Genombrottsåret, del 5
avKnappt hann jag hem och vända förrän nya äventyr skulle ta vid. En kompis och jag hade sedan våren spikat och bokat en två månader lång Australien-resa med extrastopp i Bangkok och Auckland.
Under dessa två månader spelade jag en del. Jag hade just gått upp till $5-10. Långa, oförglömliga veckor spenderade vi i Sydney, Melbourne och Brisbane och två tre dagar i veckan ställde jag klockan på åtta på morgonen och begav mig ut till på förhand funna internetcaféer. Grusets i ögonen och två grader sänkt kroppstemperatur från alltför tidiga morgnar gjorde ont i en av södra Sveriges mest morgontrötta individer.
Men inte ville jag låta spelandet gå på bekostnad av värdefull kompis- och restid. Nej, dagarna var tillägnade viktigare saker. Zoo, Glady’s bio och sånt.
Efter en månad drog jag ner på spelpassen. Det gick för trögt och jag kunde inte riktigt slappna av på de stökiga och kalla internetcaféerna. Inte heller tyckte jag om tanken att spela mot klockan. Jag spelar avsevärt sämre när jag inte kan spela så länge jag vill. Att dessutom behöva betala avgift också för varje förlustsession irriterade. Poker är ett av få arbeten där det kan kosta pengar att gå till jobbet – i dubbel bemärkelse!
Jag fortsatte med sporadiska sessioner men drog överlag ner rejält på pokern för att istället njuta ännu mer oväsentligheter.
Och så kom jag hem. Det var slutet av januari och svältfödd på spel under hela januari såg jag verkligen fram emot att sätta tänderna i fiskiga cash games. Men först skulle jag återbekanta mig med alla föråldrade nyllen. Flickvän, familj, vänner, släkt och kisekatt. De hade alla varit saknade.
Jag minns min första session efter att jag kommit hem. En ren form av zen bodde inombords. Alla som spelat poker mycket vet vad jag talar om. I mig bodde ett lugn och samtliga beslut fattades med knivskarp fokus. Ingenting lämnades åt slumpen och det där med tilt existerade inte. Likt en maskin började jag att plöja och resultaten lät sig inte väntas på…
Mitt bloggandes sluttamp pågår högtidligen och huvuddelen kan du följa dagligen i min ComeOn!-blogg. Söndagen den 4 augusti går DÖDARNS pokerliv och skriverier i graven.
/DÖDARN