Eftersom så många, inte minst personligen till mig, sagt att anekdoterna ur ’Titanic’ Thompsons liv varit riktigt underhållande och dessutom efterlyst flera, så ska jag göra er till viljes!

En av Titanics mest omtalade vadslagningar inträffade i början av 1920-talet under ett parti femkorts stötpoker i Toledo, Ohio, på en klubb som tillhörde Johnny ’Get-Rich-Quick’ Ryan. Den spellokalen låg i en gammal byggnad, och för att komma till toaletten var man tvungen att gå nedför en trappa och genom en nedsläckt lagerlokal. Under partiet som vid det laget redan dragit långt in på småtimmarna kände Titanic naturbehoven tränga på och gav sig av. På tillbakavägen genom mörkret sprang en stor råtta framför honom, och fick Titanic att rycka till så att han knuffade omkull en stapel med kartonger. En av dem hamnade rakt över ryggen på råttan, som klämdes fast mot golvet.

Titanic såg sin chans; han förvissade sig om att den sprattlande råttan inte kunde komma loss, och återvände uppför trappan till partiet.

Några givar senare kommenterade han att han aldrig tidigare sett ett ställe så invaderat av råttor. ”De förbaskade krypen är överallt”, sa han medan han kastade ut betet i luften. ”Jag tror ta mig tusan att en karl skulle kunna kliva ned dit med en 45:a och inom en minut komma tillbaka upp med en råtta som prickats rätt mellan ögonen.”

En av motspelarna, en gangster från Chicago, övervägde Titanics ord innan han skakade på huvudet. ”Grabben, det kvittar hur många råttor det springer omkring där nere. I helskotta att du skulle kunna greja det ens med ett maskingevär.”

”Äsch”, replikerade Titanic. ”Jag brukade pricka massor av råttor när jag var ung. Det är ingen konst. Jag skulle kunna tänka mig ett vad om den saken.”

Gangstern lade ned sina kort och tog cigarren ur mungipan. ”Det är visst Buffalo Bill som sitter här vid bordet”, sa han högt till de andra. ”Hördudu grabben, en femhundring på att du inte grejar det.”

Titanic räknade lugnt av femhundra dollar från sedelhögen framför sig på bordet. ”Taget,” replikerade han. ”Låt mig bara fixa fram min 45:a, så kan du ta upp fickuret.”

Gangstern blev misstänksam inför Titanics självsäkerhet. ”Låt oss sätta upp några grundregler för det här vadet”, sa han. ”För det första kommer jag att ta tiden på dig. Och för det andra är det bäst för dig själv att den där rådisen fortfarande är varm när du kommer tillbaka. Jag sätter inga stålar på en som du sköt igår och redan har liggande därnere.”

Inför de villkoren fanns det plötsligt andra intressenter. Pokerpartiet stannade av för en stund, medan Titanic täckte närmare sjuhundra dollar i sidovad från de andra spelarna. Sedan reste han sig och drog sin revolver.

”Då så”, sa Titanic sedan. ”Jag är klar när du är det.”

”Klockan går redan”, muttrade gangstern.

Råttan sprattlade fortfarande när Titanic rusade nedför trappan till lagerlokalen. Han sköt den rätt mellan ögonen, ställde tillbaka kartongen, tog råttan i svansen, kom upp igen genom dörren medan ekot från skottet fortfarande ringde i öronen på de andra, slängde liket på pokerbordet och stoppade under kompakt tystnad på sig insatserna.

”De andra vid bordet behandlade mig med en dj-a respekt efter det”, kommenterade Titanic långt efteråt i en intervju. ”Och gangstern fick dessutom bråttom hem igen till Chicago.”

Ryktet om vadslagningen spred sig blixtsnabbt i Toledo. Titanic hade förstås inget emot det; att göra sig känd för sina färdigheter med ett skjutvapen skadade knappast en gambler i en främmande stad i 1920-talets USA. Som sagt, vilken Hollywoodfilm skulle det inte kunna bli av hans liv…