I slutet av 1980-talet blev ett udda ”tärningsspel” en internationell framgång: Kasta gris, eller Pass the Pigs som den engelskspråkiga titeln lyder. Originalspelet kreerades redan på 1970-talet av amerikanen David Moffat, som när han ett årtionde tidigare arbetade på skidsportorten Berchtesgaden i Tyskland hade fått några små plastgrisar i nyårspresent av en lokal servitris. Moffat och hans vänner kom på att det gick att kasta grisarna så att de landade i olika lustiga ställningar, med olika sannolikheter för utfallet, och på skoj utarbetade de ett poängsystem. När Moffat sedan öppnade en kombination av restaurang och bar i Bakersfield i Kalifornien, introducerades grisarna som underhållning till drinkarna – och visade sig bli mäkta populära bland gästerna. Moffat och hans vänner beslöt sig för att kommersialisera sitt en gång framimproviserade spel, och 1977 såg så ”Pig Mania” dagens ljus:

Några år senare fick spel- och leksaksjätten Hasbro syn på spelet, skrev ett avtal med Moffat, och så fick ”Pass the Pigs” sin internationella lansering 1984 och har sedan dess sålt i många tiotals miljoner exemplar världen över.

Men som med alla spel på evolutionens mäktiga släktträd, har förstås Pig Mania/Pass the Pigs inte uppstått i ett vakuum. Grundprincipen – att när det är ens tur samla på sig fler och fler poäng tills man antingen förklarar sig nöjd och noterar sitt resultat, eller av något skäl ”spricker” så att ens hand/resultat blir ogiltigt och ens drag är över – är känd sedan 1700-talet i flera olika kortspel; i modern tid räcker det med att kasta en titt på blackjack. Inom spelforskningen benämns spel som drivs av denna grundprincip som progressionsspel.

Bland tärningsspel är motsvarande spelprincip känd sedan tiden mellan världskrigen; ett av de tidigaste exemplen är det spel som kallas just Pig, och spelas med en enda tärning. När det är ens tur får man slå så många gånger man vill i följd och summera resultaten tills man väljer att avbryta och anteckna poängen i kastomgången – eller tills man slår en 1:a, varvid man får 0 poäng i den kastomgången. Man spelar så många kastomgångar att någon kommer upp i 100 poäng sammanlagt eller mer, och vinner.

I vad mån Pig senare influerat Pig Mania/Pass the Pigs får vara osagt – men Kasta gris inrangeras just bland progressionsspelen.

Och idén att använda kastföremål som inte är tärningar, men ändå ger olika former av poäng/resultat, är tiotusentals år gammal. Ett klassiskt exempel är astragaler, hälben från får, som använts i nästan alla civilisationer. Hasardspel med sådana var ett utbrett fritidsnöje inom den romerska armén för två årtusenden sedan, vilket förtjänar ett eget framtida inlägg här! Och i mina egna samlingar har jag dessa:

De är helt enkelt till sin utformning en medeltida föregångare till Kasta gris: osymmetriska föremål – i detta fall benbitar som borrats ur och försetts med blykärnor – vilka man kastar som grupp om tre och får poäng efter vilka sidor som faller uppåt just då. De daterar sig till svensk senmedeltid, och jag kunde för några år sedan köpa dem från dödsboet efter en släkting till en av Sveriges mest kända arkeologer, med papper och allt så att proveniensen är helt klar. Kul att äga ett ”tärningsspel” från Gustav Vasas dagar!