Mina favoritstopp på touren
avDet är ingen hemlighet att jag gillar Svenska Pokerförbundets live-SM. Anledningen har jag skrivit om många gånger: Det handlar om människorna i första hand. På samma sätt gillar jag att jobba på statens SM på Casino Cosmopol i Stockholm, vilket känns på något sett som en årlig branschfest. Även där är det alltså människorna (både spelare och personal) som gör det. Sen finns det livestopp man gillar på grund av arbetsförutsättningar, kasino och miljö. Jag har hittills gjort en bit över 40 liverapporteringar under sex år, och här kommer en lista över mina favoritstopp på livetouren genom åren:
- EPT London innan man lämnade Hilton Metropole.
Innan europatouren lämnade London laborerade man de sista säsongerna med några olika alternativ, vilket gav både bättre spelarhotell och flådigare spelutrymmen, men mitt hjärta stannade på Hilton. Jag är inte på något sätt nåt fan av London som jag tycker mest är för stort, för blött och för intetsägande. Hilton får nog dessutom sägas vara ett av de skabbigare hotellen i tourens historia, men det faktum att ALLT hände innanför väggarna där avjorde det. Man spelade, åt och bodde på samma hotell. Man behövde bara kliva ut från hotellrummet och ta hissen till turneringslokalen. I matpausen gick man i korridorerna till någon av restaurangerna. På kvällen samlades massor av spelare i hotellbaren, och där satt svenskgänget, finskgänget, dealers, media. I baren kunde man se någon avdankad liveprofil stå och snacka med det senaste internetfenomenet. Umgänget har aldrig varit så överskridande på touren som då. Köpenhamn hade ungefär samma atmosfär fast det mesta var sämre… - WSOP i Las Vegas
Vegas är Vegas. Nästan alla stora världsnamn är där, och Rio Hotel & Casino är lika mycket en branschmässa som ett turneringsstopp under main event. Restaurang-, spel- och nöjeslivet är totalt i staden för den som tröttnat på Rio. För railaren är det himmelriket. Poker överallt; vidsträckta fält av bord. Här trängs glada svenska kvalare, internethajjar och sportstjärnor med Doyle Brunson i permobil i korridorerna i pauserna. Utom Phil Ivey som utnyttjar bakvägen när han går hem. - EPT Barcelona
Barcelona är till skillnad från London utspritt. De flesta spelare bor utspridda på en handfull olika hotell, och tillsammans med att både turnerings- och restaurangutbudet är så stort kan man vara på plats en vecka och missa massor av svenskar, trots att de faktiskt är där och spelar. Taxilinjen utanför är nog ett av Europas mest rån- och ficktjuvsutsatta ställen, och på nattetid hänger man inte mer än nödvändigt utanför kasinot. Men uppsidan uppväger allt detta med råge. Det är hundra meter till Medelhavet, och en linje av några av Europas i särklass bästa matställen och nattklubbar. Restaurangen CDLC har blivit ett begrepp för svenska tourare, och Opium är fortfarande hett. Dessutom är det tjockt med svenskar i turneringslokalerna, vilket alltid är ett plus i mina ögon. - PCA på Bahamas
En riktigt pissig resa och lång dit, och har du inte en tjock plånbok och kan flyga direkt från London tvingas du passera den amerikanska gränskontrollen vilka ger antitesen till vänligt bemötande ett ansikte. Stora avstånd mellan turneringslokal och mediarum, få svenskar på plats och över lag löjligt dyrt. Men resten är faktiskt en upplevelse för livet. Hotellet Atlantis är även om man bor i de mest slitna delarna av komplexet underbart, där man inte behöver mycket tur för att få en fantasisk utsikt. Miljön på Paradise Island tröttnar man aldrig på, badområdet är garanterat ett av världens bästa och matutbudet är…totalt. Dessutom GÅR det faktiskt att äta utan det blir så dyrt att man behöver pantsätta familjen efteråt. På världskända japanska restaurangen Nobu kan du få en fantastisk sushimiddag för under 400 kronor, och vill du hålla det billigare än så finns några hamburgerställen och pizzerior med bra klass och priser på svenska nivåer.