Eftersom dybban själv inte lagt upp någon ännu tar jag tag i det. Herr Simon Lindell besökte mig förra veckan och nu står avsnittet klart och ligger ute för beskådning. Enjoy!

Min senaste krönika, vilken till största delen handlar om spelet Maffia som blivit en enorm hit (ursäkta ordvitsen…) i Ryssland, ligger nu ute på Unibet via

http://se.unibet.com/poker/blog/dan-glimnes-pokerblogg-1.16424/en-psykologilektion-ihop-med-ryska-maffian-1.364731

Du kommer att upptäcka att Maffia förutom att vara en mycket underhållande sällskapslek också är värdefullt för att praktisera samt finslipa dina kunskaper i pokerpsykologi… Trevlig helg på er, alla ludofiler och chartister!

Som de flesta av er redan är inne på när det gäller regeldiskussionen i

https://bloggar.aftonbladet.se/superbloggen/2013/04/en-knivig-turneringssituation/

så är faktiskt det korrekta beslutet att C:s hand är vid liv – av det enkla skälet att han tidigare otvetydigt uppgav sitt beslut att syna A:s all-in. C får därför ta tillbaka sina kort, och det blir visning mot A. (I situationen som uppstod i sällskapet hade C så den bättre handen, och slog ut A ur turneringen.)

Jo, normalt är en kastad hand = en död hand, men det här är ett av de sällsynta undantagen från den kardinalregeln! Det var också svaret jag gav per mejl till signaturen ”Macke”. Hade jag varit turneringsledare där hade jag dessutom gett C ett mindre straff för den begångna förseelsen, som t.ex. att tvingas hålla sig borta från bordet och inte få spela någon giv medan knappen gör nästa varv.

En sak som alltid är underhållande i filmer – i synnerhet då actionfilmer – är coola repliker. Vissa av dessa blir förstås bevingade. Det finns förvisso filmrepliker som glider in i det kulturella allmängodset utan att ha actionbakgrund, som ”Nobody puts Baby in a corner” (Dirty Dancing) och ”Frankly my dear, I don’t give a damn” (Borta med vinden), men ändå – coola actionfilmsrepliker är kul.

En av mina favoriter (som faktiskt har en vag gamblinganknytning!) i den genren uttalas i Crocodile Dundee II, där huvudpersonen som spelas av Paul Hogan under sökandet efter en annan person kommer in på en tuff bikerbar. En ödesmättad tystnad breder ut sig i lokalen medan Dundee släntrar fram till bardisken, vänder sig om och avslappnat lutar sig mot den. Bikergängets ledare tittar på honom och säger utmanande: ”What are your chances of getting outta here with that jacket on?” Dundee ler och replikerar självsäkert: “Better than average.”

Ännu ett spelrelaterat dialogskifte ur en actionfilm, och som ligger högt på min favoritlista, får vi höra i Die Hard. Bruce Willis är inspärrad i en byggnad som tagits över av terrorister och kämpar för sitt liv, när han för en kort stund råkar få mobiltelefonkontakt med en polis på marken utanför:

Polis: ”You know, we’ve got a pool going on you.”

Bruce Willis: ”What kind of odds am I getting?”

Polis: ”You don’t want to know.”

Bruce Willis: ”Put me down for twenty, I’m good for it.”

Även inom poker finns kända stentuffa repliker, som till exempel “I can dodge bullets, baby!” (Phil Hellmuth) och ”You call, it’s gonna be all over” (Scotty Nguyen). Fast denna som nu följer har aldrig kommit till allmän kännedom – jag har i Las Vegas för några år sedan fått den berättad för mig av en kameraman som filmade händelsen, men ska gentlemannamässigt nog hålla inne med namnet på ”huvudpersonen”.

Det är i samband med inmarschen till finalbordet i en TV-sänd pokerturnering någonstans i USA, och som vanligt intervjuas deltagarna avsides och i förväg. Den unga och vackra kvinnan vid mikrofonen ställer korta frågor till var och en, och så småningom kommer turen till en av deltagarna, en känd amerikan, som är klart bakfull efter att natten innan ha firat att han kommit så här långt. Hon frågar: ”Considering your opponents, what will be your strategy at this final table?”

Han tittar tillbaka på henne med rödsprängda ögon och säger utan tvekan: ”To go in there and f*ck them in the *ss.”

Det blir en sekund av chockerad tystnad, innan kvinnan vänder sig till inspelningsledaren och hysteriskt utbrister: ”Please tell me we’re not putting that on the air!!”

Nej, det filmklippet visades aldrig – men någonstans i ett arkiv ligger en snutt och väntar på att bli historisk på YouTube…

Nästkommande historia handlar om en person som spelade mycket heads-up. Denna spelform leder ofta till att man behöver vänta mycket framför datorn innan någon faktiskt sätter sig. Sätter sig sedan någon är det väldigt ofta någon ”reg” som är ointressant att möta. Tittar istället en fisk in, är det dödssynd att lämna bordet innan han lämnar först.

Kroppen är byggd på så sätt att stoppar man in något behöver det komma ut en annan väg (eller samma om det vill sig illa). I detta fall var det lyckligtvis bara vätska som ville ut. Hur som helst sprang fisken något osannolikt bra, timme efter timme. Personen som vi kan kalla Kristoffer inser att detta inte kommer hålla. Skulle han chansa på att skriva ”brb toilet” i chatten kanske han förlorar chansen att spela mot honom, och därtill hans pengar. Fisken vill ju såklart spela hela tiden, han skiter mest troligt i vem han för stunden möter. Kristoffer inser detta och funderar en stund. Framför sig ser han sin nyss uppdruckna colaflaska. Han lägger ihop 1+1 och vips är han inte längre kissnödig! Det glamorösa pokerlivet 🙂

Att dygna är ett relativt vanligt fenomen som pokerspelare då och då tar till. Främsta anledningen är att vända rätt på en väldigt sargad dygnsrytm. Jag personligen hade t.ex. under fyra dagars tid haft följande tider då jag steg upp. 17.00, 00.00 , 08.00 och 03.00. Otroligt märklig tider, vilket är en konsekvens av att man sällan är ordentligt trött och i långa stunder ”behöver” sitta uppe och spela otroligt länge. Dessutom har jag fått något som kallas sömnparalys detta ett led av dåliga tider och oregelbundna tider då sömmen normalt borde infalla. Detta hjälper knappast i processen då John Blund ska konsulteras.

Hur som helst, jag hade suttit uppe länge och spelat. Grannarna hade sedan länge diskat tallriken från frukostgröten och begett sig iväg till jobbet. Jag satt och stirrade in i skärmen och insåg att klockan var för mycket för att gå och lägga sig. Jag bestämde mig då för att vända på dygnet genom att vara uppe några timmar till. Man tvingar då sig uppe så länge det bara går även fast sista timmarna kan vara rejält svåra att hålla ögonlocken öppen. Är man uppe 30-36h brukar det falla relativt bra ut när man sedan vaknar upp. I mitt fall hade jag vaknat vid 12.00 tiden denna dag och behövde såldes vara uppe iallafall 33h för att hamnar någorlunda bra i sömncykeln. Helt tokförstörd traska man in i sängen och ramla ihop likt det gamla träklosspelet Djenga. Jag hann iallafall tänka att alarm ska hur som helst vara onödigt att ställa. Well, 16h senare tyckte jag inte likadant. Vakande upp vid 13-tiden dagen… FML.

Vart tog du vägen, ”Vegas1000” vars riktiga initialer är P.W.? I söndags vann du – över 123 motspelare – turneringen med en pokerkväll med mig i första pris, men ditt mobilnummer fungerar inte och du svarar inte på din mejladress. Utlandssemester? Ring snarast Unibets serviceavdelning på 0200-15 91 23 (det är gratis) och hör av dig! Har du inte gjort det inom några dagar går priset vidare till tvåan ”KerryC” i stället! Med vänlig hälsning,

Så var det dags att leka söndagspsykolog.

För tre veckor sedan var jag i Jordanien med farsan. Med nålar över hela världskartan finner vi båda större tillfredsställelse i att besöka nya och outforskade platser än att köra trötta favoriter i repris.

På fredagsnatten flög farsan hem mot Skandinavien. Själv gick morgonflyget till London dagen därpå. Taxi var det enda rimliga alternativet för att fort och bekvämt komma till flygplatsen. Jag lyckades hitta en inte-bli-lurad-bil. Men någon skinande blank BMW 7-serie som bilderna lovade var det inte tal om. Istället rullade en sunkig bil som luktade Camel Light och myrra upp till hotellentrén. En tyst gammal gubbe körde bilen och jag kunde njuta av lugnet.

Som uppskattning över att inte ha fått öronen ofrivilligt pumpade med lokala musikhits på morgonkvisten dricksade jag honom väl. Ja, han fick alla kontanter jag hade på mig för en mycket generöst tilltagen extrapeng, långt över något lands standard (procentuellt skulle till och med få den mest luttrade New York-bon att dra brett på smilbanden).

Det var något med att lämna alla bevis från resan bakom. Att få åka hem nollställd och utan trådar knutna i ryggen såsom pengar som ska växlas tillbaka. Det fick mig direkt att tänka på pokerspelares tiltbeteenden. Alla pokerspelare värda sina epitet vet eller känner någon seriös spelare som gulat sitt konto. Någon som en kväll gått bananas och spelat bort varenda cent, varav de sista två tredjedelarna av kontots ursprungliga värde bränts på vettlöst spel.

Jag har själv aldrig varit där, främst beroende på rädslan att tappa kontrollen. Kanske är det också därför jag aldrig nådde de riktiga bergstopparna. Mitt mindset var inte ämnat för det storskaliga tänk som krävdes i en bransch där gamblingvilja är vitalt.

Efter en episk förlustsession (kanske den mot Hastings) gick Isildur1 all-in varenda hand preflop för sina sista $100,000+ med motiveringen: ”Take it, I don’t want it.” Vettlöst kan tyckas, men kanske var det just det som behövdes för den unge Vikblom för att bättre glömma, förlåta och börja om när askan väl lagt sig. Kanske är detta pokerns svar på katolikernas skärseld. Man stiger in, brinner och lider, för att sedan komma ut ren på andra sidan.

Mentalt kanske vi behöver nå en absolut botten ibland innan vi kan samla kraft och mod nog för att komma tillbaka större och starkare än någonsin förut. Att spara på smulor skulle sannolikt påminna om dramat och istället dra ut på lidandet. Alla behöver vi en fräsch nystart då och då. Men för att bli en förbättrad version av sig själv, en 2.0 av jaget, måste man göra sig av med det gamla för att röja plats för det nya. Det sker hela tiden, även bortom borden. Folk som rensar generöst inför flytt.

Om skadan vid pokerborden redan är katastrofal kan man likväl gå hela vägen. Detta under förutsättning att ens syfte är att komma tillbaka större och starkare än någonsin. Om botten ändå är förnimbart nära gör man rätt i att istället förbereda sig för återkomsten. Isildur1 kom tillbaka, större och starkare.

Nu råkade vi ha haft en mycket angelägen resa. Ändå kändes det som en befrielse att komma hem i samma skick som jag lämnade, men större och starkare från de nya intryck som uppdaterat jaget.

Som vanligt följer du mig flitigt och dagligen i min konstant växande blogg.

/DÖDARN

Har du frågor, kommentarer eller funderingar kan du maila mig på dodarn@comeon.com

I februari skrev jag här i Superbloggen ett inlägg om nya sätt att spela ”gamla” spel, och gav reglerna till halvbackgammon. Dessutom nämnde jag i förbigående ett annorlunda sätt att spela frågespel på – och nyligen hörde en läsare av sig per mejl och ville veta hur detta senare gick till, så här bjuder jag på det!

Allt du behöver är packen med frågekort samt en tärning; inga pjäser och ingen ask, vilket sparar plats i bagaget om du ska ta med frågespelandet på semestern! Den här varianten är för två spelare eller två lag – låt oss kalla dem A respektive B.

Rita upp en spelplan om 3×3 rutor (för papper och penna har du väl alltid med dig? Du kan också rita på till exempel en dagstidning). Du kan även ritsa upp spelplanen i sanden på beachen, eller åstadkomma den som på bilden ovan på ett restaurangbord, med två knivar och två gafflar.

Bestäm vem som börjar. När det är lag A:s tur, ska de slå med tärningen för att bestämma kategori och så läser lag B upp frågan från nästa kort. Svarar A fel, ska kortet läggas underst/längst bak; men svarar lag A rätt, får de kortet och lägger det på valfri ledig ruta på spelplanen med FRÅGESIDAN uppåt.

När det är B:s tur gör de motsvarande och A läser upp frågan – men svarar B rätt lägger de ut kortet på valfri ledig ruta på spelplanen med SVARSSIDAN uppåt.

Lagen turas om; och det lag som först får tre kort med den egna sidan uppåt i rad, rakt eller diagonalt, har vunnit. Kan inget av lagen vinna med tre egna kort i rad, vinner i stället det lag som först kan placera ut sitt femte kort på spelplanen.

Mycket spelnöje! Spelet ovan på bilden är för övrigt ”Frågespelet om Sverige”, som jag skrivit samtliga 2400 frågor och svar till. Vilken är den enda svenska stad vars centrum ligger lägre än havsytan? Vilket århundrade började vi använda nymodigheten gaffel vid de svenska matborden? Och när Fritjof Andersson rider in i Samborombon för att dansa tango med Carmencita, vad heter hans häst? 🙂

Nu under påskhelgen fick jag ett mejl från – låt oss kalla honom Macke – som är med i ett sällskap ”på 30 personer ungefär, som träffas en gång i månaden för att vara sociala och spela kort för en mindre summa i inköp”. Denne Macke redogjorde i sitt mejl för en knivig situation som inträffat i en turnering i detta sällskap, och ville efterhöra mina åsikter om vad som är ett korrekt domslut. Dessa fick han, men eftersom situationen är av intresse återger jag den här i Superbloggen:

Mörkarna är på 300-600 en bit in i turneringen, och två spelare har synat stora mörken. Nu kommer floppen. Spelare A går genast all-in (otvetydigt enligt alla de andra); spelare B synar A:s all-in, och har A täckt; och spelare C synar också A, och har även han A täckt.

Turnkortet landar på bordet. Spelare A har inget att säga eftersom han redan är all-in; spelare B checkar; men spelare C trycker nu själv all-in.

Och här kommer situationen: spelare B foldar och ger upp… och spelare C, som tror att han vunnit given och i den sekunden har glömt att A är all-in och fortfarande med, muckar sina kort. Sekunden senare kommer C på sitt misstag och tar blixtsnabbt tillbaka sina kort. (De har inte hunnit hamna bland övriga kastade kort i den högen på bordet, utan är klart identifierbara.) Några protesterar och säger att har C muckat sina kort, så är hans hand död; medan andra menar att C ju gjorde klart tidigare att han synade A, och att hans hand därför fortfarande är vid liv.

Nå – hur skulle du ha dömt, när du som turneringsledare blir kallad till bordet och fått situationen förklarad för dig?

Jag har alltid undrat vad det är för blad man tar från munnen?

Men nu kommer uttrycket sannerligen till användning. Polare Björn ”Bjoelle” Eriksson fick nämligen det här brevet nedstoppat i brevlådan nyligen. Direkt från Skatteverket.

Skatteverket skriver nu svart på vitt att Pokerstars och Full Tilt numera är skattefria sajter i och med deras etablering och verksamhet på Malta.

De vinster som har gjorts på Pokerstars innan den 13 februari 2012 ska dock beskattas. Liksom vinster som inkommit på Full Tilt innan den 26 februari 2013!

Skatteverket inleder också med att förklara att pokervinster från spel som anordnas i utlandet beskattas om spelarrangören finns utanför EU/EES-området. ALLA vinster över 100 kronor ska tas upp i din inkomstdeklaration som ”inkomst av kapital”.

Jag hoppas Skatteverket fortsätter ta fler och fler blad från munnen i framtiden. Vare sig de kommer från solrosor eller palmer.

För varje blad som faller till marken kommer både Skatteverket och svenska pokerspelare få det lättare att sköta sina arbeten.