I åtskilliga inlägg här i Superbloggen har jag berättat om den legendariske ”Titanic” Thompson (1892-1974), och då främst hans hustlingartisteri när det gällde golf och biljard. Men Titanic var också en mästare på att ”uppfinna” och erbjuda eleganta vadslagningar, som till synes var omöjliga att vinna.

En dag året 1912, då han körde in mot staden Joplin i delstaten Missouri, passerade han två män från vägverket som höll på att sätta upp en skylt med texten JOPLIN 20 MILES. Samma natt återvände han, grävde upp skylten och flyttade den fem miles närmare staden.

Dagen efter – något som var planerat redan i förväg – var han på fisketur med två medgamblers, ”Hickory” McCullough och ”Beanie” Benson. På vägen hem mot Joplin ordnade Titanic så att det blev naturbehovspaus vid den flyttade skylten, och när han klev in i bilen igen låtsades han få syn på den och skakade på huvudet. ”Vägverket vet inte vad dom gör”, sa han. ”Den där skylten står helt fel, det kan inte vara på sin höjd mer än femton miles in till sta’n.”

”Sådana missar gör helt enkelt inte vägverket”, replikerade vännerna. Som de gamblers de var blev det givetvis vadslagning om saken. Det kostade dem elvahundra dollar – och sägs ha varit sista gången någonsin som Hickory och Beanie satte emot Titanic i ett vad.

Vid ett annat tillfälle skulle Titanic resa med tåg mellan två städer, och ”råkade” hamna i samma kupé som en välbeställd affärsman som han visste gärna slog vad om både det ena och det andra. Titanic styrde in konversationen på hästar, och förklarade sig villig att satsa fyrahundra dollar på att de skulle se fler än tjugo vita hästar genom tågfönstret under resan. Givetvis hade Titanic känt till affärsmannens resa i förväg, och mutat en ranchägare ordentligt för att se till att denne stod med en hel flock vita hästar vid en järnvägsövergång…

En tredje gång, året 1917, satt han på en trappa utanför en speceributik i den lilla staden Hot Springs i Arkansas och mumsade på valnötter i kvällningen, en hel påse som han köpt i affären. Ägaren kom ut och pratade med honom, och medan Titanic bjöd denne på valnötter då och då pekade han på trevåningsbyggnaden mittemot och undrade om det var möjligt att kasta en valnöt över taket på den.

”Omöjligt”, svarade speceributiksägaren. Inte ens basebollstjärnan Ty Cobb skulle klara av det. Resultatet blev att Titanic fick odds på 3 mot 1 för bravaden, 300 dollar från ägaren mot 100 som Titanic själv halade upp.

Titanic höll fram påsen under näsan på ägaren. ”Välj själv vilken jag ska kasta”, sa han. Ägaren plockade upp en och gav till Titanic. Denne satte ifrån sig påsen, höll nöten i handen, tog två kliv ut på gatan för att ta sats – och hivade den med bred marginal över takåsen. Det var bara att betala för den häpne speceributiksägaren…

… som givetvis inte hade en aning om att Titanic brukade ha en eller flera blyfyllda valnötter med sig vart han än reste, och var specialist på att blixtsnabbt byta valnöt i handen i samma ögonblick som han vände sig bort för att ta sats.

Jag har sagt det förr och säger det igen – när kommer Hollywoodfilmen om denne gamblinglegend?