Ett bekymmer i åtskilliga av världens demokratier under de senaste årtiondena har varit att antalet väljare som verkligen masar sig iväg och röstar på valdagen, uppvisar en vikande trend.

En som i april 2001 lanserade en originell idé för att få bukt med problemet, åtminstone i Norge, var Ragnar Bøe Elgsaas som det året – om än dömd 1998 för bedrägerier – kandiderade för Arbeiderpartiet i det kommande valet till stortinget. Hans förslag för att höja valdeltagandet var att införa ett lotteri: alla som gick och röstade i det norska valet skulle som tack få en lott, varpå man sedan under den direktsända valvakan skulle ha dragning i TV, varvid en jackpott på två miljoner norska kronor skulle gå till en ensam vinnare.

Kritiken blev inte nådig. ”Dette er det verste eksemplet på velgerforakt”, fräste Odd Einar Dørum från Venstre, i likhet med flera andra kollegor i stortinget. Andra var dock mer försiktigt positiva, som Einar Steensnæs från Kristelig folkeparti som ansåg att det var ”et morsomt og kreativt forslag”. Och de norska väljarna själva gjorde faktiskt med massiv majoritet tummen upp för det djärva hugskottet, åtminstone enligt en webbgallup som gjordes i dagstidningen Verdens Gang:

Det blev ändå till slut inget förslag som hamnade på stortingets bord, utan påhittet avfärdades av ledamöterna där.

Och kanske var det inget att förundra sig över; de flesta hyser nog åsikten att demokrati ska bygga på respekt, engagemang och delaktighet, snarare än på spel och dobbel…