I botten är vi samma skrot och korn, spelgalningar som alla jagar någon form av monetär framgång. Vägen dit ser däremot ganska annorlunda ut beroende på om du sitter och klickar på ett cashgamebord eller har valt den mörka vägen, turneringar. Efter att ha bott med ett stort gäng tiltmaskiner till turneringspelare i två månader längs Mexicos vackra kust kan jag mig tycka se skillnader i folks beteende beroende på spelform.

Jag kanske hade med mig ett dåligt urval av folk där merparten river av lite primalvrål efter att VARJE gång de åkt ut torskat en chipleaderpott. Går man sen in och kollar så var pottstorleken inte ens topp fem i turren. Samtidigt som korten är i luften hör man folk skrika stååå över hela rummet. BANG, river landar en två outare – enligt bustarn själv. Frågar man sen lite senare när folket lugnat ner sig. Fick de i själva verket in AK mot QQ pre, med ett ägg på flop och sedan en liten dam på river så medför det tydligen att man blir tvåoutad även fast HM påstår att det är en flip när pengarna åker in. Dessa grabbar har uppenbart aldrig blivit tvåoutade på riktigt, eller jo det skulle vara Sveriges mest otursförföljda pokerspelare, Vigge då. Av någon anledning är turrespelare extra glada att maximera sin otur när de bustar. Eller iaf krydda upp den med både peppar och salt.

I ett teoretiskt perspektiv ska vi som hade turen att klicka på cashgamefliken dag ett i karriären ha en betydligt jämnare inkomst som sakta hackar sig uppåt. En turneringspelare har allt som oftast motsatsen där man istället hackar sig nedåt en längre period och sedan dingar in första priset i Sunday Million. Från ingenstans är man ur hålet man grävt under ett halvårstid. Det går att dra paralleller till trissreklamen, plötsligt händer det! Mycket på grund av detta tror jag många som spelar turneringar just fortsatt med den spelformen. Drömmen som väntar runt hörnet där hörnet illustreras av en söndag. Hade man gjort om utbetalningsstrukturen i turneringar, mindre topptung, tror jag många valt att lägga ner den spelformen. Trots att det enda som borde hända är mindre vinster i cashes men du vinner oftare så i långa loppet får man ut samma lön för mödan. Däremot försvinner drömmen. Drömmen om att riva hem några hundra tusen dollar under en turneringsöndag och sippra på Pina Coladas resten av veckan, månaden eller året. En fin dröm som 99,9% stannar vid just en dröm. Beroende på hur hög ROI (return of investment) vinner vi i snitt några tusingar per turnering vi spelar, om vi ska se det med nyktra ögon. Jag vet att många turrespelare brukar ta något glasvin i slutet på kvällen. Så de väljer kanske helt enkelt att kolla på det med en något dimmig blick. Vem vet? Det enda jag vet är att jag inte ska klicka in mig allt för ofta på tourneyfliken iaf. Om jag nu inte grävt mig ett stort hål, då är det ju perfekt! Ja va fan, vi ses såklart nästa söndag!

Sedan har Ken efterfrågat en skäggbild, here u go!