Radiotystnaden från undertecknad har varit en produkt av dåligt med tid för att verkligen sätta sig och skriva något med innehåll. Vi var som bekant bortresta i en månadstid, snurrar ni jordgloben så långt det går skulle ni hamna ungefär rätt, Nya Zeeland. En resa som var något helt nytt för mig, både landet och tillvägagångssättet som semestern skulle utföras. Någon typ av backpackerresa, runt tuffandes i en husbil, 70km/h under ett par hundra mil.

 Bortskämd som man är satte vi dock guldkant på vårat ”bp-liv” (backpacker). Bilen vi hyrde skulle i teorin rymma 6 vilsna själar. Vi valde att enbart bo 4st personer på den ganska kompakta ytan istället. Eller ja, våra resterande 2 inneboende var ju Eisens och Ekans förbannande resväskor. Både Christian och Ekan hade packat som om de skulle flytta ner till NZ, öppna klädbutik, slå ut HM och bli världsledande. Något som man förbannade sig över varje morgon då man fick använda gpsen för att navigera igenom alla väskor för att snubbla ut genom dörren.

Vi var inte heller hemskt duktiga på att använda köket i vår bil. Vi kokade dock potatis en gång under resan gång, alltid något! Istället grillade vi en hel del och när ingen annan backpacker kollade på oss, rusade vi iväg från campingen och in till närmaste restaurang. Skamfullt mätta kom vi tillbaka i skymningen likt en ninja när ”BPsen” gått och lagt sig. Backpackers i fårakläder.

I övrigt har vi gjort precis sådant som ni tror vi har gjort. Surfat, hoppat skydive/bungy och varit på sagan om ringen inspelningsplatsen för att nämna lite. Summeringen skulle kunna dras lång till skillnad från många pokerresor man gjort. Man har varit i många städer utan att egentligen gjort eller sett speciellt mycket. Det du sett mest av när du lämnar din destination är sannolikt roomservicemenyn. Så var det inte riktigt här. Vi fick verkligen se landet och vad för aktiviteter det fanns att erbjuda.

Nog om det, väl hemma bjöd Linde mig på en skön förkylning som satte mitt deltagande i UO Köpenhamn i farozonen. Trots vi isolerade Linde i eget rum sista dagen lyckades han smitta merparten av gänget på vägen hem. En aning förkyld tog jag ett klassiskt morgonpendlartåg ner till Köpenhamn runt 8a snåret. Jag har förstått det finns en snuskig fetisch i att folk älskar att läsa om livehänder här i bloggen. Så jag ska inte vara sämre än att bjuda på en. Turneringen har rullat på ganska fint, ända fram till dagens sista level. Jag sitter med 60K på 500/100 i blinds. Jag har näst störst stack på bordet, endast personen direkt till höger om mig har mer.

UTG limpar med ca 40K i spel, alla viker fram till cutoff, vilket är fransosen som har mer marker än mig. Han kastar nonchalant in 2,600. Jag ser en god möjlighet att bara plocka hem handen pre genom en 3bet. Jag ber till pokergudarna att jag har en någorlunda spelbar hand. Pokergudarna ler mot mig och ger mig K7s i klöver, fransosen för smaka på 7,000 från min knapphöjning… trodde jag. Nej då synar UTG-limparen. Baguetteälskaren viker och river av någon franskramsa som sannolikt inte var rumsren. Flop kommer Ts-8s-6c, limparen väljer att donka in 8,000. Synar vi, vilket jag gör, har FI kvar ca 25k i en pott på ca 35k. Med skräckblandad förtjusning tittar jag ner på turn, 8c. Detta ger oss alltså ett kombodrag i form av hålstege och färgdrag. Ganska omgående väljer vår motspelare att checka till oss, jag steker några sekunder innan mina marker ligger i mitten av bordet. Ett par minuter senare viker vår motståndare osäkert upp 99 och ropar ut ”call!”. Märkligt spelat minst sagt och en rejäl pott glider åt fel håll då river var lika blank som bordsgrannens flint.

När jag kom hem gick jag igenom alla brev som låg vid dörröppningen, men saknade brevet om semesterersättningen. Måste kommit bort på posten… Det leder istället till att man får stänga in sig innan sommaren hittar till Sverige och plöja in så mycket volym man orkar med. Väl mött tills nästa tillfälle eller på den virtuella pokerfilten!