Då är två arbetsfyllda dagar i Las Vegas över. Vi startade med vår Cabana Day dit ca 30 svenska spelare sökte sig. Två danskar och en estländare dök också upp faktiskt. Det spelades nittionian  i ena cabanan och backgammon i den andra. Kidsen försökte hustla Dan Glimne som kom förbi och sade hej men jag tror de fick spö. Nittionian är inget svårt spel att lära sig (tror det finns beskrivningar av reglerna både lite längre bak i den här bloggen och i Olas blogg). Kycklingvingar, asiatiskt, light öl, sushi och enorma strawberry daiquiries stod på menyn och det var helt klart en lyckad dag.

Själv kunde jag inte hänga där hela dagen då jag fick spendera några timmar köandes på Rio för att kunna köpa in ett par spelare i event 56. Jag och några till hjälpte dessutom till att delvis stejka in Andreas Lundin – den lokale crazy pineapplemästaren från Lund. Dessvärre blev det tidig bust för honom.
Delar av Team Fagbet med Mattias PokerStar Andersson i spetsen dök också upp. Vi tog inga risker så de fick cabanan längst bort.

Efter att ha spenderat nio timmar i en halvmulen öken, städat upp hjälpligt vid vår poolkant samt motat bort Nalle Hedlund så blev det välförtjänt vila och inomhusjobb på rummet. Vi ville dock hålla oss vakna för att bota jetlaggen så efter en kvällspromenad på strippen blev det cashgame på überfisksunkiga Imperial Palace tvärs över gatan. Hade inte spelat där tidigare men värdet var enormt och jag klev med +$300 efter någon timme.

99-grind i Cabanan

Lite mulet men lagom temperatur

Dagen efter var man uppe tidigt. Mailen hade hopat sig i inkorgen så det blev till att jobba inomhus under dagens första timmar. Jag var dessutom på jakt efter biljetter till Cirque du Soleil showen KÁ på MGM, ett företag som skulle visa sig ta flera timmar. Jag har haft god lycka vid biljettluckorna på strippen tidigare så jag började där men de kunde dels bara sälja biljetter till samma kväll och inte heller så många som femton stycken.
Efter att ha besökt flertalet biljettkontor försökte jag ringa min egen svenska concierge service. De öppnade kl åtta svensk tid och för att parafrasera herr Thorsson så: ”lol”.
Jag ringde direkt till MGM grand istället men om man skulle ha exakt 15 biljetter så skulle man ringa gruppbbokningen som stängde en timme tidigare. Jag ville då boka 14 biljetter och därmed slippa gruppboka men det fick jag inte heller av någon märklig anledning. Jag lollade igen och begav mig tillbaka till Caesar’s Palace där det trots allt brukar vara någon sorts ordning på torpet.

Medan jag svettig och trött banade väg genom Forum Shops såg jag att en vit disk hägrande långt där framme i folkvimlet, någonstans i närheten av Fontana di Trevi. ”Concierge Service” stod det på skylten. Någon nytta ska man väl ha av sitt Total Rewards kort tänkte jag och slängde fram det och bad om 15 biljetter till fredagens föreställning av KÁ. En timme stod jag och väntade men de fixade biffen! Jag drog en lättnadens suck och skuttade tillbaka till rummet.

På kvällen blev det cashgame på Venetian. Har varit där flera gånger men aldrig spelat på stället men lovorden över detta fantastiska pokerrum bara regnar ju ner i bloggar och på stan. Fan vilket skit det var. Hög ljudnivå och tighta muppar i drivor. Jag satte mig med $300 och pendlade i tre timmar mellan $302 och $347.
När vi gick träffade vi på Oskar Silow som såg närmast oförstående ut efter att jag gnällt lite om tingens jävlighet inne på Venetian.
Jag och övriga sällskapet som satt vid andra bord med liknande erfarenheter drog oss mot Bally’s efter att vi fått tips om att en del äldre herrar i lustiga hattar satt och delade ut pengar där. Dock var borden fulla och väntelistan lång så vi rullade lite craps och fick med oss ett lillplus innan vi gick och lade oss.

Idag tar vi en helikoptertur till Grand Canyon och jetlaggen ligger fortfarande som en dimma över oss… Nya rapporter på ingång!

jens.jadback@nordicbet.com

…så att man slipper alla dessa papparazzis. Nej då, så illa är det inte men i senaste numret av ”Hänt Extra” hittar ni en bild på en lagom tjock skåning i sina bästa år. I ärlighetens namn ska också sägas att jag endast stod som ”+1” på gästlistan bredvid Marcus Palm. Dessutom är mitt efternamn i vanlig ordning felstavat.
Att gå på kändisfest var för övrigt inte så kul som man kunde tro (om man nu hade trott det). Men det var gratis mat samt sprit och att spendera kvällen med en god vän är ju aldrig fel.

I övrigt har det varit fullt upp med målning och annat skruvande och pillande här. Har haft minisemester i några dagar nu men imorgon bär det av till Las Vegas och WSOP 2011. Blir en salig blandning av kvalspelare i år både från Estland, Danmark och Sverige. Ovanpå det har vi en hög VIPs samt diverse ”hangarounds”. Redan ca 25 anmälda till vår Cabana Day på Caesar’s Palace så det blir nog bra drag där! Skönt att starta resan med ett sådant event. Men visst, jag erkänner, jag kommer sakna den svenska sommaren något enormt.

Redan första dagen kommer vår estniske kvalare att lira event 54 som han vann via europas största liveturnering Triobet Open som gick av stapeln i Tallinn för tre veckor sedan.

Upp tidigt imorgon för avfärd! Natti!

jens.jadback@nordicbet.com

Då var det klart att galningen Nalle Hedlund åker till Vegas tillsammans med NordicBet och spelar Main Event. Han är en av få ”sponsringsbara” svenska spelare i min bok. Varför? Därför att han vet hur man hörs och syns.

Enligt Nalle själv så är han ”i bra form” (vilket betyder att han i vanlig ordning kommer att tjata öronen av oss såväl vid poolen som vid pokerborden) och ”kommer att betrakta den här resan som vilket jobb som helst”. Det är nog inte många som tror det men just disciplinen är en av Nalles stora styrkor.

Nevada-Nalle?

Senast Nalle cashade i ett WSOP-event var 2009 då han kom på 11:e plats i $2,500 Deuce to Seven Triple Draw, ett mycket intressant spel där sämst hand vinner. Fast den sämsta handen är i det här fallet den bästa handen, dvs en hand som inte bildar någon pokerhand. Och det är som mörkpoker. Fast tvärtom. Och med tre byten. 2-3-4-5-7 är bästa handen. Ja, ni förstår ju själva vilken prestation det är att komma långt i en sådan turnering.

Main Event-meriterna är faktiskt några stycken och Nalle har kommit i pengarna flera gånger. Som bäst knep han en 99:e plats 2005.

Vill ni höra Nalles bästa pokertips eller lyssna på ingående instruktioner kring alltifrån hur man brygger öl till hur man räddar världen så dyk upp vid Caesar’s Palace poolområde den 5:e juli och leta efter en tjock skåning i fosterställning i en cabana. Då hittar ni nog snart Nalle också.

Vill ni komma på vår cabana-day så maila mig på adressen nedan. Självklart bjuder vi även på mat, dryck och magi i massor! Vi ses!

jens.jadback@nordicbet.com

Då har vi kommit fram till sista delen där jag tänkte ge instruktioner till ett ”fusktrick” jag lärde mig via en bok om kortmagi från femtiotalet.
Innan vi börjar vill jag dock påpeka att jag är fullt medveten om att det här med fusk är ett känsligt ämne och det är just därför jag tar upp det. Dels för att jag finner historia och kuriosa runtomkring det hela intressant men också för att jag som sagt börjar lära mig några ”sleights” (rena fingefärdighetsövningar) och inte vill att någon ska tro att jag har kunnat utföra dylika saker någon längre period. Har faktiskt inte ens spelat livepoker sedan jag började öva rent praktiskt. Men också som jag sa i det inledande inlägget; det är bra om folk lär sig att känna igen mönster och rörelser när fusk misstänks. Kommer säkert fler inlägg med fler beskrivningar vad det lider.

Nåväl, det här tricket kräver ingen som helst fingerfärdighet och är perfekt att visa upp medan ni väntar på den där eftersläntraren som alltid är tio minuter sen till turneringen. Så ta fram en kortlek och prova medan ni läser!

Det hela går ut på att visa publiken hur man fuskar i poker genom att dela kort till sig själv från botten av leken. Man delar ut fem givar och visar sedan upp att man har fått fyra kungar på hand.
Därefter samlar man ihop leken och visar tricket igen men denna gång i en rasande fart och ingen upptäcker att man ger ifrån botten. När man delat ut korten visar man återigen upp sin hand men den här gången har man inte fyra kungar på hand utan fyra ess!

Så här går det till:

1. Innan du kör igång måste du förbereda leken. Man måste ha de fyra kungarna i botten av leken och de fyra essen på toppen. Detta kan du åstadkomma genom att helt enkelt förklara att man kan fuska genom att dela från botten och helt öppet gå igenom korten och föra varje kung till botten av leken. När du stöter på ett ess för du det till toppen genom att snabbt låta det glida på baksidan av leken.
Det är inte alls svårt och ni har säkert gjort manövern flera gånger när ni sorterat kort. Det viktiga är bara att man inte sprider ut korten som en solfjäder och noggrant placerar korten, det är ju lite för uppenbart.

2. När leken är preparerad så delar du ut fem händer med fem kort i varje, du delar till dig själv sist (så klart). När du ska ge kort till dig själv tar du helt öppet ett kort från botten av leken, nästan demonstrativt.
När alla kort är utdelade vänder du på din hand och visar upp de fyra kungarna.

3. Nu berättar du att du ska visa hur man gör det ”på riktigt”. Tag dina egna kort och samla sedan ihop de andra fyra högarna med kort i tur och ordning – utan att störa ordningen på korten! Lägg hela bunten överst och börja dela ut korten igen men den här gången gör du det snabbt och precis som vanligt, helt utan bottengiv.
När du delat ut fem händer så för du ihop dina kort och vänder dem så att det understa kortet visas. Det bör vara en kung. För den åt sidan för att ”smyga fram de andra kungarna”. Ett ess borde nu uppenbara sig. Se först förvånad ut och sprid sedan hela handen. Fyra ess lär väl också duga? 

jens.jadback@nordicbet.com

I min jakt på trolleritrick hittade jag ett amerikanskt forum med massor av diskussioner. Inga avslöjanden men väl saker som en historienörd som jag själv kan gotta ner mig i under timmar varje kväll. En av undersektionerna i forumet hette ”Cheats”. Jag brydde mig aldrig om att klicka in där, det var ju inte fusk jag var ute efter, mer presentationsvariationer för korttricks, boktips, recensioner av kortlekar och annat geekgodis.
Jag tog upp förekomsten av forumdelen med en trollkarlskompis och tyckte det var ganska oetiskt att sådant förekom bland i övrigt seriösa magiker. ”Cheats” var en hel genre inom korttrolleriet visar det sig. Det visste man väl kanske redan, särskilt med tanke på den tidigare nämnde fuskaren Seth Engström, men att det var så utbrett?

Nu måste jag väl i och för sig direkt påpeka att det oftast handlar om fusk i demonstrationssyfte, som ett trick där det hela presenteras som underhållning eller som enstaka nummer i en större rutin med vanliga korttrick. Men återigen, det finns människor som är galet duktiga på sånt här och som inte drar sig för att använda sina kunskaper – ännu en gång måste jag lägga fram världsmästarfuskaren Seth Engström som bevismaterial 1 A.

Som den historienörd jag är forskade jag vidare i ämnet och fann ett exemplar av den amerikanska tidsskriften ”Popular Science”. Januarinumret från 1962 närmare bestämt. Där beskrevs i ett reportage de olika metoderna fuskarna ute i landet använde sig av. Tesen var att det säljs en hel del fuskrekvisita i USA medan spel vid tidpunkten endast var lagligt i Nevada vilket därmed måste innebära att det fanns en hel del amerikaner som fuskade mot sina vänner och grannar under söndagens microstakes-homegame.

Bilderna ovan visar en klassisk situation som förekommer på de allra flesta pokerklubbar ute i landet. Spelaren till höger om given kuperar den blandade leken men fullföljer inte. Han sätter bara ner den övre halvan av leken bredvid den undre på bordet och låter given fullfölja kuperingen. Bilderna visar hur given då relativt enkelt och oupptäckt kan föra ihop leken så att den åter hamnar i ursprungsläget, dvs som den var innan kupering.

Titta på första bilden; det är knappt ens man ser att ett ess är översta kort på en stillbild, i verkligheten går det på mindre än en sekund!
Fortsättningen på bildserien blir att given skjuter det översta kortet (dvs esset) en liten bit åt sidan för att undvika att ge det till motspelaren som då hade fått par i ess. Istället drar han fram det näst översta kortet (som på bild 2) och ger sedan esset till sig själv.

Nåja, intrumentet på bilden ovan är väl inte så vanligt förekommande vid ett pokerbord någonstans i världen men den får vara med som kuriosa.

I nästa del ska jag lära er ett litet demonstrationstrick som ni kan göra nere på klubben. Jag lovar att ni slipper blanda fler gånger efter det!

jens.jadback@nordicbet.com

Jag har alltid varit intresserad av historia och särskilt historian bakom ett ämne jag är involverad i av andra skäl än just historia. Hängde ni med? Poker till exempel. När man tänker på poker i historisk mening får man oftast upp en bild av en rökig saloon i 1800-talets amerika. Lika ofta tänker jag på en bild från 30-talets Sverige där några grovarbetare sitter runt en sten i skogen och spelar poker. Var har jag sett den bilden? Glimnes Pokerhandboken?

Historisk poker

Hur som helst, vi har nu haft två turnéer med PokerAllsvenskan där vi besökt sammanlagt nästan 30 pokerklubbar ute i landet. Med på resan har vi haft magiker, illusionister, trollkarlar – vad man nu ska kalla dem. Daniel Karlsson och David Persson alternerade mellan föreställningarna med klassiska uppträden med rep, bollar och givetvis kort. I Nynäshamn hade dock båda fått förhinder och vi plockade in en tredje kille vid namn Erik Nordvall. Han sägs vara en av landets främsta kortmagiker. En amerikan i gamblingmiljö hade kallat honom ”mechanic”, dvs en fingefärdig kortfuskare. Nu spelar inte Erik poker och det ska vi vara glada för tror jag. Han var otroligt skicklig med korten!

Anledningen till att vi valde illusionister är för att det känns som att de ändå har viss koppling till pokern. Fuskandet och trixandet är en del av pokerns historia och att känna till det hjälper oss att upptäcka det om vi någon gång skulle bli utsatta själva. Det händer inte bara i filmerna – de flesta av landets pokerspelare har väl hört talas om när världsmästaren i kortmagi Seth Engström besökte den klassiska klubben Sviten och ”ställde upp” som dealer i ett heads up-parti med höga insatser. Inget fusk har bevisats men varför skulle en sådan snubbe vara där och bara dela ut kort? Gratis dessutom. Jag skriver det igen: killen är världsmästare i kortmagi.

Seth Engström

Jag skriver det här eftersom jag själv börjat intressera mig för korttrolleri. Efter att ha sett herrar illusionister på klubbarna så många gånger beslutade jag mig för att ta reda på ”hur fan de egentligen gjorde”. En helt ny värld öppnade sig för mig och jag har plöjt några böcker om kortmagi och dessutom spenderat otaliga timmar på magiforum det senaste halvåret.

En sak kan jag säga och det är att det är riktigt svårt att faktiskt utföra ett fusk så som exempelvis Seth Engström gör, dvs ge exakt ”rätt” kort till ett antal spelare. Att kontrollera ett kort i leken går med några timmars träning, men det är som sagt bara ett enda kort. För att kunna kontrollera flera starthänder eller till och med en flopp krävs oftast att leken är ”stackad” – dvs iordninglagd på ett visst sätt. Detta gör man inte medan man blandar om man inte är otroligt skicklig. Den vanligaste metoden är helt enkelt att man förbereder en likadan lek som används på klubben och byter ut den när man ska dela.

Nu hoppas jag att jag slipper dela fler gånger när jag besöker en klubb. I nästa del kommer jag att gå in på några metoder som fuskare använder som ni bör hålla ögonen öppna efter.

jens.jadback@nordicbet.com

En viss sida publicerade igår en intervju med Svenska Spels varumärkeschef Martin Bengtsson. Eftersom sidan promotar monopolets hyckleri och dessutom låter statens lakejer försvara sitt absurda agerande så länkar jag inte av principskäl, men det är säkert enkelt att googla.
Jag övervägde dessutom att inte skriva det här överhuvudtaget eftersom jag inte vill ge idiotin uppmärksamhet men jag känner ändå att jag måste föra upp det hela till ytan.

Vi börjar med följande utdrag ur intervjun med Martin:
”Det inte alla känner till är att vi har väldigt hårda restriktioner kring vår poker gällande marknadsföring. Det vore självklart bättre för oss om vi fick samma villkor som våra konkurrenter. Då hade det blivit åka av!” säger Martin med ett smile. ”Men med hänsyn till detta så känner jag mig jäkligt stolt över att vi ändå lyckas vara marknadsledande, ett bevis på att vi gör rätt saker.”

Jag vet knappt var jag ska börja… Det hade alltså varit bättre om Svenska Spel inte fick marknadsföra sig alls i Sverige? Är det så du menar Martin? Och visst hade det i så fall blivit ”åka av”, dock inte på SS marknadsavdelning utan i en kriminalvårdsbuss till närmsta tingsrätt.
Att ni är marknadsledande är heller inte ”ett bevis på att ni gör rätt saker” – ni har ju för tusan hakar monopol på marknaden!

På frågan om vad han själv tycker om monopolet svarar han så här:
”Min åsikt är enkel. Regler och lagar ska följas och det är bara att rätta sig efter dem. Det är inte vi på Svenska Spel som skriver dessa och jag tycker att det är lönlöst att drömma om något annat just nu”, säger han ”Det är bara att ta tjuren vid hornen och skapa utifrån de förutsättningar som finns.”

Förutom (den omedvetna?) ordvitsen i slutet kan man ju med fördel också önska sig en djupare och längre intervju med lite rakare svar. Om man nu till varje pris bör följa regler och lagar så borde monopolet avskaffas eftersom Svenska Spel knappt på någon punkt uppfyller kraven för undantag från EU’s regler? Är det så du menar Martin?

jens.jadback@nordicbet.com

Ibland är det skönt att göra något helt annat. Det blir lätt så att man tänker, lever och äter poker dagarna i ända och då kan det vara bra att ta ett par steg tillbaka och andas ut.

När jag flyttade till Stockholm hade jag nästan bara ”pokervänner” här men allt eftersom tiden flyter fram så träffar man nya människor som har poker som ett sekundärt intresse eller kanske inte alls. Man tvingas att prata om något annat än kortspel och man måste därmed formulera tankar runt mer vardagliga saker.
Jag tycker oftast att det ger en förnyad glöd när man väl hamnar vid ett pokerbord nästa gång. Klart att man måste analysera sitt spel mellan sessionerna och så vidare, men om man kan koppla bort tankarna på implicta odds och fiskiga syner ett tag så får hjärnan vila lite och orkar arbeta mer vid nästa tillfälle.

I helgen var jag på ett bröllop utanför London. Inte en enda pokermänniska så långt ögat nådde (såvitt jag visste i alla fall). Obeskrivligt skönt att ha kul med människor i vars värld en flopp är antingen ett misslyckande eller en höjdhoppsstil.

Pokerointresserade pojkar på bröllop

Efter hemkomst var det dags att fira min 31:a födelsedag. Sjukt att man är 30+… Nåväl, Lisa plockade med mig på restaurangen ”Och himlen därtill…” som ligger på 25:e våningen i skatteskrapan (oh, the irony) på söder i Stockholm. Tredje bästa restaurangen jag någonsin varit på och det är långt ner till fyran. De enda som slår ”Och himlen därtill…” (av de restauranger jag har besökt) ligger båda i Las Vegas – Joël Robuchon och Bradley Ogden med en Michelinstjärna vardera. ”Och himlen därtill…” är omnämnd i Guide Michelin men utan stjärna. Kan inte vara långt ifrån dock. Väl värt ett besök om ni firar något extra i Stockholm!

Utsikt över Stockholm från 25:e våningen

Fick förresten en rolig hälsning på facebook från den ständigt skarpa HeFo:

Det var en ung tjur ifrån Lund,
Som jag ibland tyckt var lite rund,
Om inte runt bålen,
Så kan det vart alkoholen,
Som formade foten en stund

Om ett par veckor är det dags för Las Vegas. NordicBet har sin uppsamling på Caesar’s Palace den 5 juli om någon är sugen på att droppa förbi. Bara att maila och anmäla intresse på mailadressen nedan.

jens.jadback@nordicbet.com