Imorgon är det julafton, en utmärkt dag att träffa släkt och vänner på. En utmärkt tid på året att göra något för de i vårt samhälle som är utsatta. Det är bra att tänka på Jesus samtidigt.

Igår eftermiddag var jag ute i julruschen och slogs om klapparna som de flesta andra. Medan jag febrilt letade efter SL-kortet i fickorna hittade jag en femhundring i jackan. ”Klonk!” tänkte min pokerskadade hjärna. ”Det är ju ett inköp i en fredagsturre på en klubb! Eller en extra julklapp!”. Sedan slog det mig; tio sekunder tidigare visste jag inte att jag hade de där pengarna, jag var helt enkelt femhundra kronor fattigare men ändå nöjd med tillvaron. Ja, förutom den där klumpen i magen som påminde en om att man var en del av galenskapen. Det, och att jag nyss mer eller mindre av misstag köpt en ekologisk julskinka som var dyrare än oxfilé.

Det skrevs en del om girighet här nedan och när jag stod där på Sergels torg med femhundringen i näven och folk med shoppingkassar och skrikande ungar virvlande omkring mig mådde jag riktigt dåligt. Jag hade precis köpt den sista julklappen och en onödigt dyr skinka men ändå var de första tankarna som slog mig att spendera pengarna på antingen poker eller fler onödiga julklappar.

Jag funderade en stund på att ge den till någon som såg ut att behöva den, sådana finns det gott om på Sergels torg. Jag avstod av rädslan för att sedeln skulle användas till mer elände. Jag tittade mig omkring. Konstigt nog var det ingen som stod och skramlade med bössor i närheten. De borde ju finnas i varje gathörn så här års.
Jag gick upp mot centralen och stötte till slut på två killar från Röda Korset som stod med sina bössor. De fick sedeln. Och jag tänkte inte ens på Jesus en enda gång!

Ikväll sänds Jonathan Ross Show i England och den ohyggligt intelligente skeptikern och underhållaren Tim Minchin blev ombedd att skriva en jullåt till programmet. Det gjorde han och han framförde den också inför så prominenta gäster som exempelvis Tom Cruise. Dessvärre klipptes den bort eftersom producenterna, trots granskat manus, till slut blev för rädda för att stöta sig med den vidskepliga delen av befolkningen som tror på skägg i himlen, tomtar och troll. 

Här är i alla fall Tim Minchins alternativa jullåt ”Woody Allen Jesus”. Jag tycker att den är vacker.

Och för er som inte orkar med bingolottos uppesittarkväll kan jag rekommendera turneringen Beat the Staff ikväll klockan 19.15. €50 bounty på mig som jag lovar att skänka till välgörenhet om (när) jag vinner.

Ha en riktigt god jul!

jens.jadback@nordicbet.com

Dags för ett litet måndagsinlägg i väntan på att man ska få summera året någon gång i mellandagarna.
2011 var ett händelserikt pokerår där Full Tilt-raset och efterförljande spekulationer var det som gjorde djupast avtryck, men hur gärna jag än vill tjuvstarta med någon form av årskrönika så måste jag hålla mig. Jag begränsar det här inlägget till händelser i och kring Superbloggen. Alltid retar det någon.

Jag lär mig otroligt mycket av att blogga, att tvingas möta reaktioner på det man skriver, oavsett om de är bra eller dåliga. Jag är inte så ödmjuk alla gånger men försöker alltid att ta till mig andras slutledningar – om inte i stridens hetta så när jag läser det igen några dagar senare.
Jag vet att den här bloggen gör skillnad. Jag vet att monopolets företrädare följer den och jag vet att också vissa riksdagsledamöter läser. Det är på sitt sätt smått fantastiskt att man lyckats nå ut så pass långt ändå, men samtidigt lite skrämmande. Debatten tar sig vidare ut och lever sitt eget liv vilket ju är precis det som är syftet, men samtidigt skrämmande eftersom man kanske berör människor på gott och ont utan att veta om det. Jag blir fortfarande förvånad över det.

På sensommaren i år satt jag på en pokerklubb och lirade cashgame. Jag var lite trött och sliten och inte så socialt upplagd som jag brukar vara. Det var två andra spelare som höll låda och till slut började de prata om Superbloggen och den för tillfället pågående debatten om monopolet. Ett klassiskt upplägg; den ene var mot monopolet och den andre var helhjärtat för – vilket ju i sig är en otroligt absurd ståndpunkt när man debatterar mitt under pågående spel på en illegal pokerklubb.
Jag satt bara och lyssnade och utgick ifrån att de skulle dra in mig förr eller senare. Efter ca fem minuter gick det upp för mig att de inte visste vem jag var. De kände inte igen mig. Kanske inte så konstigt då det var en klubb jag aldrig tidigare varit på och sedan vinjettbilden togs har jag gått ner en del i vikt, har andra glasögon och lite mer skägg.
Jag satt och mös medan jag lyssnade på den alltmer hetsiga diskussionen som trots uppskuvat tonläge ändå höll sig någorlunda saklig.
Även om jag av monopolisten fick motta en del dagsedlar bakom min rygg (fast ändå mitt framför näsan) så var det kul att se att debatten lever.

Vidare är det också intressant att se hur många andra bloggar handlar om det vi skriver i den här bloggen. Hade ju ett skyttegravskrig med William Thorsson för några månader sedan, en debatt jag hellre hade tagit öga mot öga eftersom det stundtals var lite oklart vad Thorssons ståndpunkt egentligen var, (något en monopolanställd och tillika överförfriskad gubbe försökte förklara för mig på stan en sen lördagkväll, men han sluddrade mer än Thorsson slant på tangenterna).

Vi får se vad 2012 för med sig, jag vet med säkerhet att debattens vågor kommer att gå höga i denna blogg (av anledningar ni snart får veta). Själv har jag också ett och annat på lager, verkar bli en del resor nästa år och jag hoppas verkligen att någon bloggläsare har klonken med sig och kan haka på.

För er som gillar siffror kan jag meddela att Superbloggen i skrivande stund har 579 inlägg, 6026 kommentarer och i snitt drygt 2500 unika läsare om dagen.

jens.jadback@nordicbet.com

Fick ett underbart roligt litet rim så här i juletid av profilen Micke Tiderman, men känd som MikeTime.

Tomten kommer med klappar i säcken
frodig och frejdig, vickar på häcken
Till Jadbäck han frikostigt nu delar ut
ett från regeringen nyligen taget beslut
Jennez öppnar paketet och ler
tänker ”märkliga saker i Sverige nu sker!”
Monopolet är bara ett minne blott,
nu får alla som vill faktiskt sälja en lott
Herr Jadbäck nu i ett glädjerus,
öppnar buteljen och höjer sitt krus
Mot himlen han plirar, ser vår Fader där ovan
faller på knä, skriker ”TACKAR FÖR GÅVAN!”
Vår Herre han tittar på Jennez på gatan,
suckar och mumlar ”…tacka du satan..”

Nu väntar jag bara på själva klappen…

God jul på er!

jens.jadback@nordicbet.com

Diskussionerna om pokerns död fortgår. Vad beror det på? Är det för att proffsen är elaka mot nybörjarna? För att forumen dör? Nej, pokern dör inte på grund av de sakerna. Faktum är att pokern inte alls ligger för döden.

Är det färre som spelar poker i dag än för fem år sedan? Ja, tveklöst. I absoluta tal ganska många färre dessutom. Det betyder dock inte att pokern håller på att dö ut. Det är lätt att glömma hur enorm boomen var för 6-7 år sedan. Det krävdes inga genier för att räkna ut att den inte skulle hålla i sig. Diskussionerna redan då löpte längs samma röda tråd som idag bland våra grinders; ”passa på att grinda medan det fortfarande finns pengar att tjäna”. Självfallet kommer uppmaningen allt oftare idag eftersom det ju faktiskt inte är samma fiskstim som simmar runt i haven längre.

Man får inte glömma att spelarpopulationen måste vara uppbyggd som en pyramid med en bred bas av fisk som hela tiden matar nivån över sig själv. Med boomen kom en sådan stabil och stor bas. I sakens natur ligger också att en sådan bas kommer att försvagas allteftersom spelare försvinner på grund av försvunnen bankrulle, tappat intresse eller vilken annan anledning som helst. Basen måste alltså hela tiden förnyas, med andra ord; nya spelare måste in – helst fisk. För att vara ännu tydligare: nybörjare.

Det för oss tillbaka till boomen. De som ville prova gjorde det mitt under brinnande boom, fullkomligt bombarderade av reklam, Pokermiljonen, WPT, Kanal 5’s ”Poker”, med vansinnigt mycket mera. Pokerflugan svepte över landet och lämnade ingen oberörd och framförallt inte oinformerad. Alla kände ett pokerproffs och alla köpte ett pokerset på Teknikmagasinet och körde några trevande homegames på prov. Med riktiga pengar! Det kittlade säkert för de flesta men till slut så tröttnade man och ställde markerna i förrådet tillsammans med Den försvunna diamanten och ett gäng andra spel man för länge sedan tröttnat på.

Att intresset för poker minskat successivt de senaste åren beror inte på någon enskild faktor. Boomen är över, så är det bara. Fisken som med adrenalinstinn hjärna och darrande hand klickar bort sin första insättning om $50 är borta. Av naturliga skäl, inte för att någon kallade honom för ett mongo i chatten en kväll. Det är en fullkomligt naturlig utveckling.

Minns ni OS i Nagano? Curlingdamerna tog guld och även herrarna placerade sig fint. Hela landet jublade och curling var helt plötsligt något som alla villa prova på. Under samma år ordnades det företagsevent med curling, julbord med curling, ungarna vallfärdade till ishallarna för att börja spela curling. Överallt var det curling. Curlingboom helt enkelt!

Även denna boom är över.

Idag är det inte lika många som bryr sig om curling. Ungarna tjatar inte om att få en curlingsten i strumpan. Varken en sopkvast eller ett pokerset kommer att bli årets julklapp. Men vet ni vad? Det är helt ok. Det är en naturlig utveckling. En ”fluga” är något som är tillfälligt populärt. Som curling. Eller poker.
Vad är då det fina kråksången? Att det trots allt finns en och annan unge som sopar isen framför en glidande sten efter dessa år. Även fast ingen vallfärdar till isen så är curlingen mer populär nu än den var när curlinglandslaget satte sig på planet till Japan.

Poker är fortfarande många hundra gånger större än den var för 20 år sedan. Ett hundratal klubbar lever och mår bra där ute i landet. Inte lika bra som under boomen men ändå helt ok med alla omständigheter i beräkningarna.
Onlinebranschen sanerar så sakteliga sig själv. De som inte erbjuder kunderna något utöver det vanliga försvinner. Fisken är inte längre en nybörjare som vill prova på i hopp om att bli proffs. Fisken är någon som spelade en del under boomen men nu bara kör högst sporadiskt. Sätter sig på casinot eller klubben efter firmafesten eller kanske gör en liten insättning när frugan och barnen är borta över helgen.

Ni som läser det här är troligen några av de som fastnade. Förhoppningsvis för att det är en kul hobby eller för att det kanske till och med blivit ett jobb. Kanske kommer det en ny boom om några år, kanske inte. Kanske kommer curlinglandslaget att krossa allt motstånd om fem år och alla curlingbanor blir bokade för ett halvår framåt igen. Kanske inte.

Vi som är kvar fram tills dess då? Vi nördar oss kvar för att vi vill bli bättre. För att vi fortfarande tycker att det är kul. När vi inte tycker att det är kul kommer vi att sluta. Men inte än. Vi är som ungarna som fortfarande kasar oss fram på ett ben och sopar isen trots att inga busslaster med föräldrar står och hejar. Trots att vi inte är så många som när vi började.

jens.jadback@nordicbet.com

Okej, dags att ta tag i det här nu. Tyvärr krockade ju SM i Riga med SuperWeekend i Tallinn så jag var själv inte på plats och har därför inga synpunkter på arrangemanget som sådant. Har inte heller hört något negativt om det hela, snarare tvärtom. Avvaktar dock ett par veckor till så att monopolet hinner ut med sina tentakler och kan locka några moraliskt mindre nogräknade bloggare att smutskasta spelarnas SM med en påse silverpenningar.

Men, deltagarantalet känner vi till. 58 spelare. Det är inte ok. Inte någonstans. Det kan skyllas på mycket och både sajter, spelare och förbund har sina ursäkter men nu är det dags att plocka fram det alla egentligen tänker. Visst kunde sajterna engagerat sig mer och skickat spelare ”för sakens skull” och visst kunde spelarkollektivet kanske av principskäl ansträngt sig mer för att hitta till Riga men sanningen är ju att förbundet har gjort ett förbannat dåligt jobb att marknadsföra den här turneringen. Det är under all kritik och även om jag gillar Murat och hans kollegor så borde de röstas bort vid nästa årsmöte (om det ens blir något, eller om man får veta att det blir något).

I slutändan handlar det om, för mig, att SM skall tillhöra spelarna och inte staten. Vi måste få utse vår svenska mästare precis som riksförbunden gör i alla andra sammanhang. Till och med Svenska Westernskytte Förbundet klarar ju av att ha någon sorts sammanhållning och ett årligt uppskattat SM. Men inte pokerspelarna.
Pokerspelarna har blivit bortskämda, vana vid att matas med silversked och få otroliga bonusar, skyhög rakeback, addade paket och övervärden. Ett förbund kan inte leverera sådant. Längre. Var det inte övervärde på de första SM-turneringarna i Tallinn förresten? Hur som helst, man kan tycka att pokerspelarna är griniga men det är trots allt så att det är sådant de förväntar sig. I online-SM lämnas det fortfarande övervärde även om det inte är i samma utsträckning som förr. Men inte i live-SM. Varför? Borde inte det vara prioriterat att fixa det? Som bekant ger fler spelare fler spelare, eller mer kortfattat ”likviditet föder likviditet”. Om turneringen har många spelare så är det också fler som vill spela, det är inga direkta nyheter. Och eftersom SM inte direkt är samma fiskfyllda akvarium som andra turneringar så hade ett övervärde, om än blygsamt, otvivelaktigt dragit fler spelare.

På SuperWeekend slutade deltagarantalet på 164 med en kölista på över 30 namn. Folk åkte dit på vinst och förlust för att sätta sig på kölistan(!). Nu låter det som att jag vill slå på egen trumma, och självklart gör jag det, men jämförelsen är ändå intressant. Nu var det även danskar, norrmän och finländare i vår turnering men ändå över 80 svenskar med hangarounds, in alles ca 120 svenska pokerspelare med tillräcklig motivation att företa sig en resa motsvarande den till Riga.

Så vad ska man göra? Jag vet inte. När det kommer till förbundet alltså. Kanske är det som någon skrev, att varumärket Svepof är förstört, att det inte går att rädda. Inte på grund av helgens SM men på grund av den sorgliga historia och det förfall som Svepof genomgått de senaste åren.
Kanske är det dags att starta något nytt? En spelarallians som inte är ett förbund utan bara en förening för att tillvarata medlemmarnas intressen och anordna en årlig turnering med övervärde. En grupp som kan föra talan för sig själv och ingen annan. Vars enda syfte är att göra något bra för sina medlemmar och struntar i resten.

Hur tycker ni att ett SM borde se ut? Inköp? Spelplats (inte Sverige)?

jens.jadback@nordicbet.com

Då var SuperWeekend över för den här gången och jag tror inte att det kunde ha gått bättre. Redan på torsdagen träffade jag på en hel del svenskar och norrmän som åkt till Tallinn på vinst och förlust och hoppats på plats i turneringen. Riktigt kul, även om de rånade mig i cashgamet samma kväll.
Det fanns även ett stort gäng skandinaver som åkt över för att bara spela sidoeventet på lördagen.

Main event startade på fredagen med ett inköp på €460+40. Det var väldigt platt och spelvänlig struktur med blindsökning på bara ca 25% och 40 min perioder. Vi trodde det kanske skulle ta för lång tid att spela klart men det var ju ett tvådagarsevent.
Taket var satt till 150 spelare men eftersom väntelistan var lång försökte vi förhandla fram fler bord. Ett ynka bord kunde de skaka fram så vi lade även till tre timmars latereg. Dessvärre var det bara fyra som hann komma in på den tiden så totalt antal spelare blev 164. Av dessa var drygt hälften svenskar.

Turneringen igång!

Många började försiktigt. Stor stack och ingen brådska. Utdragningar verkade dock vara exceptionellt många men kanske berodde det på att jag hängde i baren och körde lite kortmagi. Jag blev alltså måltavlan för alla som åkte ut och behövde prata av sig. Tror jag har lyssnat på säkert hundra bad beat historier i helgen. I vanlig ordning är det oftast de lokala förmågorna som står för utdragningarna. Överförfriskade finländare brukar vara duktiga på sådant de med, men även om det fanns gott om dylika även denna gång så gjorde de inte så mycket väsen av sig.

Pernille Ravn

Det var norrmännen som tagit finnarnas roll som högljudda bad beat maskiner men inte heller det räckte ända fram. Det blev till slut en helt dansk affär när pokerdrottningen Pernille Ravn gjorde en deal med Morten Erlandsen heads up. Förstapriset låg på ca €18 000 och de båda kammade alltså hem något därunder.
Bäste svensk blev hjälten Henric Tegnér från Trelleborg som slutade på en tredjeplats.

Henric firade med en drink i sitt tredjepris

Medan dag 2 i Main Event rullade så spelade vi andra ett sidoevent för €100+10. Det blev en relativt tidig sorti för mig då den lokala fisken vid bordet synar mina ess med 6-7 off för floppat mellanpar och drar in trissen på rivern.
Ståupparen och klubbprofilen Marcus Palm lyckades dock ta sig till finalbord och gjorde en deal med fyra spelare kvar.

Allt som allt en mycket lyckad helg och till våren är det dags igen. Datumen är inte spikade men det går faktiskt att vinna platser redan nu. I helgen addar Oden inte mindre än två paket i sina turneringar – ett på fredag (800 deep) och ett på lördagen (1200, tvådagars).
PokerAllsvenskan kommer naturligtvis ha en drös paket addade till våren och det blir även vanliga satelliter och kampanjer med paket.

Hoppas vi ses!

jens.jadback@nordicbet.com

Så var det återigen dags att bege sig till ett grått och regnigt Tallinn. Superweekend går av stapeln i helgen och jag åkte över ett par dagar innan för konferens samt lite allmänna förberedelser.

Det finns en ny flyglinje mellan Bromma och Tallinn vilket passar mig alldeles ypperligt. Biljetterna var riktigt billiga också så jag slog till i god tid inför resan. Eftersom mitt pass gått ut kontrollerade jag också i bokningsbekräftelsen att det räckte med fotolegitimation för att kunna resa.

Väckarklockan ringde i human tid igår morse och duktige lille Jens hade redan packat allting så det var bara att kliva ur duschen, ta tag i väskorna och sedan kliva in i taxin. När jag lyfte datorväskan och lade remmen över axeln sade hela härket ”snap!” och gick av. Kul jul men inte mycket att be för – datorn under armen med sladdar och hörlurar dinglande medan jag släpade resväskan med den andra armen.
Väl ute i blåsten och kylan märkte jag att det duggregnade. Ganska obra för en oskyddad laptop om man får gissa utan att vara IT-specialist. Bara för att göra saker och ting värre så är taxin försenad. Den fina marginal jag hade tänkt använda till kaffedrickande på flygplatsen innan avfärd var borta.
När chaffisen äntligen rullade in fick jag kräva att han tryckte gasen i botten för att vi skulle hinna. Turligt nog kunde han lite genvägar så jag kom fram precis i tid till Bromma.

Efter att jag med andan i halsen sprungit in genom centralhallen på flygplatsen med sisådär tre meter sladdar av olika typ släpandes efter mig och slängt fram körkortet på check in-disken säger personen som ska checka in mig ”Nää, du måste ha ett pass för att kunna resa”. Jag höll på att krevera. Nu kunde jag inte det eftersom jag hade famnen full av elektronik, men ändå. Jag gjorde några halvhjärtade försök att upplysa om att det faktiskt stod fotolegitimation och inte pass i bokningsbekräftelsen men visste innerst inne att det var lönlöst. Ingen passpolis som kunde ge mig ett tillfälligt pass fanns det på Bromma heller. Jag lommade iväg och satte mig ner för att lösa situationen.

Jag hittade ganska omgående biljett för tusen spänn från Arlanda. Taget! Men först ville jag göra mig av med den trasiga väskjäveln som jag av någon anledning släpat runt på. Jag kom fram till att det nog inte var så smart att bara kasta en väska i en papperskorg på en flygplats så jag tittade mig omkring för att se vad det fanns för alternativ. Gott om både papperskorgar och säkerhetspersonal. Jag kom på den vid tillfället briljanta planen att säga till en säkerhetsvakt att jag tänkte slänga väskan så att de visste att den var ofarlig (och givetvis visa upp den invändigt också). Jag stegar fram till en vakt och förklarar läget; min väska är trasig, jag orkar inte bära både den och datorn, jag tänker slänga den. Vakten tittade länge på mig och sade efter en stund med barsk röst: ”Du väntar här”.
Det börjar gå upp för mig hur idiotisk min plan var. Jag behövde komma iväg till Arlanda hyggligt kvickt för att kunna checka in till nästa plan. Jag stod där som en fåne med min resväska och laptop med attiraljer och väntade. Jag väntade riktigt länge också, närmare 20 minuter tog det innan vakten kom tillbaka. Med sig hade han två poliskonstaplar. ”Hur var det här då?” sade den äldre polisen. Vad fan liksom? Kan man vara en större parodi på sig själv som polis än att stega fram med båtmössan på svaj, händerna på ryggen, pickadollen sådär nonchalant dinglande på höften och med myndig stämma yttra orden ”Hur var det här då”?

Jag insåg snart att det här skulle ta bra mycket längre tid än jag trodde. Den äldre konstapeln inledde ett förhör med mig mitt i centralhallen. Kollegan antecknade. De ville se mitt pass, så… ironiskt. En trasig väska som jag ville kassera, inget mer. När jag hade visat upp både resväska och datorväska två gånger och svarat på säkert femhundra frågor fick jag sent omsider lämna ifrån mig den trasiga datorväskan och jag släpade ut sladdar, dator, väska och vinterjacka (som jag krängt av mig under det svettiga förhöret) till taxikön. In med allt i första bästa bil och iväg till Arlanda!

Väl på Arlanda började saker och ting äntligen gå min väg. Förutom att ett provisoriskt pass kostar 980 spänn och att jag på min tillfälliga passbild ser ut som en massmördare så kändes det ändå rätt ok att vara på en riktig flygplats.

Nu laddar vi för en SuperWeekend som kommer att gå till historien! Av drygt 150 spelare är ca 80 svenskar och jag hoppas att det inte blir en finländare som vinner så att vi på något sätt kan bibehålla en gnutta respekt från vårt broderfolk. Äh förresten, de har aldrig haft respekt för oss svenska fjollor ändå.

Hörde förresten att det blev 44 spelare i SM. För. Jävla. Bedrövligt. Längre inlägg om den saken kommer i nästa vecka. Noterar att det är nästan dubbelt så många svenskar här som på SM…

jens.jadback@nordicbet.com

Okej, det är tydligen väldigt mycket att göra. SM är ingen liten turnering och inköpet är högt vilket i sin tur ställer vissa krav på kvaliteten på eventet. Det är alltså bråda dagar på Svepof med knappt en vecka kvar till ”shuffle up and deal” i Main Event.

Själv har jag aldrig riktigt varit engagerad i förbundet. Debatten? Javisst. Skicka spelare till SM? Absolut! Det finns ett värde i att stötta spelarkollektivet som tyngd i vågskålen mot monopolet. Anledningen till att jag inte engagerat mig i förbundet som sådant är för att jag är sajtanställd. Norinder får vara exempel på att sådant inte funkar.

Men, jag tror att jag har ett litet förslag som skulle kunna skapa lite samhörighet samt olja maskineriet en smula. Jag menar, är det så fullt upp att man inte hinner skicka ut medlemskort så behöver vi nog strukturera om lite i den här soppan med för få kockar.

Till nästa års SM skulle man kanske kunna sänka sponsringsavgiften (som ändå verkar skrämma bort en del mindre sajter) och istället låta deltagande sajter bidra med lite mantimmar. En sajt får sköta hotellet åt samtliga spelare, en får sköta resebokningar, en står för förplägnad och så vidare. Självklart får man ha ett övergripande ansvar på förbundet och någon som koordinerar, kanske till och med mot en symbolisk ekonomisk ersättning.
Vill man vidareutveckla kan man också engagera förbundsanslutna klubbar mot rabatterade satellitplatser eller någon annan sorts förmån. Det viktiga är att man får dit så många spelare som möjligt för att man överhuvudtaget ska kunna hävda sig alls gentemot konkurrensen. Den tratten måste förbundet i större mån erbjuda än att helt förlita sig på att sajterna skapar satelliter. Dessvärre blir ju både sajterna och satelliterna i SM färre.

Visst, poker är en nischad hobby. Eller är det det? Vi kanske inte kan mäta oss som någon folksport men nog finns det andra fritidssysselsättningar som är bra mycket smalare men som ändå lyckas styra upp någon sorts förbund som kan föra intresset framåt. Vad sägs om Svenska Western Skytte Förbundet? Medlemstidningen heter ”Gunslinger Gazette”. Det måste man älska. Länk för referens finns om man klickar på deras emblem här nedan.

Det här förbundet har också ett SM. Kan de så kan väl vi? Eller?

jens.jadback@nordicbet.com

Det här var återigen 2008 i Las Vegas. Vi filmade så mycket vi kunde på Rio runt WSOP medan vakterna ständigt jagade oss. Det är nämligen lite småförbjudet att filma utanför själva spellokalen och även då måste man ha pressleg. Det var nog därför intervjun med Anette Obrestad blev som den blev…

Anette hade skickats till Vegas trots att hon inte var 21 år gammal, syftet var väl att hon skulle hänga runt med sin sponsor och synas så mycket det bara gick. Vi sprang på henne i den stora korridoren på väg från WSOP-området in mot casinot där man absolut inte fick filma. Jag är alltså väldigt stressad när jag skulle intervjua henne. Så fort hon öppnar munnen får jag någon form av hörselkollaps – jag fattar inte ett ord av vad hon säger! Jag försöker dock i min förtvivlan hålla god min. Notera tillgjort skratt och fullkomligt ologiska frågor…

jens.jadback@nordicbet.com

Det har kommit en hel del reaktioner på Steens och Källs debattartikel som jag kommenterade i förra inlägget. Inte helt oväntat är de oftast inte positiva…

I Ola Brandborns blogg får vi en intressant betraktelse som jag snuddade vid i min replik.

Lotteriinspektionens Generaldirektör Håkan Hallstedt blev visst lite putt över att jag kallade hans anställda för gorillor. Det var lite dumt av mig men det finns annat som jag har anledning att återkomma till när det gäller LI.

Anders Ingves och Inger Holmström från Paf tycker att Svenska Spel ger en skev bild av verkligheten i en välformulerad replik (som samtidigt är ett lyckat PR-drag).

Om ni har tröttnat på politiken så kommer snart ett nytt facit från Dödarn som ni får klura på över helgen. Må gott!

jens.jadback@nordicbet.com