I min serie inlägg om vad som enligt olika religioners läror väntar dig efter döden, du förtappade spelare och gambler, har det nu blivit dags att skärskåda kristendomen! Och denna gång – jag säger det redan nu, så har du hört det – blir det Superbloggens längsta, innehållsrikaste och mest illustrerade inlägg någonsin, eftersom jag vilket framgår av rubriken kommer att bland annat noggrant avhandla världshistoriens mest kända och beryktade hasardspelsparti! Passar inte dagens rejäla kulturdos får du alltså helt enkelt välja något annat att fördjupa dig i, mera anpassat till just dina läsvanor… 🙂

Kristendomen

Denna religion har uppkommit ur judendomen – kristna skulle kunna betecknas som ”reformerta judar”, om man så vill. Det definierande för en kristen är att han eller hon tror att den man vid namn Joshua bar-Yussuf som levde och dog för omkring 2000 år sedan var utsänd av Gud, och därför vill efterfölja det som predikades i dennes liv, ord och gärningar. För eftervärlden har denne man blivit känd som Jesus Kristus (efter grekiskans Christos, ”den smorde”, detsamma som Messias på hebreiska). Såväl judar som muslimer räknar med Jesus som bara en profet, om än av viss betydelse, medan kristna alltså anser att deras religion grundats av honom.

I kristendomens historia finns två stora ögonblick av splittring: dels när den ortodoxa kyrkan gick sin egen väg på 1000-talet, och sedan när protestantismen gjorde samma sak på 1500-talet under den s.k. reformationen. I bägge fallen förorsakades det av åsiktsskillnader som är för komplexa för att gå in på här. Den återstående huvudinriktningen inom kristendomen benämns den romersk-katolska kyrkan, eller katolicismen. Därutöver finns det och har funnits ett stort antal kristna grupperingar med lägre medlemstal, som koptiska kyrkan, baptismen, metodismen, pingströrelsen och en lång rad andra frikyrkor och trossamfund; förutom rörelser som puritanismen, kalvinismen och pietismen m.fl.

Jesus är alltså huvudgestalten inom kristendomen, och en händelse omkring honom specifikt en del av orsaken till att man inom denna religion (och då framförallt i högkyrkliga kretsar) generellt ser strängare på hasardspel än vad man gör inom dess ursprung judendomen. År 1989 kunde man i svenska tidningar läsa att personalen vid ett ålderdomshem i Småland förbjudit de gamla att spela kort; och när nunneorden Mariadöttrarna 1995-96 lät uppföra sitt nya kloster vid foten av Omberg i Östergötland, var ett av anställningsvillkoren för byggnadsarbetarna – och vilket facket utan bråk unikt nog gick med på som klausul i kontraktet – att inget kort- eller tärningsspelande fick förekomma på rasterna!

Varför då denna attitydskillnad gentemot den mera förlåtande judendomen (se ett tidigare inlägg här), trots att judendomen och kristendomen har delar av sin historia samt många ursprungsskrifter gemensamma, som till exempel Moseböckerna inom Gamla Testamentet?

Jo, för att förstå denna skillnad måste man beakta den kanske mest centrala händelsen av alla inom kristendomen: Jesu död genom korsfästelse, som en symbolrit för förlåtandet av människornas synder… och vad som enligt traditionen inträffade i samband med denna. Det är något som beskrivs i alla fyra evangelierna, till exempel så här i Johannesevangeliet 19:23-24:

”Soldaterna som hade korsfäst Jesus togo hans kläder och delade upp dem i fyra delar, en på varje soldat. De togo också långskjortan, men den hade inga sömmar utan var vävd i ett enda stycke. De sade därför till varandra: ’Vi skära icke sönder den, utan kasta lott om vem som skall ha den.’ Ty skriftordet skall uppfyllas: De delade upp mina kläder mellan sig och kastade lott om min klädnad. Det var vad soldaterna gjorde.”

Liknande om än mera kortfattade vittnesbörd beträffande lottkastandet om Jesu klädnad återfinns i Matteusevangeliet 27:35, Markusevangeliet 15:24, och Lukasevangeliet 23:34. Syftningen i den understrukna citattexten ovan (även markerad i Bibeln) hänför sig till profetian i Psaltaren 22:18 och vilken lyder: ”[D]e dela mina plagg emellan sig, de kasta lott om mina kläder.”

Det är i det närmaste omöjligt att överskatta vilken betydelse denna symbolladdade händelse haft för kristenhetens syn på hasardspel. Ingen annan enskild händelse under de senaste 2000 åren har i Västvärlden åstadkommit så mycket negativ ”publicitet” för gambling. Medan Jesus för mänsklighetens skull plågas och dör på korset, hånar alltså de hårdföra romerska soldaterna honom samtidigt som de kastar lott om hans fåtal jordiska ägodelar; en bild som för evigt etsat sig fast i kristna betraktelser.

Det är inte svårt att förstå att 1800-talets religiösa väckelserörelser i Sverige betraktade spel om pengar och materiella ting, eller spelandet överhuvudtaget, som en svår synd; varför predikanterna på de dåtida bönemötena, ofta med benäget bistånd av nykterhetsrörelsen, gick till storms mot detta andliga förfall.

Detta hasardspelsparti om Jesu klädnad, vid korsets fot, har återgetts oräkneliga gånger inom den kristna bild- och konsttraditionen. Här är ett litet, litet axplock av exempel: först ett omslag på en bok författad på 1500-talet av Martin Luther, och tärningskastandet hittar du avbildat nere till höger av illustratören Paul Creutzberger:

Här en målning från omkring 1440, av Konrad  von Friesach:

Här är en skulpturgrupp på det magnifika pågående kyrkobygget La Sagrada Familia i Barcelona, av Antonio Gaudí, och vilken också föreställer de romerska soldaternas hasardspel:

Här är en muralmålning i kyrkan Notre Dame de France i London, och utförd 1960 av Jean Cocteau:

Och här är samma motiv på en målning från cirka år 1800 av William Blake, och överflyttad till ett iPhone-skal (!):

Tärningar ingår också, tillsammans med törnen, spikar, en tupp som symboliserar Petrus’ svek och ett antal andra föremål, av tradition i det som brukar sammanfattas under namnet arma Christi: Kristi pinoredskap (även om den bokstavliga betydelsen av den latinska frasen är ’Kristi vapen’). Här är till exempel en skulptur av den döde Jesus i katedralen på medelhavsön Ibiza – och notera de två tärningarna!

När det gäller att studera kristendomens inställning till gambling, har alltså denna händelse fått en definierande roll när det gäller att för evigt brännmärka hasardspelandet som sådant; och tärningar i synnerhet. Man kan onekligen spekulera i det kontrafaktiska scenariot att hade spelkorten existerar på Jesu tid, och evangelierna vittnat om att de romerska soldaterna spelat låt oss säga poker om hans klädnad, så hade sannolikt attityden till poker och spelkort varit markant annorlunda samt ännu mera kritisk här i Västerlandet.

Men låt oss bromsa upp ett kort ögonblick och ställa den inte oberättigade frågan: skildrar evangelierna en verklig händelse? Vad är till äventyrs sanning och vad är dikt, i denna så ofta traderade berättelse om världshistoriens mest kända och beryktade hasardspelsparti? Förekom verkligen då, långfredagen år 33 eller vilket datum det nu kan ha rört sig om, ett lottkastande om kläderna tillhörande en döende man som hängde på ett kors? Och vad för slags spel kan det i så fall ha varit?

Att Jesus – Joshua bar-Yussuf – verkligen existerat anses fastlagt; han omnämns i ett antal oberoende källor, t.ex. den romerske historieskrivaren Tacitus’ verk. Likaså anser historikerna att det är klarlagt att han var – ur den dåtida överhetens synvinkel – en judisk upprorsmakare som fälldes i en summarisk rättegång, och därefter avrättades genom korsfästelse.

Det föregivna spelandet är inte på något sätt orimligt. Hasardspel, om pengar och ägodelar, var en mycket vanlig och väl spridd företeelse inom den romerska armén. Faktum är, anser historikerna, att oddsen klart lutar åt att de fyra evangelierna på denna punkt beskriver en händelse som verkligen har ägt rum.

Då är nästa fråga: vad för slags spel kan det ha rört sig om?

Lottkastande är, som jag nämnt tidigare, en kollektiv term för ett flertal olika slumpprocesser: från lotteriliknande förfaranden, via att kasta ett eller flera föremål för att se vem som ”slår högst”, och till något så enkelt som att alla har var sitt trästycke eller kvist varvid dessa med ett grepp kastas samtidigt på marken, och det trästycke som hamnar ovanpå de andra vinner.

De två vanligaste spelföremålen bland romerska soldater för två årtusenden sedan var dels aleae och tesserae (olika slag av tärningar, som regel av ben eller brons, handgjorda och i betydligt mindre format än dagens standardtärningar), dels också tali som även de ses på bilden ovan: alltså hälben (astragaler) från får, och som fungerar som en form av primitiv tärning som kan falla med någon av fyra sidor uppåt (dock självklart långtifrån med samma sannolikheter). Det var vanligare med hälben än med tärningar; varje gång ett får slaktades, fick man ju två sådana som gratis restprodukter.

Beträffande själva spelet vid korsets fot är det sannolikaste att man spelade ett med fyra astragaler samtidigt: ett då mycket utbrett hasardspel inom romerska armén. Det högsta kastet kallades venus, vilket betydde att alla fyra astragalerna visade olika sidor uppåt i samma kast. Det lägsta kallades canis (hund), när alla fyra i stället föll med den konvexa smala sidan uppåt. Däremellan fanns en rangordning av 33 olika möjliga andra kast (kombinationer av sidor).

Det famösa spelet kan å andra sidan i stället ha varit ett med tärningar: två, tre eller möjligen fyra tärningar, eftersom ett antal sådana motsvarande spel också är kända från antiken. Men astragalspelet ovan, med fyra hälben, är alltså den sannolikaste kandidaten.

Eftersom detta hasardspel i samband med Jesu korsfästelse getts en så stor och ödesmättad symbolik inom kristenheten, är det inte att undra på att det också finns en utbredd mytbildning kring det.

Två platser gör anspråk på att ha den stenplatta som påstås ha varit underlag när soldaterna kastade lott: Fort Antonia i Jerusalem…

… (bilden ovan) samt Lateranbasilikan i Rom, där den påstådda plattan av porfyr finns till beskådande i klosteravdelningen. Bägge anspråken får anses vara tämligen osannolika.

På samma sätt gör flera kyrkor i dag anspråk på att ha den långskjorta som tillhört Jesus, omnämnd i Johannesevangeliet ovan, och vilken hasardspelet alltså gällde. En av dessa kyrkor är katedralen i Trier, där reliken normalt förvaras omsorgsfullt vikt och undangömd för nyfikna ögon, men som under 2012 för ovanlighetens skull ställdes ut till offentlig beskådan:

Förra gången plagget visades offentligt var 1959, då det också hamnade på frimärke. Det är inte ofta som innehållet i en ”spelpott” avporträtterats i sådana sammanhang!

En annan kyrka som av månghundraårig tradition gör anspråk på att i sitt förvar ha plagget som lottkastandet gällde är kyrkan i Parisförorten Argenteuil i Frankrike. Där är det hopsytt av fyra mindre stycken, vilket sägs bero på att man under franska revolutionen, av fruktan för plundring, lät skära det i flera bitar och gömma det på olika platser runtom i staden. I modern tid har så ”den heliga tunikan” åter sammanfogats; upprepade laboratorietester på plagget har också påvisat att de mörka fläckarna på det är människoblod.

Även ett antal ortodoxa kyrkor säger sig förvara det plagg som tillhört Jesus, eller åtminstone delar av det: Svetitskhovelikatedralen i Mtskheta i Georgien (där plagget sägs vara Jesu mantel), Dormitionkatedralen i Moskva, Sofiakatedralen i Kiev i Ukraina, och några till. Även här gäller förstås att inte alla kan ha rätt samtidigt… om ens någon.

Detta världshistoriens mest beryktade hasardspel har också utgjort ett tema i filmen ”The Robe” från 1953, med Richard Burton i huvudrollen och baserad på en bästsäljande roman av Lloyd C. Douglas:

Burton spelar där den romerske tribunen Marcellus Gallio som under det famösa hasardspelspartiet vinner Jesu mantel, just som den senare utandas sin sista suck på korset. I det partiet i filmen spelar man dock med tärningar, och inte med astragaler:

I filmen får man sedan följa hur Marcellus, gradvis och under det mystiska inflytandet från det heliga plagget som han vunnit på spel, förvandlas från en hårdför, gudlös cyniker till att bli en from kristen. I slutet accepterar han villigt sitt öde när han av kejsaren Caligula döms till döden, eftersom han vägrar ta avstånd från sin nyfunna tro. Säkerligen en av de mera udda spelfilmerna någonsin som haft gambling som tema!

Men låt oss efter denna grundliga analys lämna detta kända hasardparti bakom oss, och titta på vad som av andra auktoriteter inom kristendomen sagts om gambling; för inte oväntat har den frågan stötts och blötts många gånger i det sammanhanget. Den tidiga kristna kyrkan kan uppvisa många exempel på fördömanden och uttalade förbud, framförallt mot tärningsspel. Filosofen Klemens av Alexandria (ca 150-215; för övrigt en av världens första förespråkare för kvinnlig jämställdhet) skriver i tredje boken, elfte kapitlet i Paidagogos att tärningsspelandet har sin grund i ”sysslolöshet” och ”en okristen lyst till rikedomar”. Sankt Johannes Chrysostomos (347-407; det senare nicket betyder ordagrant ’guldmun’ på grekiska och syftar på att han var känd för sin vältalighet) varnar i en av sina skrifter för att tärningsspelande leder till ”blasfemi, skador, vrede, förebråelser och tusen andra ting som äro än mer förskräckliga”. Och under det sjätte ekumeniska konciliet år 680-681 i Konstantinopel röstade man fram att i sin 50:e Canon uttryckligen och rakt av förbjuda tärningsspelande.

Listan skulle kunna göras lång; och ett antal bibelord har tagits till intäkt för att man som rättrogen kristen förmodas undvika spelande för att i stället tjäna sitt uppehälle på hederligt sätt, som t.ex. Efesierbrevet 4:28 där det sägs att ”[d]en som stjäl skall sluta stjäla och i stället arbeta och sträva med egna händer […]”.

Den kristna historien innehåller också några berömda predikningar där hasardspelandet har dömts ut så till den grad att åhörarna som strömmat ut från kyrkan därefter rusat hem, tömt sina bostäder på allt vad spelutrustning heter och så deltagit i en offentlig massbränning av dessa föremål på stadens torg. Ett exempel är den predikan som Johannes av Capistrano ska ha hållit i Siena på 1420-talet, och vars resultat förevigats på denna målning av en okänd konstnär:

Här ses en detaljförstoring av den undre delen – och notera spelkorten, samt det egendomligt orienterade brädspelet där tungorna pekar åt fel håll:

Med detta sagt har spelandet faktiskt haft enstaka förespråkare inom kristenheten. När spelkorten i slutet av 1300-talet nådde Europa från den arabiska kultursfären, fanns det prelater som ville tolka in händelserna i Getsemane i dessa tidiga svitmärken (’färger’): bägarna representerade den kalk Jesus ville bli besparad; mynten stod för betalningen som Judas Iskariot fick för sitt förräderi; och käpparna och svärden för beväpningen hos de romerska soldater som kom för att gripa Jesus. Än i dag återfinns dessa svitmärken inom de spanska och italienska kortlekarna, samt majoriteten av tarotlekar.

Inte heller får man i detta sammanhang underlåta att omnämna den klassiska berättelsen om soldaten Richard Middleton. Den finns återgiven i tryck första gången år 1778, och har sedan dess traderats i ett otal versioner inklusive en countrysång skriven av T. Texas Tyler. I korthet handlar berättelsen om att Middleton under en gudstjänst ertappats med att ta fram en kortlek, och för det blir angiven och ställs till svars inför kompanichefen. Middletons försvar är att han inte har råd med en Bibel, samt att han faktiskt finner högre ting i kortleken:

”När jag ser ässet, påminner det mig om att det bara finns en Gud; när jag ser tvåan tänker jag på Fadern och Sonen; och när jag ser trean på Fadern, Sonen och Den Helige Ande. Fyran påminner mig om de fyra evangelierna; femman om de fem förståndiga jungfrurna; sexan om att Gud skapade himmel och jord på blott sex dagar; sjuan om att Han vilade på den sjunde dagen; åttan om de åtta rättfärdiga människorna som fanns ombord på Noaks ark; nian om de nio spetälska som renades av Vår Frälsare; tian om de tio budord som Moses mottog på berget Sinai; damen om drottningen av Saba, som kom fjärran ifrån för att ta del av Salomos visdom; och när jag ser kungen, tänker jag på himmelens och jordens Konung, Vår Herre.”

Middleton frikänns förstås efter denna redogörelse, och den sergeant som angivit honom blir i stället straffad. Här är en av de otaliga tryckta versionerna av berättelsen, som blev väl spridd inom främst Nordeuropa:

I modern tid – 1960-talet – har faktiskt också Vatikanens officiella dagstidning och språkrör, Osservatore Romano, framhållit att vardagligt spel om små insatser, som till exempel lotterier, får anses harmlöst. Och i en intervju i Vatikanradion den 30 april förra året underströk kardinal Thomas Collins från Toronto att hasardspel enligt katolicismens nutida läror i sig varken utgör en synd eller något inneboende ondskefullt; men att dess följder däremot, när spelandet går till överdrift, utgör påtagliga faror. En intressant synpunkt Collins tog fram var för övrigt denna: “We always think about the gambler being enslaved, but actually governments can be enslaved. They get a lot of money out of gambling, the taxing of gambling, that’s why they’re promoting it.”

Diskussionen om huruvida hasardspelandet utgör en synd eller bara en last, och var skiljelinjen går mellan de två, har också rasat i århundraden inom kristenheten… men låt mig hoppa över den här.

Så efter denna exceptionellt långa utläggning – som ändå är extremt kortfattad med tanke på att ämnet skulle kunna inrymma en doktorsavhandling – har vi därmed kommit fram till huvudfrågan: Vad händer med dig efter döden, du arma spelare?

Svaret är att det dels beror på vilken gren av kristenheten du tillhör, dels beror på i vilken omfattning du spelat under ditt jordeliv – och, till äventyrs, om du tillfogat dina medmänniskor påtaglig ekonomisk skada eller lidande. I sitt berömda verk Divina Commedia från det tidiga 1300-talet har Dante Alighieri sitt svar klart: du är som oförbätterlig spelare för evigt dömd till de outhärdliga plågorna i den sjunde kretsen i Inferno, Helvetet. Här är för övrigt ett smakprov av vad som i så fall väntar dig, genom den kända målningen Yttersta Domen av den nederländske 1400-talsmästaren Jan van Eyck:

Men tillhör du en mildare gren av kristenheten och ditt liv inte enbart kretsat kring ett yrkesmässigt spelande, kan du räkna med att komma undan med ett antal år i Skärselden i stället – eller, om ditt pokerlir varit av det huvudsakligen rekreationella och oskyldigare slaget och din livsföring i övrigt varit exemplarisk, så hamnar du trots allt och med lite tur i Paradiset.

Till vilket man kan lägga författaren Mark Twains klassiska kommentar: ”Jag föredrar himlen för klimatets skull, men helvetet för sällskapets.” Skulle din stundande existens på den andra sidan alltså utspela sig på den sistnämnda platsen, kan du ju i så fall trösta dig med att du sannolikt är omgiven av en ansenlig del av den svenska pokereliten…

Det var några hektiska dagar hemma i Sverige. Har jobbat en massa, flyttat in i min nya lägenhet (flyttade typ 500 meter men var bland det jobbigaste jag gjort) och hängt med barnen. Efter att ha lämnat Stockholm för typ ett dygn sedan sitter jag och chillar hemma hos Daniel med ett glas vin i handen samtidigt som jag bloggar lite från kvällens events på TCOOP. Ingen rast, ingen ro 😉

ÄLSKAR att flyga med SAS. Typ aldrig fullbokat. Denna gång var det extremt lite folk och jag kunde till och med välja vilken av alla ”fyrasäten” jag skulle ta! Sov som en prins…essa…

Blev hämtad av Patty, Daniels ena assistent. Hon hade dessutom varit och köpt mig en e-cigg på vägen. Planen är att sluta röka och Patty hade köpt den bästa på marknaden så om jag inte fixar det med denna så vet jag inte vad jag tar mig till. Nä men helt ärligt så tror jag det kommer att gå hur bra som helst. Aldrig känt mig så motiverad att fimpa faktiskt.

Min ”fix”…sköna Patty hade självklart köpt en rosa 😉

Väl hemma hos Daniel var det som vanligt en massa folk. Mitt rum, som jag lämnade i all hast med kläder överallt och stökigt, var nystädat och fint. Så himla lyxigt!!!

Försöker bonda lite med Ds hund Mushu men går så där om jag ska vara ärlig. En argsint liten rackare det där…

Det är klart att Daniel har en hel jävla green på sin tomt. Ni skulle se golfsimulatorn han har på övervåningen!!!

Dags att dra täcket över huvudet. Klockan är inte ens tio på kvällen här men typ morgon hemma. Jetlag here I come!

Att ha tur, springa över sitt förväntade resultat eller bara springa bra i rätt tillfälle. Detta går att hårdra exakt hur mycket som helst och även appliceras i verkliga livet. Det går också att sätta in i någon form av kaosteori. Hade jag satt mig och spelat 2min senare hade X inte hänt. Hade jag satt mig i bilen 2min senare hade X aldrig inträffat. Jag minns för något år sedan, arrangerade någon hjälporganisation ett ”lotteri”. Man deltog i lotteriet genom att skriva in sitt födelsedatum och sedan blev du placerad över en gigantisk spelbricka i form av jordklotet. Därefter ”föddes” du sannolikt i en av de fattigare delarna av världen, Indien eller kanske Kina. Det verkliga turarna hittade in i länder som t.ex. vårat. Detta fanns för att understryka turen vi haft som lever i toppen av välfärden. Definitionen av att springa över ev.

Jag har själv länge funderat på att göra någon typ av välgörenhetsinsamling, kombination av att det gått knackigt sista tiden och att man aldrig får tummarna ur har gjort att det runnit ut i sanden. En kompis la istället upp en möjlighet framför ögonen på mig. Fanny, hon har åkt ner för att volontärarbeta i Ghana under en 2 månaders period. Hon delar jobbet nere i Afrika med 5 andra volontärer där de tillsammans ska ta hand om ett gäng kids. Ganska omgående började Fanny med en insamling som ska gå till barnen och skolan där nere. Jag fick några exempel på saker så man förstår hur lite som gör stor skillnad:

– 1200kr ger mat åt alla 100 barn och personal i en månad

– 400kr ger en månads elektricitet

– 180kr ger en månads dricksvatten

– 130kr ger bensin åt ”skolbussen” i en vecka

– 100kr ger målarfärg åt ett helt klassrum för dekoration och för att skydda träet

– 50kr ger sjukförsäkring i ett år för ett barn

– 10kr ger 20st övningsböcker på engelska

Emil ”smekt” Ohlsson som är gammal god vän till Fanny var med och rykte i trådarna och skrapade ihop ett gäng pokerspelare som skänkte en slant. Därav fick också jag nys på det hela. Jag tänkte att det knappast kunde skada att promota det hela lite här också. Vill någon hjälpa till, är varje krona välkommen. Många gånger känner man som svensk, långt ifrån världens problem, att det inte spelar någon roll om du lägger 5kr i någon bössa. Nu har man istället chansen att få skänka pengar direkt där det behövs. Och nej, jag har inte gått så jävla dåligt att jag ska stjäla alla era pengar. Även pokerspelare har samvete, tro det eller ej.

”Är du intresserad av att hjälpa till? Sätt in din donation på kontonummer: 503 201 125-5, cleringnr: 8313-9, Sparbanken. Märk insättningen med: ”Ghana+ditt namn” och hör av dig till mig via mail: nylanderfanny@gmail.com, eller telefon 0768-503549, så att jag kan tacka dig och efter resan meddela dig vad pengarna gick till!” – Citat ur Fannys blogg, http://fannynylander.blogg.se/

Eftersom jag vet att pokerspelare som sannolikt ändå är merparten av läsarna här, är lata till grunden. Tänkte jag även att mitt starskonto kunde fungera som mellanhand för donationer. Sedan klumpar jag ihop summan och skickar till insamlingen. Starsnick: MRDjeyDjey.

 

Lina, Jimmy, Simon och jag har härmed glädjen att hälsa vår nya skribent här i Superbloggen välkommen: Diana Svensk! Och därmed låter vi henne nedan presentera sig själv:

Hello,

Det har gått lite mer än ett år sedan jag började spela poker – ett år som har varit väldigt händelserikt. Pokern har tagit mig till London, Monaco, Dublin, Las Vegas, Macao – och mitt nuvarande ”hem” Johannesburg i Sydafrika.

Mitt namn är Diana och jag är en 25-årig entreprenör, kläddesigner och pokerspelare. Poker kom in i mitt liv med ett bang. Det började med att jag blev inbjuden till Pokerface, ett nätverk för kvinnliga VDs och grundare. På Pokerface träffade jag Lina Olofsson och det är igenom henne min pokerresa började, pretty much 🙂

 

Spelar främst NL Holdem live. Ett par dagar I veckan spelar jag online, då blir det mest Zoom 6-max på micro-nivå för att “öva”. I turneringsväg spelar jag i princip alla “kvinno-” och heads-upturneringar som finns på Stars. Spelar för övrigt mest där och ni hittar mig som dianasvensk. Live spelar jag både cash och turneringar.

En milstolpe för min pokerkarriär kom i början av sommaren -13 när jag vann ett paket inkl boende, resa och entré I WSOP Ladies Event I Las Vegas. Så jag packade resväskan och drog iväg på en två månaders vistelse som förändrade mitt liv. Jag lyckades casha i Ladies, någon vecka senare var jag tillbaka på turneringsscenen i Rio där slutade jag på 4:e plats I en 215-dollars turnering. Klockan var då 06 på morgonen och på andra sidan av Pavilion skulle den absolut sista Megasatelliten för 1000 usd till WSOP ME börja. Efter att ha spelat över 24 tim i sträck men hög på adrenalin kunde jag inte motstå frestelsen att ta ett skott och för att göra en lång historia kort, jag lyckades kvala in i ME och tyckte typ att jag var bäst I världen. Min vistelse i ME blev inte lång men det är ingenting jag ångrar, haha. Att spela en hel session med Phil Laak och Huck Seed är också upplevelser som toppar listan från Vegas.   Gjorde två intervjuer med Pokerstudions Rikard Åberg och Patrik Sjögren i Las Vegas, ni hittar dem här och här.

 Sedan dess lyckades jag vinna mitt första live-event och i november kom min största ”score” sedan jag började spela: 6-max eventet på WPTn här i Johannesburg 🙂

Jag är en tävlingsmänniska ut i fingertopparna, så visst, det är kul att vinna. Men det jag gillar mest med poker är hur mycket jag lär mig varje dag vid (och borta från) pokerbordet. Om mig själv, mentalt, efter en tuff kväll, och om strategi och analys när jag går igenom händer. Jag spelar för att lära och så länge jag lär mig kommer jag att älska pokern. Så det ni kan vänta er från mig i den här bloggen är poker, poker, poker. Handanalyser, bokrecensioner, live events mm. Jag skriver framförallt för att jag hoppas att jag kan få input från läsare och utbyta lite ideér kring strategi. Så kommentera gärna!! Ni som vill lära känna mig bättre hittar pokerrelaterade ämnen jag har skrivit om på min andra blogg: Pokerskull.se. Jag finns också på Twitter, Instagram och fb @dianasvensk 

Välkommen till min sida, ser fram emot att höras snart igen! XX Diana

Denna gång tänker jag upplåta utrymme här i Superbloggen åt en verklig veteran inom ”den andra sidan” av spelbranschen: inte från oss frifräsare, utan en som tidigare arbetat som statens bandhund – min formulering, inte hans – med spelregleringar och juridik, och därför har unika, välgrundade och värdefulla insikter. Mina damer och herrar: varsågoda, Peter Alling lägger ut texten om sina erfarenheter! /Dan G

———————————

Den 9 september 2002 anlände jag till Lotteriinspektionen för att tillträda min tjänst som jurist vid tillståndsenheten. Den 13 mars 2013 gick jag därifrån. Under de mer än tio år som då passerade ägnade jag min tid åt att genom en mängd olika arbetsuppgifter tjäna tanken på en spelmarknad i god ordning. Jag har utvecklat villkor för restaurangkasinon, styrt upp och fördyrat marknaden för flipperspel, bänt och vridit på förutsättningarna för spelautomaterna Vegas, deltagit i en statlig utredning om lagstiftning av spel, jag har gett, avslagit och hotat med indragna tillstånd till spel, rest runt i Sverige och folkbildat och föreläst vid seminarier. Listan över vad jag ägnat min tid åt kan göras lång, men en sak har det hela inte lett till – en spelmarknad i god ordning.

Faktum är att de legala förutsättningarna idag är i stort sett likadana som 2002. Nu arbetar jag för Unibet. Jag arbetar dock fortfarande för samma sak – en spelmarknad i god ordning.

Riksdagens mål med spelpolitiken, ”en sund och säker spelmarknad där sociala skyddsintressen värnas genom att efterfrågan på spel tillgodoses under kontrollerade former”, har jag alltid gillat. Det är ju bara det att de principer som mejslades fram av 1938 års Lotteriutredning (!) och som alltjämt präglar systemet inte längre håller i en tid då konsumenten bestämmer själv. Att då fortsatt stödja sig på de gamla principerna om marknadsuppdelning och exklusiva rättigheter funkar liksom inte. Väckarklockan skrällde till ordentligt 1995: Sverige blev medlem i EU och Internet kom. Det är längesedan nu. Dessa två faktorer förändrade för alltid grunden för hur vi lever. Protektionismen var över och makten över kunskapen flyttades till varje individ.

Det verkar ingen ha tänkt på.

Jag stödjer fortsatt Riksdagen spelpolitiska mål, men det krävs ju helt andra grepp än de gängse. Varför inte ta häng på samhällsutvecklingen i övrigt? Inom nästan alla livets områden har den informerade konsumentens val kommit att vara utgångspunkten för effektivitet och samhällsnytta. Man litar på vanligt folk. Den digitala revolutionen är allmänt gillad som en framgångsfaktor för Sverige. Dess entreprenörer hyllas.

Ja, jag vet att spel skördar offer, fruktansvärda öden inte bara för spelaren utan också för vänner och anhöriga. Men varför kan vi då inte i Sverige anamma de vetenskapligt belagda standarder som finns för att hantera detta? Så kan ansvar tas för dem som behöver hjälp och stöd. Så gör vi där jag jobbar.

Har jag behövt göra våld på mina värderingar sedan jag började arbeta för Unibet? Nej tvärtom, det dagliga samarbetet med nya kollegor, både inom Unibet och hos andra spelbolag, stärker mig i min uppfattning att vi aldrig kommer att kunna ta makten från konsumenten utan istället måste visa oss värdiga kundrelationen i alla dess aspekter. Att sätta spelaren i centrum – är det för mycket begärt? Utöver den lilla andel av spelare som far illa finns det ju också den överväldigande majoritet som har spelandet som ett nöje. En sak som slagit mig är att det sätt på vilket marknaden har reglerats INTE har sin utgångspunkt i de kunder som alla synes överens om att spelbolag ska ha – den vanlige nöjesspelaren. Hen finns liksom inte. Och det är väldigt konstigt.

Grejen är ju den att konsumenter inte längre anser sig behöva hålla tillgodo med vad som bjuds. Och att den inställningen är korrekt får vi alla bekräftat i snart sagt alla situationer i vilka vi förväntas erbjuda våra pengar till någon leverantör. Sverige är ett föregångsland i fråga om användning av och handel på Internet. Det blir ju allt svårare att förklara för och säkerställa att enskilda konsumenter inte kan göra som vanligt just när det gäller det frivilliga nöjet spel om pengar. De åtgärder som då lär behövas för att fösa nöjesspelarna in i fållan tror jag är av sådant slag att det är politiskt omöjligt att ens prata om på en partikongress – för att inte tala om vilket liv det skulle bli i andra branscher som måste begränsas för att förneka spelkonsumenterna information och valfrihet. Det går liksom inte.

Ja, jag skulle kunna plåga läsare av denna blogg med detaljer om spelreglering, åtgärder för att komma tillrätta med spelmissbruk, penningtvätt och bedrägerier, EU-rättsliga aspekter, Mammons makt, skumögdhet vs klarsyn m.m. Men sådant orkar väl ingen läsa? Vore det inte roligare att få läsa att Sverige blev det första landet i världen att införa en spelreglering lämpad för det tredje årtusendet?  Och nu kanske du som vet att ordföranden för AB Svenska Spel klarat ut att EU-rätten är solklar, och vet att regeringen gett EU-kommissionen svar på tal med en plan för hur spelregleringen ska fixas till och dessutom beslutat om direktiv för en statlig utredning på området, tänker: han Alling slutade ju arbeta för staten för att det inte hänt något på tio år. Nu när det börjar hända saker ångrar han sig väl?

Alls icke. Det handlar nämligen inte om att befria Sverige från kritik från Bryssel. Det handlar inte om att förbättra frälsebolagens konkurrenskraft. Det handlar inte om repressalier. Det handlar inte om att göra en svensk uppfräschning av andra länders spelregleringar med rötter i det förra århundradet. Det handlar om att Riksdagens mål med spelpolitiken bara kan nås om man utgår från vad fakta säger oss om den tid vi lever i – det tredje årtusendet.

Peter Alling

Public Affairs Manager Nordics, Unibet

———————————

Fortsättning följer!

En svensk pokerlegend har gått ur tiden: Stig Pettersson, alias ”Svarte Petter”.

Nej, vi var inte på något sätt nära vänner eller så; vi träffades några enstaka gånger, dels i rena spelsammanhang, dels och framför allt när jag 1995 under researchen inför Pokerhandboken fick privilegiet att två gånger intervjua honom. Vid bägge de tillfällena körde jag ned till Göteborg, och så tog vi en lång och angenäm sittning på ett hotell medan jag bjöd honom på lunch och han generöst bjöd på sin tid. Det är trist att jag inte – det här var före digitalkamerornas och smarttelefonernas tid – från de tillfällena ens har något foto av honom.

För dagens generation av unga hotshots, uppfödda med Internet, PokerTracker, Omaha Hi-Lo och forumdiskussioner om fembetsstrategier, skulle Svarte Petter säkert ha framstått som en dinosaurie; men varje pokergeneration måste bedömas efter sin samtids villkor och omständigheter. Född 1918 om jag minns rätt, och med sin aktiva karriär i ett helt annan tidevarv vad gällde såväl kyrkliga som profana attityder till hasard i det svenska samhället, tvingades han leva under radarn. Och Svarte Petters specialiteter var förstås cashgames, mörkpoker och femkorts stötpoker, i en tid när turneringar inte var uppfunna, och ingen i vårt land hade hört talas om sådana nymodigheter från ”over there” som Texas hold’em.

Men vilka anekdoter kunde han inte dra, från 50-, 60- och 70-talen, om vilda sittningar med dåtida kändisar och nöjesprofiler som Stig Järrel, Povel Ramel, Gösta Bernhard, Erik ”Kar de Mumma” Zetterström, Putte Kock, Sigge Fürst och en lång rad andra! När Järrel och Bernhard spelade in den omtalade filmen ”Poker”, fick för övrigt Svarte Petters rika och varierande erfarenheter i viss mån influera handlingen – dock bakom kulisserna, och utan att hans namn nämns i eftertexterna. Det är lika sorgligt som betecknande att googlar man Svarte Petters namn, hittar man ingenstans på nätet en enda intervju som han lämnat efter sig.

Och det slår mig att vi är på väg att förlora kunnandet, livserfarenheterna och den rika anekdotfloran hos en hel svensk gamblinggeneration. Kända spelare som Svarte Petter, Jokern, Stören, Angelo, Lill-Sven, Docke, Pastorn, Trollis, Guli, Mex, Pi, Luther, Tokås och ett antal andra – alla blir de äldre för var dag, eller försvinner en efter en in bland skuggorna. När jag i september 2009 var på Anders ”Dajmen” Jonassons begravning i Sundbybergs kyrka, var också ett överraskande antal spelkollegor av det gamla gardet där, för att hedra en svensk storhet inom branschen; och när vi efter begravningsakten stod utanför och samtalade med varandra, fanns en uttalad yrkesmässig beundran inför Dajmens stilenliga sätt att avsluta sin jordevandring: med en sista 20-miljonersklonk på V75, dagen innan han dog. Respekt, det ordet var vi överens om.

Några enstaka gånger har vi serverats inblickar i en numera svunnen svensk gamblingvärld: i till exempel Putte Kocks lilla skrift ”Hasard”, utgiven 1971, och i lite högre grad i Nisse Ströms ”Spelkungen lägger korten på bordet” från 1968. (Ström och jag var för övrigt med i samma TV-program om spel 1994, jag med anledning av mina nyligen publicerade tidningsreportage från VM i poker i Las Vegas.) Men de ger bara en föraning om det verk som fortfarande är möjligt. Robert Lux, om du letar efter nästa bokprojekt, eller om ni på Poker Magazine söker ett uppslag till en rad artiklar, så har ni det här: en serie djupintervjuer med ett antal kvarvarande svenska spellegender – innan tiden har runnit ut.

Frid över Svarte Petters minne.

Hej hej hallå bloggen! Jag har inte glömt att den existerar men från Bahamas ville man inte släppa in mig så jag kunde uppdatera och sen när jag kom till Vegas tänkte jag att jag skulle ha hur mycket tid som helst men tji fick jag.

Bahamas var hur underbart som helst. Precis som alltid. Mycket jobb men även en hel del fritid eftersom vi slutade rätt tidigt på kvällarna vilket gjorde att det blev en hel del middagar med sköna människor. Till stranden kom jag aldrig, eller inte på dagtid i alla fall. Ett nattdopp tillsammans med en massa andra friskt vågade efter spelarfesten blev det i alla fall. Och sen låg vi ett gäng, typ 20 personer, och kollade på stjärnorna och filosoferade över livet. Hur flummigt som helst men det var nog en av mina bästa kvällar ”over there”. Att stranden var avstängd dagen efter på grund av hajar var något som vi inte var medvetna om och tur var det med tanke på vilken hajskräck jag har…

Jennifer Harman, Daniel och moi var ute en kväll och drack drinkar…som alltid varade det roliga på tok för länge och Daniel skyllde på mig när han fick sova bort hela dagen

Jag och Moneymaker på spelarfesten

Hade en dubbeldejt med Kevin MacPhee och Jeff Madsen en av kvällarna. Efter att de hade tappat bort mig typ fem gånger var det inte världens gladaste Lina som var med på en gruppbild *s*

Sista kvällen gick lite överstyr. När jag väl insett att vi aldrig skulle hinna klart med turneringen innan taxin som skulle köra mig och Daniel till flygplatsen bestämde jag mig för att ta en avslutningsöl med mina vänner efter att ha packat alla väskor och gjort mig klar. Denna öl slutade med att jag hamnade i något drinkspel tillsammans med alla mina kanadensiska vänner och inom loppet av 30 minuter hade jag gått från nykter till inte alltför nykter. Stackars Daniel fick sen lotsa en aningens berusad mig genom flygplatsen på Bahamas och sen vidare till Miami där vi hade fyra timmar att slå ihjäl. Efter att ha hittat ett massageställe bland gaterna somnade vi i varsin massagestol och jag vaknade inte förrän det var dags att gå till gaten.

Skyller ALLT på mina vänner från Quebec 😉

Väl framme i Vegas kom Daniels assistent Patty och hämtade oss. Hade inte sett henne på massa år så blev ett kärt återbesök och väl hemma hos Casa de Negreanu såg jag framför mig hur jag skulle ligga i soffan och svulla och kolla på film resten av kvällen. Jag hade glömt bort den lilla parentesen att Daniel är vegan så ni kan ju själva föreställa er hur svårt det var att stilla mitt behov. Hittade till slut någon powerbar som smakade choklad och några urnyttiga chips 😉

Daniel hade gjort om mycket sedan jag var där sist. Hela huset i princip. Nu ser det ut som en superball nattklubb hela köksdelen och vardagsrummet. Svinsnyggt och ändå ombonat och mysigt trots en hel del vågade designval. Inte alls som det uramerikanska köket han hade förut.

Daniel övertalade mig och Laura att kolla på Game of Thrones och nu är jag fast. Det var dock inte lika maffigt att kolla på min iPad som på hans 84-tums tv…

På morgonen (läs eftermiddagen när jag blev väckt av D då hela huset var fullt av folk) fick jag träffa hans andra och nya assistent Joel som är en sådan klippa att jag blev helt varm i kroppen. ”Jag ser till att du har en kaffebryggare här imorgon”, skrattade han efter att ha sett liket komma ut i köket och desperat försökt hitta något som hade spår av koffein i sig. Efter dom orden visste jag att han skulle bli min bästis resten av vistelsen. Att han dessutom tog hand om mig varje morgon innan jag skulle iväg på kursen och gjorde lunchpaket precis som mamma hade gjort dom fick mig att älska honom ännu mer.

Efter några dagars landande hemma hos Daniel var det sen dags för kursen på Choice Center som jag skulle gå. Vilken kurs sen då! Jag kan inte med ord beskriva upplevelsen jag gick igenom i helgen. Allt snack om att det skulle vara en kult får mig att fullkomligt le inombords för om detta vore en kult undrar jag varför jag inte varit med i en hela mitt liv. Så mycket kärlek, så många insikter som jag haft om mig själv och alla fantastiska människor och deras livsöden som jag stötte på under de fyra dagarna jag gick där är helt ovärderligt. Allt var inte en solskenshistoria. Många av momenten under första helgen var utmanande men jag har lärt mig så mycket om mig själv och hur jag uppfattas i andras ögon. Det var tufft att inse till en början men samtidigt så är jag glad att ha kommit till den insikten och från och med nu så kommer jag att ha en mycket mjukare framtoning och jag kommer inte döma hunden efter håret som jag ofta gjort förut. Dessutom kommer jag att börja leva här och nu istället för i 180. Redan på de här dagarna jag varit hemma har det varit en helt ny grej att umgås med barnen. Att vara där till 100% och inte på telefonen, eller att kolla mailen samtidigt som man leker med lego eller att skriva en blogg samtidigt som man tittar på tecknat.

Hemma en vecka nu för att sen åka tillbaka till Vegas för del två och tre av kursen. I gruppen innan min går David Williams och gruppen innan honom gick Jennifer Harman som båda säger att del två kommer att vara det bästa jag varit med om och efter helgens upplevelse har jag ändå svårt att se att något kan toppa alla ”wow”.

För inte så länge sedan sprang jag på en broschyr för det estniska väskföretaget Play Luggage – som dels erbjuder ett antal resväskor med motiv som schack och spelkort…

… dels också ger dig möjligheten att formge en helt egen och unik väska, med såväl inbyggd spelplan på ena sidan som till exempel en design med poker- eller gamblingmotiv på den andra, eller varför inte ett foto där du triumferande lyfter segerbucklan efter din senaste turneringsseger?

http://www.playluggage.com/design.php?l=eng

Tips inför en födelsedag, eller varför inte julen 2014, alltså…

Under julhelgen i Los Angeles var jag inbjuden till goda vänner, och deras mexikanska vänner och äldre släktingar, i förorten Woodland Hills – och där fick jag en kväll lära mig den här riktigt underhållande mexikanska, ”sociala” pokervarianten som jag nu ska dela med mig av!

Viuda negra

Namnet på den är viuda negra, alltså ”svarta änkan” som förstås syftar på den ökända giftspindeln.

(I) Lämpligt antal deltagare är 4-8. Alla lägger en dollar var i potten på bordet, och får i utbyte tre marker var. (Som marker kan ni använda vad som helst: tändstickor, karameller, gem, eller förstås pokermarker.) Dessutom ska tre extra marker läggas på bordet, ovanpå den lilla högen med dollarsedlar.

(II) Första given spelas utan några vilda kort; från och med andra given kommer det däremot att finnas vilda kort med i spelet.

(III) Bestäm vem som ska vara giv. Spelaren till vänster om given måste alltid kupera efter blandningen/före given. Dela motsols (faktiskt) ut fem kort var, med baksidan upp, ett och ett som vanligt. Dessutom ska fem kort läggas med baksidan upp mitt på bordet; dessa fem kort utgör nu talongen. Lägg undan resten av kortleken.

(IV) Turordningen går motsols från given. När det är din tur, måste du antingen (a) knacka i bordet om du känner dig nöjd, eller (b) byta dina fem kort på handen – om du anser att du fått tillräckligt dåliga kort i given – mot de fem korten i talongen. Väljer du (b), lägger du dit dina fem kort fullt öppet så att de kan ses av alla, och plockar åt dig de fem korten i talongen. (Visa dem inte för någon annan, självklart.)

(V) Om någon spelare före dig i turordningen har bytt till sig talongen så att där nu ligger fem öppna kort, gäller följande: när det är din tur måste du antingen (a) knacka, eller (b) ta upp ETT av de öppna korten och i stället lägga ned (fortfarande öppet) ett av korten från din hand, eller (c) byta HELA din hand mot de fem öppna korten på bordet. Detta görs i turordning motsols, bordet runt.

(VI) Så snart någon knackat, får alla de andra spelarna i turordning göra ett ”drag” var (också knacka, eller byta ett kort, eller byta alla fem korten) och så är given slut.

(VII) Nu visar alla upp sin femkortshand, med början på den som knackade, och spelaren med den lägsta handen måste lägga en av sina marker i mitten av bordet, fullt synlig. Vanlig rankning av pokerhänder gäller, förstås med hänsyn tagen till de vilda kortens inverkan.

(VIII) Därefter spelas nästa giv på samma sätt (given flyttar förstås ett steg motsols) – men eftersom där nu ligger en mark i mitten av bordet är nu alla ess vilda kort, alltså fungerar som jokrar! Efter den andra given kommer där att ligga två marker i mitten av bordet – så nu är alla tvåor i stället vilda kort, under den tredje given! Och på samma sätt blir det i fjärde given, att nu är alla treor vilda kort; och så fortsätter man.

(IX) Med tretton marker i mitten av bordet är förstås kungarna vilda kort. Med fjorton marker tar man bort tretton av dem, låter en ligga kvar och ”börjar om” med ess som vilda kort; osv uppåt.

(X) Den förste som blir utslagen (= förlorar alla sina tre marker) har rätt att göra ett återinköp genom att lägga en dollarsedel till på den högen, och får då två av de tre extra markerna där. Tackar han/hon nej och väljer att i stället lämna partiet, kvarstår erbjudandet när nästa spelare blir utslagen; osv.

(XI) Efter att någon gjort det första återinköpet i partiet, får nästa som blir utslagen göra det andra möjliga inköpet: lägga en dollarsedel till på den högen, och få den sista kvarvarande marken därifrån. Även där kvarstår erbjudandet, om andra före tackar nej. Några andra återinköp än dessa två, med två respektive en mark som man får, kan inte göras.

(XII) Partiet är förstås över när alla utom en blivit av med sina marker, och vinnaren tar den lilla dollarhögen och stoppar på sig.

Fotnot 1: En värdelös femkortshand, utan vare sig ett par eller något annat, kallas slangartat för en pachuco.

Fotnot 2: Det är ett klart etikettsbrott att vid något tillfälle säga vad de vilda korten just då är – det ankommer på varje spelare att hålla reda på det! Och gör någon annan bort sig på denna punkt, är det ju bara till fördel för dig…

Fotnot 3: Om du vill lära dig beteckningarna i rangordningen på spanska, så är de par (ett par), dos pares (två par), tercia (triss), corrida (straight), color (flush), full (kåk), poquer (fyrtal), flor corrida (straightflush), flor imperial (royal) och quintilla (femtal).

Strategi: Notera att ditt mål i varje giv är inte att ha den högsta handen, utan i stället att inte ha den lägsta; överlevnad går alltså före topphänder. Det kan därför ibland ligga i ditt intresse att knacka direkt, om du nu i given fått ett par i ess med bra sidokort, eller ett svagt tvåpar, om du bedömer att någon annan statistiskt kommer att ha en sämre hand än vad du har i visningen! Glöm bara inte att de övriga efter dig har en chans var att förbättra sina händer. Ibland kan dock bytandet av kort gå flera varv bordet runt, i vilket fall du får tänka på att förbättra din hand rejält innan visningen kommer.

Den här kul och annorlunda pokervarianten rekommenderas för en liten sittning med ditt privata gäng! 🙂