Nu är det officiellt från kinesiska myndigheters sida – pokerturneringen APPT Nanjing Millions är föremål för en större brottsutredning gällande ”illegalt hasardspel”, vilket med högsta sannolikhet kommer att sluta med fängelsedomar och andra straff för ett antal inblandade.

Enligt vad som sagts i kinesiska media var det ”bekymrade lokalbor” som tipsade polisen om eventet på Jiangsu Wutaishan Sports Centre (bilden ovan), vilket sedan skulle ha föranlett razzian. Det låter osannolikt som utlösande faktor, eftersom nyhetskanalen CCTV 13 dagarna före Nanjing Millions hade haft ett längre inslag där APPT-turneringarna under 2015 förevisades… och nyhetsuppläserskan kritiskt ställde frågan om varför Nanjing Millions var den enda som arrangerades på ett sportcentrum, och inte inne på ett kasino:

I samma nyhetsinslag antyddes dessutom att varje spelrelaterad ”händelse” från vilken profiten är större än 5000 yuan är att anse som illegal hasard, och man visade också citat ur existerande lagverk:

Det är i så fall ett mått som har uppfyllts med råge. Med över 2300 startande i huvudeventet som vardera betalat 3000 yuan, och givet arrangören PokerStars’ normala vinstmarginal som enligt källor är 13%, uppgår bruttoförtjänsten till runt 900.000 yuan – motsvarande långt över en miljon svenska kronor.

PokerStars har svarat med att officiellt distansera sig från eventet, och i ett uttalande för WGM säger man så här vilket jag låter vara oöversatt:

After three very successful days of tournament poker, the organizers of the Nanjing Millions decided to postpone the event in order to address questions from local authorities. The tournament was sanctioned by the local government through the Jiangsu Provincial Chess Sports Association and held at the Jiangsu Wutaishan Sports Centre, an official Olympic venue. The event itself was organized and operated by a local poker operator, Star Poker Club, and sponsored by APPT China. We are in contact with Star Poker Club and are seeking additional details. The organizers have issued a statement apologizing for the inconvenience and plan to resume the tournament in the near future.

Huruvida PokerStars klarar sig undan med detta återstår att se men är inte troligt: varumärket APPT ägs av dem, de har skickat ut mängder av pressmaterial och releaser rörande just Nanjing Millions, och PokerStars-logotypen fanns med på samtliga bord i turneringen – som här, där den mycket kände kinesiske musikern Wang Feng (förlovad med skådespelerskan Zhang Ziyi, känd från bland annat filmen Crouching Tiger, Hidden Dragon) deltog i en välgörenhetsturnering dagen före huvudeventet:

Flera andra nationella celebriteter fanns också på plats i Nanjing, som Qiu Jian som tog olympiskt guld i skytte 2008, och Chen Qi som tog olympiskt guld i bordtennis 2004.

Påståendet från PokerStars att Jiangsuprovinsens schacksportförbund officiellt hade sanktionerat pokerturneringen Nanjing Millions, har redan gjorts värdelöst av ett uttalande från högsta möjliga officiella nivå i sammanhanget: Guo Yujun, generaldirektör för Schacksportcentrum som sorterar direkt under Statens Allmänna Sportadministration. Yujun har nu sagt att Schacksportcentrum ”aldrig har arrangerat eller godkänt några Texas hold’em-event i någon form, live eller online; aldrig har erkänt sådana i sitt nationella sportprogram; och att” – vilket är allvarligast – ”Ministeriet för Allmänhetens Säkerhet redan har Texas hold’em på sin lista över brottsliga handlingar.”

Vad exakt säger då det kinesiska lagverket om hasardspel? Brottsbalken från 1997 specificerar tre olika brottsliga handlingar: att öppna en lokal för hasardspel; att samla en grupp om 20 eller fler människor i avsikt att ägna sig åt hasardsapel; och att ha hasardspel som yrke. Den förstnämnda handlingen kan medföra påföljder om allt från ”övervakning” och ända upp till tio års fängelse, medan de två andra kan ge upp till tre års fängelse.

PokerStars lägger tills vidare locket på vad gäller den personal som de haft på plats, med hänvisning till deras ”säkerhet”. Representanterna från den lokala Star Poker Club, som stått som officiell medorganisatör, befinner sig dock enligt nyhetsbyrån Xinhua News i ”officiellt polisförvar […] misstänkta för hasardspel och brottsliga handlingar.”

Man kan nog tveklöst förutsätta att det inte är några ”bekymrade lokalbor” som initierat den här händelsekedjan; snarare har kinesiska myndigheter och makthavare sett med misshag på pokerns explosionsartade framväxt i två större turneringar inne i Fastlandskina, och nu beslutat sig för att det får vara nog. Kinas nationella TV-bolag CCTV samt ett otal lokala lokala medier, såväl digitala som tryckta, har rapporterat ingående om razzian mot APPT Nanjing Millions; och därmed, eftersom säkert över en miljard kineser nåtts av nyheten, är nu den brottsmålsutredning som initierats ett rejält prestigeärende för polisen och åklagarmyndigheterna.

Det säger också en del om den officiella attityden att nyheten om den nu igångsatta brottsmålsutredningen inte bara har fått stort utrymme i statliga media, utan också rapporterats i ett tonläge som enligt källor får beskrivas som någonstans mellan strängt och hånfullt gentemot poker. PokerStars’ officiella uttalande om att pokerturneringen har ”skjutits upp” kommer att visa sig vara grusade förhoppningar, inget annat.

Poker, som hittills befunnit sig i en gråzon vad gäller de kinesiska hasardspelslagarna, kommer nu dessvärre och med högsta sannolikhet att officiellt bli förbjudet i Kina under överskådlig framtid, med Macau som enda undantag. Att man under 2014 lyckades hålla två storturneringar tack vare godkännande från och samarbete ihop med lokala myndigheter och organisationer, visar sig nu i backspegeln ha utgjort ett kortvarigt undantag. Makthavarna i Peking har brutalt satt ned foten, de statliga nyhetskanalerna har rapporterat vad de har blivit tillsagda – och kinesisk poker fick den 17 april sin egen svarta fredag, med förfärande följder.

Den som läst mitt reportage från Macau i senaste numret av Poker Magazine…

http://www.e-magin.se/v5/viewer/files/viewer_s.aspx?gKey=p897bkg6&gInitPage=1

(scrolla fram till sid 58-63)

… kunde konstatera att det i Fastlandskina, alltså borta från Macau och ön Hainan, under 2014 hållits några pokerturneringar som dragit stora deltagarsiffror.

Men just som man var på väg att dra slutsatsen att poker i Kina inte bara etablerats utan också var på stark frammarsch, kom alldeles nyss nyheten att storturneringen APPT Nanjing Millions – där man redan i tisdags inledde med några mindre event – i eftermiddags utsattes för en räd av kinesisk polis, som abrupt avbröt tillställningen och lät utrymma lokalen:

Dörrarna till Wutaishan Sports Center blockerades och ovanstående skylt sattes upp. Ungefärlig översättning: ”På grund av att APPT Nanjing Millions-turneringen misstänks för illegalt hasardspel, har polisen nu inlett en undersökning och eventet har upphört. All berörd personal måste snarast registrera sig [på angiven plats] och samarbeta med polisen om undersökningen.”

Alla deltagarna tvingades ut på gatan som visas av denna bild som lades upp på Weibo, den kinesiska motsvarigheten till Twitter:

Starten på huvudeventet var dock en stor succé, med över 2300 startande – den näst största deltagarsiffran någonsin utanför Nordamerika – som tvingade organisatörerna att lägga till en extra dag 1:

Turneringsledningen, från PokerStars samt City of Dreams i Macau, greps av kinesisk polis i samband med räden; men det är ovisst om de i skrivande stund sitter häktade eller inte.

Vad utfallet av detta sensationella tillslag blir är för tidigt att uttala sig om – men risken är stor att det nu under överskådlig tid dessvärre inte blir några fler pokerturneringar i Fastlandskina. Jag lovar att återkomma i ärendet!

Den som vill få en seriös, sifferbaserad, sanningsenlig beskrivning av spelmarknaden – till skillnad mot politiskt och myndighetsmässigt önsketänkande, alltså – rekommenderas den här rapporten från Lotteriinspektionen:

http://www.lotteriinspektionen.se/Global/Broschyrer/Spelmarknaden%202014webb.pdf

”Det är vår förhoppning att denna rapport ger en ökad förståelse av hur spelmarknaden ser ut i dagsläget och vad som kan komma att ske i framtiden inom området”, skriver LI:s seniorrådgiverska Maria Wennerberg Sedigh i förordet – och det sammanfattar mer än väl ambitionerna hos denna publikation. Avsätt en halvtimme, klicka på länken och läs!

I går gick Svenska Pokerförbundet ut med ett mejl till sina medlemmar. Detta mejl är av sådant intresse att jag återger det nedan; så varsågod, SvePofs ordförande Ulf Engström får bli gästskribent ännu en gång här i Superbloggen:

– – – – – – – – – – – –

Hejsan!

Hur kan vi vara till nytta för dig? Det är den viktigaste frågan jag kommer att arbeta med under det här året och jag hoppas att jag kan få din hjälp.

Jag heter Ulf Engström och jag är sedan några veckor ny ordförande i Svenska Pokerförbundet, där du är, eller i alla fall nyligen varit, medlem. Jag och de andra i styrelsen har redan satt igång arbetet, men vi saknar några ingredienser för att lyckas. Vi behöver medlemmar och vi behöver veta vad medlemmarna vill att vi ska göra. Vi hoppas att ni är redo att assistera oss i bägge delarna direkt. På http://svenskapokerforbundet.se/bli-medlem/ fyller du i och betalar ditt medlemskap och dina önskemål på vad vi kan göra skickar du till medlem@svenskapokerforbundet.se

Förutom att finnas till för er medlemmar består verksamhetsplaneringen så här långt att tillsammans med Poker Event arrangera SM online och live. Självklart kommer vi att som tidigare år arrangera en frirulle med tickets för våra medlemmar, dock har vi inte detaljerna riktigt klara ännu. Det vi vet i skrivande stund är att årets SM kommer spelas på Malta 4-9 november 2015. Preliminärt spelschema finns på www.pokersm.com. Ytterligare information kommer att läggas upp, både på den sidan och på vår egen hemsida.

Vi kommer även satsa på det politiska arbetet, vilket vi ser som ett huvudsyfte med förbundet. När Apple bestämt sig för att vägra svenska användare att ladda ner pokerklienter via AppStore måste vi alla tänka till. Detta kanske inte drabbar så många, så vi kanske rycker på axlarna. Men tänk om Microsoft plötsligt går ut och säger detsamma? Tänk om vi vaknar upp en dag och bara kan spela poker mot svenska spelare på Svenska Spel? Eller om reglerna blir ännu hårdare mot hobbyspel på föreningsdrivna klubbar och tillslagen duggar tätt? Svenska Pokerförbundet har en viktig roll här och jag är beredd att jobba hårt och smart med dessa frågor. Och ju fler medlemmar vi är, desto starkare blir vår röst. Så betala inte bara din avgift, se också till att värva en vän och berätta för oss vad du vill att vi ska göra.

Lycka till vid borden!
Ulf Engström Ordförande

P.S. Du gillar väl oss på Facebook

www.facebook.com/svepof

och följer oss på Twitter?

http://www.twitter.com/svepof

– – – – – – – – – – – –

Las Vegas – staden som aldrig sover.

Här kan man ha hur kul som helst utan att i princip behöva betala någonting.

Här kan man ha det väldigt tråkigt fastän man betalade hur mycket som helst.

Några av er kanske planerar er första Las Vegas resa men avskräcks över den höga sedelkursen.

$1 är idag uppe i hela 9,26 och förra året kostade samma dollar 6,92.

Dollarn har alltså blivit 34% dyrare – vilket givetvis kommer att märkas i plånboken.

Jag vill givetvis inte att ni hoppar över att åka till Las Vegas pga att dollarn har blivit så mycket dyrare, jag vill därför ge er några tips på hur man kan komma lite billigare undan.

Först och främst:

1. Växla inte in dollar innan du åker. Åtminstone minimalt. Ta ut pengar på plats och du får en mycket bättre kurs. Runt 4-5% billigare än den kurs du får hos Forex.

Sedelkursen är bedrövlig.

Jag brukar själv alltid köpa in mig i några WSOP turneringar via min svenska bank eftersom jag vill ha rejält med cash på plats.Jag får då den aktuella kursen som du kan se på TextTv sidan 230 och du sparar då ca 6-7%.

Jag köper tex in mig in i en $5000 turnering via banken och tjänar ca 2500SEK på det – än om jag hade köpt dollar i Sverige.

Väl i Las Vegas så hämtar jag ut turneringsbiljetten/biljetterna till den/de WSOP event jag har tänkt att köra och avbokar samtidigt min $5000 WSOP event på samma ställe och får dessa pengar cash i handen.Man kan föra över pengar direkt till hotellet, men det har jag aldrig gjort.

2. Hotell kan vara riktigt dyrt, men det kan vara riktigt billigt också. Hotellpriser är en färskvara och priserna kan variera från en dag till en annan.

Upp till 100% dyrare för samma hotell och period.Jag brukar boka mina flygresor och hotell väldigt tidigt, redan i januari.

Jag brukar boka via Hotels.com och se till att jag kan avboka hotellet kostnadsfritt närsomhelst. Sedan letar jag runt på många olika siter och sökmotorer och eftersom hotels.com har prisgaranti – så kan jag få ned priset om jag hittar ett billigare alternativ.

För Hotels.com är i grunden oftast dyrare än de hotell som jag hittar på andra siter. Dock så måste siten som du vill prismatcha mot ha samma avbokningsregler för att prisgarantin skall gälla.

Ofta hittar jag en site som är 25 – 50% billigare än Hotells.com, men där du har samma avbokningsregler.

Att tänka på när du är inne på Hotells.com är att man där visar totalpriset. Man har även med ”resort-fee” som du inte kommer undan. Den kan ligga på $20 – $30 dagen. Denna avgift betalar du dock först vid hotellet. Denna avgift brukar de andra hotellsiterna INTE skylta med.

Sedan får du nästan 10% om du bokar på Hotells.com – då du 10:e natt gratis.

(Nästan för att om dina 10 genomsnitt nätter kostar tex 1000kr plus skatt 120kr, så får du bara tillgodoräkna dig 1000kr och inte 1120kr som du faktiskt har betalat)

Men i resort-feen ingår Wi-Fi och gym. Just internet kan vara dyrt och kostar runt $15 – $20 om dagen ifall du köper hotellets WiFi.

Jag brukar ändå tidigare alltid köpa WiFi (innan införandet av resort-fee) så för mig spelar resort-feen därför ingen större roll.

Skall du vara där en längre period, mer än 2 veckor så kan det löna sig att köpa ett kontakort där du kan surfa gratis. Tänkte göra det i år för första gången.

Jag kommer i år att nästan vara 4 veckor i Las Vegas. Första veckan bor jag i Downtown (Gamla, hederlig och riktiga Vegas om många missar) Jag bor på Plaza – ett hotell jag aldrig har bott på. Jag brukar försöka testa olika hotell.

7 nätter för ca 2800,-

Det är en nyrenoverat hotell och som har en liten pool. Det är skönt att ligga i solen någon timma om dagen så att man inte ser helt blev och sjuk ut.

Annars kan jag rekommendera Golden Nuggett. Ett 5 stjärnigt hotell för 400 – 500kr natten för ett dubbelrum.

När det gäller hotell på Strippen så är Flamingo riktigt bra. Rummen är lite slitna och inte så märkvärdiga men det är en hög partyfaktor på hotellet, billigt, har en gigantisk pool, samt ligger perfekt på Strippen. Ja det absoluta bästa läget.

Ett hotell många brukar boka när man åker till Las Vegas för första gången – för att det är billigt och ett högklassiskt hotell (som jag aldrig har bott på) är Luxor.

Det ligger helt i söder på strippen – lite off – men som sagt är priset bra. En vecka här (1 juli – 7 juli) kostar under 4000kr för ett dubbelrum.

Jämfört med Flamingo som är ett slitnare hotell, men som kostar under samma period 1000kr dyrare.

Mitt emot Flamingo har du Bellagio. Känd från Ocean 11 filmerna. Perfekt läge och ett underbart hotell, men här kostar samma vecka 10000kr.

Ett riktigt fynd just denna vecka (1 juli – 7 Juli) är Westgate – som ligger vid Planet Hollywood. Ett fint hotell och mer centralt än Luxor. Har betalar du i dagsläget under 3000kr.

(Tänk då att det är 34% dyrare dollar än förra året, så det är ändå inga mördar priser)

KLICKA PÅ BILDEN SÅ BLIR DEN STÖRRE

Orkar man inte gå kan man åka Monorail. Rött är gratis, de gröna kostar ca $5 för ett åk, oavsett hur långt du åker.

Min personliga favorit och som jag har bott på de senaste 5 åren är Pallazzo. Hotellet ligger mer norr ut på strippen och här får man normalt betala 12500,- för en vecka. (1 juli – 7 juli)

Här har man grymt bra poker och bra shopping för damen.

Ett tips är – som jag alltid brukar köra – är dollar tricket och det funkar varje gång för mig.

Jag bokar in på The Venetian – som är lite äldre än Pallazzo – men hotellen sitter ihop. Dock har dom sina egna hotellentréer och incheckningar.

En vecka samma period kostar på The Venetian 11900kr. (Normalt brukar det vara större skillnad i pris.) Du lägger $20 i passet och frågar om upgrade till Palazzo med rum på 43-44 våningen när du checkar in. 

Vips för du ett lite större rum på Palazzo, med utsikt och du sparar denna vecka ca 500kr. 

(Förra året sparade jag ca 4000kr på detta tricks, men då bodde jag 3 veckor på Pallazzo.) 

Dollartrickset brukar fungera överallt – i alla fall på Flamingo (även om Dybban på något sätt lyckades bli ”utskälld”), Palazzo/The Venetian, Harrahs, Mirage. 

Men det kostar inte att prova för om det inte går, så tar dom inte pengarna. 

När jag skulle undersöka vilket hotell på Strippen/Downtown som idag var absolut  billigast så såg jag att West Gate helt plötsligt hade blivit 400kr billigare än för några minuter sedan.  Så vi snackar verkligen om färskvara.(Själv går jag in minst engång varje dag) 

Absolut billigaste hotellet denna vecka är just Plaza som ligger i downtown. (Hotellet som jag bor första veckan på) 

Ett dubbelrum, en vecka kostar 1690kr. (Dock tillkommer resort-fee på $17 om dagen) 

Det dyraste hotellet denna period (1 juli – 7 juli, när jag tittar idag 16 april) är:

El Cortez. Ett sketet hotell i Downtown och priset är över en halvmiljon.

Klicka på BILDEN nedan så blir den större

De personer som i går befann sig inne på Macaus kasinon vid 11-draget på förmiddagen fick sig en rejäl överraskning – strömmen försvann i nästan hela staden när ett elavbrott blev så gott som totalt.

    Visserligen har alla de stora gamblingetablissemangen backupgeneratorer, men det tog ett tag innan dessa kom igång och delvis skingrade kolmörkret. Och man kan inte låta bli att undra över exakt vad som hinner hända här och var, eftersom säkerhetskamerorna just då under elavbrottet är ”blinda”; det är sådana stunder som prövar människors karaktär. Mycket riktigt hann en del spelmarker försvinna från borden, och några av lyxbutikerna inne i kasinonas shoppinggallerior blev utsatta för stölder – förutom att folk satt fast i hissar överallt. Säkerhetsvakter och annan personal såg till att tömma lokalerna på folk och eskortera dem ut på gatorna, men hela incidenten som varade i cirka en halvtimme diskuteras nu vilt i lokala medier.

    Det var dessutom det andra stora elavbrottet på kort tid; det förra inträffade för bara två veckor sedan. Inte oväntat riktas från en del håll stark kritik med lokalregeringen i Macau, som träffat avtal med bolag inne i Fastlandskina om att importera det mesta av elen. Det lokala bolaget CEM (Companhia Electricidade de Macau) står för bara 9% av stadens behov.

    Moderna kasinon skyr sällan några kostnader när det gäller säkerheten; men en sak som det är svårt att bemöta effektivt är ett totalt och långvarigt elavbrott. Det ska bli intressant att se vilka åtgärder man nu kan tänka sig att vidta.

Ska de franska myndigheterna, efter sådär ett århundrade av politiska strider, besluta sig för att godkänna etablerandet av ett regelrätt storkasino i Paris – eller till och med flera? Nu skrivs det flitigt i franska media om det, som i Le Parisien här…

http://tinyurl.com/okqgnej

… och i Les Echos:

http://www.lesechos.fr/industrie-services/services-conseils/0212114172-le-projet-de-casinos-a-paris-ne-plait-pas-a-tout-le-monde-1110945.php#xtor=RSS37

Den som googlar på ämnet kommer att finna att det redan existerar ett ”Casino de Paris” i huvudstaden som dock är en musik- och nöjeslokal, samt faktiskt också ett antal mindre och anspråkslösare gamblingetablissemang… oftast kallade ”cirklar” eller ”spelkretsar” (”cercles”).

Under senare år har dock fem av de mest kända stängts igen: Cercle Wagram samt Cercle Cadet (där jag själv hade medlemskort i bägge), Cercle Haussmann, Cercle Gaillon och Aviation Club de France där jag bland annat spelat i Euro Finals of Poker. Stängningarna har inte minst vad det gäller ACF omgärdats av rejäla anklagelser om pengatvätt och samröre med kriminella organisationer. Kvar finns dock fortfarande ett halvdussin ”cercles”, som Cercle Clichy Montmartre och Cercle Anglais.

Så varför är då frågan om ett regelrätt kasino i centrala Paris så eldfängd? Det beror inte minst på att vad som nu planeras är ett grandiost projekt vars like inte setts till sedan under Napoleon I:s dagar. De kvarvarande ”cercles” som existerar i Paris är däremot småskaliga ställen med typiskt ett halvdussin bord eller så för baccarat, ”le blackjack” och poker, men däremot inga spelmaskiner. Dessutom stöter man som regel där på ett mycket franskt spel: le multicolore, en släkting till roulette och som du kan läsa mera om här:

http://www.casinoseurope.com/le-multicolore/

Det finns i skrivande stund 199 licensierade franska kasinon inklusive nämnda ”cercles”, drivna av den privata företagsamheten snarare än av staten. (Hade vi i Sverige haft samma speltäthet i relation till befolkningen, hade vi haft 28 kasinon i stället för bara 4.) Sammanlagt drog de brutto in 2,12 miljarder euro under 2014.

Lagverket som begränsar var kasinon får finnas i Frankrike är ursprungligen från den 15 juni 1907, då det bestämdes att sådana bara fick finnas ”vid hälsobrunnar och på rekreationsorter”. År 1919 kom ett tillägg när det fastslogs att allt hasardspel nu förbjöds inom 100 kilometer från Paris’ stadsgräns, men 1941 justerades lagen igen så att kasinot Enghien-les-Bains genom en undantagsparagraf fick öppnas i Val d’Oise, bara en dryg mil norr om Paris. ”Cercles de jeux” – småetablissemang med begränsat utbud – klarade sig däremot undan lagen som bara inriktade sig på ”kasinon” och det hela blev alltså till en tolkningsfråga. Senast den franska spellagstiftningen var föremål för justering var 1988.

Men nu är det alltså en ny och stor ändring på gång, när Frankrikes inrikesminister har gett prefekten Jean-Pierre Duport i Paris uppdraget att ”erbjuda allmänheten” ett större och mera regelrätt gamblingutbud… vilket nu senast ska uttolkas som ”flera” kasinon med ett eller två dussin spelbord och 200 spelmaskiner vardera. I uppdraget till Duport ingår att lägga fram en snabbutredning nu i slutet av april, så att det tilltänkta kasinot eller kasinona ska kunna öppnas redan i höst. Även lagarna som reglerar detta fåtal kvarvarande ”cercles” ska ses över, utlovas det med en underton av hot.

Naturligt nog har detta fått den existerande kasinobranschen att inse att en drastisk minskning av såväl kunder som kapitalinflöde stundar; här är de omsättningsmässigt största kasinona i närheten av Paris:

De tre existerande sammanslutningarna av franska kasinoägare, anförda av de ledande inhemska företagsgrupperna Barrière och Groupe Partouche, kräver nu en helt annan och mera förutsättningslös utredning; några av dessa kasinoägare har till och med offentligt uttalat att ett ”Las Vegas-liknande kasino kommer att ta död på hela industrin”; en medborgarorganisation som är starkt emot de tilltänkta Pariskasinona har redan bildats, och anklagar högljutt det styrande socialistpartiet och president François Hollande för att ”sälja ut sin moral”; och allt detta medan andra intressenter nu plötsligt betraktar de tidigare nedstängningarna av Wagram, Cadet, Haussmann, Gaillon och ACF som led i en dolsk, djävulsk plan för att minska konkurrensen inför dessa kommande kasinon.

Och skulle man trots allt i den styrande politiska församlingen i Paris i slutändan rösta emot nya kasinon, så har man i kommunen Roissy-en-France – bara 21 kilometer från centrala Paris – en plan B: att bygga ett gigantiskt komplex nära flygplatsen Charles de Gaulle, och vilket ska stå färdigt 2018 samt inrymma kontor, butiker, ett lyxhotell, en golfbana och ett stort kasino, det sistnämnda dock under förutsättning att lagen som förbjuder hasardspelsetablissemang nära Paris ändras eller får ett nytt undantag.

Kort sagt är det en rejäl soppa; men nog ska det bli intressant att se resultatet av den politiska och publicistiska striden, när dammet så småningom lagt sig!

P.S. Och detta, dikterade omständigheterna, blev mitt 900:e inlägg här i Superbloggen; litet jubileum, alltså!

När det i höstas blev klart att Sverige kommer att stämmas inför EU-domstolen på grund av vårt lands spellagstiftning reagerade civilminister Ardalan Shekarabi (S), på vars bord spelfrågorna ligger, med att omgående säga att han ”vill bryta upp monopolet och omreglera till ett licenssystem”. Strax efteråt utlovade han också ännu en utredning – politikernas reptilhjärnereflex när de har beröringsskräck inför en laddad fråga – i ärendet, men denna har vi ännu inte sett röken av. Här är för övrigt den recap jag skrev i november, om spelfrågan:

https://bloggar.aftonbladet.se/superbloggen/2014/11/nu-ar-debatten-om-den-svenska-spelmarknaden-igang/

I dagsläget skyller Shekarabi på att ”det saknas pengar till en utredning”. Det föranledde Postkodlotteriets VD Niclas Kjellström-Matseke att nu i februari utropa ”Om regeringen inte har råd att tillsätta en utredning så betalar vi för den!”, men Shekarabi har hållit tyst sedan dess om det generösa erbjudandet…

     Under tiden höjs dock allt fler röster för en omlicensierad marknad. Den 6 april skrev Hans Hansson, ordförande i Svensk Galopp, och Hans Ljungkvist, ordförande i Svensk Travsport, detta inlägg i Svenska Dagbladet:

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/spelbolagen-kan-inte-vanta-till-2018_4463267.svd

Det fick Magnus Silfverberg och Gustaf Hoffstedt, ordförande respektive generalsekreterare i Branschföreningen för Onlinespel, att den 9 april författa detta motinlägg – eller kanske möjligen snarare ”kompletterande och förtydligande inlägg”:

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/forslag-som-ensidigt-gagnar-egna-spel_4470411.svd

Speldebatten går alltså vidare, men som vanligt handhar myndigheter och ansvariga politiker frågan med en glaciärs långsamhet. Ardalan Shekarabi, du är välkommen att när som helst uppdatera alla läsare här via ett gästblogginlägg så att vi får veta hur det står till med EU-stämningen, med den eventuella utredningen, och med det utlovade licenssystemet; det är bara att höra av dig via min mejladress nedan!

Höginköpsturneringarnas tid är definitivt inte förbi, trots en och annan kraxande olyckskorp. Tvärtom verkar spelarnas toleransnivåer hela tiden justeras uppåt, med ojämna mellanrum. Årets PCA bjöd på en $100,000 Super High Roller; i årets WSOP utgörs Event nr 58 av $111,111 High Roller for One Drop; och både 2012 och 2014 i WSOP hölls The Big One for One Drop med inköpet 1 miljon dollar, vilket i skrivande stund utgör världsrekordnoteringen.

Årets största inköp i en pokerturnering, och tvåa på All Time-listan, stundar dock inte i WSOP utan på Aria Resort & Casino i Las Vegas. Den 27 juni till och med 4 juli står de som värd för ”2015 Super High Roller Series”, och huvudnumret är deras Super High Roller Bowl med det mastiga inköpet 500.000 dollar, den 2-4 juli. Här är den officiella webbsajten:

https://www.superhighroller.com/

Där kan du också delta i en tävling om att vinna en ”VIP ultimate high roller vacation” i Vegas:

Arias tajming är perfekt: precis efter de två WSOP-eventen $111,111 High Roller for One Drop och $25,000 PLO High Roller, då Vegas är packat av actionlystna big buy-in players. Mycket riktigt har redan nästan 60 spelare redan anmält sitt intresse, vilket gör att vi kan se fram emot ett stjärnspäckat startfält med Dan Colman, Antonio Esfandiari, Erik Seidel, Tom ”durrrr” Dwan, Sam Trickett, J.C. Tran, Phil Ivey, Phil Hellmuth, Isaac Haxton, Daniel Cates och Jean-Robert Bellande, för att nu ta några namn i högen. Men nej, ingen Martin Jacobson ännu…

Ännu är det två och en halv månad kvar, och med ytterligare ett antal anmälningar är det inte osannolikt att förstapriset inne på Aria kommer att överträffa de 10 miljoner dollar som WSOP-ledningen garanterat i Main Event. Tiden får utvisa vilket!

I avvaktan på denna extreminköpsturnering börjar man nästan famla efter ett passande ord – det känns som om prefixet ”mega-” inte längre räcker till. Hyperturnering? Ultraturnering? Leviathan Highroller, med biblisk syftning? Eller kommer någon av er läsare på ett bättre uttryck?

Kanske dags för några fler underhållande anekdoter om spelrelaterade svindlerier? Jag har ju berättat om ett antal legendariska hustlers och svindlare – Titanic Thompson, Jeanne Carmen, LaVerne Moore och flera andra – här i Superbloggen, och nu har turen kommit till Joseph ”Yellow Kid” Weil.

     Dennes bana sträckte sig från ”the gay nineties”, 1890-talet, och ända in på 1960-talet. Under sin långa karriär uppfann han dussinvis med trick som idag är klassiker bland bedragare världen över. Kanske har ingen annan svindlare någonsin lyckats nå upp till att bli Weils jämlike när det gäller djupa insikter i människors psyken och drivkrafter. Han kom dessutom att på sin ålders höst att i sin hemstad Chicago få mytisk status som en slags storstadens Robin Hood, som rånade de giriga och korrupta… men i verkligheten inte alls gav till de fattiga, utan enbart till sig själv och sina kumpaner.

     Strax efter sekelskiftet 1900 hade Weil tillsammans med en ”överste” Jim Porter genomfört en serie markbedrägerier och fick på bara någon månad in nästan 20.000 dollar, en avsevärd summa för den tidens penningvärde. Porter tog sin andel och investerade dem så småningom i den nya byggboomen som just då hade börjat i Florida, och lyckades på bara något år bli miljonär. Weil däremot slösade snabbt bort sina pengar på fala kvinnor och ett synnerligen luxuöst leverne, blev i Chicagos virvlande nöjesliv efter en tid bekant med den förmögne arvtagaren Romeo Simpson – och fick en ljus idé.

     Simpson var en playboy med dyra vanor. Hans far hade länge hotat med att om det inte blev något av honom, skulle Simpson senior ställa honom på bar backe. För Simpson junior kom därför Weils affärsförslag som en skänk från ovan.

     Romeo Simpson underrättade sin far om att han nu skulle få ordning på sitt liv, och tillsammans inregistrerade de bankir- och mäklarfirman Simpson & Weil efter att ha försetts med de bästa tänkbara referenser från den nu förhoppningsfulle Simpson senior.

     De två kumpanerna satte in annonser i dagstidningar från kust till kust, dock med undantag för Chicago för att inte få några frågvisa ”kunder” på obehagligt nära håll. I de annonserna lät de påskina att de på kort tid kunde förränta en investering på 100 dollar så att personen som satt in pengarna sammanlagt skulle få tillbaka 1.000 dollar.

     Till de tusentals personer som hörde av sig översände de ett elegant utformat prospekt – Weils känsla för stil var livet igenom oklanderlig. I prospektet påstod de att firma Simpson & Weil ägde några av USA:s mest berömda kapplöpningshästar, och var kapabla att tjäna storkovan genom smart vadhållning på de sagda kusarna. Även intresserade investerare kunde nu få en del av kakan, genom att satsa 100 dollar.

Duon blev nästan chockade av den strida ström av hundradollarssedlar och checkar som snart vällde in genom brevlådan. En hundradollarssedel på den tiden motsvarade bortåt en hel månadslön för en vanlig arbetare! De öppnade konton, och höll under tiden nogsamt ögonen på resultaten från ett antal kapplöpningsbanor runtom i landet. I slutet av den första månaden fick varje investerare tillbaka en check på 125 dollar, tillsammans med en ”rapport” som talade om vilka hästar det hade satsats på och vilka vad som vunnit respektive förlorat.

     Emellertid medföljde också ett brev från duon, där de för investeraren beklagade att de var tvungna att avsluta dennes konto eftersom volymen av pengar nu vuxit sig så stor att de inte längre hade tid att administrera småpotatis. För en ny minimiinsats på 500 dollar var dock investeraren välkommen tillbaka.

     Få kunde motstå erbjudandet, efter att ha sett sina 100 dollar förvandlas till 125 på bara en månad. Snart nog hade Weil och Simpson höjt minimibeloppet till hela 1.000 dollar, och hade ändå fortfarande över femhundra förhoppningsfulla investerare kvar.

     Naturligtvis var hela deras ”affärsidé” inget annat än en variant på dagens pyramidspel och kedjebrev. Inte heller satsade de pengar på några hästar mer än undantagsvis; förlorande vad bokfördes vederbörligen, medan vinnande vad råkade ut för allehanda ”avdrag” innan även de togs upp bland räkenskaperna.

     Totalt drog Weil och Simpson tillsammans in närmare en halv miljon dollar på bedrägeriet – motsvarande i runda tal 25 miljoner kronor i dagens penningvärde. En ansenlig del av pengarna gick till ett vilt uteliv på nattklubbar och lyxrestauranger, ihop med goda vänner samt mängder av vackra damer. Åsynen av dollarhögarna blev dessutom en övermäktig frestelse för Simpson, som började stjäla från sin kompanjon för att underhålla alla sina älskarinnor. Weil i sin tur kontrade med att muta en anställd på postkontoret, som undanhöll delar av posten så att Weil kunde vittja den utan Simpsons vetskap.

     Så småningom föll alltihop samman, som alla pyramidspel gör förr eller senare, när allt fler av investerarna började sakna de utlovade vinsterna. Vid det laget hade Weil dock insett att det var dags att dra öronen åt sig, och beslöt sig för att investera sin andel i ett nytt och betydligt ambitiösare projekt: han bestämde sig för att köpa en bank.

     Men den storyn får anstå till ett annat inlägg!