävdes det för gemene pokeraspirant att inse att problemet inte berodde på rigg utan på brist på talang. Det skulle inte spela någon roll om 97-procentskaran så vigde sina liv åt poker, för de skulle aldrig nå någon framgång ändå.

Kalle är och var en mångfacetterad man och en talang inom många områden. Inom poker var han talang nog för att klättra upp på en stadig NL1000-nivå. Men mestadelen av hans nivå kom från idogt och bångstyrigt kämpande. Att ge upp existerar inte i hans världsbild (vilket också är anledningen till att han är omåttligt framgångsrik med tjejer, eftersom ett ”nej” inte är ett nederlag och likaså alltid kan övertalas till ett ”ja”).

Arbetande på ett tillfälligt jobb som han hatade över allt annat på denna jord; ett enligt honom hjärndött och fördummande arbete, nosade han sig till poker. De första fem insättningarna gick åt helvete. ”Lärdomspengar!”, resonerade Kalle. Efter 20,000 kronor i lärdomspengar vände vinden och Kalle började vinna, om än med orkansvängningar med tanke på hans minst sagt lösa spelstil. Vinsterna var en trend som kom att hålla i sig en stund. Men en dag tog det stopp och han brände hela rullen på ett års envist grindande. Talangen tog slut och kvar fanns bara ren vilja. Det han en gång hade lärt sig funkade plötsligt inte längre. Ovetande (eller ovillig) att ändra och uppdatera sitt spel var gulningen ett faktum. Gulningen kom och han fortsatte att spela från en höglimitspelande kompis konto. Det gick allt annat än bra och karriären och deras vänskap kraschlandade.

Hur tråkigt jag än tycker att hans pokeröde är, lika övertygad är jag om att hans mindset kommer att ta honom omåttligt långt en vacker dag. Men för detta krävs att Kalle lär sig att man inte kan köra jorden runt på ett par däck. Någon gång då och då måste man stanna och laga punkteringen.

Jag brukar säga att Kalle antingen kommer att sluta som uteliggare eller också bli Sveriges rikaste entreprenör. Ges han bara nog med chanser så är det bara en tidsfråga innan det smäller. Problemet med denna skara brinnande själar är att de ibland inte ser skogen för alla träd. Den dag Kalle kan stiga ur sin bil och bedöma dess körduglighet och vad som ska fixas, den dag kan han gå precis hur långt som helst.

Som vanligt följer du mig flitigt och dagligen i min konstant växande blogg.

/DÖDARN

Har du frågor, kommentarer eller funderingar kan du maila mig på dodarn@comeon.com