Eftersom det kända sällskapsspelet Monopol ”fyller 80 år” i år, kommer det att firas på olika sätt. Spelet har för övrigt en lång historia vad gäller just jubileumsupplagor: jag har bland annat svenska 40- respektive 50-årsupplagan, och de amerikanska 50-, 60-och 70-årsupplagorna, i mina samlingar. (Men nej, i verkligheten har spelet en betydligt längre historia än så – se till exempel detta inlägg av mig i Superbloggen.)

https://bloggar.aftonbladet.se/superbloggen/2015/01/grattis-pa-111-arsdagen/

Det är alltså egentligen Parker Brothers lansering 1935, på den amerikanska marknaden efter att Elizabeth Magies originaluppfinning muterat och vidareutvecklats flera gånger om, som nu ska firas. Och visst är spelet värt att uppmärksamma för sin mångfacetterade historia, där inte minst kommunister, fascister och nationalsocialister tävlat om att undertrycka det – läs till exempel detta inlägg:

https://bloggar.aftonbladet.se/superbloggen/2014/11/monopolspel-ddr-och-socialistisk-ideologi/

I Frankrike har spelets tillverkare Hasbro France nyligen firat med att i smyg släppa ut ett antal spel med riktiga (!) eurosedlar inuti:

http://uk.businessinsider.com/afp-bank-error-in-your-favour-monopoly-with-real-notes-in-france-2015-2?r=US

Åttio stycken glada köpare kommer alltså att hitta ett antal alldeles äkta sedlar inuti sitt spel, varav en kommer att ha fått jackpotten: i den ”högvinsten” kommer det att ligga totalt 20 580 euro, alltså motsvarande närmare 190 000 kronor. Självklart har det utlöst en smärre köprusch på spelet i Frankrike.

Den som inhandlar högvinsten kommer att om han eller hon vill kunna spela det med alldeles riktiga pengar, eftersom valörer och mängder där motsvarar vad ett normalt spel har i låtsaspengar. Men det vore i så fall inte första gången som Monopol spelats med och om riktiga pengar, som jag skrivit här i Superbloggen:

https://bloggar.aftonbladet.se/superbloggen/2013/12/en-annorlunda-gamblinghistoria/

Jag kan också avrunda med en alldeles äkta svensk anekdot på samma tema, om äkta sedlar i Monopolspel! När jag under nio år innehade posten som produktutvecklingschef på sällskapsspelsföretaget AB Alga, tillträdde jag medan företaget fortfarande satt med licensen på just Monopol – och fick detta berättat för mig av min företrädare Gerdt L:

In på dåvarande NK i Stockholm hade det en förmiddag kommit en familj med ett Monopolspel under armen, gått fram till disken vid leksaksavdelningen och i nyfiken ton sagt: ”Vi köpte ett Monopol häromdagen här, och det var fullt med riktiga sedlar…”

När expediten lyfte på locket rasade hakan på henne: Jodå, det låg buntvis med tior och hundralappar i det! I samförstånd med kunden tog avdelningschefen hand om spelet och låste in det i kassaskåpet, samtidigt som familjen fick ett nytt spel i utbyte, allt i avvaktan på att se om mysteriet skulle få sin lösning. Även AB Alga kontaktades av NK i ärendet för att höra sig för om någon ”miss” till äventyrs hade hänt där, men min företrädare och resten av de anställda på Alga blev lika häpna de över incidenten.

Och mysteriet fick sin lösning! Några dagar senare stormade det in en välklädd herre på leksaksavdelningen på NK, och frågade med andan i halsen: ”HAR NÅGON MÖJLIGEN LÄMNAT IN ETT MONOPOL MED RIKTIGA PENGAR I??”

Jodå, så var ju fallet – och förklaringen serverades: den välklädde herrn hade några dagar tidigare velat uppvakta sin mamma som fyllde år, och eftersom han hade det gott ställt ville han gärna ge henne pengar… men på ett snyggt sätt, ingen sedelbunt burdust i handen. Lösningen? Han köpte ett Monopolspel, pillade upp det i ena hörnet och smög ned en bunt sedlar under spelplanen, och så slog han in det i presentförpackning och gav henne spelet på födelsedagen.

Mamman hade dock tyckt att eftersom hon var måttligt spelintresserad, kunde hon lika gärna byta presenten mot något roligare – och gjorde det inne på NK, varpå spelet åkte tillbaka ut på hyllan. Där inhandlades det inte långt efteråt av familjen Hederlig, som samma kväll fick sitt livs överraskning. Och när dagarna gick och den välklädde herrns mamma inte ringde och tackade för pengarna, hade han för säkerhets skull hört av sig och undrat om mamman möjligen öppnat sin present ännu… varpå han fick en egen chock över att höra att spelet hade lämnats tillbaka!

Men det löste sig, som sagt. Tur att det finns hederliga människor! Och hur hade du själv reagerat i den familjens ställe – handen på hjärtat?