Man kan ha spelat en miljard pokerhänder. Men just miljardhanden kan sätta dig i en situation du aldrig tidigare befunnit dig i.

I veckan mös jag på Ostindiska Kompaniets gamla hemmaplan, på Packhusplatsen i Göteborg, och spelade ett 25/25kr Texas cashgame på CC. Då utspelade sig denna hand, som jag tänkte fråga er om hjälp med.

Tony Montana, den mörka legenden, världens fräschaste 43-åring som fortfarande får visa lägg när han köper Red Bull på Ica, höjer upp till 175 från tidig position. Hans långa svarta hår och skäggstubb till trots, Mr Montana är ingen galen sjöman som skulle få för sig att ta en 3-årstripp till Kina för att handla hem porslin. Mr Montana ger sig inte gärna in i storm och pirat-vatten utan anledning. Han är en solid pokerspelare, ingen vettvillig gambler.

Jag sitter i mittposition och ser ner på AQo och väljer att enbart syna. Vi får två intressenter till med på vår lilla resa. Och floppen landar Q84 i ruter. Jag har ruteress i min hand och mår som en kung på väg att erövra Danmark när Mr Montana betar ut 600kr. Jag synar. Främst då jag inte behöver vara orolig över att ge gratiskort till någon och gärna tar med mig ett par fulla matroser, på platserna bakom, vidare till den vackra hamnen ”Turn”. Vid omslag kommer Mr Montana vika allt som jag kan få värde av ändå. Och jag kommer bara få in det mot färdig färg eller ett set då Tony inte kan ha nötfärgdraget själv och inte kommer gå bananas med en ruterkung.

De två andra passagerna kliver tyvärr av, då de inte har råd med biljetten, och jag och Mr Montana får segla vidare själva. Turn är klöver ess. Jag slickar mig om munnen som om jag precis blivit erbjuden en Calzone efter en fastemånad. Tony fortsätter beta – 1400. Vi har båda 11-12k bakom i stacken.

Jag funderar en stund om jag bara ska syna eller om det är dags att bygga pott genom ett omslag. Men kommer fram till en syn för att få maximalt värde på river om Mr Montana är ute och guppar på öppet hav med ett läckande skepp.

River en svart tvåa som förändringar nada. Tony knackar i bordet och säger check. Jag älskar mitt liv och är beredd att fyra av en rejäl salva då jag maskerat min hand till oigenkännlighet.
– Check, säger dealern till mig för att belysa att Mr Montana checkat och att det är min tur att agera.
– Jag vinner! utropar Mr Montana och slänger upp QQ för floppat toppset.

Jag blir för någon sekund förstummad innan tungan återfår känseln och jag förklarar häpet:
– Men jag har inte checkat.

Mr Montana trodde alltså att det var jag som sa check, inte dealern, och har alltså visat sin hand. Nu får jag chansen att agera med vetskapen om vad jag är uppe mot. Men vad ska jag göra? Vad skulle ni göra?

1. Checka bakom?

2. Gå all in för 10k?

3. Beta mindre än en all in – i så fall vilken summa?

4. Andra alternativ.

Kom gärna med motiveringar till vad ni tycker är det ultimata spelet i detta läge. För sånt tycker jag är spännande!

Uppdraget

Jag har levt i drygt 12 000 dagar. Och detta liv har varit precis som ett pokerparti. Vissa dagar inträffar saker som man aldrig tidigare varit med om. Personer försvinner för gott. Kärlekar slocknar, nya börjar brinna.

Mina föräldrar har varit gifta i snart 35 år. Så jag hoppas att de för evigt blir ett. Men jag fick ett uppdrag av Erik att lista vilka pokerspelare jag helst skulle se som plastfarsa om  morsan av någon anledning skulle bli singel.

När jag skulle tänka igenom alternativen så började handsvetten tillta. För i ärlighetens namn så var det skräcken som kom till mig först – som en mardröm om natten. Det finns ett par old school snubbar i pokersverige som man inte hade velat se vid frukostbordet, iklädd en röd morgonrock av siden, på julafton. Om man säger så…

Men efter ett tag så ljusnade mina tankar och jag såg en blå horisont igen. Så här är min lista.

1. Peter Kvisthammar – Ungefär så här tänker jag mig att en ny farsa skulle se ut.

Han står tryggt på jorden som en oövervinnelig byggnad. En sån man håller i handen när det blåser upp till storm. Peter är jordnära, snäll och rolig att prata med. Dessutom en duktig pokerspelare. I need no more av mannen som ska fortsätta guida mig i livet…

2. Hasse Eskilsson – Varför inte?

När jag började spela poker var Hasse Eskilsson på toppen av sin pokerkarriär. Idag vet jag inte var han har tagit vägen, men vet att han lever som en fotbollsvagabond och mestadel använder sitt liv för att kuska runt Europa och samla på fotbolls-arenor. Jag skulle absolut kunna tänka mig att hänga med på den resan. Dessutom verkar det vara en genomsympatisk person som inte skulle be morsan om ett handlån för att spela någon obskyr turnering på kasinot med orden ”jag betalar tillbaka på måndag när jag vunnit…”

3. Bengt Sonnert – Det hade morsan varit värd.

Kvinnor kan faktiskt också blicka neråt i åldrarna. Där hittar jag Bengt Sonnert, en av Sveriges bästa pokerspelare genom tiderna, som till största delen dragit sig tillbaka från pokerscenen. Idag är han en av Sveriges bästa racketlon-spelare. Bara det! Ödmjuk, humoristisk, sportintresserad och ett geni i största allmänhet. Det skulle kunna bli bra det…

Jag kan ju skicka vidare uppdraget till Lina som gärna får förklara vilka optimala svågrar/svägerskor det finns i pokersverige som hennes syster/bror gärna får gifta sig med.

Nu har jag en het söndagsgrind framför mig. Lycka till med den resan alla som hoppas på skeppet!