Sent i går tillkännagavs vilka två personer som kommer att väljas in i Poker Hall of Fame, ”class of 2015”, och det blev Jennifer Harman och John Juanda; bägge med amerikanskt medborgarskap, för övrigt, även om Juanda är född i Indonesien. De blir dessutom de respektive 49:e och 50:e medlemmarna i detta illustra sällskap, efter att en panel bestående av 39 personer – sammansatt av de 25 redan existerande medlemmarna i PHoF som är i livet, samt 14 framstående pokerjournalister – fick säga sitt och rösta inbördes.

De övriga åtta nominerade som därmed fick stå åt sidan i år var svensken Chris Björin; David Chiu; Bruno Fitoussi; Carlos Mortensen; Max Pescatori; Terry Rogers; Matt Savage; och framlidne David Ulliott. Som synes en icke föraktlig andel européer – det är beklagligt att PHoF-juryn fortsätter att ha en så markant transatlantisk slagsida, sett härifrån.

Förvisso är Jennifer Harman och John Juanda värdiga inval, det bestrider jag inte. Harman har två finalbord i WPT, tolv finalbord i WSOP, nära tre miljoner dollar i turneringscashar och blev dessutom den första kvinnan att vinna dubbla WSOP-armband i öppna event, förutom att hon är en fruktad cashgamespelerska. Och Juanda har enorma 17 miljoner dollar i turneringscashar, samt fem WSOP-armband och segrar i WPT, EPT, APT och PPT på sin tunga meritlista. De två kommer för övrigt att bestås med en officiell invalsceremoni klockan 19.00 fredagen den 6 november, på kasinot Binion’s i Las Vegas.

Men ändå; det är trist att europeiska spelare så konsekvent ignoreras, när juryn i Poker Hall of Fame ska göra sitt årliga val. Här är för övrigt de formella kriterier som gäller för att komma i fråga som medlem:

Och jag har sagt det förr och säger det igen: om och när det någonsin grundas en svensk motsvarighet till pokerns Hall of Fame, SKA vår grå eminens och nestor Chris Björin bli dess första inval, utan konkurrens…

I morgon söndag 25 oktober är det näst sista chansen att kvala in till Main Event i live-SM i poker på Malta via Unibet! Sedan har du sista chansen nästa söndag, den 1 november… och du har chansen att ta dig till söndagskvalfinalerna för en billig peng, via detta satellitschema:

Och du, den 1 november är jag själv med och spelar sista söndagskvalfinalen med en bounty på mitt huvud – lyckas du busta mig då vinner du en €250-biljett till en finalsatellit till nästa Unibet Open i Antwerpen i slutet av november!

För två och ett halvt år sedan, i kölvattnet på botskandalen på Svenska Spels pokersajt, fann jag mig föranledd att spekulera i hur de pågående tekniska framstegen skulle ”förbättra” framtidens livepokerspelare:

https://bloggar.aftonbladet.se/superbloggen/2013/04/och-framtidens-livepokerspelare-da/

… och kommenterade att ”all denna teknik som redan finns, all denna militära och civila forskning som just nu pågår kommer någonstans, någon gång att spilla över in på pokerns område” samt avrundade med dessa ord:

Inför en sådan ”förstärkt” motståndare vid pokerbordet skulle du säkert känna samma egendomliga känslor som neandertalarna en gång måste ha upplevt, den första gången de såg cro magnon-människorna komma vandrande in i dalen med sina högre pannor, bättre byggda kroppar och överlägsna teknologi.

Kanske minns du också mitt inlägg om den japanska roboten som är oslagbar i sten-sax-och-påse?

https://bloggar.aftonbladet.se/superbloggen/2012/07/den-oslagbara-spelmaskinen/

Nu, visar det sig, har framtiden kommit ännu närmare än vad jag då spekulerade i. Det Kalifornien-baserade företaget Emotient, som en gång började som ett forskningsprojekt vid Machine Perception Lab underställt University of California i San Diego, har tagit fram vad som är det allra nyaste inom ”facial emotion analysis software”.

De gör dessutom redan goda affärer genom att erbjuda sina tjänster vad gäller att i utvärdera presumtiva kunders ”ofiltrerade känsloreaktioner” på annonser, innehåll, produkter, kundtjänster och säljinteraktioner. Eller med andra ord: får en webbkamera studera kundens/testpersonens ansikte, i laboratoriemiljö eller ute i verkliga livet, kommer mjukvaran att obarmhärtigt avslöja de sanna reaktionerna oavsett om han eller hon försöker förställa sig eller hålla någon form av pokeransikte! För att citera från företagets hemsida:

Emotion analysis […] will lead to a quantum leap in customer understanding and emotion-aware computing.

Tekniken kan dessutom användas inom t.ex. medicinsk diagnos, och Emotient har nyligen redan beviljats patent på sin revolutionerande produkt – läs mera här:

http://www.prnewswire.com/news-releases/emotient-granted-patent-to-automate-facial-expression-analytics-300087072.html

Lägg märke till detta faktum: ditt ansikte säger mer om dina sanna känslor än vad du någonsin tror, vet vi nu genom framstegen inom datorbaserad analys, och detta hur mycket du än försöker kontrollera din muskulatur och dina ögonrörelser. Är du under observation av en kombination av kamera, Emotients mjukvara (med namnet Facet) och några terabyte med ”computing power”, är denna långt, långt effektivare än en lögndetektor och du kommer helt enkelt inte undan – det framhåller företaget triumferande i sin marknadsföring. ”Micro expressions”, de subtilaste av muskelrörelser och signaler som bara flimrar förbi i ditt ansikte under någon tiondels sekund t.ex. när du sneglar på dina hålkort… inget sådant undgår mjukvaran.

Ansiktsidentifiering, ”facial recognition”, har redan varit ett hett omdiskuterat ämne i flera år, och används redan av olika säkerhetstjänster. (För några år sedan högg polisen på Hongkongs flygplats en känd ung svensk pokerspelare, när övervakningsutrustningen ansåg att han var alltför lik en efterspanad terrorist; tack och lov kunde missförståndet klaras upp via ett enkelt förhör.) När Google lanserade sina Google Glass Headsets för några år sedan var teknologin som skräddarsydd för just detta ändamål. Mycket riktigt dröjde det inte länge förrän en riktig ”killer app” dök upp på marknaden: NameTag, med vars hjälp du så snart du träffade på en person kunde ta en bild av denna, och sedan låta appen leta upp information på nätet om huruvida hen var en Star Wars-nörd som du, eller en framstående botaniker, eller en dömd sexförbrytare.

”Don’t be a stranger”, för att citera NameTags slogan.

I slutändan bestämde sig Google för att inte distribuera facial recognition-relaterad mjukvara via sin plattform. Många har dock oroat sig för huruvida det är ett förbud som kommer att erodera bort i tysthet snart – och om någon av Googles konkurrenter skulle lansera liknande glasögon men med sådan mjukvara, kommer då Google att vika sig och genast erbjuda liknande tjänster?

Och osökt är jag då inne på framtidens livepokerspelare och den teknologi de kommer att använda sig av. Hur skulle du stå dig mot en person vid bordet som under partiet har Google-glasögon eller något ännu kraftfullare inzoomade på dig, och vilka står i trådlös förbindelse med tonvis med datorkraft samt sedan via hörlurar eller text uppspeglad på insidan av glasögonen diskret serverar upp informationen hon bluffar när Facet obarmhärtigt avslöjar dig?

Cro magnon-människorna har redan skymtats vid ingången till dalen – och vi neandertalare har all anledning att känna oss illa till mods.

Nyligen kunde den jury som tilldelar utmärkelserna Årets Spel, i tre olika kategorier, förkunna vinnarna – och här är de!

Årets Vuxenspel: Trexo

Uppfinnare: Jan Åke Hansson

Klart luffarschacks/gomoku/renju-besläktat, men med en elegant twist: brickorna kan läggas ovanpå varandra, så det gäller att tänka i 3D. Jag kan tillägga att jag spelat det själv, och funnit det mycket giftigt vad gäller strategi och underhållningsvärde! Full rekommendation, alltså:

Årets familjespel: Klask

Uppfinnare: Mikkel Bertelsen

En form av utveckling av det gamla hockeyspelet, men här använder sig spelarna av rörliga magneter under spelplanen. Lätt hänt att det blir självmål om du slarvar, tydligen:

Årets barnspel: Vampyrjakten

Uppfinnare: Håkan Sjunnesson samt Kristina, Ingvar och Erik Sturegård

Här gäller det att ta sig ur Draculas slott… men blir du biten förvandlas du till vampyr och får jaga dina medspelare!

Några julklappstips till vännerna och släkten, alltså!

Pokerturneringsbegivenheter är det gott om den närmaste tiden, inklusive EPT och SM på Malta och en del annat – men cashgamefestivaler tillhör sällsyntheterna!

Den 25-29 november är det dock dags på Olympic Casino borta i Tallinn. Eller snarare dags igen, eftersom den första cashgamefestivalen hölls på samma kasino 2014. Mera info hittar du på

http://www.cashgamefestival.com/

och man utlovar no-limit hold’em med €10/€25, €5/€10, €5/€5 och €2/€2, pottlimit Omaha med €5/€10 och €2/€2, Sviten special med €2/€2 och en del annat – förutom att det ska bli ett feature table som kan följas live via webb-TV! Kanske dags att planera in en resa till Estlands huvudstad, där du samtidigt kan julshoppa lite?

I förrförra veckan var jag på en snabbsväng till London; dock bara en minisemester i sällskap med goda vänner, men några spelrelaterade ting hann jag ändå lägga märke till – som en souvenirbutik med detta udda namn:

… en uppsättning av Guys and Dolls, musikalklassikern med den tärningsspelande gamblern Sky Masterson i huvudrollen…

… och en ölsort med en smått tilltalande etikett:

Som vanligt var det allehanda svindlare med sitt ”montetrick” i farten på broarna över London…

… och jag hann faktiskt med ett kort besök i The Chess & Bridge Shop på Baker Street:

Tilltalande interiör, i synnerhet för schackfantasten…

… och i skyltfönstret hade man detta schackspel med Londonmotiv:

Och i skyltfönstret till en modebutik gjorde man reklam för Levisjeans med hjälp av namnet FIRST WIN samt ett regn av dollarsedlar:

Bland icke-spelrelaterade ting var ett besök på observatoriet i Greenwich, känt inte minst för att du där kan stå med ena foten på östra halvklotet och den andra på västra halvklotet:

En liten bit därifrån finns världens största skepp i en flaska:

… och så hann jag ”hälsa på” Albert Einstein inne på Madame Tussaud’s…

… och förstås ta det obligatoriska varvet ombord på The London Eye, världens tredje högsta pariserhjul, med en fin utsikt:

Storstaden London är alltid värd ett besök!

Apropå den kommande omregleringen av spelmarknaden, och den därmed ihopkopplade frågan om lämplig utformningen av spelannonser, har tidskriften Resumé mera läsvärt bränsle att lägga på brasan:

http://www.resume.se/nyheter/artiklar/2015/10/21/aftonbladet-och-expressen–kommer-att-tvingas-kohandla/

Och de färska förslagen från Miljöpartiet, att införa skatt på bredband samt att lägga sig i den svenska utvecklingen av dataspel, får syrliga kommentarer om ”politisk klåfingrighet” och ”byråkratiska buggar” av representanter för just dataspelsbranschen:

http://www.fz.se/artiklar/longform/20151021/spelbranschen-svarar-pa-miljopartiets-forslag

Det händer mycket i Sverige, i dessa intressanta tidevarv…

Generellt, här i Västvärlden, är det sällsynt att spel om pengar och hasardspel specifikt figurerar i reklam; det står ju traditionellt en air av synd, otyglade laster och brist på samhällelig arbetsmoral runt dylika ting.

Ett undantag gäller givetvis speleteblissemang som kasinon – de måste ju trots allt få ge visuella smakprov på de produkter och tjänster de tillhandahåller, varför till och med Cosmopol låter ett roulettehjul eller några spelkort diskret visas upp då och då. Och i Asien är man betydligt mera ogenerad, som jag visat när jag t.ex. skrivit om mahjong.

Men att produkter avsedda för en livsstil här i Västvärlden och som inte har med gambling att göra visas upp ihop med hasard- och pengaspel, tillhör alltså undantagen. Här är dock ett av dem och som jag fotograferade av när jag häromåret var på flygplatsen i Istanbul, nämligen klädbolaget Emiliano Zapata som ogenerat låter ett pokerparti (samt vad som otvivelaktigt är alkohol i glasen!) figurera högst prominent:

Förr i världen kunde däremot hasardspel i stället förekomma i form av påtagligt varnande exempel i reklamen, som i denna amerikanska annons för snökedjor från 1917 där att inte låta sätta på företagets snökedjor i halt väglag likställs med att köra omkring med livet som insats:

För en tid sedan sprang jag dock på nätet på denna annons (från 1950-talet? 1960-talet?) för det kubanska ölet Hatuey, och där man vill associera det med ett till synes oskyldigt parti med pokertärningar vänner emellan:

På rak arm kan jag inte påminna mig någon svenskgjord annons, i modern tid, för att en helt orelaterad produkt eller tjänst figurerat på bild ihop med ett hasardspel; och kanhända blir annonsörerna än försiktigare i framtiden, eftersom Tidningsutgivarna nu aviserat uppstramade riktlinjer för specifikt spelreklam:

https://bloggar.aftonbladet.se/superbloggen/2015/10/nya-riktlinjer-for-svensk-spelreklam/

Oskyldigare spel däremot förekommer, som ett parti Risk i en reklamfilm för SJ:

Men har någon av alla er läsare ett motexempel och med hasardspel i fokus, tar jag med förtjusning emot tipset och gärna inklusive bild!

Trött på att få dina A-A utdragna av en motståndare med J-5 som synar din all-in före floppen? Lust att förolämpa honom och hans spelstil på ett diskret sätt efteråt? Får jag då föreslå att du stillsamt visslar eller nynnar någon av följande melodier vid bordet:

Tomtarnas vaktparad, av Kurt Noack:

https://www.youtube.com/watch?v=l5diq1itbJA

Fiskarna i havet, av Idde Schultz:

https://www.youtube.com/watch?v=0ndBdvEHj-c

Donkey Serenade, av Rudolf Friml

https://www.youtube.com/watch?v=5eB479XAXUk

Ett litet humoristiskt tips, alltså… 😉

Instagram visar upp en solnedgång med ett glas bubbel i förgrunden. På Facebook ligger den perfekta frukosten, med färska jordgubbar, inklistrad för alla att se.

Sociala medier har blivit en del av våra liv. De visar också exakt så mycket. En del. Det vill säga skratten, festerna och den tillrättalagda maten. Vi väljer att visa topparna. Vem vill showa med en frusen pirog som äts med händerna i ensamheten framför Netflix, eller den rena ångesten av att gå till jobbet en måndagsmorgon. Istället: nystädade lägenheter och rosor. Spända muskler på gymmet. Och brunbrända ben i solstolen.

Social medier är som spel. Som poker.

När jag började spela hörde jag om alla som vann, aldrig någon som förlorade. Så jag trodde nästan det var standard att vinna. Det var så lätt att vinna att de som förlorade måste ha varit snudd på korkade. Så om man förlorade höll man givetvis käften. Vem vill framstå som efterbliven?

Det har alltid varit svårt att vinna pengar på spel. Idag är det till och med få, om ens någon, som hävdar att det är lätt att vinna på poker. Ändå lever den där gamla känslan kvar att det är pinsamt att förlora. Att det kanske måste vara något fel på dem som gör det? Att de inte är tillräckligt smarta.

– Nja, men jag går väl ungefär jämt upp.

Klassiskt svar från någon som torskar rätt ut.

– Jo, men jag plussar en del.

Klassiskt svar från någon som kanske lyckas gå jämt upp.

En del tror till och med att de vinner, för de för inte statistik på sina spel. De minns att de har rakat in några riktigt fina vinster, men alla små förluster under året har ätit upp allt plus. Och lite till.

I Aftonbladets pokerartiklar står det fortfarande bara om spelare som tar hem stora prischeckar. (Eller Blom som torskar en miljon dollar på en dag så att det blir omöjligt att ta in.) Rent allmänt i media pratas det mest om folk som vinner.  Så det är väl inte så konstigt att det känns som att förlorarna kanske inte är så många som de är?

En sanning som aldrig kommer fram är att pokerproffs i stort sett aldrig har så mycket pengar som man tror. Även de bästa i Sverige tar lån för att köpa lägenhet, till exempel.

Ingen vill ses som en förlorare när det kommer till spel. Ändå är de allra flesta just det.

Men spelvärlden är som sociala medier. Vi väljer att visa topparna. Inte dalarna. Vi väljer att visa en tiondel av vårt liv. Det som glittrar. Och vi väljer att prata om vårt tionde spel. Det som vann.

Samtidigt vårdas allt fler unga för psykisk ohälsa som depression och ångest. Och vi är inte i närheten av att lösa de utbredda sociala problemen med spelberoende. Kan det finnas något samband?