När jag satt i förbundet så kämpade vi med att få en onlineserie i förbundets regi.

Dels för att skapa mervärde till förbundets medlemmar samt öka intresset för onlinepoker.

Jag bad Anton Löfgren – som sitter i förbundet – att skriva några rader,

I söndags drog Svenska Pokerförbundets onlineserie igång på Nordicbet. I potten ligger ett adderat paket till Tallinn Superweekend (Värde €1400) 4-8 maj. För endast €11 per kvalturnering kan du vara med och tävla om en grym pokerresa!

Onlineserien består av 7 delturneringar, men du behöver bara spela minst 3 av 7 turneringar för att vara med och tävla om det adderade paketet! De poäng du samlar ihop längst vägen ger dig extra marker i den freeroll som avslutar serien där paketet går till vinnaren.

Det är alltså fortfarande inte för sent att hoppa på serien. Ta chansen att vinna en weekend i Tallinn i Maj!

Kravet för att vinna några adderade priser är såklart ett medlemskap i Svenska pokerförbundet med 2016 års medlemsavgift betald. Men betalningen behöver inte vara oss tillhanda förrän senast 1 vecka efter det att du spelat din första kvalturnering.

Hoppas vi får se dig där i maj!

http://svenskapokerforbundet.se/2016/03/03/rankingserie-online/

/Anton Löfgren, Svenska Pokerförbundet

Att uppföra sig kring pokerbordet och vara hövlig och vänlig mot sina medspelare tjänar man i längden på som pokerspelare. Dels är det roligare att spela ifall det är en trevlig stämning kring bordet och ifall man nu oundvikligen måste förlora pengar – är det roligare att förlora mot en trevlig filur än ett fullblods as.

I grunden är det ju inget personligt att vilja vinna pengar mot dina vänner eller motspelare när du spelar poker, men det kan många gånger bli väldigt personligt när tex något drygt fyllo skriker okvädningsord mot dig eller mot övriga personer kring bordet, när denna lyckas dra ut med en 1 outare.

Personer som är dryga och otrevliga kan få hela bordet emot sig där alla – mer eller mindre hoppas på att någon skall slå ut fanskapet – det är nästan så att bordet börjar samarbeta i en slags omedveten kollusion för att lyckas.

Inte allt för sällan – särskilt i USA och särskilt i Las Vegas kan du stöta på några oerhört trevliga personer, som uppenbarligen gillar dig och som är så schyssta att man nästa får ont av att ta deras pengar.

Dessa personer kan tom vara så trevliga och ”schyssta” att dom talar om för dig att dom har fått nöten på rivern, när dom tror att du har satt färgdraget och dom ser att du tänker satsa stort, eller syna en stor bet.

Dom får dig att lägga dig och dom visar sedan upp nöten för att visa att man inte har ljugit och att du har sparat en hel del pengar.

Det blir givetvis ett litet konstigt spel i längden eftersom man själv inte vill lura in dem i någon fälla för att lura av dem massa pengar. Det är svårt att maximera sina vinster mot dessa när man själv har fått nöten. Men man håller å andra sidan ner förlusterna när man hamnar på ett sådant bord.

Så vart drar man gränsen egentligen?

Jag spelade engång i Las Vegas och på ett klassiskt casino – O´Sheas – som tyvärr numera är nedlagd. Eller jag tror det finns kvar, men på en annan plats och med ett annat utseende.

På den tiden som jag spelade på O´Sheas var man ibland verkligen tvungen att ha på sig solbrillorna – för man spelade nästan utomhus.

Jag tyckte det var det bästa stället att spela poker på – då man satt och hade en härlig utsikt över strippen.

Jag brukade sätta mig där vid 9 tiden för att spela poker och samtidigt äta frukost och se hur staden vaknade till liv..

En del var på väg hem, en för en del började dagen.

Denna historia utspelade sig på kvällen – jag tror klockan var runt 22.

Bredvid mig satt den lagom förfriskad ”små gangster” från Los Angeles. Då han enbart satt med en ”wifebeater”, så såg man alla hans miljoner tatueringar – och inte riktigt  på alla tatueringar stod det ”I Love You Mom”.

Men han var trevlig mot mig och det var ett trevlig bord med ett par trevliga tjejer som höjde stämningen runt bordet.

”Los Angeles gangstern” beställde in drink efter drink och blev fullare och fullare – men han trevliga humör bestod, särskilt mot mig.

Vid några tillfällen så visade han ofrivilligt sina kort för mig – då han satt bredvid mig – och jag sade åt honom att skydda sina kort bättre.

”Los Angeles gangstern” spelade allt mer aggressiv och hans pengahög växte mer och mer.

Men trots att han vann, började han bli alltmer otrevlig och förolämpade spelarna kring bordet.

Han blev allt fullare och fullare och allt mer odräglig och vid ett tillfälle kallade han en av tjejerna för ”Hora”. Det resulterade i att hon lämnade bordet.

Han lyckades få hela bordet emot sig och alla ville tillslut slå ut fanskapet – likaså jag.

”Los Angeles gangstern” som fortsatte att ofrivilligt visa mig sina kort – trots mina tidigare tillsägelser – så kände jag att nu vart måttet rågat. Jag orkade inte säga ifrån mer.

Jag behövde inte anstränga mig för att se hans kort – vilket jag inte heller gjorde – utan jag kunde helt sonika sitta på min stol och snegla lätt till höger

Jag började spela mer händer mot honom för att försöka sno hans pengar och slå ut honom.

Det blev många gånger väldigt galet spel – vilket förstörde hela spelet för dom andra.

Vi ett tillfälle höjer ”Los Angeles Gangstern” upp med $25 (på ett $1/2cashgame bord) med A 3.

Själv tittar jag ned på A7 och jag synar.

En tredje person slår om till $100, varav ”Los Angeles Gangstern ” slår om till $300 och jag synar. Den tredje personen bara skakar på huvudet och lägger sig.

Floppen kommer – helt död för oss bägge. Han trycker ALL IN med ca $1000 och jag synar.

Nu splittar vi dock handen – och vi får tillbaka det vi har satsat, men killen som hade lagt sig skakar ännu mer på huvudet när han ser vilka händer vi spelade med.

Jag lyckas dock vinna en hel del pengar av honom under kvällen – men det hela slutar ändå plus minus noll mellan oss, då jag i en av dom sista händer ser fel.

På rivern ligger det 3 spader och jag trodde att han bara hade ett spader.

Jag går sedan hem några händer senare och nästa dag för jag höra att han hade blivit utkastad då han fullständigt förolämpade ”allt och alla”.

Men vart går gränsen?

Var det fel av mig att titta på hans kort – trots att jag hade sagt till vid ett flertal tillfällen samt att han uppförde sig som en idiot, där han bla kallade en av tjejerna för ”Hora”.

(Det var ju inte så att jag böjde mig eller ansträngde mig för att se hans kort, utan han skyddade dem väldigt dåligt)

Har ni ”fuskat” någon gång på ett liknande sätt som jag gjorde, eller försökt med olika oärliga medel slå ut en person som har uppfört sig som en idiot.

Har ni tittat på en persons kort – som INTE uppförde sig som ”Los Angeles Gangstern”?

Har ni gjort något som ni är mindre stolta över kring ett pokerbord?

Ni får givetvis svara anonymt, då det är en känslig fråga.

När jag säger att jag spelar poker så får jag oftast frågan om jag bluffar mycket.

Många associerar poker med att man bluffar mycket. Många som inte spelar poker tror nog att bluffen har en väldigt viktig och central roll för att man skall kunna vinna.

Men vad är egentligen en ”bluff”?

Om man läser vad som skrivs på nätet om ”bluff” så hittar man synonymerna ”luras, fuska, bedra, svindla, dupera, låtsas, vilseleda”

De synonymer som jag anser ligger närmast ”att bluffa” – när vi pratar om poker – är ”låtsas” och/eller ”vilseleda”.

För det är ju vad det egentligen handlar om.

Många gånger när man ”bluffar” är det inte för att man vill ”luras” utan för att få information av sin motståndare, som man också tror bluffar, eller sitter men en svagare hand.

Det finns fler olika typer av bluffar (eller semi-bluffar) som tex:

1. Den avskräckande bluffen – en bluff i form av en rejäl satsning/höjning som är (för) kostsam att syna.
2. Den subtila bluffen – en bluff som inte är större än vad som vore en trolig satsning/höjning med en viss hand som bluffen därmed representerar. 3
3. Bluff som initiativ – en bluff som görs framför allt för att den andre spelare inte tycks ha något alls eller något som är värt att syna för. (Märk väl att detta är per definition ingen bluff så länge spelaren som satsar tror sig möjligen ha bästa handen i form av ett högt kort eller dylikt.)
4. Den reflexiva bluffen – en bluff som utgörs av en re-raise mot en misstänkt bluff.

Det ”bluffas” överallt inom alla områden och det kan se olika ut.

Vissa områden som tex idrott och kortspel är bluffen en del av spelet och anses legitimt, men även inom aktiehandel bluffas det på olika sätt för att manipulera kurser eller tar reda på olika information

Inom aktiehandel är det inte lika legitimt och oftast olagligt med att ”bluffa.”

Det är en konst att kunna bluffa och få motståndaren tro att du är starkare än vad du egentligen är och få honom att lägga sig.

Själv är jag riktigt usel på att bluffa. Det känns som om jag blir genomskådad varje gång. I alla fall i dom få gånger jag gör det.

För jag bluffar oerhört sällan. Säkert mindre än 1% av alla mina spelade händer. Jag anser att jag inte behöver bluffa då jag anser mig tillräckligt skicklig för att avstå det.

Bluffen överlåter jag till dom sämre spelarna.

Det är som sagt en konst att bluffa, men det är också en konst att genomskåda en bluff.

För den ultimata bluffaren eller bluffen är den bluff ingen kommer på. Så länge man inte genomskådas är det bara att fortsätta.

Vissa personer uppdagar det tidigare än andra och en del uppdagar bluffen inte alls.

När det gäller mitt egna spel så spelar jag väldigt solid och bluffar extremt sällan. Det behövs inte då jag använder mig av en ”small balls taktik” – som Negreanu lärde mig 2009 i Monte Carlo under finalen under EPT.

Jag spelade själv inte MAIN utan en sidoturnering – som jag slutade på 12 plats av 200 startande.

”Small ball” taktiken går ut på att vinna många men små potter – för att på så sätt hålla nere variansen – i stället för några men stora potter.

Det är för mig ett vinnande koncept och eftersom jag är relativt känd för att inte bluffa.

Det är iofs svårt att vinna större händer eftersom motståndaren lägger sig när jag satsar.

Men vet att jag representerar.

Det är också väldigt skönt att inte bluffa för att då blir ingen sur och motståndaren trasslar inte in sig i några stora eller jobbiga potter.

Det finns olika sätt att genomskåda en bluff.

Många som bluffar har olika ”tics” (eller så kallade TELLS) när dom bluffar – som jag har lärt mig genom åren.

Dan Glimne har inga direkta tics, men när han är helt tom stirrar han oftast på dig en kort sekund för att sedan utbrista:

”Its Vegas Baby.”

Då är det bara att syna blixt, eller satsa tungt.

Simon Lindell har många märkliga tics – som ibland är svåra att tyda – men en av dom som är mest tydlig och ”säker” är när han likt en abborre blåser in kinderna och biter på dem inifrån.

Då är han helt tom.

Har jan på sig en hoodie så är Simon på bluffa humör, men sitter han enbart med en T-Shirt är han oftast mer ”ärlig”.

Valterego har jag bara spelat mot vid ett par tillfällen.

Han är en så kallad ”screamer”.

Det är inte så att vrålar eller så, men han ger ifrån sig små ljud som mest kan likna på en brunstig Kalkon. Det är som ett svagt kluckande ljud.

Man hör dock inte dessa små ticsläten ifall man sitter ett par stolar ifrån, men är du heads-up mot Valterego, luta dig då fram för att höra kluckljuden som han eventuellt utstöter.

Sitter du bredvid honom en hel kväll kan man bli galen.

Lina Olofsson har jag spelat mot några gånger och hon har några synbara tics när hon bluffar, dock sker det oftast under bordet.

Hon gör små juck-rörelser på stolen och får ett speciellt sug i blicken a´la ”come and get me baby”

Då är det bara att gå ”ALL IN”.

Anledningen till att jag i princip aldrig bluffar är för att jag aldrig glömmer när jag 2004 på finalbordet i WSOP MAIN EVNET blev utslagen av Greg Reymer på en riktig jävligt dålig bluff som kostade mig många dollars.

Efter det förstod jag att bluffa aldrig lönar sig i längden för mig och möter ni mig och jag höjer så vet ni vad jag har och det är bara för er att lägga sig.

Är du duktig på att genomskåda bluffar?

När genomskådade du bluffen?

Ett år kan passera i en rasande fart. Ett ögonblick kan vara i evighet.
Vissa tillfällen glömmer man aldrig – som när jag träffade Dan Glimne första gången.
Det var 2009 när jag via UNIBET vunnit ett säte till ett WSOP event.
Alla vinnare möttes upp på Wynn/Encore – förmodligen Las Vegas lyxigaste hotell – för att träffa representanter för UNIBET. En av dem var legenden Dan Glimne.
För dom flesta var detta första gången som dom överhuvudtaget var i Las Vegas och att då få tips och råd av en riktig expert och av självaste Dan Glimne om hur man skulle överleva i staden var stort för många.

Jag blir sällan blir ”Starstruck” – tror faktiskt att det bara har hänt vid ett tillfälle och det var när jag såg Kelsey Grammer som spelar ”Fraiser Crane” i Fraiser.
”Fraiser” och en yppig blondin solade några meter undan från mig vid poolområdet på Palazzo.
Upphetsad – inte av blondinen, utan av en 60 år gubbe – sms:ade jag Andy J2 Johannson och berättade.
Andy som låg och solade på Flamingo undrade säkert om jag hade fått solsting – kontrade med att han solade bredvid Hugh Hefners gamla flammor.
1 – 0 till mig tyckte jag – för stunden. Andy tyckte säkert något annat.
Även om jag inte blev ”Starstruck” av Dan, så kändes det ändå häftig att få träffa honom i verkliga livet.
Efter välkomstceremonin bjöds vi alla på en läcker buffé på hotellet. Wynn/Encore har enligt mig den bästa buffén. Särskilt på söndagar.
Under buffén drog Dan några anekdoter och visade hur man viker en 1 dollars sedel till en ring. Dan brukar ge dessa 1 dollars ringar till servitriserna vilket är mycket uppskattat.
Dan vek även 1 dollar ring till mig – som jag har kvar än i dag.
Dan och jag blev bra vänner och vi höll sedan kontakten från denna dag.
Det var alltid lika kul att träffa Dan i Las Vegas.

Vi var ett gäng som alltid vigde en dag till att först äta en god middag, för att sedan dra till Gold Coast för att spela bowling. Efter bowlingen drack vi alltid en Muddslide – Dan alltid två. Därefter på natten hyrde vi ett eget bord med en egen dealer och körde en privat Sit ´n Go.
Det är dessa minnen man alltid kommer att ha med sig genom livet och som är skönt att tänka tillbaka på när det är som tristast.
När jag efter många många år tillsammans med Linda gifte mig i Las Vegas – förra året – var givetvis Dan en självklar gäst.
Jag visste inte då att Dan planerade att dra ned på poker och sitt engagemang för UNIBET. Jag visste inte då att Dan tänkte hoppa av Superbloggen.
Men allting har sin tid. Därför njut av varje sekund som om den vore den sista.

Jag vill tacka för allt som Dan har bidragit med. Dels till mig personligen, men även här i Superbloggen.
Jag hoppas även att få träffa hela gänget igen engång i Las Vegas för Bowling, Muddslide och en Sit´n Go…
Spader Ess har lämnat oss.
Men en ny stjärna ha anlänt.
Välkommen Erik!

Mattias

Som säkert dom flesta förstod i mitt förra inlägg hade jag oddsen på min sida till 100% –  jag kunde helt enkelt inte förlora. Jag behövde enbart välja en färg och sedan hålla mig till det 52 ggr.

En vadslagning som nog klassas som ”bondfångeri” och något Doyle åkte på som 14 åring.

https://bloggar.aftonbladet.se/superbloggen/2015/10/enkel-matematik/

Enligt Doyle Brunson finns det två ”skolor” kring tankar om spel/vadslagning etc.

Det ena ”skolan” menar på att spelare skall ”lura/hustla” andra för att vinna pengar – som tex i  exemplet i mitt förra blogginlägg; ”Enkel Matematik.”

Det kan även vara att man ljuger – eller rättare sagt ”mörkar” – om sina färdigheter för att vinna pengar mot andra personer.

Den andra ”skolan” säger att man inte skall göra det utan söka utmaningar och tjäna pengar ”because of his reputation as a fair and honorable player”.

Doyle fortsätter i boken According to Doyle som jag just nu läser:

”Many gamblers believe they can make more money in the long run without misrepresenting their skills. For instance, weak poker players often challange World-class pros if they feel comfortable. But once you hustle man, he no longer feels comfortable. Make a man feel foolish and sooner or later you´ll los his action.”

Enligt Doyle tillhör han den ”andra skolan” och tror på det sistnämnda.

Boken ”According to Doyle” är lättläst och rolig att läsa. Boken innehåller en massa roliga anekdoter – skrivet i korta stycken och kaptitlar.

Personligen är jag nog rätt lättlurad och godtrogen person som tror gott om alla människor.

Jag skulle tex kunna slå vad med en person igen, trots att denne har lurat mig tidigare.

Doyle menar vidare i boken att spelare har ett oförtjänt dåligt rykte som ”lurendrejare”.

”Never trust a gambler”, är ett uttryck som många kanske har hört.

Men Doyle menar på att många spelare är bland dom som är mest ärliga och korrekta.

Genom sig själv känner man andra och för Doyle räcker ett handslag och inga ”kontrakt” behöver skrivas när det tex är dags för vadslagning.

I boken ”According to Doyle” skriver Doyle bland annat om denna lite roliga händelse.

Doyle överhörde ett samtal i en bar där en man ville satsa $1000 på att Denver skulle vinna mot motståndarlaget. Doyle som gillade motståndarlaget tog bettet och satte emot.

Den unga mannen ville då ha ett kvitto på deras vadslagning och alla spelare runt baren började då att skratta våldsamt.

”You mean you want a receipt for a football bet?”, frågar Doyle den unga mannen.

”Well, just in case you forget”.

Normalt brukar Doyle inte slå vad med personer som begär ett kvitto, men matchen skulle gå på TV och visas i baren och det pågick inga andra intressanta spel för stunden, så Doyle skrev mannen ett kvitto.

Matchen började och ganska snabbt skulle det visa sig att Denver skulle vinna.

Den unga mannen hade lagt kvittot bredvid en askkopp och en av Doyles kompisar uppmärksammade det och lägger kvittot i askkoppen och eldar upp den med en cigarett utan att den unga mannen ser det.

Denver vinner sedan matchen och den unga mannen hoppar upp från sin stol och ler glatt.

”Give me the reciept and i´ll pay you right now”, säger Doyle till den unga mannen som skräckslaget ser de förbrända resterna av kvittot  i askkoppen.

Panikslaget vädjar han till alla runt baren som hörde när Doyle och han slog vad – men alla bara skakar på sina huvuden och låtsas som om dom inte minns någon vadslagning.

Den unga mannen ber vädjande till Doyle att i alla fall betala halva vinstsumman till honom.

Doyle tittar på den unga mannen och frågar:

”Do you trust med kid?”

”Of course i trust you”, svarar den unga mannen gråtfärdig, varpå Doyle ger honom sina välförtjänta pengar.

När det gäller mig själv har jag alltid betalat mina vad och jag har nog alltid fått betalt när jag har vunnit ett vad. Jag kan nog bara minnas ett enda tillfälle som jag inte fick mina pengar.

Men det är inget jag gråter över längre och jag skulle kunna slå vad mot samma person igen…

Om du inte kan lura dina vänner, vem kan du då lura?

Kasinon och spelbolagen ser till att ha oddsen på sin sida för att kunna vinna dina pengar.

När det gäller tex Black Jack och Roulette är det enkel matematik som gäller och här har kasinon och spelbolagen alltid några procents fördel mot dig.

Men är man tex en duktig pokerspelare så har den duktiga pokerspelaren oddsen på sina sida i det långa loppet ifall hen möter sämre motstånd när denne spelar poker.

Att kunna oddsen i poker och spel – veta när du är favorit eller inte – är en viktigt detalj ifall du skall kunna vinna pengar på lång sikt.

Jag skall ge dig läsare ett erbjudande – som du får fundera på om det är DU eller om det är JAG som har oddsen på sin sida för att gå vinnande ur vadslagningen i det korta eller det långa loppet.

Om vi använder oss av en helt vanlig välblandad kortlek med 52 kort – så har jag 50% chans att gissa rätt färg på det första kortet som är vänt nedåt. (Dvs svart eller rött.)

Min fråga till er är vilket odds jag har att gissa rätt färg på minst HÄLFTEN av alla korten i kortleken? Dvs 26 kort eller mer.

Och mitt erbjudande till er är:

Ifall jag lyckas gissa rätt färg på minst hälften av alla korten i kortleken – dvs 26 kort eller mer av 52 kort i en välblandad kortlek –  så vinner jag 100kr

Men om jag misslyckas och enbart lyckas gissa rätt på mindre än hälften av alla korten i kortleken – dvs 25 kort eller mindre –  så får ni 500kr.

Jag skall alltså vända upp ett kort åt gången – en efter en – och gissa vilken färg det är. Jag skall inte sluta förrän alla 52 korten är vända.

Antar ni utmaningen och vem har oddsen på sin sida?

Svaret kommer i ett annat blogginlägg.

Jag läser väldigt mycket böcker och gärna pokerlitteratur i alla dess former.

Jag har säkert över 50 olika böcker om poker hemma.

Mest läser jag pokerlitteraturen för att det är underhållande, men även för att man alltid kan lära sig någonting nytt som jag sedan försöker applicera i det verkliga livet.

Just nu läser jag en bok av Doyle Brunson som heter ”According to Doyle” som är skriven innan den stora pokerboomen. Alltid kul att läsa hur man tänkte ”förr” och boken innehåller även flera roliga pokeranekdoter.

Boken innan som jag läste hette ”Read ’Em and Reap” med Phil Helmuth och Joe Navarro. Joe jobbade som är en FBI agent. Boken handlar om hur man läser sina motståndare runt pokerbordet, samt hur man själv skall ge ifrån sig så lite information som möjligt.

Det är flera egenskaper man måste bemästra för att bli riktig duktig i poker.

Det gäller bland annat att ha tålamod samt kunna hålla sig fokuserad.

Nästan alla kan och nästan alla spelar sitt ”A-Game” de första timmarna i en turnering.

Man har tålamod och man är fokuserad.

Men man märker hur många spelare som just tappar tålamodet samt sitt fokus ju längre som spelet pågår.

Jag spelade en turnering på CC för någon vecka sedan och efter ca 2 timmar börjar en korpulent man slaska på ordentligt och menade på att han var hungrig och att det inte gjorde något om han åkte ur.

En lycklig spelare tog senare den korpulenta mannens relativt stora marker-hög när denne synade en ALL-IN på turn med absolut ingenting.

Jag förstår inte att folk väljer att sätta sig ned och satsa 1000kr när man ändå inte orkar eller har tålamodet att spela distansen ut.

Om du klarar av att hålla fokus och följa med vad som händer kring bordet kan du med tiden snappa upp en hel del bra information som du senare kan ha nytta av.

I början kanske man inte hittar så mycket tydliga ”tells” men med tiden kan dom bli tydligare när motspelarna börjar bli trötta och tappa fokus.

Jag kan därför heller inte förstå hur många spelare som väljer att hålla på andra saker när dom kör liveturneringar eller även cashgame.

Folk läser böcker, ser på film i sin IPAD, spelar onlineturrar på sin ”padda”, bloggar, sover, uppdaterar FB etc etc.

En del tror att ”tells” bara är en myt som enbart fungerar i filmens värld.

En svettdroppe från pannan, en pulserande halspulsåder som avslöjar din bluff.

När det gäller ”tells” så kan det många gånger vara hur tydligt som helst och man inte behöver vara en FBI agent för att se dem.

Jag spelade engång en turre på Binions och vi närmade oss finalbordet och bubblan och det var lite nervös stämning.

En äldre man med lite under medel slår om min höjning.

Mannen har spelat väldigt solid och verkar bluffa väldigt lite.

Jag ligger 3:a i turneringen och synar med 5 4 i hjärter.

När floppen kommer tittar jag på mannen som fullständigt sjunker ihop och svär för sig själv när ett ess kommer på bordet och jag förstår att Esset ville han inte se.

Jag satsar helt tom en halvpott och mannen slänger blixt och kastar upp två kungar och berättar för hela bordet vilken otur han har.

Nu är det givetvis inte ”tellsen” alltid så tydliga som denna gång på Binions, men hade jag läst en bok hade jag säkerligen missat den äldre mannens tell.

Boken ”Read ’Em and Reap” var väldigt underhållande och vissa delar stämde in perfekt.

Jag fick bla lära mig att den minst ärliga kroppsdelen var ögonen och ansiktet och den mest ärliga kroppsdelen var fötterna.

Ifall man skulle leta ”säkra” tells skulle man alltså titta under bordet och på fötternas position och rörelse.

Jag försökte applicera det när jag var på CC senast, men jag slutade ganska fort med det då jag tydligen inte var så diskret som jag trodde att jag var.

Kvinnan bredvid mig kände sig inte helt bekväm med att jag tittade under bordet på hennes ben och fötter…

Engång i tiden fanns det ett program som hette ”Fräcka fredag”.

Programmet hölls av Malena Ivarsson och som ville hjälpa till med erotiken i dom svenska hemmen och var ganska kontroversiellt och omtalat så kallat ”mjukporrsprogram”.

Ungefär vi samma tidpunkt fanns ett program som hette ”Sköna söndag”  och den allmänna tonen var flärd och lyx, om än på ett relativt måttfullt sätt. Lite som Svenska Spel.

Ett humorprogram skapade därför ”Sketna måndag” som lite motvikt till Fräcka fredag och Sköna Söndag.

Traditionellt sätt har måndag ”marknadsförts” som veckans sämsta dag, eftersom den markerar början av en ny arbetsvecka och det återstår maximalt antal dagar till nästa helg.

Ord som ”måndagsexemplar” känner vi nog alla säkert till.

Många har dock hävdat att måndagar är helt ok, med motiveringar som ”man är så trött att dagen försvinner förbi av bara farten, man hinner knappt att förstå att helgen är slut”, ”det är alltid skönt att påbörja något nytt, att befinna sig i en brytpunkt. Även om det bara rör sig om en ny vecka”, och att det är tisdagen som egentligen är den värsta dagen.

Detta motiveras med ”sömnbristen som uppstod mellan söndag och måndag tar ett dygn att göra sig påmind”,  ”vi är vare sig i början eller slutet av veckan. Tisdag är vardagslunken när den är som mest unken”.

I en undersökning , utförd på 3000 brittiska arbetare, med hjälp av appar (mappiness) på deltagarnas mobiltelefoner (de uppmanades att ge betyg på sitt humör på olika tider på dygnet och veckan) kom man fram till att den allra värsta tid punkten på veckan är 11:45, tisdagar. 

Gäller det likadant för poker? Finns det bättre och sämre dagar och tidpunkter för att spela?

Jag har en pokerapp där jag registrerar alla min pokerspel. Var, hur, när jag spelar.

Jag har inte reflekterat över ifall jag har bättre eller sämre dagar gällande mitt pokerspel. Enbart vilka länder och platser som det går bäst eller sämst för mig.

Nyfiken efter att ha läst denna undersökning drog jag fram en rapport över mitt ”cashgame”.

Av veckans alla sju dagar visar det sig att jag går plus 5 utav 7 veckodagar.

Lördagar är en förlustdag -men marginellt. $86

Min värsta veckodag gällande poker är faktiskt tisdagar. Tisdagar backar jag i genomsnitt $627

Min bästa veckodag är onsdagar där jag i genomsnitt går plus $884, tätt följt av torsdagar med $880.

Övriga veckodagar går jag i genomsnitt plus mellan $143 – $381.

Så det verkar stämma att tisdagar är den värsta veckodagen.

Hade jag vetat att även lördagar är en förlustdag hade jag kanske hoppat över att spela ”Pokerparty” på CC i Malmö igår.

Men då frun var i Visby passade jag på att ha en helkväll med mat, dricka, poker och fotboll….

…och jag lyckades faktiskt bättra på statistiken för ”cashgame” på lördagar när jag igår plussade på ett 25/25 bord.

Men en lärdom är alltså att inte spela på tisdagar. Det är för mig den sämsta dagen för poker

Vilken är din favoritdag och tidpunkt för poker?

Kärlekspar från hela världen har under åren strömmat till Las Vegas för en snabb, billig och oftast kitschig samt annorlunda bröllopsceremoni.

Valen av bröllopsceremonier är oändliga.

Alltifrån ”drive-thru” varianten där man sitter i en limousin och där prästen hoppar in och viger er –  till att gifta sig i en intergalaktisk Star Trek-miljö.

Jag gifte mig själv i somras och valde att i stället hyra en helikopter  – med pilot, Elvis-präst, samt en egen fotograf – som landade uppe på ett högt rött berg i Valley of Fire.

(En plats/område där man förövrigt har spelat in flera filmer som handlar om Mars, pga av dom röda marken, stenarna och bergen)

Men trots att det är väldigt enkelt och okomplicerat att gifta samt att valmöjligheterna är många kommer allt färre par till den amerikanska ökenstaden för att gifta sig och det råder just nu kris för bröllopsindustrin i Las Vegas.

En av orsakerna tros vara den allmänt försämrade ekonomin.

Bröllopsverksamheten i Las Vegas har fallit sedan 2004.

Nedgången har varit konsekvent varje år och förra året gifte sig 81000 par, att jämföra med år 2004 där 128000 Vegasbröllop registrerades.

Jag vill därför göra lite reklam och berätta hur enkelt det faktiskt är.

Jag är alltså numera gift med en norska som har enorma beslutssvårigheter. Det spelar ingen roll var det är hon skall ta beslut om så låser det sig för henne fullständigt.

Linda har länge haft önskemål om att gifta sig med mig, men jag har varit lite tveksam till detta.

Mycket för att jag vet vilken ”bridezilla” hon skulle kunna tänkas bli pga av alla tusen av val som måste göras.

Alltifrån vilket typsnitt placeringskorten skall ha till valet av stad vi skall gifta oss i.

Och valen är 1000 ggr svårare när det gäller ett giftermål än ifall man skall välja mellan att köpa Aftonbladet eller Expressen eller om man skall titta på tv1 eller tv2.

Därför är det skönt att låta någon annan göra valen åt dig eller i allafall minimera valen man måste göra.

Man behöver egentligen inte förbereda någonting på hemmaplan. Inga papper behövs skickas iväg och inga hindersprövningar måste göras.

Vi mailade Sundance – en helikopterfirma som skötte allt åt oss.

Vi berättade enbart var och när vi ville gifta oss.

De enda val som vi behövde göra var ifall vi ville ha en Elvispräst – som kostade $500 extra –  samt vilken brudbukett vi ville ha.

Men valet av brudbukett blev väldigt enkelt då det i princip bara var ”Wildflower” som klarar 45 graders ökenhetta.

Väl i Las Vegas åkte vi ned till Downtown och till Marriage Licenses Bureau – som har öppet från kl 8 till kl 24.

http://www.clarkcountynv.gov/depts/clerk/services/pages/marriagelicenses.aspx

Bäst är att komma i början av veckan och mellan 8 – 11, eller 14 – 16. Då är det knappt någon där.

Mest med folk och kö är det på fredagar för då skall ”alla” gifta sig.

Det är Marriage Licenses Bureau som du ordnar det papper som prästen måste ha och som han skall skriva under för att äktenskapet skall vara giltigt.

För oss tog det ca 10 minuter att få licensen.

Det kan gå ännu fortare ifall du fyller i alla papper på nätet innan.

Efter giftermålet skickar sedan prästen in Marriage Licensen för registrering och det tar sedan mellan 7 – 10 dagar (för oss tog det 3 dagar) innan du blir registrerad i deras system.

Väl hemma i Sverige beställer du äktenskapsbeviset via internet från deras hemsida – och som sedan skickas hem till dig i brevlådan.

Det kostar $60 att få licensen som prästen måste ha för att kunna viga er och sedan $15 för att få äktenskapsbeviset hemskickat i brevlådan

Det enda man sedan behöver göra är att skicka in äktenskapsbeviset till Skattemyndigheten i Sverige, sedan tar det mindre än en vecka och ni är ett gift par.

Glöm inte passet när ni skall ordna licensen.