Jag jobbade som sportjournalist för några år sedan. Någon frågade mig en gång om jag inte hellre ville skriva om något ”viktigt”. Precis som jag ibland får frågan nu. Vill du inte skriva om något ”riktigt” i stället för poker?

Jag förstår aldrig den frågan.

Inom sporten finns det så mycket som är viktigt och på riktigt. Som är mer än vem som vinner och förlorar. Jag var aldrig särskilt intresserad av resultat. Det viktiga var historierna bakom.  De som sade något om livet.

Som hur en meter kan vara skillnaden på liv och död. Och hur någon kan offra tiotusen timmar av sitt liv för två tiondelar av en sekund.

Som historien om Scotty Nguyen. Mannen som flydde det extremt fattiga livet i Vietnam och kom till USA. Och kom att bli dollarmiljonär genom att vinna WSOP Main Event. Lyckan personifierad. Scotty ringde sin bror Dung för att berätta den fantastiska nyheten. Familjen där hemma var ”räddad”. Brodern blev överlycklig och drog igång en fest.

Samma kväll, i euforin, i ett ögonblick av oaktsamhet, blev Dung överkörd av en bil. Och dog. Från den totala lyckan till motsatsen under ett och samma dygn. Scotty har aldrig setts använda sitt världsmästar-armband.

Ungefär samtidigt som nio glada pokerspelare i somras blev klara för ”The november nine” så rammade en husbil en parkerad bil på E4:an utanför Hudiksvall. En man som höll på att byta däck avled. En annan man bröt lårbenet och skadade knät allvarligt. Men framför allt förlorade han en av sina bästa vänner.

Den nästkommande månaden var skidåkaren Daniel Richardssons värsta i livet. Han var deprimerad och kunde inte sova om nätterna. Han anklagade sig själv när han tänkte på sin avlidna vän. Och han hade ont. I både kropp och själ. Livet var svart.

Fem månader senare sa landslagsläkaren Per Andersson att han ”aldrig hade sett en snabbare rehabilitering.” Skidåkaren Daniel Richardsson gjorde comeback och i ett lopp i Bruksvallarna över 10 km.

– Det är roligt att Daniel är med och kör, men han har tappat mycket i träning och är inte stabil i knäet, framför allt i utförsåkningarna. Så vi ska inte räkna med några resultat, sade förbundskaptenen Rikard Grip.

Richardsson kom tvåa i loppet.

I dag, på dagen sju månader efter dödsolyckan , var Richardsson uttagen till 15 km klassiskt i OS. Det var just det här loppet som han hade tränat för hela livet. Ett liv som var någon meter ifrån att ta slut vid  E4:an utanför Hudiksvall.

Schweizaren Dario Cologna var helt överlägsen. Den svenska kämpen Johan Ohlsson tog en hedervärd silvermedalj. Och där bakom vräckte sig Daniel Richardsson i mål. Totalt utpumpad.

Två tiondelar av en sekund. Det är tiden av en fjärils vingslag. Det var tiden som Daniel Richardsson slog finländaren  Iivo Niskanen med. Tiotusentals träningstimmar betalade sig genom två tiondelar på rätt sida. Och en bronsmedalj i OS.

– Det går inte beskriva hur hårt det har varit. Idrotten har varit räddningen, sa Richardsson som hade svårt att smälta sin bragd.

Scottys VM-titel hade varit ihågkommen även utan hans personliga tragedi. Vinnare står högst upp i historieböckerna. Men för att man ska komma ihåg en bronsmedalj krävs det en bra historia bakom. Och kanske var det meningen att Richardsson skulle skriva det sista kapitlet av den historien på kärlekens dag?

Det spelar ingen roll om man så skriver om knyppling, skidåkning, poker eller korsord. Så länge det är människor med i bilden finns det alltid något ”riktigt” att berätta.

Går du på magkänsla vid pokerbordet? Eller tar du matematiska beslut? Vilken sorts pokerspelare är du? Vilken sorts människa är du?

Moraliska dilemman är alltid intressanta. Mycket beroende på att det ofta inte finns något facit till vad som är rätt och fel.

Det är svårt att ta beslut med magen. Många pokerspelare säger att det är vad de gör bäst. Men jag tycker det är lättare sagt än gjort. Min mage har haft fel allt för många gånger för att jag ska lita på den fullt ut.

Den kända bedragaren Fredrik Nygård har börjat blogga om hur han lurat folk genom åren. Många snaskiga historier kommer det att bjudas på, hävdas det. Min mage började dock sätta sig på tvären direkt när det stod klart att det skulle kosta att läsa bloggen.

Nygård har tjänat mycket pengar på sina bedrägerier. Nu vill han tjäna ännu mer på att skriva om dem. Är det hans fulla rätt? Antagligen. Är det osmakligt? Antagligen.

Mattias ”Pokerstar” Andersson länkade till Nygårds blogg och fick direkt en del skit för det. Rätt eller fel? Magen säger en sak. Men vad säger den matematiska kalkylen?

Jag vill så gärna lita på min magkänsla. Men som pokerspelare tror jag det är farligt att låta den styra för mycket. Nygård hade säkerligen inte tjänat lika mycket pengar på sitt hustlande om han inte var så bra på att tilltala sina offers magar…

Edit: Här kan du läsa om min färska pokersession på The Victorias i London. Och här har du chansen att ta med en polare och hänga med mig på Champions League-finalen i Lissabon i vår. Min första turnering är ikväll.

Leo Nordin är en person jag gillar. Han är en av mina absoluta favoriter bland dem jag hälsat på. Mycket på grund av att han säger vad han tycker. Och han gör det på sitt sätt. Kaxigt. Sen gillar han prylar också. Och är en extremt duktig pokerspelare. Troligtvis en av de bästa svenska PLO-spelarna som finns i Sverige idag.

Jimmy Jönsson skrev ett välkommet blogginlägg. Det skapade ringar på vattnet som fick Leo att skriva ett eget. Jimmy har redan kommenterat det här nedan. Ni ser! Vilket ös!

Men att gilla en person och hålla med honom är inte samma sak. Leo vill dela upp pokerproffsen och hobbyspelarna bland pokerbloggarna och helst gömma undan de bloggare som inte är riktiga proffs under någon speciell flik, så han slipper se eländet.

”Jag har iofs aldrig läst inlägg i några andra eftersom man blir irriterad redan efter ingressen, bloggar om svs turrar och 20/20 kvällar på Cosmopol kan jag faktiskt inte förstå att dom finns, finns det folk som lever på dom här nivåerna eller vad är det frågan om? Jag förstår inte riktigt, finns det folk som läser om det här? Som inspireras av det här?”

Jag kan förstå honom. Om man som Leo har som ambition att bli så bra som möjligt på poker, kanske en av de bästa i världen, så ger det inte mycket att läsa de största pokerbloggarna idag. Men frågan är ju vad bloggarna är till för? Personligen anser jag att en pokerblogg främst ska underhålla och locka till spelglädje. Jag har aldrig läst en pokerblogg för att jag vill bli bättre på poker. Vill man utveckla sitt spel finns det så många bättre sätt att göra det på, även när ”riktiga” pokerproffs skriver bloggarna.

Leo Nordin har rätt i att det är rätt dött bland pokerbloggarna i dag. En av anledningarna till det är nog det allmänt hårda klimatet på nätet. Som när Tomas Ledin gav sitt stöd i till Jason Timbuktu i den antirasistiska kampanjen ”Jag är Jason”. Och blev påhoppad av antirasister, i olika forum, som hävdade att han minsann inte alls kunde göra så då han var en vit, privilegierad, medelålders man.

– Ni utger er för att vara Jason utan att ha någon aning om hur det är att vara Jason, skrev aktivisten Foujan Rouzbeh bland annat.

Den antirasistiska kampanjen var alltså inte något som medelålders vita män fick engagera sig i utan att stå till svars för sitt genetiska arv och sina tillkortakommanden när det gäller att förstå hur det känns att utsättas för rasism. Frågan man kan ställa sig – är alternativet, att Tomas Ledin inte engagerar sig alls, att föredra?

Självklart behövs alla pokerbloggar. Alla som på något sätt vill engagera sig och göra sin röst hörd. Självklart ska alla som vill skriva om poker göra det, vilken nivå man än spelar på. Och spelar man på hobbynivå så bör man kunna skriva en pokerblogg utan att behöva få skit från pokerproffs för innehållet.

Som om jag, under min karriär i de mellersta fotbollsdivisionerna, blev ombedd av en fotbolls-sida på nätet att skriva en personlig blogg om mitt liv och min fotboll. Och sedan får läsa på Zlatans blogg, där han skriver tre gånger per år, att min blogg inte inspirerar honom. Är det verkligen någon som kan vara intresserad av vad som händer i division 3?

Jag tror Zlatan vet att det är den stora folkrörelsen som fotbollen skapat som är grunden till att han överhuvudtaget kunnat bli den han blivit och tjäna de sjuka summor pengar han gör. Plus en enorm talang och ett gigantiskt slit från Zlatan själv förstås. Men utan ungdomsfotboll eller lägre divisioner skulle det inte finnas några fotbollsproffs.

Det gäller i ännu större grad i pokern. Pokerproffsen är helt beroende av ”folkrörelsen” poker. ”Folkrörelsen” är knappast beroende av proffsen.

Därför bekymrar det mig när en så smart ung man som Leo uttrycker sig så här:

”Bara för att man runkar in några laxxar i månaden och har ett par bruntonande solglasögon som man bittert får lämna hemma inför en kväll på cosmopol ska man fan inte få kalla sig för pokerproffs, man är en duktig hobbyspelare möjligtvis. En liten liten kugge längst ner i näringskedjan.”

Det är nämligen ”kuggarna längst ner i näringskedjan” som är det viktigaste av allt i pokersverige, inte proffsens välbefinnande. Om dessa kuggar försvann så skulle Leo få byta sysselsättning. Om Leo försvann så skulle kuggarna fortsätta spela på, och lukta på blommorna under sina korkekar, precis som vanligt.

Det är bra att vara kaxig. Det ger världen färg. Men det är alltid snyggare när man är uppkäftig mot dem som står över i hierarkin än mot dem som står under. Även om jag kanske anar att Leo skriver mer för att skapa reaktioner än att vara ”elak”. Faktum är att det är just sådana provocerande texter som skapar mest debatt och i slutändan förändring. Ibland kan målen helga medlen, helt enkelt.

Men det sagt. Jag gillar Leos förslag om ett tv-sänt cashgame. Själv älskar jag såna program, även om jag ser det som en praktisk omöjlighet att lyckas sälja in det på bästa sändningstid på en stor kanal. Ett sådant intresse finns helt enkelt inte. Däremot kan det väl kanske vara möjligt att få in det på TV4 Sport klockan 22.00 en onsdagskväll, så länge det inte krockar med någon fotbollsmatch med St. Etienne i franska ligan.

Ett tv-sänt cashgame skulle dock bli mycket bättre och roligare om det inte bara är duktiga proffs som spelar. Ett antal intressanta profiler och nöjesspelare som komplement till proffsen skulle garanterat göra programmen mer sevärda. De bästa svenska pokerproffsen är nämligen alldeles för lika varandra för att skapa dynamiska tv-program. Då krävs det en Nalle, en Hatt, en Dilba, eller en svart pirat för att skapa mångfald.

För mångfald är precis vad pokersverige behöver. Och en välkomnande  attityd.

För om vi inte ens klarar av att acceptera oss själva och låta alla pokerspelare vara dem de är, spela på sina trygga nivåer och skriva om vad de vill. Hur ska vi då kunna begära att omvärlden ska acceptera oss och vilja ta del av det vi älskar?

Kanske har Leo nu väckt ett intresse för något riktigt bra? Låt oss hoppas. Jimmy Jönsson är ju redan klar. Vilka fler skulle ni vilja följa vid ett tv-bord med en rejäl stapel cash framför sig?

(Observera att detta är ett sätt att underhålla och att jag under humorns fana tar ut svängarna ordentligt. Det är inget illa menat.)

Jag vill egentligen inte skriva här. Men om jag nu låter andra gästblogga på min blogg så är det väl inte mer än rätt att jag får blogga på någon annans? Rätt ska vara rätt. Och jag har alltid rätt.

Än en gång vill jag förklara ett och annat. Jag har nämligen blivit missförstådd och baktalad hela mitt vuxna liv. Sammanlagt har över 3 miljoner svenskar missförstått mig och ljugit om mig. Det är dags att reda ut begreppen nu. Ge tillbaka.

För det första. Jag vet inte vad ni har läst om mig tidigare, men det är garanterat lögn. Jag är det mänskliga beviset på att ”ingen rök utan eld” är ett falskt talesätt. Hade all rök och rykten varit sanna om mig så hade det krävt en hel skogsbrand. Ni förstår, det faller på sin egen orimlighet.

Om ni skulle träffa mig i verkligheten skulle ni älska mig. För jag är inte bara Sveriges bästa pokerbloggare, jag är oerhört vältalig också. Jag vet inte hur många gånger folk kommit fram till mig och sagt att jag är den trevligaste människan de någonsin har träffat och att all skit de fått höra om mig omöjligt kan vara sant.

Jag är inte imponerad av Superbloggen. Främst för att jag inte gillar skribenterna. Dan Glimne har jag inget förtroende alls för längre, sedan han dömde bort mig i ett vad mot Pokerclown. Det var en av de största rättsskandaler det här landet någonsin fått skåda. Det var helt givet att jag skulle vinna vadet mot Sveriges, nej låt udda vara jämt, VÄRLDENS största clown och tomte. Vem som helst kunde se det utan Dan. Vart är världen på väg egentligen? Dan valde att ta del av facit, det vill säga mig, och sedan döma emot det. Jag blir så upprörd att jag gråter och sliter mitt hår. (Tänk er matadoren på julafton som inte får chansen att fäktas mot tjuren Ferdinand.) Men en sak ska ni ha klart för er, bara för att jag förlorade vadet så betyder inte det att jag hade fel!

Lina Olofsson har jag redan skrivit en satirblogg om så jag låter udda vara jämt ännu en gång, och det är ju snart jul, så jag låter henne vara. Det visar att jag har ett stort och gott hjärta. Kanske det största och gottigaste i hela världen. Jag är verkligen snäll. Tänk på det alla som baktalar och snackar skit om mig. Jag är snäll. På riktigt. Men det är ingen annan som har tid att säga det så jag får ta på mig det ansvaret. Också! Hela pokersverige har mig att tacka för allt och ingen kan hjälpa mig med en så enkel sak? Men jag är inte bitter…

Jimmy Jönssön. Herre min skapare. Bara namnet säger det mesta. En jöns som heter Jimmy och får för sig att spendera alla lotto-pengar på resor som han fläker upp bilder på här på Superbloggen. Snacka om att fläka röv. Kom till Marbella din snorgärs så ska jag visa dig världen. Här finns allt som är värt att se. Så kan jag lära dig att spela poker också. Jag har allt sett hur du bara höjer två stora mörkar när du försöker sno blinds. Det är ren idioti! Fattar du inte det så är du inte ens värd att diskutera med. Jag kommer att syna varje gång du försöker sno min mörk och spela ut dig ur position. Fattar du inte det? Jöns? Kamma till dig…

Sist och minst, Solskensdybbelidybban. Jag har aldrig i mitt liv mött en drygare människa. Skenhelig, falsk, självgod, lögnare, monopolkramare, idiot, pajas, Bill och Bull på samma gång. Dybban har så mycket dubbelmoral att det svämmar över ur mungiporna när han ler. Och då har jag inte ens nämnt hans patetiska frisyr. Det var på grund av honom som jag inte ville vara med i Superbloggen.

Det var inte alls för att jag inte skulle få något betalt. Inte alls. Visst, jag får min beskärda del från Pokerlistings nu. Men man måste ju kunna försörja sin familj. Det är inte mer än rätt.

Jag gör allt för min familj. Det är därför jag skriver så mycket skit om folk. För jag har läst alla manualer om hur man ökar trafiken till en blogg. Skriva skit om folk är A och O. Nej, det räcker inte. Det är hela alfabetet. Det är ALLT! Och ju mer trafik jag drar, ju mer pengar tjänar jag. Och ju mer kan jag ta hand om min familj. Ni ser. Det finns en tanke bakom allt. Jag är den enda personen i världen som utvärderar mig själv hela tiden. Det är därför som jag är en sådan utsökt  människa. Det är därför som jag aldrig har fel.

Är det något jag ska lära mitt barn här i livet så är det väl det. Att vara utsökt och aldrig ha fel.

Jag är stolt över att jag har en blogg med högt i tak. Jag skulle vilja säga att det inte finns någon pokerblogg någonsin som haft lika högt i tak som min. Här får alla komma till tals. En öppen debatt är ett bättre sätt framåt. Till skillnad från Superbloggen där det redigeras friskt.

Visst, det försvinner väl en del kommentarer från min blogg också. Och ja, det är möjligt att det inte finns någon annan pokerblogg i världshistorien som har redigerat bort fler kommentarer. Men vadå? Det är inte jag som tar bort dem. Det är Pokerlistings. Visst jag kan väl maila till PL och skriva vilka kommentarer jag vill att de ska ta bort, men skyll inte på mig era hjärndöda tomtar! Det är Pokerlistings som tar bort dem säger jag ju! Jag har inga redigeringsverktyg. Hur många gånger ska jag behöva säga det?

Dessutom tar jag, förlåt Pokerlistings, bara bort kommentarer som attackerar mig och hävdar att jag har fel. Vadå? Man måste väl få försvara sig? Den som inte fattar det är inte ens värd att försöka argumentera med.

Ni ser. Jag har alltid ett svar. Det är för att jag ständigt utvärderar mig själv. Troligtvis finns det ingen människa i hela världen som har en lika objektiv självbild som jag.

Några frågor på det?

– Men hur kommer det sig att du så ofta blir missförstådd då?
– Missförstådd? Vadå missförstådd?
– Ja, du skrev ju innan att alla missförstår dig?
– Det har jag aldrig skrivit.
– Jo, men du skriver ju det här i texten lite högre upp.
– Jaha, du menar i den här texten?
– Ja?
– Men du fattar väl att du inte kan räkna med den här texten? Är du så jävla dum så får du skylla dig själv. Du är uppenbart inte värd att spendera mer av min dyrbara tid på.

Fler frågor? Inte? Bra!

Nä, nu måste jag dra vidare. Får ju inte en krona för att skriva här. Måste författa ett nytt blogginlägg innan jag kryper i säng. Det ska skrivas så mycket skit om en känd pokerprofil så det räcker till Kokos julklappar…

Jag är verkligen snäll.

I år var jag inte ens första straffskytt i korpen-laget, bestående av en massa pokerspelare. Det var frustrerande. Och jag funderade på hur jag skulle kunna få allt ljus på mig. Hur skulle de förstå?

Utmana Allsvenskans målfarligaste på straffsparkar kanske? Ja, så fick det bli. Häng med när jag hälsar på BK Häckens pokerfantast Moestafa El Kabir och försöker återupprätta ÖIS ära efter degraderingen till division 1…

Stellan Andersson har efter sin pensionering lärt sig älska poker, trots att hans sambo hatar det…

Han har dock inte vågat sig på att spela på nätet än, även om han gärna vill testa. Han är rädd för att ”ryska matematiker ska sitta på andra sidan och spela skjortan av mig” och att det ska gå för snabbt…

Pokerproffset Emil Ohlsson får i uppdrag att få Stellan att övervinna sin skräck. Ska Emil lyckas lika bra med 71-åringen som med Robin Ylitalo?

I tredje delen av ”Dybbans Sverigeresa” får ni ta del av ett mysigt möte…

För dem som inte vet så är jag ute på en Sverigeresa. Tanken är att det ska bli tio program i november där jag träffar pokerspelare av olika kalibrar och bakgrund runt om i landet.

I dag släpptes det andra programmet. Där hälsar jag på två killar som har en bakgrund i en värld inte helt olik pokervärlden. Den största skillnaden är väl att man visar sina färdigheter med hjälp av ramboknivar och AK4:or i stället för en kortlek…

Emil ”HeatoN” Christensson och Tommy ”Potti” Ingemarsson är två legender inom E-sporten och spelet Counterstrike. ”Heaton” är väl att jämföra med E-sportens Viktor Blom. Dessa grabbarna startade en gång i tiden upp Ninjas in Pyjamas (NiP), världens bästa CS-lag.

Jag testade på att utmana i en grisig CS-duell, snacka lite poker och äta McNip.

Det var även kul att höra att Lina tydligen var en väldigt aktiv CS-spelare i början av 2000-talet. Hur många strängar har den kvinnan på sin lyra egentligen? Om jag är en elbas måste hon vara en cittra…

Året 2007 deltog cirka 3000 spelare i WCOOP Main Event för 2500 dollar på Pokerstars. Vinnaren blev ”The V0id” som cashade in 1,2 miljoner dollar. En gigantisk summa pengar!

Snart började dock rykten om nicket spridas. I poker-communityn diskuterades det faktum att ”The V0id” aldrig tidigare spelat en enda turnering på Pokerstars. Och nu plötsligt stod som vinnare till den största prissumman för hela året.

Det visade sig snart att personen bakom nicket var Natalie Teltscher. Möjligtvis hade den här storyn dött där om det inte var allmänt känt att hon var syster till ett av Englands mest beryktade pokerproffs, Mark Teltscher. Men nu var det allmänt känt. Och den här historien hade bara börjat…

I forumen började anklagelserna hagla. Det var uppenbart att det var Mark Teltscher som egentligen suttit bakom datorn och inte hans syster. Systern bodde i England, men IP-adressen som hade spelat turneringen var från USA.

Pokerstars kände sig tvingade att göra något drastiskt. ”The V0id” diskades för ”multiaccounting” och fråntogs vinsten på 1,2 miljoner dollar.

Ett beslut som först och främst drabbade Mikael Thuritz.
– Jag och Marc spelade den här turneringen ihop mest som en rolig grej. Jag anmälde mig i sista stund och hade då inte spelat på Pokerstars på länge så jag hade inte ens någon koll på mitt lösenord till mitt konto. Marc fixade ett konto som jag kunde spela på, det var hans systers.

Thuritz var den som satt bakom spakarna från början till slut. Han och Marc skulle dela vinsterna, 70 procent till Thuritz, 30 procent till Marc.

När vi i två vita fåtöljer pratar om det inträffade frågar jag om han inte är bitter på att ha blivit av med en sådan enorm summa pengar? Thuritz tittar på mig och ler snett.
– Nja, nej jag tänker inte så mycket på det. Det gick väldigt bra för mig det året ändå…

Att han blev diskad tycks Thuritz inte ta så hårt, det verkar han ha någon slags förståelse för, även om han vill påpeka att han spelade turneringen helt själv från början till slut.

Han är inte heller sen att fördöma den dubbelmoral en del proffs har visat när de klagat på andra som multiaccountat, men gjort samma sak själva.

Men regler är regler.
– Jag tror att Pokerstars ville statuera ett exempel. Att de tog i med hårdhandskarna mot multiaccounting, att de till och med kunde diska vinnaren av WCOOPs main event, visade att de menade allvar, konstaterar Thuritz utan att blanda in några känslomässiga värderingar i det hela.

Regler är regler. Fast inte för alla. Där kommer för först gången ett uns av bitterhet in i Thuritz röst.
– Det är väl det jag kan tycka är konstigt. Att jag var den enda som blev granskad. Ingen annan på finalbordet blev det…

För Thuritz är övertygad om att han inte var ensam om att spela på ett konto som inte stod i rätt namn.
– Ja, jag är rätt säker på att 2-3 stycken gjorde samma sak. Vanessa Rousso var på finalbordet och vad jag förstått var det hennes kille Chad Brown som spelade det åt henne, bland annat…

Thuritz vinstpengar fick övriga vinnare dela på.

Så gick det till när en av de största prissummorna någonsin i en pokerturnering online blev konfiskerad.

Jag kan inte låta bli att försöka sätta mig in i situationen att bli av med 1,2 miljoner dollar. Hur jag än försöker så kan jag inte se mig som något annat än sängliggande i fosterställning…

Och det är väl kanske det som är skillnaden på mig och Thuritz. En highstakes-legend och en vanlig midstakes-wannabe…

Mitt i SM-yran här på bloggen så smiter jag emellan med ett litet program om poker.

Eller rättare sagt, en människa som är en av världens bästa pokerspelare.

Denna man är bara 28 år gammal, men det känns ändå som att han har varit med i den absoluta pokertoppen i en evighet. Mikael Thuritz har spelat näsblodspoker mot världens bästa motstånd i många år.

När Ivey säger att ”jag är den tuffaste motståndaren att möta just nu” känns det som bevis nog på att man har lyckats inom pokervärlden. Rent pokerskill-mässigt är det givetvis tyngre än att vinna WSOP Main Event.

Jag trodde aldrig att det skulle finns någon möjlighet att flytta in hos Mikael Thuritz, men efter att ha läst en färsk intervju av Erik Rosenberg på poker.se med stjärnan förstod jag att han var hemma i Sverige för ett tag och att chansen fanns.

Jag tog den. Eller rättare sagt, Thuritz var generös nog att tacka ja till ett påträngande besök.

Det resulterade i över 40 minuters filmat material om allt mellan himmel och jord. Jag måste tacka Mikael för att vara en exceptionellt trevlig människa utan hög gard, med en varm och inbjudande personlighet som bjöd på sig själv och glatt svarade på alla frågor om hur höga cashgame han verkligen har spelat, varför han aldrig lagat mat i hela sitt liv och hur det är att leva som highstakes pokerspelare i Macao. Jag fick även träffa Mikaels trevliga sambo, Liz, som berättade lite om hur det var att leva med en levande pokerlegend.

Ni som inte har sett Thuritz medverkan i Pokerlandet från 2005 kan med fördel göra det innan ni tar del av Dybban flyttar in hos Thuritz. Det är rätt otroligt att ett då 20-årigt underbarn lyckas genomföra de stora drömmar han då pratar om mellan alla stora potter.

Håll till godo.