Som ni märkt har jag varit passiv återigen, har levt ett så kallat irl-liv senaste tiden med en rad olika aktiviteter. Där ibland, valborg i lund, livets första svensexa och ett lägenhetsköp. Detta har gjort att pokern fått ställa sig åt sidan för en stund.

Valborg började ju, för er som varit där, exakt så tidigt som ingen människa tidigare varit uppe 0730. Upp och trycka i sig frulle så man står sig lite bättre för de floder av alkohol som ska passera genom strupen senare under dagen. Som rutinerad deltagare i evenemanget gäller det att inte trampa gasen i botten redan kl 10 på morgonen. Majoriteten av folk i parken vet knappt vad de heter i förnamn innan lunch, rookie mistake. Emil Ohlsson är ju en som man kan tänka sig bör vara rutinerad i gamet som ålderman. Han gjorde istället en klassiker, gick hem efter parken, tog en tupplur som varade i 2-3h. Sen blev han aldrig sig själv igen. Han vill säkert skylla på att han inte mådde bra, inte sovit eller likande…

Hur som helst traskade vi upp till en fest där jag lärt känna lite nya ansikte. Peter som var host, visade upp en mycket fin lägenhet som dock skulle komma att raseras totalt 😀 Ju längre kvällen gick, ju mer vätska återfanns i varje rum, på varje golv. Det sista jag tänkte innan vi gick var hur otroligt stökigt det var precis överallt. När den tanken återfinns i huvudet efter 14h fylla brukar det betyda att lägenheten är förstörd för all framtid 🙂

Vidare var det svensexa som var nästa större aktivitet på agendan, men inte vilken som helst, utan iamivars! Denna spelgalning skulle firas av före giftermålet som sker i sommar. Vi startade givetvis med en väckning som gjorde att brudgummen flaxade till i sängen och vi på railen fick se både det ena och det andra.

Dagen bestod sedan ut av en rad aktiviteter som skulle utföras under dagen. Vi började med go-cart, detta extra passande eftersom Ivar fick den höga äran att vara utklädd till Mario under dagen. Sedan paintball, där vi avslutade med att Ivar fick springa ensam mot hela gänget och bli nerpepprad under 5min i kanindräkt! Ivar bjöd dock tillbaka vad han kunde, när jag blivit träffad reste jag mig upp. Båda händerna sträckta i vädret och förklara mig själv död. Då tar Ivarsson med bästa snipersikte fokus på min oskyddade nacke. River av ett långskott som kan liknas vid en avrättning i vilket hollywoodfilm som helst.   Kaninen kom i alla fall sedan tillbaka med blodiga händer och en viss lättnad i blicken, skönt att se efter skottet mot mig. Efter blodiga händer och ömmande ben tänkte vi istället i nya banor, nu i form av en bastuflotte. Här återfanns som kanske utgår av namnet en bastu, badtunna, kallbad med mera. Kunde vara välbehövligt efter en långdag.

Kvällen avslutades med en utgång som startade på en karaokeklubb. Då stora delar av gänget inte har musik överst på meritlistan kunde det skapas intressanta duetter. Det första jag möttes av när jag kom in var ”övningen” som rev av låten Hey ya! med Outkast, det var minst sagt en intressant tolkning. Han räddade dock upp det hela med att naila Stronger med Kanye West så att rummet stannade upp (krydd).

Under stockholmsäventyret (där aktiverna utfördes) hann jag dessutom med att bli stockholmare… eller i alla fall delvis. Jag införskaffade mig en liten skuff på 27kvm, som ska fungera lite som en övernattningslägenhet samt förhoppningsvis någon form av investering. En rolig liten detalj i detta är att den gamla svslegenden DavidDuzak även han köpte en etta. Därtill bor redan en en highstakeslegend i huset sedan tidigare… ja dybban, du är välkommen 😉

Den pågående debatten om spelmissbruk, ett ämne som jag själv varit inne på flera gånger tidigare i mina skriverier, påminde mig om bland annat den här nedanstående krönikan som jag författade i september 2008 för Aftonbladets dåvarande pokersida i papperstidningen. Den känns fortfarande aktuell och tål att återges…

”Påfallande ofta när unga svenska – och manliga – nätpokerspelare träffas, glider samtalet in på frågan om vem av dem som spelar på den högsta nivån. Det är som en remastrad variant på pubertetens killtävlingar: här ska minsann gylfen knäppas upp, så att man kan se vem som pissar längst.

Gamla pokerrävar ler i mjugg åt sådant skrytprat: de vet att det som räknas är inte vem som ger sig på att spela högst, utan vem som i längden kan få en gedigen inkomst från spelet.

Att spela på pokerns översta nivåer är förenat med enorma risker och omtumlande svängningar i kapitalet, samt i alltför många fall brist på omdöme. Utan att nämna några namn, så känner jag till svenska spelare som haft turen att pricka in en sex- eller sjusiffrig turneringsvinst eller lyckats vinna enormt någon gång i ett högt cashgame – för att några månader senare ha ”gulat” komplett, när de spelat bort alltihop igen. De trodde att de plötsligt var oövervinnerliga, och gav sig upp på nivåer där de blev utklassade; de kastade plötsligt och totalt överbord all kunskap om hur man hanterar sin bankrulle, och om hur man vårdar och bygger upp den genom ett solitt spel.

Och det är märkligt nog, eller kanske ändå inte så märkligt, så gott som uteslutande killar som gör bort sig så. Kvinnliga framgångsrika spelare som Annette Obrestad är smarta nog att hålla sig på nivåer där de försöker maximera sin inkomst; de deltar inte i en statusjakt som har alla förutsättningar att gå åt h-e.

Släpp efter på din prestige. Ryck på axlarna, le mot den andre och säg ”Åh, jag är säker på att du spelar mycket högre än vad jag gör.” Inse att den som spelar på $100-$200 och går back, faktiskt gör ett sämre jobb än du som spelar på till exempel $1-$2 och går plus.

Nästa gång någon skryter om vilka höga nivåer han spelar på, så hör dig för om han möjligen har en Ferrari parkerad utanför åttarummaren på Strandvägen i Stockholm; oddsen är emot det.

Framgångsrik poker handlar om att stadigt kunna plussa på kontot, månad ut och månad in, på nivåer som man behärskar – inte om att ge sig på att försöka spela högst, gapa värst eller pissa längst.”

Igår åkte vi ut med ribbåtar ut till en yacht där vattenskotrar väntade på Marcus Hellner och Petter Northug som skulle tävla. Hellner kändes som en solklar favorit inte minst med tanke på att det är förbjudet att åka skoter i Norge men även då Hellner gör det mer eller mindre till vardags när han är hemma. Men det blev tyvärr torsk till Sverige. Igen. Snyft! Två sekunder till Northugs favör. Men kul hade vi. En grym dag på kontoret.

Av den av mina två kritiker som har norrländskt påbrå har jag, efter att förra året ha vunnit ett vad som ingicks offentligt via pokerbloggande och nu i år ha förlorat ett annat vad som ingicks under motsvarande omständigheter, flera gånger om i gäll ton blivit anklagad för att driva såväl ”systematisk” som ”illegal” vadslagning på nätet. (Smakprov på hans formuleringar: ”Att anordna systematisk vadslagning på nätet, är alltså INTE tillåtet. Speciellt inte när det sker i forum eller bloggar som är öppna för allmänheten.”)

Frågan är faktiskt av principiellt intresse. Att ett ingånget vad 2012 och ännu ett 2013 skulle vara att likställa med ”systematisk” vadslagning är självklart ett så befängt påstående att det faller på sin egen orimlighet, men hur är det med legaliteten? Så här formulerade jag mig i ett mejl till Håkan Hallstedt, generaldirektör på Lotteriinspektionen:

Är det legalt att ingå ett enstaka privat vad om pengar, man och man emellan, på nätet “inför publik” via en blogg inklusive dess kommentarfält? I förutsättningarna ingår att motpartens identitet är tämligen väl känd genom att han skrivit där åtskilliga gånger tidigare och uppgett sitt rätta namn, så att inget tvivelsmål finns runt bägge kontrahenternas identitet.

Och så här löd Hallstedts svar, som anlände bara några timmar efter att han tagit del av mitt spörsmål:

Den beskrivna vadhållningen sker inte – anordnas inte – för allmänheten (jämför t.ex. betting i en golfboll [fyra personer]). Dvs lagen är inte tillämplig på det beskrivna anordnandet (se 1 § lotterilagen). Att sedan den aktuella vadhållningen är publik eller allmänt känd spelar ingen roll. Det sagda gäller det ”förfarande” du beskrivit i ditt mejl och alltså under förutsättning att man inte tillför andra konstiga parametrar som t.ex. innebär att någon tredje person/företag kan gynnas.

Fullt legalt att i offentlighetens ljus ingå ett vad med en annan privatperson via en pokerblogg eller motsvarande, alltså. Och därmed förutsätter jag att den flera gånger framförda falska anklagelsen mot mig nu dras tillbaka, samt att en ursäkt för dålig faktakoll i stället framförs, nu när denna principiellt intressanta fråga klarats upp en gång för alla. Ni övriga tillönskas en fortsatt solig och trevlig måndag!

Då och då blossar den välbehövliga debatten om spelansvaret upp, och med den även om statens ansvar – inklusive gränserna för detta – i samma fråga. På sajten Pokerlistings har Ken Lennaárd publicerat en serie inlägg i ämnet, och här kan jag via Svenska Dagbladet lämna ett lästips gällande boken ”En korrespondents bekännelser” av Vladislav Savic:

http://www.svd.se/kultur/litteratur/bikt-om-spelmissbruk-vacker-behovlig-debatt_8140906.svd

Samme Savic har dessutom i Dagens Nyheter nyligen skrivit om ämnet spelansvar, och kritiserar hårt kretsen av dagens politiker liksom spelbolagen, inklusive inhemska Svenska Spel och ATG:

http://www.dn.se/debatt/aggressiv-reklam-bakom-det-vaxande-spelmissbruket

Klicka gärna på bägge länkarna och läs, det är de värda.

Förra gången jag lade upp ett inlägg med diverse liknande bilder blev det ett av de mera lästa inläggen här i Superbloggen – så varför inte pigga upp denna måndag med ett nytt svep T-tröjor och linnen från poker- och gamblingvärlden? Här är ett plagg som definitivt sticker av mot ”borgarklassens diskreta charm” samt yrkesetos…

… och här är ett annat T-tröjemotiv som också kan uppfattas som utmanande pk-mentaliteten:

I en butik i Monte Carlo hittade jag den här T-tröjan som snarare strävade mot ett diskret fashion statement:

Den amerikanska attityden märks snarare på det här linnet, med ”varningstexten” EXPECT NO MERCY:

Och här en annan ”attityd”-tröja, som jag såg under en Unibet Open-turnering i Prag om jag minns rätt:

I Las Vegasbutikerna hittar man ofta motiv som ska matcha stadens liv-i-ytterfilen-samt-i-Technicolor-image:

Poker-T-tröjor för män i Vegasbutikerna tenderar ibland mot antingen det apologetiska…

… eller mot flyg-och-far-inställningen:

För bruk i en pokerturnering kanske däremot den här T-tröjan fungerar, måhända?

Och som avslutning ett damlinne med en blingig, nyskapande och ironisk uttolkning av varumärkesinitialerna D&G:

Att det dessutom råkar vara mina initialer gör inte motivet sämre… Trevlig arbetsvecka på er, ludofiler och chartister!

Framme efter en nära-döden-upplevelse i taxi från Nice. Vår chaufför verkade ha bra många fler saker att göra än att titta på vägen. Flera gånger undrade jag om han såg att det var trafikstockning längre fram eftersom han fortsatte gasa och tittade ner på något i framsätet. Vi kom i alla fall fram och det är huvudsaken. Marcus Hellners packning också som vi tog med oss eftersom han skulle åka helikopter. Var dock lite orolig där ett tag. Vi frågade lite försiktigt om allt bagage verkligen skulle få plats och fick svaret ”of course I’m a pro”. Hans mening med proffs på att packa var att surra fast allt och ha bagageluckan öppen. Som sagt. Vi kom fram och det gjorde även bagaget så ska väl inte ifrågasätta hans packningsskills…

Flög i ottan imorse tillsammans med lite Starsfolk, RedHat som producerar en dokumentär för Aftonbladet, Viasat och så klart vår stjärna Marcus och hans tjej Anna.

Käkade lunch på Monte Carlo Bay och har slappat på rummet sen dess. Eller slappat. Börjar fundera på att slappa efter att ha jobbat hela eftermiddagen. Sen ikväll blir det middag. Imorgon drar det igång. Blir tio väldigt långa dagar vill jag lova men samtidigt roligt. Älskar ju det här. Hetluften. Alla stora namn. All action. Och så Monte Carlo. Hur kan man inte älska det här stället? Förutom priserna då. Åtta euro för en coca cola. När jag checkade in ville hon i repan dra 2000 euro på mitt VISA-kort. Försökte förklara att jag inte har så mycket på kortet (vem har det en vecka efter lön??). ”Ok, can you pay cash then?”, var hennes följdfråga. Tur att jag bara ska jobba för vågar inte ens tänka på hur mycket man skulle kunna bränna här på tio dagar…

Hotellet ligger typ tio minuter från spellokalen men gillar det faktiskt. Mitt i smeten och härlig utsikt från balkongen. Nu tittade dessutom solen fram. Slutjobbat för idag. Pust!

Väskorna är packade. Planet går i ottan. Pusslet med barn är löst och nu är det dags för säsongens sista EPT-stopp. Love it! Monte Carlo är en av mina absoluta favoritstäder. Det var kärlek vid första ögonkastet!

Har varit flitiga debatter angående årets Online-SM. Jag tycker det gick bra på det stora hela. Ja visst flera event blev inte fulla (nådde inte upp till garantinivåerna) men det är sånt som händer. Vilka pokerspelare gnäller om övervärde? Inte jag i alla fall. När det kommer till mediabevakningen så var det fantastiskt. Poker.se, Aftonbladet och Poker Magazine var flitiga som tusan och varje enskild turnering fick bra publicitet. Sen har vi det här med marknadsföringen… Enligt vissa gjorde vi i förbundet ett dåligt jobb där och borde ha lagt mer resurser. Håller inte med. I samma sekund som Svepof sålde rättigheterna till Online-SM så måste väl ändå detta ligga på sajten som köpte? Annars vore det ju som att ge bort det gratis. Eller kraftigt rabatterat. Det är ju upp till arrangören att annonsera så mycket de tror behövs för att locka spelare. Sen är det klart att vi la krut på att skriva så mycket vi kunde på FB, Twitter och hemsidan men det innebär inte att vi ska lägga massa pengar på annonsplatser.

För enkelhetens skull. Vi säger att Svepof får 100k från PokerStars för att de ska få rättigheterna till Online-SM. Skulle vi lägga 50k på marknadsföring av detta event så skulle vi ha sålt det för 50k. Skulle vi lägga 100k på marknadsföring hade vi gett bort det. Varför ska vi då ens sälja rättigheterna? Är det inte bättre att dessa pengar nyttjas så att vi kan få förbundet starkare? Deltagarantalen i årets Online-SM förutom våra frirullar påverkar inte medlemsantalet. Jag ser hellre att dessa pengar läggs på att hjälpa klubbarna runt om i landet till exempel. Eller att belöna trogna medlemmar genom att låta dom spela frirullar med paket till eventen eller Live-SM.

Mina åsikter i frågan. Tack igen till Jäger och Valterego som gjorde ett grymt jobb med liverapporteringen på Poker.se under hela veckan!

I går blev den av: poker- och matlagningskvällen som ”Vegas1000” vann i en frirulle på Unibet nyligen. Mig veterligen är det första gången någonsin som förstapriset i en turnering varit att en s.k. pokerprofil kommer hem till vinnaren, underhåller med gamblinganekdoter medan han lagar mat till allihop, och sedan sitter med i deras privata homegame… och det var en jäkligt trevlig upplevelse! Här är gänget som jag besökte i Skövde: från vänster Viktor, Andreas, Tobias, vinnaren Peter ”Vegas1000”, Daniel och Karl-Oskar!

Självklart hade jag med mig en hel bunt presenter: ett Unibetmarkerset till ”Vegas1000”, böcker, kortlekar, t-tröjor, kökshandduk med lämpligt kortspelsmotiv från Las Vegas, iPhone-fodral och annat…

… och efter handskakningar och presentation kastade jag mig över matlagningen, i min medhavda stora järngryta medan jag radade upp två kassar ingredienser i köket:

Gänget värmde under tiden upp med en sittning i vardagsrummet, samtidigt som det blev kul snack och en hel del gamblinganekdoter när jag var därinne mellan varven medan maten puttrade till sig i köket…

Det är viktigt med bra kryddning inklusive kvalitetsvin i min ”torsk-gryppning”, som jag kallar den eftersom jag ännu inte bestämt om det är en gryta, soppa eller stuvning:

Och så här ser den ut när den portioneras upp ihop med crème fraîche och finhackad persilja för att sedan avnjutas ihop med ciabatta – och glädjande nog fick jag beröm för hur gott den smakade!

Efter maten blev det bordsbyte i köket, där belysningen var bäst:

… och så var det dags, efter önskemål från gänget, för två sit-and-go i rad med 200:- i inköp i varje:

Karl-Oskar vann den första medan jag kom tvåa, och så var det dags att slanta upp för nästa:

… som jag vann medan Viktor kom tvåa!

Jag nästan skäms för jag att i ett så vänligt och välkomnande gäng under en så gemytlig afton plockade sällskapet på netto 1000 spänn, but hey, it’s only business, nothing personal – och jag får tacka för en synnerligen trevlig kväll därute i Pokersverige!

Och det lär nog bli en likadan frirulle i höst på Unibet efter detta lyckade experiment, så jag återkommer om datum här i Superbloggen så småningom!

Dan Glimnes inlägg häromdagen om nätpokerns blyga återkomst i USA, i detta fall i staten Nevada, får ses som glädjande nyheter.

När den svenska pokerboomen pågick för fullt 2005-2007 förlorade amerikanerna flest dollar och cent på nätpoker som nation, men också per capita. Dessa följda av Storbritannien som god tvåa. Föga förvånande för tiden var att de Skandinaviska länderna stod för de största vinsterna.

Grundades landets stadiga nätpokerförluster i det föga smickrande uttrycket ”dumma amerikaner” eller de facto att mätta lejon inte jagar? USA har i många år konstaterat att pokern är en av många nationalklenoder. Att spela poker i alla åldrar var länge en självklarhet, även det tycks som att gemene Smiths intresse falnat sen Black Friday. Och som alltid efter en bubbla står endast de inbitna nördarna kvar.

De talangfulla jänkargrindersen lät sig inte stoppas efter Black Friday utan fann kreativa vägar att fortsätta sina leverne. Varför sluta mjölka kon för att stallet brunnit ner?

Men frågan kvarstår. Om (om, om, om) nätpokern finner sitt återtåg i USA, kommer amerikanerna att öppna plånböckerna igen för att fortsätta med donationerna? Eller dog den känsliga söndagsspelarnas intresse ut med de myndighetskäppar som oförlåtande kördes i hjulen så att bara de vassa jänkarstråna, de man skär sig på, kvarstår med vilja för action?

För visst gynnas nätpokern som helhet när en fisknation gör livet lättare för alla andra. Idag ser vi en motsatt trend där östeuropa, Tyskland, Nederländerna och Ryssland tar över arenan som svårspelat motstånd. Om USA, en återkomst till trots, inte bidrar med mer gratispengar, vilken nation kommer då att få oss att dra på smilbanden i framtiden med vetskapen om enkla pengar? Sydamerika? Eller är fisknationsdagarna helt enkelt över?

Som vanligt följer du mig flitigt och dagligen i min konstant växande blogg.

/DÖDARN

Har du frågor, kommentarer eller funderingar kan du maila mig på dodarn@comeon.com