I morgon söndag 25 oktober är det näst sista chansen att kvala in till Main Event i live-SM i poker på Malta via Unibet! Sedan har du sista chansen nästa söndag, den 1 november… och du har chansen att ta dig till söndagskvalfinalerna för en billig peng, via detta satellitschema:
Och du, den 1 november är jag själv med och spelar sista söndagskvalfinalen med en bounty på mitt huvud – lyckas du busta mig då vinner du en €250-biljett till en finalsatellit till nästa Unibet Open i Antwerpen i slutet av november!
För två och ett halvt år sedan, i kölvattnet på botskandalen på Svenska Spels pokersajt, fann jag mig föranledd att spekulera i hur de pågående tekniska framstegen skulle ”förbättra” framtidens livepokerspelare:
… och kommenterade att ”all denna teknik som redan finns, all denna militära och civila forskning som just nu pågår kommer någonstans, någon gång att spilla över in på pokerns område” samt avrundade med dessa ord:
Inför en sådan ”förstärkt” motståndare vid pokerbordet skulle du säkert känna samma egendomliga känslor som neandertalarna en gång måste ha upplevt, den första gången de såg cro magnon-människorna komma vandrande in i dalen med sina högre pannor, bättre byggda kroppar och överlägsna teknologi.
Kanske minns du också mitt inlägg om den japanska roboten som är oslagbar i sten-sax-och-påse?
Nu, visar det sig, har framtiden kommit ännu närmare än vad jag då spekulerade i. Det Kalifornien-baserade företaget Emotient, som en gång började som ett forskningsprojekt vid Machine Perception Lab underställt University of California i San Diego, har tagit fram vad som är det allra nyaste inom ”facial emotion analysis software”.
De gör dessutom redan goda affärer genom att erbjuda sina tjänster vad gäller att i utvärdera presumtiva kunders ”ofiltrerade känsloreaktioner” på annonser, innehåll, produkter, kundtjänster och säljinteraktioner. Eller med andra ord: får en webbkamera studera kundens/testpersonens ansikte, i laboratoriemiljö eller ute i verkliga livet, kommer mjukvaran att obarmhärtigt avslöja de sanna reaktionerna oavsett om han eller hon försöker förställa sig eller hålla någon form av pokeransikte! För att citera från företagets hemsida:
Emotion analysis […] will lead to a quantum leap in customer understanding and emotion-aware computing.
Tekniken kan dessutom användas inom t.ex. medicinsk diagnos, och Emotient har nyligen redan beviljats patent på sin revolutionerande produkt – läs mera här:
Lägg märke till detta faktum: ditt ansikte säger mer om dina sanna känslor än vad du någonsin tror, vet vi nu genom framstegen inom datorbaserad analys, och detta hur mycket du än försöker kontrollera din muskulatur och dina ögonrörelser. Är du under observation av en kombination av kamera, Emotients mjukvara (med namnet Facet) och några terabyte med ”computing power”, är denna långt, långt effektivare än en lögndetektor och du kommer helt enkelt inte undan – det framhåller företaget triumferande i sin marknadsföring. ”Micro expressions”, de subtilaste av muskelrörelser och signaler som bara flimrar förbi i ditt ansikte under någon tiondels sekund t.ex. när du sneglar på dina hålkort… inget sådant undgår mjukvaran.
Ansiktsidentifiering, ”facial recognition”, har redan varit ett hett omdiskuterat ämne i flera år, och används redan av olika säkerhetstjänster. (För några år sedan högg polisen på Hongkongs flygplats en känd ung svensk pokerspelare, när övervakningsutrustningen ansåg att han var alltför lik en efterspanad terrorist; tack och lov kunde missförståndet klaras upp via ett enkelt förhör.) När Google lanserade sina Google Glass Headsets för några år sedan var teknologin som skräddarsydd för just detta ändamål. Mycket riktigt dröjde det inte länge förrän en riktig ”killer app” dök upp på marknaden: NameTag, med vars hjälp du så snart du träffade på en person kunde ta en bild av denna, och sedan låta appen leta upp information på nätet om huruvida hen var en Star Wars-nörd som du, eller en framstående botaniker, eller en dömd sexförbrytare.
”Don’t be a stranger”, för att citera NameTags slogan.
I slutändan bestämde sig Google för att inte distribuera facial recognition-relaterad mjukvara via sin plattform. Många har dock oroat sig för huruvida det är ett förbud som kommer att erodera bort i tysthet snart – och om någon av Googles konkurrenter skulle lansera liknande glasögon men med sådan mjukvara, kommer då Google att vika sig och genast erbjuda liknande tjänster?
Och osökt är jag då inne på framtidens livepokerspelare och den teknologi de kommer att använda sig av. Hur skulle du stå dig mot en person vid bordet som under partiet har Google-glasögon eller något ännu kraftfullare inzoomade på dig, och vilka står i trådlös förbindelse med tonvis med datorkraft samt sedan via hörlurar eller text uppspeglad på insidan av glasögonen diskret serverar upp informationen hon bluffar när Facet obarmhärtigt avslöjar dig?
Cro magnon-människorna har redan skymtats vid ingången till dalen – och vi neandertalare har all anledning att känna oss illa till mods.
Nyligen kunde den jury som tilldelar utmärkelserna Årets Spel, i tre olika kategorier, förkunna vinnarna – och här är de!
Årets Vuxenspel: Trexo
Uppfinnare: Jan Åke Hansson
Klart luffarschacks/gomoku/renju-besläktat, men med en elegant twist: brickorna kan läggas ovanpå varandra, så det gäller att tänka i 3D. Jag kan tillägga att jag spelat det själv, och funnit det mycket giftigt vad gäller strategi och underhållningsvärde! Full rekommendation, alltså:
Årets familjespel: Klask
Uppfinnare: Mikkel Bertelsen
En form av utveckling av det gamla hockeyspelet, men här använder sig spelarna av rörliga magneter under spelplanen. Lätt hänt att det blir självmål om du slarvar, tydligen:
Årets barnspel: Vampyrjakten
Uppfinnare: Håkan Sjunnesson samt Kristina, Ingvar och Erik Sturegård
Här gäller det att ta sig ur Draculas slott… men blir du biten förvandlas du till vampyr och får jaga dina medspelare!
Några julklappstips till vännerna och släkten, alltså!
Pokerturneringsbegivenheter är det gott om den närmaste tiden, inklusive EPT och SM på Malta och en del annat – men cashgamefestivaler tillhör sällsyntheterna!
Den 25-29 november är det dock dags på Olympic Casino borta i Tallinn. Eller snarare dags igen, eftersom den första cashgamefestivalen hölls på samma kasino 2014. Mera info hittar du på
och man utlovar no-limit hold’em med €10/€25, €5/€10, €5/€5 och €2/€2, pottlimit Omaha med €5/€10 och €2/€2, Sviten special med €2/€2 och en del annat – förutom att det ska bli ett feature table som kan följas live via webb-TV! Kanske dags att planera in en resa till Estlands huvudstad, där du samtidigt kan julshoppa lite?
I förrförra veckan var jag på en snabbsväng till London; dock bara en minisemester i sällskap med goda vänner, men några spelrelaterade ting hann jag ändå lägga märke till – som en souvenirbutik med detta udda namn:
… en uppsättning av Guys and Dolls, musikalklassikern med den tärningsspelande gamblern Sky Masterson i huvudrollen…
… och en ölsort med en smått tilltalande etikett:
Som vanligt var det allehanda svindlare med sitt ”montetrick” i farten på broarna över London…
… och jag hann faktiskt med ett kort besök i The Chess & Bridge Shop på Baker Street:
Tilltalande interiör, i synnerhet för schackfantasten…
… och i skyltfönstret hade man detta schackspel med Londonmotiv:
Och i skyltfönstret till en modebutik gjorde man reklam för Levisjeans med hjälp av namnet FIRST WIN samt ett regn av dollarsedlar:
Bland icke-spelrelaterade ting var ett besök på observatoriet i Greenwich, känt inte minst för att du där kan stå med ena foten på östra halvklotet och den andra på västra halvklotet:
En liten bit därifrån finns världens största skepp i en flaska:
… och så hann jag ”hälsa på” Albert Einstein inne på Madame Tussaud’s…
… och förstås ta det obligatoriska varvet ombord på The London Eye, världens tredje högsta pariserhjul, med en fin utsikt:
Apropå den kommande omregleringen av spelmarknaden, och den därmed ihopkopplade frågan om lämplig utformningen av spelannonser, har tidskriften Resumé mera läsvärt bränsle att lägga på brasan:
Och de färska förslagen från Miljöpartiet, att införa skatt på bredband samt att lägga sig i den svenska utvecklingen av dataspel, får syrliga kommentarer om ”politisk klåfingrighet” och ”byråkratiska buggar” av representanter för just dataspelsbranschen:
Generellt, här i Västvärlden, är det sällsynt att spel om pengar och hasardspel specifikt figurerar i reklam; det står ju traditionellt en air av synd, otyglade laster och brist på samhällelig arbetsmoral runt dylika ting.
Ett undantag gäller givetvis speleteblissemang som kasinon – de måste ju trots allt få ge visuella smakprov på de produkter och tjänster de tillhandahåller, varför till och med Cosmopol låter ett roulettehjul eller några spelkort diskret visas upp då och då. Och i Asien är man betydligt mera ogenerad, som jag visat när jag t.ex. skrivit om mahjong.
Men att produkter avsedda för en livsstil här i Västvärlden och som inte har med gambling att göra visas upp ihop med hasard- och pengaspel, tillhör alltså undantagen. Här är dock ett av dem och som jag fotograferade av när jag häromåret var på flygplatsen i Istanbul, nämligen klädbolaget Emiliano Zapata som ogenerat låter ett pokerparti (samt vad som otvivelaktigt är alkohol i glasen!) figurera högst prominent:
Förr i världen kunde däremot hasardspel i stället förekomma i form av påtagligt varnande exempel i reklamen, som i denna amerikanska annons för snökedjor från 1917 där att inte låta sätta på företagets snökedjor i halt väglag likställs med att köra omkring med livet som insats:
För en tid sedan sprang jag dock på nätet på denna annons (från 1950-talet? 1960-talet?) för det kubanska ölet Hatuey, och där man vill associera det med ett till synes oskyldigt parti med pokertärningar vänner emellan:
På rak arm kan jag inte påminna mig någon svenskgjord annons, i modern tid, för att en helt orelaterad produkt eller tjänst figurerat på bild ihop med ett hasardspel; och kanhända blir annonsörerna än försiktigare i framtiden, eftersom Tidningsutgivarna nu aviserat uppstramade riktlinjer för specifikt spelreklam:
Trött på att få dina A-A utdragna av en motståndare med J-5 som synar din all-in före floppen? Lust att förolämpa honom och hans spelstil på ett diskret sätt efteråt? Får jag då föreslå att du stillsamt visslar eller nynnar någon av följande melodier vid bordet:
Instagram visar upp en solnedgång med ett glas bubbel i förgrunden. På Facebook ligger den perfekta frukosten, med färska jordgubbar, inklistrad för alla att se.
Sociala medier har blivit en del av våra liv. De visar också exakt så mycket. En del. Det vill säga skratten, festerna och den tillrättalagda maten. Vi väljer att visa topparna. Vem vill showa med en frusen pirog som äts med händerna i ensamheten framför Netflix, eller den rena ångesten av att gå till jobbet en måndagsmorgon. Istället: nystädade lägenheter och rosor. Spända muskler på gymmet. Och brunbrända ben i solstolen.
Social medier är som spel. Som poker.
När jag började spela hörde jag om alla som vann, aldrig någon som förlorade. Så jag trodde nästan det var standard att vinna. Det var så lätt att vinna att de som förlorade måste ha varit snudd på korkade. Så om man förlorade höll man givetvis käften. Vem vill framstå som efterbliven?
Det har alltid varit svårt att vinna pengar på spel. Idag är det till och med få, om ens någon, som hävdar att det är lätt att vinna på poker. Ändå lever den där gamla känslan kvar att det är pinsamt att förlora. Att det kanske måste vara något fel på dem som gör det? Att de inte är tillräckligt smarta.
– Nja, men jag går väl ungefär jämt upp.
Klassiskt svar från någon som torskar rätt ut.
– Jo, men jag plussar en del.
Klassiskt svar från någon som kanske lyckas gå jämt upp.
En del tror till och med att de vinner, för de för inte statistik på sina spel. De minns att de har rakat in några riktigt fina vinster, men alla små förluster under året har ätit upp allt plus. Och lite till.
I Aftonbladets pokerartiklar står det fortfarande bara om spelare som tar hem stora prischeckar. (Eller Blom som torskar en miljon dollar på en dag så att det blir omöjligt att ta in.) Rent allmänt i media pratas det mest om folk som vinner. Så det är väl inte så konstigt att det känns som att förlorarna kanske inte är så många som de är?
En sanning som aldrig kommer fram är att pokerproffs i stort sett aldrig har så mycket pengar som man tror. Även de bästa i Sverige tar lån för att köpa lägenhet, till exempel.
Ingen vill ses som en förlorare när det kommer till spel. Ändå är de allra flesta just det.
Men spelvärlden är som sociala medier. Vi väljer att visa topparna. Inte dalarna. Vi väljer att visa en tiondel av vårt liv. Det som glittrar. Och vi väljer att prata om vårt tionde spel. Det som vann.
Samtidigt vårdas allt fler unga för psykisk ohälsa som depression och ångest. Och vi är inte i närheten av att lösa de utbredda sociala problemen med spelberoende. Kan det finnas något samband?
Som säkert dom flesta förstod i mitt förra inlägg hade jag oddsen på min sida till 100% – jag kunde helt enkelt inte förlora. Jag behövde enbart välja en färg och sedan hålla mig till det 52 ggr.
En vadslagning som nog klassas som ”bondfångeri” och något Doyle åkte på som 14 åring.
Enligt Doyle Brunson finns det två ”skolor” kring tankar om spel/vadslagning etc.
Det ena ”skolan” menar på att spelare skall ”lura/hustla” andra för att vinna pengar – som tex i exemplet i mitt förra blogginlägg; ”Enkel Matematik.”
Det kan även vara att man ljuger – eller rättare sagt ”mörkar” – om sina färdigheter för att vinna pengar mot andra personer.
Den andra ”skolan” säger att man inte skall göra det utan söka utmaningar och tjäna pengar ”because of his reputation as a fair and honorable player”.
Doyle fortsätter i boken According to Doyle som jag just nu läser:
”Many gamblers believe they can make more money in the long run without misrepresenting their skills. For instance, weak poker players often challange World-class pros if they feel comfortable. But once you hustle man, he no longer feels comfortable. Make a man feel foolish and sooner or later you´ll los his action.”
Enligt Doyle tillhör han den ”andra skolan” och tror på det sistnämnda.
Boken ”According to Doyle” är lättläst och rolig att läsa. Boken innehåller en massa roliga anekdoter – skrivet i korta stycken och kaptitlar.
Personligen är jag nog rätt lättlurad och godtrogen person som tror gott om alla människor.
Jag skulle tex kunna slå vad med en person igen, trots att denne har lurat mig tidigare.
Doyle menar vidare i boken att spelare har ett oförtjänt dåligt rykte som ”lurendrejare”.
”Never trust a gambler”, är ett uttryck som många kanske har hört.
Men Doyle menar på att många spelare är bland dom som är mest ärliga och korrekta.
Genom sig själv känner man andra och för Doyle räcker ett handslag och inga ”kontrakt” behöver skrivas när det tex är dags för vadslagning.
I boken ”According to Doyle” skriver Doyle bland annat om denna lite roliga händelse.
Doyle överhörde ett samtal i en bar där en man ville satsa $1000 på att Denver skulle vinna mot motståndarlaget. Doyle som gillade motståndarlaget tog bettet och satte emot.
Den unga mannen ville då ha ett kvitto på deras vadslagning och alla spelare runt baren började då att skratta våldsamt.
”You mean you want a receipt for a football bet?”, frågar Doyle den unga mannen.
”Well, just in case you forget”.
Normalt brukar Doyle inte slå vad med personer som begär ett kvitto, men matchen skulle gå på TV och visas i baren och det pågick inga andra intressanta spel för stunden, så Doyle skrev mannen ett kvitto.
Matchen började och ganska snabbt skulle det visa sig att Denver skulle vinna.
Den unga mannen hade lagt kvittot bredvid en askkopp och en av Doyles kompisar uppmärksammade det och lägger kvittot i askkoppen och eldar upp den med en cigarett utan att den unga mannen ser det.
Denver vinner sedan matchen och den unga mannen hoppar upp från sin stol och ler glatt.
”Give me the reciept and i´ll pay you right now”, säger Doyle till den unga mannen som skräckslaget ser de förbrända resterna av kvittot i askkoppen.
Panikslaget vädjar han till alla runt baren som hörde när Doyle och han slog vad – men alla bara skakar på sina huvuden och låtsas som om dom inte minns någon vadslagning.
Den unga mannen ber vädjande till Doyle att i alla fall betala halva vinstsumman till honom.
Doyle tittar på den unga mannen och frågar:
”Do you trust med kid?”
”Of course i trust you”, svarar den unga mannen gråtfärdig, varpå Doyle ger honom sina välförtjänta pengar.
När det gäller mig själv har jag alltid betalat mina vad och jag har nog alltid fått betalt när jag har vunnit ett vad. Jag kan nog bara minnas ett enda tillfälle som jag inte fick mina pengar.
Men det är inget jag gråter över längre och jag skulle kunna slå vad mot samma person igen…
