Alla blivande föräldrar blir, i slutet av graviditeten, tipsade om att packa en BB-väska. En väska med allt möjligt bra att ha med sig både under förlossningen som vi alla vet kan ta lång tid men även till tiden efter bebisen är född när man ligger på BB.
Eftersom det nu börjar närma sig för oss så står vår väska klar sen några dagar. Däri ligger bland annat dessa två underbara bodys som jag fått av Dan Glimne och Tonje – en pokertjej/dealer som jag lärde känna under NM i Norge i höstas.
Hur balla är inte dessa? Den Dan köpte kommer från Vegas och jag fick den när jag väntade Mio. Den från Tonje har hon specialbeställt 😉
Vad har du packat i din Dybban?
I övrigt rullar jag runt och börjar närma mig matchvikten 90 kilo. Jag har aldrig varit så här stor i mitt liv men tog det som en utmaning när vågen visade på 85,5 att försöka nå 90-strecket. Det har fortsatt blivit en hel del pokerspelande. Häromdagen träffade jag en störtskön kille som undrade om jag fortfarande bloggar om poker innan han synade min all-in. “Jag sponsrar så kanske jag hamnar på bloggen”, skrattade han. Med tanke på att vi inte kunde enas om barnvagn och därför köpte två så tackar jag så hemskt mycket för bidraget (skratt).
Glad påsk på er där ute i stugorna! Nu ska det pysslas påskkort till grannskapet så minstingen kan tigga lite godis i eftermiddag!
Med en gigantisk mage där det bakas bebis för fullt finns det inte många aktiviteter som jag orkar med just nu. Men poker funkar fint. Har blivit lite av den varan under senaste veckorna.
Spenderat mesta delen av tiden på vårt statliga kasino i huvudstaden och lirat lite turrar och cashgame. Måste ge en eloge till pokerrummet på CC här i Stockholm för det har blivit så extremt mycket bättre senare år. Dealerna är riktigt duktiga, personalen är trevlig och förutom ett par turneringar som känts som värsta lottot så har jag gillat dom också. Det känns inte längre när man går dit som att allt de är ute efter är att tjäna pengar på dig som gäst utan att de faktiskt anstränger sig mycket för att man ska trivas och att spelarna ska få valuta för sina pengar.
Har haft några mycket intressanta motståndare under mina sessioner där. Det är lustigt att oavsett var i världen jag har spelat så finns det alltid den där killen som spexar, h*n som tycker han är liiiiite bättre än alla andra, h*n som vill se alla floppar till vilket pris som helst, h*n som lackar ur på dealern för att h*ns händer inte får stå samtidigt som h*n spelar dom så urbota korkat att ingen är förvånad. Sen har vi de där andra. Det är dom man ska passa sig för har jag lärt mig under mina 11 år som pokerspelare. Det är dom som inte syns eller hörs som är dom farliga. De som vinner de där små potterna lite då och då och plöstligt när de ska växla ut inser man att de spelat skjortan av oss allihop utan att någon ens märkt vad som hänt.
Hur som haver så har jag verkligen hittat glädjen i att lira lite igen. Den var borta ett bra tag. De gånger jag gick och lirade innan så var det mest för att träffa lite vänner eller i brist på andra aktiviteter men nu går jag faktiskt för att jag tycker det är roligt att se en flopp eller två.
Det känns lite konstigt att inte ha någon pokerresa inplanerad under de närmsta månaderna och att jag inte varit iväg på någon sedan i december heller. Detta blir det längsta uppehållet hittills när jag kommer tillbaka under EPT Barcelona. Men så snart bebis kommer så kommer jag nog inte ens hinna blinka innan vi redan är där. Trebarnsmorsa ska jag bli. Ska bli väldigt spännande att se vad det blir för liten grabb denna gången. Jag har ju redan mitt rödhåriga yrväder och min kloka tonåring. Tänk att två barn kan bli så otroligt olika trots likadana uppväxter?!
Trevlig helg på er! Hoppas ni ser till att njuta av vårvädret!
Jag sitter bänkad framför datorn sedan några dagar tillbaka för att följa EPT Dublin. Tyvärr åkte Anton Wigg ut tidigare under dagen och inga svenskar återstår i själva Main Event men ett helt gäng med grabbar har köpt in sig i High Rollern som startade idag så vi får hoppas på klonk där istället.
I pauserna på EPTLive visar dom gamla händer från de tidiga stoppen här och framförallt från den som var där för tio år sedan.
William Thorson dyker upp i många av klippen. Jag påminns när jag ser dom hur extremt skicklig han är eller var kanske man ska säga eftersom han lagt pokern på hyllan. Pokern har haft underbarn genom åren men det finns faktiskt inte många som kan jämföras med den gode Thorson. Hans förmåga att läsa sina motståndare i olika situationer kan man inte lära sig och det är väldigt väldigt få personer som har det “sjätte sinnet”. Jag tänker inte ta ifrån någon av dagens proffs att de är extremt skickliga men den som följt honom någon gång vet att det var något utöver det vanliga.
Redan innan han hade spelat in över de tre miljoner dollar han spelat in på turneringar så var han omtalad som en av spelets absolut främsta. Jag minns när han blev signad av Team PokerStars Pro hur Daniel Negreanu jublade och gick fram till William och sa hur glad han var att han äntligen fick en lagkamrat som han kände att han kunde mäta sig med. Jag minns när Willie Tann som säkert spelat poker i minst 30 år kom fram, la armen om Wille och sa “när jag blir stor då vill jag bli som dig William”. Jag tror till och med Stu Ungar skulle ha sett William som en av sina största hot.
Den gode Thorson hade lätt kunnat ha blivit Sveriges första världsmästare. Inte bara en utan faktiskt två gånger. Året när Jamie Gold (2006) vann så var det just mot honom som Wille förlorade alla sina marker med 13 spelare kvar. Det är en hand som jag tror jag hört honom gå igenom säkert 50 gånger: “Hur kunde jag vara så dum?”, “Hade jag bara tänkt 10 sekunder längre så hade jag vikt.”, “Det var så onödigt att ens ta den risken mot honom”… Wille hade knektar, Gold hade kungar. Pengarna åkte in före flopp. De låg båda i toppen. Om jag inte minns fel så låg William trea i chips och Gold etta. 2010 kom han på 22:a plats i WSOP Main Event. Det såg länge ut att bli ett finalbord men ni vet själva hur det är. En kall kortlek avgör ens öde i ett nafs. Som en liten instickare så kan jag berätta att även pappa Thorson – Olof – gått långt i WSOP. Han kom på 13:e plats året när Moneymaker vann.
Förutom att William är en av de skickligaste spelarna jag någonsin träffat så är han också en av de mest karismatiska människor jag någonsin mött. Han var som en lillebror under alla år som vi umgicks. Han var en av mina allra närmsta vänner. När man reste så mycket som vi gjorde så fanns det nästan inget liv på hemmaplan utan det var på touren och jag är otroligt glad att jag hade honom många gånger.
Det är flera år sedan han spelade en EPT senast eller dök upp i internationella sammanhang och jag tror faktiskt inte att det gått ett enda stopp på EPT som jag varit på utan att någon har frågat mig om jag har någon kontakt med honom, om jag vet hur han mår och kanske framförallt NÄR han kommer tillbaka 😉 Personligen så kan jag säga att det vore hur roligt som helst men samtidigt är jag väldigt glad över hur bra han verkar må. De få gånger jag haft kontakt med honom så har han dock varit samma gamla Wille med hjärtat på rätta stället och bägge fötterna på jorden.
Någon dag skulle jag vilja skriva en bok om allt roligt, galet, knasigt och häftigt jag upplevt tack vare och med William. Kanske blir det i mina memoarer när jag blir 80 eller i en fiktiv roman. Och faktum är att om det skulle dyka upp i en roman skulle ingen tro på att sådant kunde hänt i verkligheten.
Dom här killarna alltså! Om ni bara visste hur otroliga vänner de varit för mig genom åren… De kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta bägge två och jag har mycket att tacka dom för att jag är den person jag är idag
Borta bra men hemma bäst säger dom ju. Just nu när EPT Dublin är i full gång med allt var det innebär så måste jag ändå säga att jag väldigt gärna hade velat vara där. Det är just på plats i hetluften som gör att jag älskar mitt jobb så mycket. Ingen turnering är den andra lik. Jag har gjort ungefär 100 EPT:er under mina år och det blir aldrig slentriant eller tråkigt. Min sambo kan inte i sin vildaste fantasi förstå att jag tycker det är roligt att kolla på poker flera dagar i sträck, än mindre att kolla på EPTLive hemifrån men om jag ska vara ärlig tycker jag oftast det är roligare än att kolla en film.
Tur för mig är att EPTLive sänder från och med dag två av Main Event i Dublin. Tillsammans med bloggarna som är där och liverapporterar bör jag inte missa alltför mycket här hemifrån radhuset i Älta.
Grattis till Anton Bertilsson som kom fyra i EPT Dublin €25k High Roller och fick €176 640 efter att ha kvalat in för €3k.
För första gången sedan sensommaren har jag varit hemma och barnledig i en vecka och denna spenderades med att spela livepoker. Höggravid som jag är så finns det inte mycket att göra och då är verkligen lite poker perfekt. Spelat en hel del turneringar och lite cashgames. Träffat en hel rad med intressanta och roliga människor vilket också gör mig påmind om varför jag älskar poker. De flesta är människor jag aldrig annars hade börjat prata med.
Nu är det dock dags att gå tillbaka till vardagen med ungar och allt vad det innebär. Även om dagarna går i ett och det sällan är en lugn stund så går det inte att komma ifrån att jag älskar det. Längtar dock otroligt mycket efter att lillpajsarn i magen tittar ut för börjar bli tradigt att vara gravid och energinivån ligger väl i nivå med vad man orkar efter att inte ha sovit på ett par dagar…
Kul med Eriks lista över hans favoritstopp. Ska göra en till nästa inlägg med mina. Många av stoppen på livetouren som jag har som mina favoriter är bortplockade så det blir lite som att ta en titt i en historiebok 😉
Jens Högberg, Kicki Söderlundh och Mia Martinsson är tre av de främsta dealerna i världen. Hur jag vet det? Jo, dels för att jag haft nöjet att se alla tre “in action” men sen vet jag även vad som krävs för att vara en del av teamet som dealar på EPT-touren. Varenda person ur styrkan på typ 200 man har blivit handplockade.
Listan på folk som söker jobb på EPT ökar hela tiden och inte alla får ens chansen att visa vad de går för men nu har man bestämt sig för att köra auditions under EPT Dublin och Monaco under våren. Tror du att du har vad som krävs? Då kanske en tripp till Dublin i mitten på månaden inte skulle vara helt fel. Du kan läsa mer om vad som krävs och hur auditionen går till HÄR.
Dessvärre blir det nog ingen EPT Dublin för min del eftersom jag är rätt så gravid och läkaren är inte en superfan av att jag ska ut och flyga. Det kommer att vara jättekonstigt att vara hemma från så många EPT:er i rad. Jag tror inte ens jag missat två i rad tidigare. Självklart kommer jag att följa allt hemifrån men det är ändå inte riktigt samma sak som att vara på plats. Att inte få ta mina egna bilder, få mina egna storys och framförallt att inte få träffa alla de som gör att jag älskar mitt jobb. När man jobbar som jag gör så blir det rätt ensamt ibland även om vi trakasserar varandra dagligen på Skype och mail. Det är ju på turneringarna som vi får nöjet att arbeta tillsammans.
Dybban bollade över att göra en lista på vilka pokerspelare jag helst skulle vilja se som svägerskor eller svågrar. För jämlikhetens skull valde jag två av varje 😉
Sofia Lövgren – Fröken Lövgren är inte bara en av de trevligaste personer som går i ett par skor. Hon är smart och väldigt jordnära. Det ryktas om att hon lagar supergod mat och med tanke på hur mycket hon reser så skulle det bli ett häftigt och innehållsrikt liv.
Martin Jacobson – Jag har gillat Martin sedan jag träffade honom för första gången jag träffade honom i EPT Budapest för en jäkla massa år sedan. Alltid supertrevlig och gullig och har en familj som jag diggar stenhårt. Han är en riktig svärmorsdröm och jag menar hej tjena att ta hem en världsmästare imponerar på vem som helst.
Niklas Åstedt – Åsis. Vilken kille. Alltid med ett stort leende på läpparna och ett skratt nära till hands. Dessutom är han en av våra mest framgångsrika svenska pokerspelare utan att det verkar påverka honom som person det minsta och sådant respekterar jag mycket.
Diana Svensk – Entreprenör ut i fingerspetsarna som nu sadlat om till pokerproffs. Det finns inget hon gör utan att hon går in i det till 100 procent och jag tror det är nyckeln till hennes framgångar. Trots mycket framgångar på sistone är hon fortfarande den där jordnära spralliga tjejen som jag träffade för första gången för drygt fyra år sedan. Hon är dessutom så otroligt härlig att vara kring med en positiv energi som är få förunnat.
Vi var lite oroliga när pappa Dan lämnade oss här i Superbloggen men in kommer nu istället härliga Valterego! Kul och välkommen! Det kommer dessutom att bli lite mer debatterande i bloggen eftersom vi kommer att snacka om det som skrivs på Aftonbladets pokersida och om jag känner herrarna Rosenberg, Andersson och Lindell rätt så är de åsiktskanoner av hög klass 😉
Jag befinner mig just nu i London för konferens med PokerStars under två dagar framöver. Tog en tripp till Brighton när jag ändå var här för att hälsa på min goda vän Mad Harper. Mad är, för den som inte känner till henne, mediakoordinator på EPT-touren och har varit det sedan den startade i Barcelona säsong ett. Hon är en av grundstenarna till att touren blivit så populär som den är och är den som ser till att media världen över hela tiden har information om turneringen såsom chipcounts, bilder, vinnare, resultat…ja vad du kan tänkas behöva för att kunna skriva om turneringen ser hon till att du får. Numera gör hon sitt jobb från England eftersom hon tröttnade på att resa så ofta efter att ha gjort det elva år. Det blev sjukt tomt för mig dock eftersom vi suttit jämte varandra i nästan tio år under alla dessa turneringar. Men som sagt nu har jag fått en liten Mad-dos efter att ha spenderat 1,5 intensivt dygn tillsammans hon, jag och två andra tjejer som också jobbar på touren.
Efter att ha ätit en härlig middag igår tog vi oss bort till Mads favoritsysselsättning på måndagarna. Hon deltar då i ett pub poker game där ett 30-tal riktiga original samlas varje vecka för att dricka lite öl och lira lite kort. ”Vi spelar poker men alla kommer hit för att umgås”, skrattade en av killarna till mig igår när jag i en av alla rökpauser de var tvungna att ha *skratt* när jag sa att det var länge sedan jag spelade med ett så härligt gäng.
Jag, Laura från GPI och tidigare presentatör för PokerNews, Gloria som jobbar mot den italienska marknaden för PS samt Mad
När jag säger original så föreställ er Spike i Notting Hill eller någon av de som är med i Full Monthy. å får du en känsla av grabbarna grus. Hur som helst så var det verkligen en av de roligaste pokerkvällar jag upplevt någonsin och inte gjorde det saken sämre att vinna hela alltet. Nu spelade vi om väldigt få tändstickor eftersom dom i England har lite samma problem som oss i Sverige även om det inte finns ett monopol att stångas mot.
Dealerknappen här i skepnad av ett glasunderlägget från Amstel…
Nej, det är dags att hoppa i min gigantiska härliga hotellsäng och få mig några timmars sömn. Frukost på tok för tidigt, till och med för en småbarnsmamma, imorgon innan en låååååång dags seminarium.
Det är verkligen med stor sorg som vi säger adjö till Dan Glimne här i bloggen! Det kommer att bli väldigt tomt både här och på pokerscenen i Sverige! Det känns som det var igår när jag träffade mr Glajm för första gången. En titt i backspegeln och jag inser att det är 10,5 år sedan.
Jag var rätt grön i mitt jobb som webbredaktör för Poker Magazine och skickades över till Tallinn för inspelningarna av Pokermiljonen. Liksom ett dussintal andra fotografer och journalister skulle jag skriva om hela inspelningen, resultaten och göra intervjuer. Aftonbladet, Expressen med flera var på plats bland alla stora stjärnor vi har i Sverige. Inte bara pokerstjärnor utan nu snackar vi de största namnen som showbiz har att erbjuda.
En trappa ner på det lilla kasinot som var filmplats stod pokerbordet där alltsammans filmades. Det fanns ett greenroom för de som ville se eller bara hänga mellan inspelningarna. En trappa upp satt kommentatorerna Dan Glimne och Joakim Geigert och förde anteckningar samtidigt som de följde allt som hände.
Jag var rätt nervös i början men en av de första att se till att ta bort nervositeten var Dan som hjärtligt välkomnade mig dit och hela tiden såg till att jag kände mig som en i gänget. Vi har varit vänner sedan dess och han har många gånger varit personen jag vänt mig till för att fråga om råd och tips. När jag vann pris som årets pokerskribent 2008 var det Dan och David Hellenius som delade ut priset. Ja, han har varit med mig hela min karriär och varit min främsta mentor.
Det blir lite random inhopp från mig här i bloggen. Tyvärr har hälsan inte varit med mig under hösten och därför har bloggandet fått nedprioriteras men jag måste ju se till att berätta lite om mitt senaste frilansuppdrag…
Jag har åkt fram och tillbaka till Norge de senaste månaderna för att fota Norska Mästerskapen som för första gången går på Norsk mark. De har ju som bekant också fått förflytta sig utomlands och har bland annat spelat på Irland under de senaste åren och till och med på vårt Casino Cosmopol i Göteborg. Men nu har alltså regeringen och Lotteritillsynet (Lotteriinspektionen) gett dom tillåtelse att få arrangera här och skapat en licens som håller i tre år. Ett stort steg! Det har varit fem olika distriktskval och nu under en vecka är det den stora finalen som hålls ute vid Gardemoen på ett fantastiskt hotell och i en gigantisk konferenslokal.
Jag blir faktiskt lite smått avis på norrmännen som har en sån fantastisk sammanhållning och att de har lyckats skapa ett NM som till och med är bättre än en EPT då de lyckats få in ett moment till nämligen livesändningar med en livestudio. Dessutom visas allt på TV2 både på webben och på tv. Det är helt galet faktiskt! Tänk er själva att vi hemma i Sverige skulle visa SM på SVT2 under nästan en veckas tid? Ja det är mäktigt som attan!
Och så har vi deltagarsiffrorna… Redan borta i Dublin i våras så var det nästan 1500 pers med och här på Gardemoen är de nästan 2000! Jag häpnas och förundras över engagemanget från spelarna som kommit från hela landet för att vara med. Förutom Main Event som kostar 5 000 NOK så spelades det en PLO för 3 000 tidigare i veckan och idag startar en 2 000 Turbo med tre startheat.
Eftersom jag varit med och arrangerat SM vet jag hur svårt det är att få någon att komma. Antingen är inköpet för lågt eller för högt. Här spelar det ingen roll. Alla är med. Alla stora namn är på plats. Det är nästan ännu häftigare!
Jag snackade lite med Sigurd Eskeland som är ordförande för Norsk Pokerförbund igår. Jag var lite nyfiken på hur det går för dom politiskt och hur det går med arrmangerandet av Poker-NM på hemmaplan. Att de hade fått tillåtelse visste jag men visste inte exakta detaljerna…
Jag var med på det historiska årsmötet när Norsk Pokerförbund startades. De hade haft ett i pokerboomens begynnelse men detta hade runnit ut i sanden och eftersom man i och med läget som var i Norge ville börja engagera sig politiskt startades ett nytt 2013. Det var under NM i Dublin som det allra första mötet hölls inne i spellokalen innan spelstart där en styrelse valdes in med Sigurd i spetsen som ordförande. Jag snackade både med honom och ett par till ur styrelsen direkt efter och de bad om att få använda oss på Svepof som lite bollplank eftersom de var så nystartade och vi i Sverige hade kommit en bra bit på vägen i det politiska arbetet.
Vad hände sen? Jo, vi i Sverige står och stampar på mer eller mindre samma ställe samtidigt som man i Norge fick action direkt. Genom Fremskrittspartiet (nej de går inte ens i närheten att jämföras med SD vad vi svenskar än vill hävda) gjorde man pokern till en valfråga och när de väl hamnade i Stortinget så togs frågan upp och har behandlats. Även om man inte har infört något form av licenssystem så har norrmännen fått tillåtelse att arrangera ett NM på hemmaplan under de nästkommande tre åren (tills ny mandatperiod).
De får nu arrangera ett NM av och för spelare. Med det vill jag återigen belysa det viktiga i att SM arrangerats av pokerspelarna själva sedan 1975. I mina ögon är det som Casino Cosmopol kallar för SM inte ett riktigt. Det är en bra turnering som de flesta av de som CC arrangerar men det handlar bara om pengar. Jag har varit med och arrangerat SM i tre år nu och vi har gjort allt för att det ska bli så billigt och bra som det bara är möjligt för spelarna och allt överskott har gått till pokerförbundet för att läggas på att värva fler medlemmar och kunna fortsätta verka politiskt bland annat. SM och förbundet tillhör spelarna. Det är inget fel med att de är ett företag som vill tjäna pengar (pyttsan det tror jag vad jag vill på men får bli i ett annat inlägg) men att sno varumärket “SM i poker” från spelarna och att reaktionerna varit så få gör mig väldigt förvånad. Norrbaggarna dyrkar sitt NM som en gud och trots att de nu plötsligt får två NM så finns det en extrem solidaritet. Det ena kommer inte att utesluta det andra, man arbetar tillsammans istället för mot varandra. De promotor varandra och de står enade i en trupp.
Jag respekterar att poker är ett yrke för många och att det är en bra turnering att spela men samtidigt kan vi inte bli tagna på allvar som en klump på 200 000+ spelare vi är i landet om vi inte står enade och arbetar mot samma mål. 430 personer är medlemmar i SVEPOF. Inte ens 4 300 hade varit en skara som politikerna lyssnat på. Knappt 43 000 men man måste börja någonstans och där hade storspelarna och proffsen kunnat hjälpa till mycket som “dragplåster”. Återigen är detta något som norrmännen gjort men som vi i Sverige troligen varit för fega för att göra…
Ola Amundsgaard aka @Odd_Oddsen utmanade de norska politikerna att spela om en miljon norska kronor. Han fick napp men det var inte det viktiga. Det viktiga här var att börja röra om i grytan. Att skapa debatt. DET, mina damer och herrar, är vad allt handlar om. Politik handlar om att skapa debatt och opinion. Att få folk att reagera och helst göra uppror. Då börjar man komma någonstans. Men i mellanmjölkens land där alla helst sysslar med sitt och ingen vill agera murbräcka så blir vi en skral skara som mest skriver långa inlägg i en Superblogg och hoppas att någon ska läsa och reagera. Jag vill inte vara den som står om typ fem år då förutsättningarna ser än värre ut för er pokerspelare – såväl ur beskattningssynpunkt som att få gå ner och lira lite kort med kompisarna på den lokala klubben – och hytta med fingret och säga “vad var det jag sa?”.
Jag tror inte att så många förstår vad det politiska spelet och vårt agerande som en enad skara har för påverkan på det som sker just nu. Man kan välja att bara titta på när det blir ett nytt licenssystem som förmodligen inte ens skulle ta hänsyn till hur verkligheten ser ut. Man kan välja att bara stå och se på när förutsättningarna för pokerklubbarna som nu lever ganska tryggt i någon form av gråzon tvingas att stänga eftersom det är omöjligt att leva upp till de krav som kommer att ställas. Eller kanske behöver de börja ta ut mycket mer rake och då menar jag sisådär 50% av inköpet för att ens kunna överleva.
Vi är några som stångar oss blodiga i denna kamp men vi syns inte. Jag gjorde det i väldigt liten skara som ordförande för förbundet men det var en start. Tyvärr klev jag eftersom jobbet krävde för mycket och skiten man fick ta var för stor. Så istället klev jag av och kan välja att skriva när jag vill och vi är några stycken som inte sitter med i Svepof men som fortfarande brinner helhjärtat för detta. Men fem eller tio personer hörs inte. Vilka tror ni våra makthavare tar störst hänsyn till vid en om/av/pålicensiering? De hundratusentals bridgespelare som idag spelar ett “fint” spel, eller de som spelar på hästar, eller de som slaskar iväg någon hundring på en Jack Vegas? Det krävs ingen raketforskare för att inse att spelet om poker är en väldigt, väldigt liten del av det de ska ta hänsyn till och till råga på allt kommer det att ligga störst fokus på onlinebiten oavsett.
“Så vad F-N vill du komma fram till då?”, undrar ni säkert. Jo, jag vill att fler av de som spelar livepoker ställer sig upp och slår näven i bordet att det skakar hela vägen till Rosenbad. Det är vad jag vill. Jag vill att de svenska livepokerspelarna ska ställa sig enade bakom ett grymt förbund som för deras talan och som ser till att jag får “FEL FEL FEL” (tack Magnus, Brasse och Eva för allt!). Jag vill att ni slår näven i bordet och bejakar ER rätt till att få göra precis vad ni vill en fredagskväll efter att ha slitit som djur i en vecka. Om ni vill slaska en peng på kasinot, ta en AW med polarna, ligga i soffan med frugan eller hunden…eller om ni vill gå ner och spela en pokerturnering med polarna så ska det vara ERT val. Inte statens. I dagsläget finns det bara ett lagligt alternativ om ni vill lira ett parti Hold’em och det är att antingen vara snabba som tusan på att registrera er till de fåtal platser som finns på de fyra – jag belyser det igen FYRA statliga kasinon – som finns runt om i landet av 1956 (!!!) tätorter. Fyra. Fyra. Fyra av ett tusen nio hundra femtio sex städer/tätorter. Alla de 1952 städer som inte har ett kasinot i sin stad ska alltså fråntas rätten att göra vad de vill en fredagskväll. Tillgång och efterfrågan. I rest my case.
Det kostar 100 spänn att gå med i förbundet (sjukt lätt HÄR). Det kostar 10k att spela SM på CC. Du sparar 10k på att inte spela SM om du inte är en av de 10% som får deg. Spelar du inte och tar ställning så gör du också en insats. Gör vad du känner för att stötta något du tror på. Om du inte vill välja något av de ovannämnda så engagera dig politiskt, skriv en blogg, starta en namninsamling. Ja du får göra precis vad du vill men att sitta med armarna i kors och vänta på bättre tider kommer att få sjukt bitter smak i munnen. Jag har pratat med politiker, jag har pratat med lobbyister, jag har pratat med förbund runt om i Europa och annat folk som kan sin sak och det ser inte så jäkla ljust ut för er om ni inte ser till att sluta vara så jävla mycket mellanmjölk.
Tack för mig. Leverpastej på skogaholmslimpa och ett glas jävlaranamma.
Dom här killarna alltså! Om ni bara visste hur otroliga vänner de varit för mig genom åren… De kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta bägge två och jag har mycket att tacka dom för att jag är den person jag är idag
