För er som följt min ComeOn!-blogg vet ni att jag gång och igen retats med begreppet ”projektet”. Detta hemlighetsfulla ord, vars innebörd jag så länge vägrat att avslöja. De är få som känner till det; endast familj, släkt och nära vänner. Men sen tar det stopp. Nu är äntligen er tid också kommen, kära läsare. Men i synnerhet ska ni veta att jag väljer att avslöja projektet för er, eftersom jag efter alla dessa år av skrivande kommit att betrakta er alla som just vänner. Måhända jag inte har träffat er, eller åtminstone bara en handfull av ett hav av tusental, men ni är en del av DÖDARNS slaskarliv. Utan er hade det inte funnits någon DÖDARN. Då hade han varit en anonym och vilsen (före detta) grinder som inte vetat hur och var han skulle kanalisera alla sina smäckra one-liners. Men också väljer jag att presentera projektet för er, eftersom projektet utan er vore fullkomligt värdelöst.

Detta ökända projekts första hjul sattes i rullning i början av maj förra året. Sedan dess har över tusen timmar ägnats med sikte på högklassiga resultat. Och det ser bra ut. So far, so good.

Men låt oss spola tillbaka klockan. Det var i Buenos Aires förra året. Kanin och jag hade just kommit dit och blivit varma i kläderna (och långöronen i hans fall). Mailen gick på halvfart för vi var där för att äta vattnande smaskiga världsmästarstekar och bli rånade så att vi kunde släpa med oss lite coola resminnen hem. When in Rome…

Tillbaka på rummet efter en lång dags sightseeing tog jag ett ögonblicks paus i semestrandet för att kolla min email. I inboxen låg, förutom alla tröttsamma beundrarbrev från fotomodeller (sluta skriva, jag är upptagen har jag ju sagt! Mamma mia…), ett brev från en avsändare vars namn klingade bekant.

Fredrik Nygård stod det, ett namn som skulle få de flesta spelintresserade skandinaver som inte legat under mediadrevets stenar att dra öronen åt sig. Själv hade jag nyligen vaknat upp under min varma sten och hade dålig kläm på vem denne herre var. Kanske var det tur, för annars hade projektet måhända inte sett dagens ljus.

Denne man är ett svartlistat namn i stora delar av poker-Sverige, inom vilket han också skördat många namnkunniga offer. Det är ett namn som väcker känslor och debatt. Många kommer med säkerhet att ställa sig kritiska till att jag valt att arbeta med honom. Men jag ser potentialer i detta projekt.

Fredrik Nygård är, för er som låg bredvid mig och snarkade under stenarna, en av Skandinaviens mest okända och beryktade spelbedragare. Han är speltorsk de luxe och har på sin resa mot guldgröna kasinoframgångar röjt över fyrahundra offer på ett tiotal miljoner kronor. Några kom undan billigt, med fyr- och femsiffriga näsbrännare. Andra skinnade han på miljonbelopp. Därpå, frälst av samvetet i sitt virrvarr av dålig spelkarma, har självmordsförsöken avlöst varandra. Han försökte till och med en sista gång, i juni 2012; en månad efter att vår konversation tog vid.

I emailet redogjorde han för vem han var och sina ambitioner. Han berättade att han levt ett minst sagt sjukt liv och att han har lika sjuka historier och erfarenheter som han vill berätta för världen. Och på vilket sätt delar man metodiskt gross av information bättre än via…

… en bok!

Fredrik skickade redan i mitten av 2000-talet hemmasnickrade provkapitel till en handfull förlag. Hans texter refuserades. ”Texterna håller inte måttet.”, förklarade de. Men däremot dissades inte konceptet som några tungviktare inom svensk förlagsverksamhet föll för. ”Att ge ut en historia som denna är vi väldigt intresserade av.”, var ett av Sveriges namnkunnigaste förlags exakta ord. Men hjälp behövdes utifrån för att få ner allt i välskriven pränt. Och så hittade han mig, Sveriges dödligaste DÖDARN.

Spontant lät jag mig smickras över förfrågningen, men kände att det där med att skriva böcker är ett alltför stort projekt. Jag bad om att få återkomma för att tänka igenom det noggrant i några veckor. Att säga nej direkt är inte min stil. Alla intressanta idéer är värda en seriös övervägning. Och så kom Kanin och jag hem till Europa igen, blekare än när vi åkte hemifrån. Geniknölarna gnuggades flitigt och jag diskuterade med nära om ett eventuellt antagandes för- och nackdelar. Till slut bestämde jag mig. Jag var rätt man för jobbet!

Fredrik flög över till London från sin hembygd Oslo. Jag hade vid det laget hunnit förbereda mig väl och läsa på om denne spelkretsarnas egen Brutus – en sådan typ som upprätthåller branschens dåliga rykte. Måndag morgon skulle vi ses. Där stod han, i andra änden av den alltid lika övertrafikerade Oxford Circus-korsningen, där vi bestämt träff utanför antislask-H&M.

Efter en lång kaffe där vi lärde känna varandra lite bättre satte arbetet igång. Efter en veckas fulla dagar hade jag vad jag behövde för att komma igång: femtio inspelade intervjutimmar! Fredrik for åter till Tomteland (också känt som Norge) och mitt verkliga arbete tog vid.

Det är ingen lätt uppgift att skriva en biografi om någon annan, det kan jag lova! Men det visste jag redan på förhand. Dessa två raka dygn av intervjutimmar skulle skrivas ner i pränt som en detaljerad form av anteckningar (vilket blev 103 A4-sidor, Times New Roman storlek 11), organiseras och kategoriseras för att sedan börja om på nytt.

Jag har i dagsläget kommit långt med projektet som hittills inbegriper några mycket genomarbetade provkapitel. På mitt år av regelbundet arbete har jag lagt ner en bra bit över tusen timmar. När vi får kontrakt på boken är omkring hälften av arbetet gjort. Den återstående hälften torde ta mindre tid, eftersom jag vid detta lag autodidaktiskt lärt mig effektivast möjliga process samt kommer att kunna tillägna boken än mer fokus och tid.

I denna tilltänkta bok kommer läsaren att få följa Fredrik; denna spelmissbrukare, bedragare och självmordskandidat ifrån hans egna perspektiv – direkt från hans egna skalle fast med en DÖDARN-twist och -tolkning på helheten. Mitt främsta mål är att fånga en så precis känsla av vem Fredrik Nygård är som möjligt, fast med mina ord. Likaså ämnar vi att presentera en ocensurerad och sanningsenlig bild av hans historia. Och jag får ge Fredrik kredd för att ha varit mycket öppen och ärlig och på intet vis förskönande eller förmildrande av redan så kritiska och känsliga händelser. Han vänder rätt och slätt ut och in på sitt eget liv och erkänner all skuld han åsamkat sin omgivning.

I denna tilltänkta bok, avsedd inte bara för spelare, utan för alla – gamla som unga, speltorskar som frimärkssamlare, får läsaren följa Fredrik från barndomen till vuxen ålder. Det är en resa där läsaren får följa hur det kan gå så snett för en person som växt upp i ett kristet och tryggt hem och försedd med alla förutsättningar för framgång. Hur man kan sträcka sig till att lura folk på allt de äger, inklusive sin egen familj. I vuxen ålder, vilket är bokens absoluta huvudpart, följs han på sina minst sagt sjuka spelturer jorden runt. Ena dagen tät från vinststreaker och nästa dag hemlös i Vegas och intagen på psyk för att dagen därpå vara highroller igen – och allt på manipulerade utlånares bekostnad.

I denna tilltänkta bok får läsaren inte bara följa ett samvetslöst spelkorståg och hur tankarna går när man blåser någon, utan får också lära känna Fredrik på riktigt, vilka demoner som satte onda hjul i rullning, varför det eskalerade och hur han egentligen känner sig inombords. Är han verkligen ett samvetslöst monster eller bor det en människa också i honom – eller är han en blandning av båda?

Fredrik är ett kontroversiellt ämne. Nu har jag delgivit er projektet och vad det innebär. Nu vill jag höra vad du tycker. Detta är den enda gång någonsin som jag uppmanar alla, sleepers i synnerhet, att tycka till. Ni har fått texter, nu vill jag också få en rad.

Mitt bloggandes sluttamp pågår högtidligen och huvuddelen kan du följa dagligen i min ComeOn!-blogg. Söndagen den 4 augusti går DÖDARNS pokerliv och skriverier i graven.

/DÖDARN