Följande hand utspelar sig på Unibet Open som jag spelade i ComeOn!:s färger för drygt tre veckor sedan. Vi är 50 spelare kvar och 36 får pengar. Det är dag 2 och större delen av dagen har jag legat i toppfältet. Nu har min stapel krymp från 185,000 (när average var 70,000) till 135-140,000 när blindarna dessutom ökat till 1,600-3,200, 300 i ante.

En ny spelare med en 200,000-stack har just slagit sig ner bredvid mig. Han visar sig fort vara av överaggressiv karaktär. När det är ohöjt preflop höjer han. Om någon höjer trebetar han. Om någon trebetar honom svarar han ständigt med fyrbets. Han har till och med gått så långt att han fembetshöjer. Turboaggro får definiera honom.

Eftersom han är med i säkert 50-65% av händerna innebär det att hans range är väldigt bred (om han inte har en sanslös kortstreak).

Med KQ i hjärter i sen position höjer ingen mindre än legendaren Björin till 7,000 från mittposition. Jag synar och givetvis ska trollkarlen till vänster trebeta. Han höjer till 18,000. Björin viker och jag väljer att syna. Att trebeta känns kallt. Han har position och skulle mycket väl kunna fembeta tillbaka. Då har jag verkligen trasslat in mig själv. Istället tycker jag att synen med dessa relativt djupa stackar är gjuten. Jag har alla möjligheter att träffa ett bra färg- eller stegdrag alternativt träffa en kung eller en dam och spela handen vidare därifrån. Med tanke på hans range och hans bluffbenägenheter bör jag kunna få okej betalt om jag träffar bra.

Floppen kommer 7-8-Q regnbåge. Jag checkar och han leder ut för 18,000. Jag synar bara och turn kommer 5. Vad ska jag göra och varför?

Som vanligt följer du mig slaviskt och dagligen i min blogg.

/DÖDARN

Har du frågor, kommentarer eller funderingar kan du maila mig på dodarn@comeon.com

För första gången någonsin kommer det att ordnas en stor pokerturnering i Kina utanför Macau – med myndigheternas såväl goda minne som samarbete, samt en stor och viktig västerländsk aktör inblandad. Och lägg märke till att detta sker i ett land där i princip få saker av vikt händer utan regeringens/kommunistpartiets godkännande, officiellt eller i tysthet.

Det är World Poker Tour som i samarbete med inhemska onlinespeljätten Beijing Ourgame Ltd arrangerar ”WPT National China Tournament”, den 14-17 december på den storslagna turistanläggningen MGM Grand Sanya Resort [bilden] på Hainan, en bit västsydväst om Hongkong.

Hainan, en ö av ungefär Belgiens storlek, är för stunden Kinas hetaste investeringsställe för spekulanter i fastighets-, turist- och nöjesbranschen: landets motsvarighet till Miami Beach, Disneyland och spanska solkustens glansdagar sammanslagna och i kubik. Men inte till Las Vegas: som en kinesisk affärsbekant formulerade det när vi sågs under iGaming Asia-mässan i Macau, så ”känner sig kinesiska staten just nu obekväm” med tanken på kasinon utanför Macau. Överhuvudtaget utgörs gamblingfrågan i det övriga Kina av mycket grumliga samt bråddjupa vatten, vilket är förklaringen till att statens inofficiella representanter inkognito beblandar sig med de övriga mässbesökarna i Macau för att hålla ett vakande öga på saker och ting, vilket i sin tur leder till att åtskilliga andra deltagare registrerar sig under falska namn och att ett antal viktiga affärsmöten äger rum i hemlighet i olika hotellsviter i sällskap med livvakter. Till bilden hör också att dagen innan jag anlände till Macau nu senast, i mars i våras, hade polisen gjort en räd mot den (väl)organiserade prostitutionen på kasinona i staden samtidigt som man på fastlandet nyligen i den kinesiska motsvarigheten till det statliga lotto delat ut den största jackpotten i det spelets historia, på motsvarande 350 miljoner svenska kronor. Lägg till det den dubiösa statusen för tusentals mahjongklubbar runtom i Kina, och att vissa affärsmän (som, viskas det, påfallande ofta har kopplingar till de s.k. triaderna som är den kinesiska motsvarigheten till maffian) förhandlar med regeringen om att få ordna hästkapplöpningar samt tillhörande vadhållning på just Hainan. För oss utomstående är helt enkelt den kinesiska spelfrågan svåröverskådlig och fylld av politisk och sociologisk dynamit.

Desto mer revolutionerande är det därför att denna WPT-turnering i Texas hold’em no-limit kommer till stånd nu i Kina i december, rätt i rampljuset. WPT:s talesman Jon Katkin förväntar sig ett fyllt startfält, 500 deltagare; och den kinesiska samarbetspartnern, Beijing Ourgame Ltd som är landets största ”online play money card and board game platform” med enorma 300 miljoner registrerade användare – över trettio gånger Sveriges hela befolkning – bedömer att bortåt 60 000 människor kommer att ställa upp i de satelliter som erbjuds till de 500 platserna i turneringen. Man välkomnar även om jag nu förstått det rätt utländska spelare som reser dit och själva köper in sig, i mån av plats. Och, understryker ledningen för WPT och Beijing Ourgame Ltd, ”förhoppningsvis är detta det första av många liknande kommande arrangemang”. Översättning: den kinesiska regeringen kommer att följa denna premiärturnering med falkögon och utvärdera den efteråt ur många olika aspekter, inte minst den politiska.

Siffrorna 60 000 satellitdeltagare är självfallet en gigantisk siffra, mätt med såväl europeiska som amerikanska mått; bara WSOP kan i förlängningen uppvisa siffror i den storleksordningen när man lägger ihop alla de olika årliga kvalen på olika nätsajter. Och skulle Kina med sin mer än miljardstora och spelentusiastiska befolkning på sikt öppna upp på allvar för både onlinepoker och livepoker, kommer det att utgöra ett av de största och viktigaste sprången någonsin i spelets utveckling. Det är med andra ord fullt möjligt att det nu på Hainan i december skrivs pokerhistoria. Vi följer det med spänning!

Här är ännu ett spel som du kan spela med pokermarker, ihop med en kollega medan ni till exempel väntar på att turneringen ska komma igång. Och en lite blygsam euro eller så som insats ska väl förhöja spänningen? Det är uppfunnet av dansken Piet Hein, som bland mycket annat är känd som uppfinnaren av ”superellipsen”.

Lägg upp 16 pokermarker som bilden visar, i ett mönster om 4×4:

Kom överens om vem som börjar. Varje gång det är din tur får du ta bort en eller flera av markerna. Tar du bara bort en, får du välja vilken som helst; men tar du bort flera, måste de (a) ligga i rad (lodrätt eller vågrätt) och (b) utan ”hål” emellan sig – de måste alltså verkligen ligga på rad intill varandra.

Här är ett spelexempel. A inleder med att ta bort två marker, så här:

… varpå B svarar med att välja att bara plocka bort en enda mark, så här:

På det replikerar A med att ta bort hela tre marker i rad, så här:

Och så fortsätter ni att turas om! Vem vinner då? Självklart den som kan ta bort den allra sista marken från ”spelplanen”.

I avsaknad av pokermarker går det förstås bra med vilka ”pjäser” som helst, till exempel mynt på bardisken eller snäckskal på stranden. Eller varför inte sexton chokladbitar ur asken… och där man självklart äter upp de bitar man tar bort? Mycket spelnöje!

Den 16-18 november, på Reval Park Hotel & Casino i Tallinn borta i Estland, är det dags för den årliga Pokerfinnkampen!

Denna omskrivna holmgång har arrangerats årligen sedan 2006: under 2007–2009 med flera deltävlingar och en ”slutfinal” årligen, och 2006, 2010 samt 2011 – liksom nu i november – som en enda avgörande drabbning. Den som vill läsa mera om eventet hittar information på

http://www.pokerfinnkampen.com/

Dessvärre för svensk del har Team Finland segrat i SAMTLIGA finaler hittills. (Kortfattat kan sägas att varje spelare får poäng efter dels sin slutplacering, dels hur många motspelare man lyckas slå ut = terminatorpoäng. Slår man som svensk ut en finländare får man pluspoäng, medan utslagning av en svensk ger minuspoäng! Varje lands slutpoäng är förstås summan av de egna spelarnas poäng.) Bara i en enda deltävling, den i september 2008, har de blågula pokerkrigarna lyckats tvåla till de finska lejonen.

Ser man på finalsegrar, när någon till slut triumferande lyft bucklan efter heads-upen, har finska spelare även där tagit hem samtliga de sex årens finaler hittills. Bara i tre deltävlingar har det blivit en svensk seger: genom Christer Hemphälä (maj 2007), Mikael Bredenberg (september 2007) och Magdalena in de Betou (september 2008).

Dock handlar Pokerfinnkampen även om den s.k. Terminatortiteln, där segraren är den som fått ihop flest terminatorpoäng enligt ovan, och den s.k. individuella titeln som utgör en poängsammanställning av den egna slutgiltiga placeringen och terminatorpoängen. Och Sverige leder faktiskt Terminatorligan vad gäller finalerna, med 3,5 segrar mot finländarnas 2,5 tack vare Gusten Sjöberg (delad Terminatortitel 2008), Samir Shakhtoor (2009), Peter Pihlström (2010) och Stefan Ericsson (2011).

Med den individuella titeln är det däremot sämre ställt: en (1) enda svensk seger, förra året genom Stefan Ericsson – se bilden nedan, där Stefan och jag varvar upp inför finalbordet 2011 som de enda två svenskarna mot sju finländare!

Nå – självklart ska väl ett man- samt kvinnostarkt Team Sweden åka över och ge finländarna på nöten?? Pricka in ovanstående datum i almanackan, gör det NU, och vässa dina pokerkunskaper fram till dess!

Lita på att jag är där, jag gick ju längst av svenskduon på finalbordet och har en tredjeplats att försvara…

För en tid sedan bjöd jag i Superbloggen på ett svep med motiv jag fotograferat av här och var, och som relaterar till gambling, poker och kortspel – eller åtminstone med lite fantasi kan se ut som om de gör det. Varsågod, jag bjuder på ytterligare ett sådant svep!

Här, hittat på McCarran-flygplatsen i Las Vegas (var annars?), är ett unikt sätt att få rabatt på: bara kasta med tärningarna, så får du lika många procent! Ett litet tips till Guldfyndkedjan alltså, förvara några tärningar i ett fack i kassaapparaten… fast då slår väl Lotteriinspektionen till som vanligt…

Och den här adressen, på Fotö i Göteborgs skärgård, är det väl ändå inte många onlinegrinders som vill bosätta sig på? 🙂

För att inte tala om att i hamnen på Öckerö har någon (en pokerspelare?) hittat på ett kul namn på sin båt…

Här är några ungar som lekte på gatan i Vientiane i Laos en kväll, och använde spelkort för att markera vilket utrymme som var ”innanför” respektive ”utanför”, tydligen en viktig del i leken:

Den som vill ha en lyxig pokerrelaterad klocka kan köpa en Perrelet, enligt den här reklamaffischen i ett skyltfönster i Lugano i Schweiz. Jo, sektionerna på urtavlan rör sig som bladen i en turbin om än i slow motion, och visar ibland spelkorten undertill!

En fiskaffär i Agrigento på Siciliens sydkust har ett namn som onekligen för tankarna till en del italienska och spanska motståndare man mött vid pokerborden…

Den här förskolan på Västmannagatan i Stockholm har ett oemotståndligt namn… undras om kidsen via den ”kvalificerar” sig för större och viktigare ting i livet?

Ännu en restaurang med namnet Full House (se förra svepet) gick jag förbi i Dublin:

Dessa kortspelsrelaterade smycken hittade jag i skyltfönstret till en butik i Paris:

Ett av de många taxiföretagen i Las Vegas har delar av sitt telefonnummer angivet på bilarna med hjälp av tärningar:

Och till och med min lokala speceributik drabbades häromåret av spelfebern och lanserade sin egen ”pokerbricka” med diverse tilltugg för kvällens begivenheter! Som synes ingick två kortlekar i paketet, men ”chipsen” fick man hålla med själv… den poängen hade de faktiskt missat:

Och får jag uppskattande kommentarer kanske det kan bli flera liknande bildsvep, vem vet… 😉

Seriöst. Vad händer? Läs artikeln här på AB. Kolla sedan in handen 30 minuter in i klippet. 

På ett sätt gillar jag domslutet. Och på ett annat blir jag hårt tiltad.

Efter fem dagars spel i en så viktig turnering tycker jag att det känns ok att Koroknai inte ska behöva åka ut på ett sånt sätt: ett uppenbart misstag. Som han i för sig endast kan lasta sig själv för. Men man kan ju försöka sätta sig in i hans situation. Svetten, den överväldiga ångesten. Domslutet känns helt enkelt mänskligt.

Å andra sidan. Hade jag suttit i Baumanns kläder, vilket i för sig sett väldigt konstigt ut, så hade jag nog blivit tokig. Kännt mig rånad.

Går man all in och muckar sin hand borde väl handen vara död när det finns fler aktörer i potten? Koroknai trodde nog själv att det var kört. Han gör ett oförlåtligt misstag som inte har koll på hur många spelare som är med i handen. Det är synd att man inte får se hur snabbt Baumann säger ”call”. Gjorde hon det i nästan samma ögonblick som Koroknai kastade in korten, eller långt efter att korten redan låg i mucken? Eller ska det inte behöva spela någon roll? Det är ju uppenbart att hon skulle synat med tanke på den hand och stackstorlek hon satt på.

Om man lämnar alla känslor där hän, glömmer vilken turnering det är och hur  mycket pengar som står på spel – vad är då rätt domslut?

Hur hade ni dömt?

Själv är jag bara glad att jag dömde min sista fotbollsmatch som 16-åring. Och att jag inte planerar att ta upp någon ny domarkarriär inom någon sport whatsoever. Någonsin.

För ibland blir det bara fel hur man än gör. För visst känns det konstigt att Koroknai två dagar senare slog ut Baumann på den blytunga finalbordsbubblan?

Fast jag är förstås född blödig…

Som många av er skrivit i kommentarsfältet så är det en hand som är svår att slinka såvida man inte har en mycket stark read eller magkänsla.

Någon read på gubben hade jag inte men magkänslan anade oråd. Å andra sidan kändes hans range bred nog för att han skulle tro att en QQ var stark nog för en höjning, så vik kändes inte särskilt akuellt, åtminstone inte på flopp eller turn.

Hans minihöjning till £100 synar jag både för att få se en turn, få se vad han skulle hitta på härnäst och för att pottoddsen helt enkelt var för bra för ett vik. Min hand är en stark en och ett färgdrag finns definitivt med i hans range, även om jag tror att gemene spelare hade höjt mer med ett färgdrag. Minihöjningen skriker: ”Syna mig!”. Men kanske är det det han vill få mig att tro, ett steg i ett levlingstänk där han vet att jag är en tänkande spelare som mycket väl kan vika mot en starkt spelad hand som i själva verket är luftsås.

Turn kommer ruter tre. Jag har nu fyra till färg samt fyra kåkouts för totalt 13 outs. Frågan är bara hur många av dessa som är vinstouts. Min check bemöts av en stunds funderande. Sedan slänger han ut £130. Någon knekt har jag svårt att se honom med för ingen tänkande spelare skulle syna en så stor kontrahöjning pre med AJ, KJ eller QJ, suited eller inte. Det vore bara idiotspel. Den enda knekt jag möjligen kan se honom ha synat med är JT suited, men i sådant fall har det varit en tiltblandad syn.

Han satsar alltså £130 i en £295-pott. Vad ska det betyda, inte ens halvpott? Men, oddsen ger mig fortfarande ett synläge och kanske räcker ett ruter för vinst. Jag synar och river kommer spader sju för brädan 3-4-7-J-J, tre ruter.

Det ligger £555 i potten och jag checkat åter till honom på river. Han tänker länge, säkert i två tre minuter. Slutligen skeppar han ut £232. Jag överväger verkligen, verkligen vik, men tycker å andra sidan att jag ges odds bra nog för en gråtsyn. Jag tänker i säkert fem tio minuter och känner mig lite skamsen över att slösa med bordets tid. Slutligen synar jag och slutligen gråter jag när han vänder upp 44 för floppad kåk.

Så här i efterhand kändes det väldigt uppenbart. Frågan är vad hans valda linje samtliga gator igenom faktiskt betyder hos en genomsnittlig okej spelare. Är det någonsin en bluff när de beräknande, insugande pottoddsinbjudande turn- och riversatsningarna faller? Vad tycker du? Kan det till och med vara läge att ana skarpt oråd när turnsatsningen om £130 i £295-potten faller på bordet, eller skulle det likväl ha kunnat vara en isande kylig bluff? Ha i åtanke att det är £1-2 och att spelen överlag är synglada.

Potten blev £1,019. Blärk.

Som vanligt följer du mig slaviskt och dagligen i min blogg.

/DÖDARN

Har du frågor, kommentarer eller funderingar kan du maila mig på dodarn@comeon.com

Minns ni handanalysen där jag först kallsynade en £13-höjning på £1-2 (med djupa stackar) för att sedan fembetsställa all-in pre med AQs? Det var i en hand mot en aggressiv och tillika aktiv spelare, en av de få bra, som också hade gått vidare till dag 5 i årets WSOP Main Event.

Lite senare under samma cash game-sittning utspelade sig följande hand:

Jag hade trebetat honom ett antal gånger, samtliga gånger med starka händer, och han hade vikt varje gång. Han började nog tröttna på mig nu, åtminstone fick jag den vibben.

Han höjde åter till £13. Våra stackar var nu ännu djupare; £500 var. Med KK i stora blinden valde jag att slå om till £46. Han tvekade en stund men synade. Floppen kom 4-J-J, två ruter (jag hade själv ruter kung).

Jag ledde ut för £50 varpå han valde att minihöja mig till £100. Vad har han, vad ska jag göra och hur ska jag eventuellt spela vidare på turn och river?

Som vanligt följer du mig dagligen i min blogg.

/DÖDARN

Har du frågor, kommentarer eller funderingar kan du maila mig på dodarn@comeon.com

Nästa Unibet Open blir soliga St Maarten i Västindien 3-7 december, som dessutom markerar 5-årsjubiléet av denna turneringsserie. Nu ska jag ge dig en extra chans att vara med och spela poker i paradiset – och det för bara en tia!

Under dagen ordnar jag så att det läggs upp en turnering i pokerklienten med start i morgon (torsdag 20 sept) kl. 20.00: namnet på denna blir Unibet Open Karibien Glimne Bounty!

Klarar du av att slå ut mig där, vinner du en satellitbiljett värd 275 euro till någon av söndagsfinalerna då ett antal platser till St Maarten står på spel. Även vinnaren av Unibet Open Karibien Glimne Bounty får en likadan satellitbiljett – och det blir en blandning av cash och andra satellitbiljetter hela vägen ned till och med 36:e plats! Satellitbiljetterna är giltiga i trettio dagar. Obs, turneringen är bara öppen för svenska spelare.

Och inköpet till Unibet Open Karibien Glimne Bounty? Futtiga 1 euro och 10 cent. Regga dig där och försök busta mig (mitt nick är ”Dan_Glimne”) i morgon, så är du på god väg till Västindien. Du hittar den under ”Turneringar” och ”Special”!

All right, här kommer fortsättningen på given nedan! För att rekapitulera:

Du hittar 10-10 i stora mörken. Alla lägger sig fram till McDonald, som från cutoff höjer till 400. Knappen och lilla mörken lägger sig, och du slår om till 1150. Han tar syn, och floppen är 8-Q-2 med en hjärter och två ruter (inklusive damen). Du talar först och betar ut 1550, i en kontinuitetsbet eftersom du redan demonstrerat styrka före floppen; McDonald funderar några sekunder och synar sedan. Turn är spader A; du betar 3100, och han funderar ännu en gång och synar sedan. Riverkortet är hjärter knekt, och det är din tur att tala igen.

Ni som kommenterat har rätt i att McDonald är mycket svårläst, genom sin på gott och ont svajiga spelstil. Och att checka rivern, eventuellt med tanken att checkhöja om nu McDonald får för sig att beta ut, är ni också inne på som huvudalternativ.

Hur tänkte jag? Min primära fundering efter floppen är att han antingen har damen med halvmedioker kicker (Q-J? Q-10? Q-9? Q-7?) eller någon form av par som inte når upp till full stridsnivå (J-J? 10-10 som jag? 9-9? 7-7? 6-6? Till och med 5-5?) eller möjligen K-J eller J-10 (i synnerhet i ruter) och således ett rimligt skäl till att spela vidare men inte tillräckligt för att slå tillbaka mot mig som han högst sannolikt uppfattar som en solid spelare. Med 8-8 hade han däremot garanterat tryckt, sådan är hans spelstil, och Q-Q eller högre sätter jag honom definitivt inte på efter bara synen på min kontrahöjning före floppen.

Esset på turn samt hans syn krånglar till det. Har han i stället A med halvmedioker kicker, typ A-J eller A-10 eller A-9, och repar plötsligt mod men är fortsatt rädd för t.ex. möjliga A-K (inte minst i ruter) hos mig? K-J framstår fortsatt också som ett alternativ för honom. A-K eller A-Q kan han däremot inte ha, då hade höjningen kommit mot mig. McDonald har tidigare under mer än två timmars spel visat en mycket bred range samt prov på en förmåga att gång efter annan segt hänga fast vid en gamblinghand… men efter att jag nu har skjutit både före floppen, efter floppen och efter turn väljer jag faktiskt att checka efter riverkortet. Ruterdraget är visserligen borta, men det finns en lite väl lång rad händer han kan ha som jag nu ligger under mot.

Där har jag samma åsikt som majoriteten av er (samt av personer jag diskuterade handen med under Unibet Open i London, däribland vännen Robert Lux). Check, eftersom jag vill utöva pottkontroll, och avvakta hans reaktion. Betar han nu, resonerar jag, vill jag först se storleken på beten; och dessutom studerar jag McDonald som en hök, för att försöka se på hans kroppsspråk om jag urskiljer någon form av svaghet/chansbetande/rimlig styrka. Om han nu betar, vilket jag är nästan övertygad om att han kommer att göra, är jag till omkring två tredjedelar inne på att ge upp eftersom jag sannolikt är slagen – men den resterande tredjedelen reserverar jag för att trycka all-in mot honom, om jag tycker mig läsa att situationen är den rätta; han måste ju trots allt efter den action som varit hittills sätta mig på en ingalunda ofarlig hand. Att bara syna en riverbet från honom har jag däremot ingen tanke på.

Så check efter rivern, och huruvida jag ska lägga mig eller trycka när han betar avvaktar jag med, och med slagsida åt att lägga mig – där var mitt beslut i den aktuella situationen.

Så vad hände efter min check? McDonald förvånar mig med att också checka bakom, och visar upp en ännu svagare hand än jag trodde: J-9 i klöver, som dock tar hem potten. Det enda han haft är alltså hålstegedraget 8-9-x-J-Q efter floppen. Jag måste säga att det överraskade mig att han ändå synade mina betar på flopp och turn – och retsamt nog belönades på rivern med en av de futtiga fem outs (två tior, tre knektar) han hade för att kunna slå mig. (Hade en tia kommit på rivern hade han fått hela min stapel…) Med facit i hand hade förmodligen, men inte helt säkert, en rejäl bet även efter rivern på låt oss säga 5-8K fått honom att ge upp handen; som det nu var tappade jag surt nog runt 6K mot honom, av mina 23-24K. But that’s poker, och efterklokhet är som bekant en exakt vetenskap.

McDonalds svajiga spelstil resulterade i att han som mest var uppe i över 65K, men en bit inne på den sjätte nivån hade rasat ned igen till aningen under 10K – och när han så småningom ställde (med J-10) hade jag hittat K-K och insta-synade förstås och bustade honom. Liten hämnd är också hämnd…

I övrigt har jag spenderat tisdagseftermiddagen i London i trevligt sällskap och bland annat promenerat förbi det nyöppnade Hippodrome vid Leicester Square som numera är Europas största kasino och lär ha ett bra pokerrum:

… samt förbi Fox Poker Club på Shaftesbury Avenue:

Dessa som pokerresetips, alltså! Dessutom var vi förbi Saatchi Gallery för att besöka den utställning av schackspel designade av konstnärer som jag tidigare tipsat om nedan, men oturligt nog var det just den eftermiddagen och kvällen reserverat för en privat tillställning och inte öppet för allmänheten:

Hmm, jag kanske hinner i morgon innan mitt plan går?