Eftersom det var ett tag sedan mitt förra bildsvep, och eftersom helgen stundar, ska jag i underhållningssyfte bjuda på ännu ett bildsvep med sådana bilder som jag tagit här och var och som har med spel och gambling att göra – eller åtminstone ibland med lite fantasi framstår så!

Cigaretter av märket Blackjack, avfotograferade i Macau…

Den här vackra handväskan, den perfekta presenten till varje kvinna i gamblingbranschen, såg jag i ett skyltfönster på St. Maarten:

Och vad sägs om receptet på drinken ”Magic’s Lots O’ Luck”, avfotograferat på en utomhusbar tvärsöver gatan från kasinot på St. Maarten där Unibet Open spelades i december?

Som omväxling en vägskylt söder om Helsingborg, för den som ser sig om efter en tursam plats att bosätta sig på:

På flygplatsen i Istanbul gjorde man i höstas reklam för klädmärket Emiliano Zapata… med hjälp av ett parti poker…

Och här något allvarligare: en affisch för en organisation mot spelmissbruk, och fotograferad i Hongkongs tunnelbana:

I ett antikvariat i London såg jag en gammal bok om gruppen Beatles, illustrerad med kvartetten på var sitt ess på omslaget – och med autografer!

Och ytterligare en plats att föredra för den vidskeplige såg jag i Kota Kinabalu på Borneo: ett hotell med namnet Big Luck…

På Arlanda förra året kunde man köpa en flaska Southern Comfort ihop med en kortlek och några pokermarker, som ett specialerbjudande:

En nyutkommen tysk deckare, här på ett varuhus i Nürnberg, har lånat sin titel och sitt tema från det populära tyska kortspelet Schafkopf (”fårskalle”):

I Las Vegas hade rumsnyckelkorten på Rio, spelplatsen för WSOP, temat och dekoren ”Hjärter Tjuv” för tre år sedan:

Och taxiföretagen i Las Vegas förnekar sig aldrig när det gäller att appellera till kundernas vidskeplighet – så här är en bil från företaget Lucky Cab:

I Mexiko inkluderade julskyltningen 2011 spelkortsdekor, av någon anledning…

Och avslutningsvis en bild från flygplatsen utanför Luang Prabang, och med reklam för Laos’ enda kasino ”Savan Vegas”; hur de kunde missa den uppenbara ordvitsen att i stället kalla det för ”Laos Vegas” fattar jag ännu inte… 🙂

Det får avsluta svepet för denna gång. Trevlig helg, alla ludofiler och chartister!

I bland läser jag poker-nyheter. Det känns som min plikt att hänga med, liksom. När jag var och hälsade på Jimmy pratade vi bland annat om poker-journalistik. Och då framför allt Aftonbladets.

Valterego och Koivu har nu dragit det hela ett steg längre i sin podcast. De har ett stående inslag där de ifrågasätter bladets och minimedias skriverier om poker. Man kan väl säga att de inte behöver slita för att hitta stoff…

Men jag kan någonstans förstå hur stackarna på Minimedia känner sig. I min ungdom jobbade jag som sportreporter på Vetlanda-Posten ett halvår. Jädrar vad sporter jag fick ta del av. Varje söndag var det till exempel tävlingar i hästhoppning som jag skulle bevaka.

Jag kunde inte ett skit om hästhoppning. Jag ville inte kunna något heller. Mina artiklar blev således helt värdelösa då jag inte besatt kompetensen eller intresset att skriva om detta ämne.

Så en dag ringde det en dam till mig som älskade hästhoppning. Hon förklarade hur roligt hästhopps-folket tyckte det var när det stod något i tidningen om deras tävlingar. Att tjejerna och killarna som vinner klipper ut de där artiklarna och sätter upp dem på väggen hemma.

Då skämdes jag. För de där artiklarna jag hade skrivit var inte värda att användas som tapet, knappt ens dasspapper. Så jag frågade om hon ville hjälpa mig. Och läsa igenom mina texter om hästhoppning innan de publicerades. Det ville hon gärna. Dessutom lärde hon mig en massa saker som gjorde att jag snart tyckte att det var helt ok att åka på de där tävlingarna ändå.

Jag tror artiklarna blev bättre efter det.

I dag läste jag den här artikeln på AB:s pokersida. Den handlar om Viktor Blom (vem annars?) och hur han blev bestulen på fem miljoner kronor vid pokerborden.

Jag blev intresserad av ämnet och läste runt lite om det på nätet. Det tog mig en kvart att inse att artikeln på AB är mycket bristfällig.

För det första bör man nog förklara vad fusket gick ut på. Danske ”Zupp” har alltså lånat ut sitt konto till svenska highstakesproffset ”Gulkines”. Det handlar alltså om klassisk multiaccounting. Och vad är det? En faktaruta kanske?

Men det värsta i artikeln är att det inte framgår någonstans att Blom faktiskt fick tillbaka alla pengarna. Zupp och Gulkines tvingades betala tillbaka de 800 000 dollar som de vunnit mot Blom. Det torde vara av yttersta vikt att betona det.

I stället står det:

”Efter att Viktor Blom sett hur fem miljoner försvann på sitt konto och han fick veta att det rörde sig om fusk anmälde han händelsen. Men spelbolaget trodde inte på honom. I stället krävde de svensken på bevis som inte gick att ta fram.”

Journalisten beskrivning går tvärtemot verkligheten och kan endast tolkas som att Blom aldrig fick tillbaka pengarna. Vilket gör artikeln direkt missvisande.

Att Wangle sedan inleder med att förklara att Ed ligger i Småland när det är ett ställe i Dalsland kan jag leva med…

Kanske är det dags att slå ett samtal till Minimedia och berätta om hur kul vi tycker det är när de skriver om ”vår” sport. Men jag tror inte de skulle tro mig om jag sa att jag hänger upp deras artiklar på väggen…

Det tog 10-15 minuter för mig att få fram den fakta som journalisten inte  bemödade sig hitta eller skriva om.

Carl och ni andra pokerjournalister på Minimedia. Om ni vill kan ni skicka era artiklar till mig innan ni publicerar dem? Så kan ni fortsätta spara in tid på faktagranskningen men ändå få det någorlunda rätt. För jag vet ju hur ni känner. Antagligen som jag kände inför hästhoppningen…

Fast då skulle i för sig Koivu&Egon tappa en rolig del av sin programidé. Det kanske vore en större förlust för pokersverige. Vem vet?

Edit: I övrigt skrev jag i går en pokerkrönika om klockor. Känner ni igen er?

Då och då – eftersom jag genom samtal och kommentarer här vet att ni läsare har ett betydligt bredare intresse för spel än att enbart läsa om poker – gör jag en dykning ned i den rika och fascinerande gamblinghistoriken, och berättar om sådant som makabra lotterier…

https://bloggar.aftonbladet.se/superbloggen/2012/10/spel-med-livet-som-insats/

… om hur onlinespelandet föddes för 135 år sedan…

https://bloggar.aftonbladet.se/superbloggen/2013/01/grattis-pa-fodelsedagen-onlinespelandet/

… om Nordens högsta insats genom tiderna i ett tärningsparti…

https://bloggar.aftonbladet.se/superbloggen/2012/08/nordens-hogsta-tarningsspel/

… och om det värsta svindleriet någonsin inom hästsporten:

https://bloggar.aftonbladet.se/superbloggen/2013/02/spelfusk-del-2-loppen-som-aldrig-sprangs/

… samt mycket annat med! Och för en tid sedan fick jag under en diskussion frågan om vilket som är mänsklighetens allra äldsta kända spelföremål. Faktum är att det finns ett möjligt svar på den frågan, även om osäkerhetsfaktorn är påtaglig.

Spelandets allra yttersta ursprung, anser man inom antropologin, hänger ihop med divination – alltså de ritualer vi människor under tidsåldrarna utvecklat för att försöka förutspå framtiden. Ordet divination är latin, betyder ordagrant ”gudomlig ingivelse”, och syftar på allehanda ”metoder för att avslöja dold kunskap”. I begreppet ryms även mycket av vidskepelse och självbedrägeri som visat sig inte klara ens ett uns av vetenskaplig granskning, som astrologi, tarotkort, kristallkuleskådande och kiromanti, dvs att spå i handen!

För att komma till spelandets allra yttersta ursprung måste vi alltså förflytta oss sådär 100 000 år tillbaka i tiden, till den mänskliga historiens gryningsdimmor på den afrikanska savannen. Varsågod och ta plats i tidsmaskinen!

Världen är ung då och där, och full av mysterier och frågor: Varför åskar det? Vad är regnbågen för något märkligt i skyn? Blir det någon jaktlycka i morgon? Det är inte att undra på att religionen uppstår; världen måste ju styras av gudar och andra osynliga makter. Men hur tar då våra förfäder reda på vad dessa makter egentligen vill? Och hur blidkar man dem för att få framgång och jaktlycka?

Det är här som divinationen uppstår. Våra förfäder och anmödrar utvecklade med tiden olika procedurer för att försöka blicka in i framtiden och skaffa sig kunskap, sådan den nu uttolkades för dem. Man studerade fåglarnas flykt på himlen samt stjärnorna och planeterna på nätterna; man slaktade djur för att studera hur deras inälvor såg ut; och – här kommer det – stammens schamaner började kasta olika föremål på marken för att observera hur de föll. Och där, just i den sistnämnda ritualen, föddes grunden till det allra första spelandet.

Med tiden, anser antropologerna, blev detta kastande av föremål alltmer ritualiserat – för naturligtvis är det inte så enkelt som att om ett föremål som kastas landar med ”framsidan” upp betyder det en sak, medan om ”baksidan” kommer upp betyder det en annan. För dessa våra förfäder handlade det om komplexare sammanhang än så: att oftast kasta flera föremål samtidigt, och att studera och uttolka hur de föll i relation till varandra och vilka mönster de då bildade.

Och som en följdprocess, anser antropologerna vidare, uppstod så både hasardspelandet och brädspelandet: hasardspelandet genom att stammens medlemmar började att först gissa, och sedan ”slå vad” med varandra om vilken sida som skulle komma upp nästa gång; och de första brädspelen genom att man när man ville kasta flera gånger i följd måste hålla reda på resultaten, och därför markerade en ”bana” i marken, stack ned en pinne och sedan efter hand flyttade den för att hålla räkningen… varpå världens första spelpjäs hade sett dagens ljus.

På bilden här nedan ser du vad som kanske, k-a-n-s-k-e kan vara människans äldsta bevarade spelrelaterade föremål när man inkluderar föregångarna som kastades på marken, eller på djurhudar eller något annat, och av religiösa och magiska skäl: den så kallade Blombosstenen, daterad till en ålder av cirka 77 000 år. (Jag har själv tagit bilden på Izikomuseet i Kapstaden. Notera av den lilla skylten att stenen på bilden är en noggrant handgjord replika; originalet anses för värdefullt för att ställas ut.)

Tillsammans med en handfull primitiva verktyg och några andra föremål hittades den stenen år 2001 i Blombosgrottan som ligger i Sydafrika. Dessa fynd utgör faktiskt de allra äldsta kända kulturella föremålen som tillverkats av mänsklig hand, och beträffande vad just Blombosstenen använts till kan man bara spekulera; men en inte orimlig gissning är att den snidats och dekorerats med olika streckmönster på sidorna just för att vara ett kastföremål som använts i religiösa sammanhang. Om detta stämmer är den stenen en föregångare till dagens tärningar, som ju uppfanns för cirka 5000 år sedan i Mellanöstern, samt till i princip alla andra spelföremål!

Än i dag lever seden kvar – i många kulturer, i flera världsdelar – att kasta föremål i olika religiösa och ockulta sammanhang, och att med ledning av ”resultatet” och via diverse rituella system försöka tolka innebörden. På den här svartvita bilden ovan ser du en sangoma, en ”häxdoktor” eller schaman inom zulufolket i Sydafrika, omgiven av ett antal av de kastföremål av trä och ben och annat som han använt i sina ritualer; bilden är tagen ur en bok skriven på 1950-talet, av en brittisk läkare som då under många år arbetat på olika håll i Afrika söder om ekvatorn. Sådana rituella kastföremål kallas för övrigt för mathambas på zuluspråket.

Och på bilden här närmast ovan ser du ett fullt ”modernt” sådant kastföremål, ett skulderblad (från en säl?): en mathamba som jag fick tillåtelse att fotografera när jag under min rundresa i Sydafrika för några år sedan, i syfte att jaga just kastföremål och andra relaterade spelobjekt till mina samlingar, bland annat besökte en kvinnlig sangoma i den lilla kåkstaden Mfulanwazi Township utanför Hout Bay en bit söder om Kapstaden. Hon förvarade det utomhus uppbundet i ett träd, men var ovillig att berätta exaktare om hur hon använde det, utöver mycket vaga ordalag, och ville inte bli fotograferad själv. Nå, ämnet religion kan vara mycket känsligt!

Då har du fått ett mysterium avslöjat, och som du kanske undrat över: hur vi människor en gång ”uppfann” spelandet. Det är alltså en bortåt – eller kanske mer än – 100 000 år gammal kulturell sedvänja, utövad än i dag och med sitt ursprung i schamanernas religiösa och magiska ritualer på den afrikanska savannen. Och det fascinerande är att ur bruket att kasta dessa dekorerade stenar, benbitar av djur, träföremål och mycket annat för att sedan försöka tolka resultatet, har ALLT vårt efterföljande mänskliga spelande sedan uppstått i en lång, slingrig och väl förgrenad utvecklingskedja: spelkort, schackbräden, lottsedlar, roulettehjul och i förlängningen de neonglittrande kasinona i Las Vegas och Macau. Våra förfäder som en gång kastade sina benbitar intill lägerelden kunde garanterat inte ens i sin vildaste fantasi föreställa sig den globala industri som den ritualen skulle ge upphov till, tusentals generationer längre nedför tidens ström.

Dessutom brukar det för de flesta komma som en överraskning, att spelandet ytterst har samma rötter som religionen och filosofin. Det överlappar alltså ett av mänsklighetens eviga spörsmål: vem eller vad styr våra öden? Den professionelle pokerspelaren i kolsvarta Ray-Bans och den milt leende församlingsprästen i stärkkrage har därmed förvånansvärt nog yrken som på håll är besläktade med varandra, långt där borta i fjärran i historiens gryningsdimmor; dessutom du kanske borde behandla tärningarna i ditt yatzyspel med mera respekt, de härstammar ju från vad som en gång var ett av gudarnas verktyg för att kommunicera med oss människor… och vare sig du spelar ett sällskapsspel med dina vänner, eller grindar online vid pokerborden, upprätthåller du därmed på sätt och vis en ritual som ytterst har ett religiöst ursprung.

Det tål faktiskt att tänka på – och nog svindlar väl tanken en smula?

Eftersom det varit lite folk som efterfråga någon form av handanalys, tänkte jag göra slag i saken och posta en. Handen utspelar sig på ett 5/10$ bord, vår FI är relativit okänd för mig men har spelat löst de 75 händer jag mött honom. Han spelar 29/26 med 3bet på 18, samt 2,8 i agg.

Pre

Till en början är det inte så svårt, vi är i blindsen, vi har A7o. En hand det skulle kunna gå att 3betta, men är tillräckligt bra att syna in. I synnerhet mot en spelare som verkar benägen att slå om mycket.

Flop

Efter flop har vi en god hand som dessutom blockar nötdrag. Vi väljer att betta ut en standard summa av 45$. Här väljer FI en oortodox linje och checkraisar på flop. Folk denderar att ha ganska märkliga händer då man väljer konstiga linjer. Det enda vi är säker på är att vår hand inte ska foldas ^^ Synar vi kan vi troligen göra om vår hand till bluff om färgen landar och FI börjar bli passiv. Han kan dessutom inte ha särskilt många färgdrag, har svårt att se honom checkraisa A hög bräda med några färgdrag som inte är kombodrag. Då lämnar vi honom alltså med 76s, 87s och ev 86s.

Turn

Här landar Jc, detta ger oss ett nötdrag till river. Vår motspelare väljer att panga vidare, föga förvånande av det lilla vi sett av honom innan. Återigen finns ingen tanke på att vika. Vi blockar hans potentiella färger samt dra till nöten själva. Vi synar…

River

Superblanka Ts hittar in på river, vår motspelare bestämmer sig för att gå all-in. Har vår motspelare set, kan man gissa att han kommer stanna av på antingen turn eller mest troligt river. Så vad lämnas då kvar? Han KAN ha set men jag väljer att tro på min tidigare tanke om att han kommer stanna av då. Enda färgdragen jag ser är som sagt kombodrag. Vilket ger oss 3 kombination. När vi först möts av en all-in på river är givetvis första tanken fold. Men vad ska han egentligen ha? Det enda vi vet/antar är att det är en aggressiv spelare vi möter. Jag kunde inte komma fram till några händer han kunde ha, då vi själva blockar nötfärgdraget. Det enda vi är rädda för är kombodragen från floppen. Så jag valde att syna och gissade på en råbluff. Det var väl inte helt fel 🙂 Hur hade ni spelat den?

Precis som många andra fick jag ett brev från SKV som säger att Full Tilt och PokerStars nu är skattefria. De ville man skulle veta inför deklarationen 2013. Ja men så bra då. MEN. Det löser inte problemet med att det varit så fullkomligt oklart vad som gäller tidigare år. Vad jag fattar av de som fått sina ”domar” så har man inte kunnat göra avdrag för förluster kontra vinster mellan sajterna. Dessutom en straffavgift. Fullkomligt orimligt. Har fortfarande inte fått min dom men väntar tålmodigt på att brevet ska dyka ner.

Det är inte så att jag någon gång försökt slinka någon skatt. Absolut inte. Jag gillar att betala och göra rätt för mig. Jag har barn i skola och på dagis, jag har en gammal farmor som behöver hjälp, jag har flera familjemedlemmar som behandlats för dödliga sjukdomar och blivit friska. Jag är all for it när det kommer till att betala skatt. Jag är extremt tacksam över att bo i ett land där vi har fri sjukvård och där alla har råd att gå i skolan. Där man vid 30 års ålder till och med kan komma på att man vill byta inriktning och skola om sig utan att betala en spänn.

MEN jag kan inte komma ifrån att jag tycker att sättet pokerspelare ska beskattas på är fel. Helt åt helvete fel. Jämför det med aktier eller en enskild firma. Det hade varit rimligt. Där man antingen kan kvitta vinster mot förluster och sedan betala skatt eller att man kan dra av omkostnader mot att man skattar för vinster. Och ha klara regler från början hur det ska gå till. Kom inte efter fem år och säg ”ni gjorde fel här är straffskatt på 40%” trots att ni själva inte kunde svara på frågan då. Klara och tydliga riktlinjer så kan jag lova er att ni hade fått in en hel drös med människor som tagit upp vinster i sina deklarationer som ni nu förmodligen aldrig kommer att få veta vilka dom är. Istället ska ni nu jaga er trötta efter människor som förmodligen redan tappat alla dom pengarna, som nu ska skuldsaneras hos fogden och få hela sitt liv förstört. Ett liv som skattebetalare förmodligen får betala för i slutändan på ett eller annat sätt.

Nu när ni ser i backspegeln. Känns det inte som att det hade varit en bra mycket bättre plan?

Nu den 12-15 april arrangeras European Nations Cup i poker, nere i Paphos på Cypern. Bakom turneringen ligger IFP, International Federation of Poker, som jag tidigare skrivit om här i Superbloggen. Och den tävlingen kommer att gå till pokerhistorien… som den första liveturneringen någonsin utan vare sig fysiska kort eller dealers vid borden, trots att spelarna ser varandra i ögonen!

Hur det går till? Jo, på de 14 borden kommer alla spelarna att tilldelas var sin ”smart” mobiltelefon med en app installerad, och på vilken de kan se sina individuella hålkort samt brädan och agera därefter. Med hjälp av IFP:s nya ”Match Poker Technology” kommer dessutom allt att spelas in och sedan bli offentligt för analys och kommentarer.

Dessutom spelas alltså turneringen i formatet ”match poker”, som är baserat på duplikatbridge: vid varje bord delas exakt samma uppsättning hålkort och bräda ut, och så i nästa giv en ny uppsättning hålkort och bräda som blir identisk på samtliga bord, osv – men lagmedlemmarna från de olika länderna sitter placerade så att de får olika hålkort i den given, och får hantera betandet samt agerandet från olika positioner! Syftet är förstås att i görligaste mån summera skickligheten och eliminera slumpen, vilken ju som bekant kan ge en spelare rader av A-A och K-K medan hennes granne hela tiden serveras sådant som J-2 och 7-3…

Totalt är det 14 nationer som ställer upp: Bosnien Hercegovina, Cypern (värdnationen, förstås), Danmark, Estland, Frankrike, Irland, Litauen, Nederländerna, Polen, Ryssland, Serbien, Spanien, Storbritannien och Ungern. De sex länder som så småningom hamnar överst i poängtabellen kommer att ha kvalificerat sig för IFP Nations Cup som spelas senare i år. Den första Nations Cup-turneringen, dock med i förväg preparerade fysiska kortlekar och dealers i detta match poker-format, hölls för övrigt 2011 i London och vanns av det tyska laget, med Brasilien på andra plats.

Irland har anmält ett starkt lag till European Nations Cup, med proffsspelaren Eoghan O’Dea (finalbord i WSOP Main Event 2011) som flankeras av bland andra Dermot Blain (vinnaren av APPT Macau) och veteranen Padraig Parkinson som har ett flertal djupa cashar i WSOP; Storbritannien kastar in Neil Channing, Ben Roberts, och bröderna Ross och Barney Boatman med flera; och det danska laget utgörs av bland andra dubble WSOP-armbandsvinnaren Jesper Hougaard, Lars Bonding och Simon Ravnsbaek. Mera information om evenemanget hittar du för övrigt på

http://www.pokerfed.org/

Men nej, inget Team Sweden; synd, det hade varit mäktigt att se Viktor Blom, Michael Tureniec, Johan Storåkers, Ramzi Jelassi och några andra mäta sina krafter med ovanstående illustra sällskap, och i ett så annorlunda turneringsformat. Kanske SvePof ska ta sig en funderare på och utvärdera ett eventuellt medlemskap i IFP?

Någon gång under pokerns peakår online, i krokarna 2006-2007, åkte jag upp till Stockholm för att träffa shortstackslegenden Björn Isberg. Vi gick ut och åt en bit på Lille Essingen och utbytte pokertankar och idéer. Ett i högsta grad stimulerande middagssällskap.

Mätta och nöjda plöjde vi oss vidare till pokerklubben ”Klubben”. Likt dagens trendiga hak fanns inga tecken utanför som indikerade att det spelades poker för fullt innanför dörrarna. Vi kom in och där satt en drös av spelare uppradade i nån kvällsturre och längs väggarna stod datorer på vilka folk spelade online.

Inne i ett avskilt rum satt de stora grabbarna, dåtidens namnkunniga elit (varav vissa hänger med än idag) med namn som Bo Sehlstedt och Raymi Sanches Thörn för att nämna två. Jag minns inte idag vilka de andra spelarna var, förutom att de alla var välkända nyllen för sin tid.

Spelet var 50-100 kronor med maxupptag om 10,000 (eller åtminstone så satt ingen med mer än 10,000). Min spontana reaktion då var att de spelade för det goda sällskapets skull. För inte sitter väl den svenska eliten och spelar så där lågt, heller? Alltför nyfiken droppade jag frågan för Björn. ”De nöjesspelar, va?”. Men han besvarade att spelet i högsta grad var på allvar. ”Du skojar?! Mycket märkligt…”, tänkte jag. Och mycket märkligt kan jag än idag tycka att det var. På den goda tiden då förutsättningarna att vinna mycket och fort var en klackvändning mot dagens sönderanalyserade klimat. Borde inte highstakes på den tiden ha betytt just highstakes?

Idag spelar folk högre live än de någonsin gjort när det borde vara tvärtom. Fisken är sedan länge utrotningshotad online. Det guppys som en gång färgade vattnet härligt orange är idag i det närmaste utdöda och ersatta av halvstora mörtar.

Kanske har livespelet fått sitt riktiga genombrott för att spelarna slipper både HUD:s och grinders multitablande femton bord och för att guppys idag föredrar att spela old style, det vill säga vid ett fysiskt bord där alla deras machostereotyper får liv och de kan känna sig som en iskallt kalkylerande Bond, Maverick och Buffalo Bill på en och samma gång.

En guppy som får känna sig som en vithaj när han drar ut i en storpott och som tror att pottvinsten beror på sitt överlägsna intellekt och sin skräckinjagande orange färg.

Live får fisken äta sig rejält mätt då och då, fast den i slutändan dör svältdöden ändå. Online mals guppyn ner, fena för fena tills bara pulver kvarstår.

Som vanligt följer du mig flitigt och dagligen i min konstant växande blogg.

/DÖDARN

Har du frågor, kommentarer eller funderingar kan du maila mig på dodarn@comeon.com

Lördag den 20 april klockan 12-17 är det dags igen för evenemanget Svensk Spelmarknad, som nu flyttat till Dieselverkstaden på Marcusplatsen 7, Sickla i Stockholm! I höstas bjöd premiäromgången på 15 utställare och över 300 besökare, och det blir säkert ännu större nu. Och du, inträdet är gratis!

Vad är då Svensk Spelmarknad? Jo, ”en marknadsplats för egengjorda spel och tillbehör samt spelloppis”, enligt webbsajten

http://www.spelmarknad.org/

där du hittar ytterligare information. Har du uppfunnit ett nytt och eget spel?

(Ovanstående bilder från spelmässan i Essen i Tyskland, dessvärre har jag just nu inte några bilder från förra årets Svensk Spelmarknad tillgängliga.) Eller vill du sälja eller köpa begagnade men fullt funktionella sällskapsspel?

Då är Svensk Spelmarknad säkert något för dig! Inspirationen har arrangörerna fått från den japanska motsvarigheten Tokyo Game Market:

… där hundratals amatörer ställer ut, demonstrerar och säljer sina hemmagjorda spel, från enkla fotostatkopierade ting där köparen förmodas vara villig att klippa upp och klistra en del först, till mycket professionellt framställda och förpackade produkter. Svensk Spelmarknad är tänkt att anordnas två gånger per år, i syfte att ”genom att erbjuda en plats för försäljning och presentation på så sätt främja amatörinitiativ, och på lång sikt främja spelskapandet i Sverige i stort”. Kort sagt är det ett initiativ som fortsatt förtjänar all framgång och dessutom blir underhållande och kul – så boka in eftermiddagen den 20 april i Stockholm i almanackan, oavsett om du vill få ditt genombrott som kommersiell speluppfinnare, eller vill köpa eller sälja begagnade spel, eller bara är spelintresserad i största allmänhet!

De senaste dagarna har bjudit på – och kommer att bjuda på – några intressanta innovationer i pokervärlden, vad gäller turneringar! (Beträffande de andra ska jag snart återkomma.)

I World Series of Poker Asia/Pacific (WSOP APAC) som just nu spelas på Crown Casino i Melbourne i Australien, utgörs det inledande eventet av en $1100 No-Limit Hold’em “Accumulator”, vilken varit synonym med premiären för ett nytt turneringsformat.

Vad definierar då en ”ackumulatorturnering”? Jo, att man har flera startdagar (tre, nu i Melbourne) och att spelarna inte är begränsade till att välja en av startdagarna – utan får ställa upp i två eller alla tre, bara de som gör det betalar startavgiften varje gång! Det innebär att du om du vill får ställa upp både dag 1A, 1B och 1C, bara du betalar 3 x 1100 australiska dollar = 3300 AUD totalt.

Uppsidan med det? Jo, alla de marker du spelar ihop under dessa tre dagar får du ta med dig till dag 2! (Därav namnet ”Accumulator”: du får ackumulera marker under en, två eller hela tre startdagar, om du vill och anser dig ha råd.) Dessutom innebär en oturlig utdragning en av dagarna inte någon katastrof och med nödvändighet utslagning, utan du har ju flera chanser än så att gå till dag 2. Och prispoolen växer till sig, förstås, vilket innebär att väljer du att bara betala startavgiften en av dagarna – och går vidare då – kan du vinna en proportionellt större utdelning på den insatsen om du hamnar i pengarna, än vad du kan i en vanlig freezeout; de övrigas ”återinköp” utgör ett övervärde för dig.

Nedsidan då? Självklart att det kostar mer, om du vill ta ett skott på två eller alla tre av startdagarna.

Och hur har utfallet hittills varit på Crown Casino under premiären för detta nya format? Jo, under de tre startdagarna blev det 580 ”unika” spelare som sammanlagt gjorde 1085 inköp. Av dessa överlevde 144 spelare till dag 2: och av dessa var det 15 som ackumulerade marker under två av startdagarna, men intressant nog var det ingen som lyckades ackumulera marker under alla tre. (Till stor del berodde det på att bara en handfull spelare valde att starta alla tre dagarna; samt på att strukturen var brant vilket ju ökar slumpinslaget.) De 3000 i startmarker alla började med under varje startdag kunde Antoine Saout (bilden) förvalta bäst (under två lyckade startdagar), upp till lite över 105K. Ledningen för WSOP APAC har också bestämt att det blir 90 prisplatser, så att den som slås ut på 90:e plats får 2452 AUD (alltså innebärande ett litet plus även om du hostade upp ett dubbelt inköp) – medan vinnaren kommer att kunna stoppa på sig 211 575 AUD.

En faktor som gör detta ”Accumulator”-format extra intressant är att det uppstår nya strategiska överväganden att göra. Här är en diskussion i mängden:

http://www.pokernews.com/news/2013/04/poker-pros-discuss-new-accumulator-event-at-wsop-apac-14685.htm

Jag vågar nog förutspå att det här nya formatet, efter denna fullt godkända premiär, kommer att ses i åtskilliga andra sammanhang och då sannolikt även i Sverige förr eller senare.

Och jag kan göra jämförelser med ett nytt format som jag en gång uppfann och föreslog för Unibet för några år sedan, men som aldrig blev prövat: ett ”dubbelstartsformat”. Alla deltagare ställer upp dag 1A, och får efter denna välja om de vill ställa upp även dag 1B (utan att betala något extra). Men ställer du upp även dag 1B, annulleras resultatet av dag 1A! Självklart kommer alla som gick vidare efter dag 1A med en bra markerstapel att vara nöjda och tacka nej till dag 1B; medan alla som blev utslagna under dag 1A med automatik kommer att ställa upp dag 1B. Men om du gick vidare dag 1A fast med en blygsam markerstapel – vill du då behålla denna lilla men trots allt möjlighet att avancera, eller vill du överge den markerhögen för att chansa på ett betydligt bättre utfall dag 1B? Tål att tänka på!

Hmm, kanske dags att damma av förslaget igen…

Robert Lux’ inlägg nedan, ”Tiltens nödvändiga skärseld”, får mig osökt att tänka på en klassiker bland gamblinganekdoter:

Gamle Charlie har varit en inbiten spelare hela sitt liv – gulat och varit rik omväxlande, men likafullt vigt sin existens sedan tonåren åt hasard och vadhållning. Nu står han denna eftermiddag på sin ålders höst vid kapplöpningsbanan, och har satsat sina sista pengar på en outsider med höga odds. Just som hästarna svänger in på upploppet sätter outsidern in sin spurt, går förbi den ena konkurrenten efter den andra, och når till sist fram till täten och ligger nos vid nos när mållinjen närmar sig. Charlie är så tagen av upphetsningen och sitt skrikande för att heja på sin outsider… att han får en hjärtattack och segnar ned död.

När han kommer till någon form av medvetande igen ligger han på en brits, naken i ett litet rum. Han ser sig omkring bland de kala väggarna, upptäcker en vit, enkel särk som hänger på en krok och tar den på sig – och upptäcker till sin förvåning att intill på ett litet bord ligger en hög med spelmarker. Eftersom särken har fickor, fyller han dessa med markerna. Charlie får syn på en dörr i en av väggarna, öppnar den… och upptäcker till sin oförställda häpnad att han kliver rakt ut i ett gigantiskt kasino, fyllt av action, bord och spelautomater och andra som myllrar omkring i vita särkar precis likadana som den Charlie har på sig.

Rusig av glädje kliver Charlie fram till närmaste roulettebord och börjar satsa på sina favoritnummer – och varje gång trillar något av dem in, medan han jublar högt. Efter en kvart och dignande av tyngden av markerna i fickorna på särken går han vidare till ett crapsbord och börjar satsa på Pass. Ännu en gång har han en sanslös tur, och tärningarna trillar rätt varje gång.

Samma sak vid blackjackbordet, när Charlie går dit i stället; gång på gång står hans hand medan dealern antingen spricker eller får lägre. Charlie börjar tycka det är lite enformigt, medan markerhögarna bara växer och växer framför honom. Det är inte bara enformigt, utan till och med… tja, Charlie börjar känna sig uttråkad, trots att han lite längre bort i detta gigantiska kasino skymtar sportsbooken där skärmarna flimrar med feta, frestande överodds.

Han ser sig omkring, och en bit bort står en… varelse? som ser ut att ha någon form av officiell uniform på sig. Charlie signalerar till blackjackdealern att han strax kommer tillbaka, och genom trängseln av andra människor i vita särkar med växande markerhögar framför sig banar han sig fram till den i uniform och ropar för att överrösta oväsendet: ”Jag ska erkänna att jag faktiskt inte hade föreställt mig himlen just så här!”

Varelsen tittar tillbaka på honom med uttryckslös blick, och säger sedan med stillsam stämma:

”Åh – vad får dig att tro att du hamnat i himlen?”

Och så är det nog; må så vara att vi hatar de gånger när poker- och gamblinggudarna hånflinar oss i ansiktet och tilten väntar om hörnet… men hur skulle vi utan de erfarenheterna kunna till fullo njuta av de gånger då framgången i stället fyller oss med lycka, mitt i livets bergochdalbana?