Inom den forskning i Sverige som sysslar med problembeteende när det gäller spel om pengar, har man just i dag kommit överens om att byta namn på företeelsen: från de tidigare ”spelberoende” och ”spelmani” till att från och med nu heta ”hasardspelsyndrom”. Läs mera här:

http://spelforskning.se/2015/01/09/hasardspelsyndrom-ar-nya-namnet-i-dsm-5-pa-spelberoende/

Ändringen har gjorts för att fokusera på att det handlar om spel om pengar, och inte datorspel som World of Warcraft etc – vilka dock i sig kan vara nog så beroendeframkallande hos vissa individer. Dessvärre är vi människor ju så konstruerade att våra belöningssystem i hjärnan kan kapas av allehanda fenomen som mat, alkohol, sex, TV-tittande, religion, politik osv… så varför skulle just spel utgöra ett undantag? Kanske kan framtidens nya rön en gång komma fram till effektiva neurokemiska behandlingsmetoder, eller något annat som ännu inte är påtänkt ännu!

Mitt i allt det tragiska nyhetsflödet vi fått uppleva i går och i dag, smög sig en smärre pokerrevolution in… nästan under radarn: att människan inte längre är bäst på att spela poker heads-up.

Tronen har just i detta ögonblick intagits av datorprogrammet Cepheus, en vidareutveckling av projektet Polaris som redan tidigare var den ledande ”pokerroboten” och som jag skrivit om i både Aftonbladets pappersupplaga och i mina Unibetkrönikor.

Även det bredare ämnet datorprogram och spel har jag avhandlat åtskilliga gånger i mina krönikor. Enklare ”perfect information games” som fyra-i-rad och kalaha knäcktes för årtionden sedan, med hjälp av större och bättre datorer som kunde analysera samtliga möjliga existerande situationer i samtliga möjliga partier och så konsekvent välja det bästa draget; och 1994 blev det kanadensiska programmet Chinook det första att erövra VM-titeln i ett stort och erkänt spel, dam, i den s.k. Man-Machine World Championship Match mot den dåvarande världsmästaren Marion Tinsley:

Efter det sattes Chinook på att ”lösa” damspelet, dvs. att analysera samtliga cirka 500 miljarder möjliga positioner i spelet; och i juli 2007 kunde forskningsteamet bakom programmet tillkännage att de hade lyckats. Resultatet: ett perfekt, misstagsfritt parti dam med optimala drag från bägge spelarna slutar i remi. Vill du själv prova att spela mot Chinook, kan du göra det här:

http://webdocs.cs.ualberta.ca/~chinook/play/

Hur har då utvecklingen när det gäller spelandet maskin mot människa sett ut? Här är några av milstolparna:

3000 f.Kr. (?): Den grekiske uppfinnaren Daidalos skapar enligt legenden världens första robot, en ”jättelik man av brons” som tre gånger varje dygn gick runt ön Kreta för att vakta dess stränder.

1890: Spanjoren Leonardo Torres y Quevedo bygger världens första schackmaskin, en elektromekanisk anordning som kan genomföra slutspelet vit kung plus torn mot svart kung.

1952: Världens första schackparti mellan en människa och en ”maskin” spelas – den senare utgörs av ett halvdussin pappersark på vilka britten och matematikgeniet Alan Turing skrivit ned sina beräkningsformler. Människan, representerad av forskaren Alick Glennie vid Manchester University, vinner efter 29 drag.

1974: Världens första VM för schackdatorer hålls i Stockholm. Tretton program från åtta länder deltar, och turneringen vinns av sovjetiska KAISSA.

1977: CHESS 4.5 tar hem Minnesota Open med 6-1, och blir därmed det första program som vinner en schackturnering mot människor.

1984: Under WSOP demonstrerar Mike Caro sitt egenhändigt skrivna Orac, världens första datorprogram (”pokerbot”) kapabelt att spela seriös poker med bluffar och checkhöjningar.

1988: Dansken Bent Larsen blir den förste stormästaren i schack att förlora ett parti mot ett datorprogram, Deep Thought.

1992: Världens första pokerturnering över nätet (via e-mejl!), WRGPT, spelas; trettio personer deltar under de fem veckorna (!!) och turneringen vinns av amerikanen Steve Jacobs.

1997: Ryssen Garri Kasparov blir den förste schackvärldsmästaren att förlora en match mot en schackdator, när Deep Blue besegrar honom med 3,5-2,5.

2007: Amerikanska proffsen Phil Laak och Ali Eslami vinner, med knapp marginal men dock, med 2-1 mot Polaris i den första ”Heads-Up Man versus Machine Poker Championship” i Vancouver. Bakom Polaris ligger delvis samma forskarteam som utvecklade Chinook, vid University of Alberta i Kanada.

År 2008 inträffade ännu en milstolpe: mot ett gäng professionella pokerspelare från eliten vann Polaris tre heads-upmatcher, förlorade två, och fick oavgjort i en. (En match räknades som oavgjord om skillnaden mellan Polaris och proffsen var så liten, i enheter räknat, att den saknade betydelse.)

Teamet bakom Polaris och Chinook har sedan 2008 utvecklat datorprogrammet Cepheus; och just i dag lät man tillkännage att Cepheus är ”oslagbart” i poker heads-up fixed-limit, efter att ha finslipat dess strategier via mer än en triljon (1.000.000.000.000.000.000) simulerade givar; flera, säger forskarteamet, än vad som hittills spelats under hela pokerns och mänsklighetens historia.

Forskarteamet tvekar som sagt inte för att kalla Cepheus för oslagbart. ”Vi påstår inte att det garanterat vinner varenda giv”, säger teammedlemmen Michael Bowling. ”Vad vi påstår är att, i det långa loppet, om man tittar på alla de givar som kan inträffa och tar genomsnittliga resultatet av dem, kan programmet inte förlora […] det kommer antingen att gå jämnt upp eller att vinna.”

Hur fungerar då Cepheus? Enkelt uttryckt lär det sig från en algoritm som ”minimerar ångerfaktorn”: programmet utvärderar varje beslut, och lär sig vilka moves som lönar sig och vilka som inte gör det – och det kommer ihåg allt. ”För varje möjlig enskild situation som kan inträffa, har den en handledning för hur den ska spelas” säger en annan teammedlem, Neil Burch. Han lägger dessutom till denna kommentar, som gör sig bäst oöversatt: ”Cepheus loses to no one over a long enough time. You just have to play enough hands so that luck goes away.”

Den som vill läsa mera om Cepheus kan göra det här:

http://poker-blog.srv.ualberta.ca/

http://www.theverge.com/2015/1/8/7516219/Texas-Hold-Em-poker-solved-computer-program-cepheus

http://www.theguardian.com/science/2015/jan/08/poker-program-cepheus-unbeatable

Följer du den översta länken, kan du till och med testa vad programmet skulle göra i en specifik situation!

På vägen har Cepheus för övrigt praktiskt demonstrerat att spelaren som sitter på knappen i HU verkligen har en svag fördel – och programmet har till och med kommit fram till ett siffervärde på den fördelen: ”88 milliblinds per giv”, alltså 0,088 av den stora mörken.

Några av forskarna i teamet bakom Cepheus

Intressant nog kan de rön man gjort genom att bygga ihop Cepheus komma till användning på andra områden än poker, enligt forskningsteamet på University of Alberta; till exempel genom att hjälpa regeringar och företag optimera sina säkerhetsrutiner för att eliminera ”utnyttjbara svagheter”.

På frågan om vad pokerpurister och professionella spelare kan tänkas ha för åsikter om detta tekniska genombrott, svarar för övrigt Bowling: ”Jag har ingen aning. Jag får se hur många hatmejl som trillar in i eftermiddag.”

Jaha, ännu en gång har då tydligen människan förpassats till andra plats i spelsammanhang. Martin Jacobson, det kliar inte möjligen i fingrarna när det gäller tanken på till exempel en rejält hajpad HU-match mellan Cepheus och dig, förslagsvis till förmån för något välgörande ändamål?

Gambling kan ibland eskalera till att – frivilligt eller påtvingat – gälla enorma insatser, inklusive liv och lem. Jag har tidigare i Superbloggen tagit upp några exempel, bland annat här

https://bloggar.aftonbladet.se/superbloggen/2013/11/ett-historiskt-tarningsspel-med-livet-som-insats/

och här:

https://bloggar.aftonbladet.se/superbloggen/2012/10/spel-med-livet-som-insats/

och i World Gaming Magazine som publiceras i Macau håller jag just nu på med en serie artiklar om världens värsta spel och vadslagningar:

Och jag ska väl bjuda på ännu ett makabert exempel!

De gamla grekerna kunde ägna sig åt nog så våldsamma sporter, inte minst i samband med antikens olympiska spel. Men i sitt verk Deipnosophistae från 200-talet beskriver författaren Athenaios en form av middagsunderhållning (!) som får anses vara ganska extrem:

De unga männen bland thrakierna hade för vana att visa sitt mod på följande sätt, under större banketter: först hängde man upp en repögla i en av takbjälkarna mitt i lokalen, och en stor sten placerades under den. Sedan drog de unga männen lott… och förloraren, beväpnad med bara en liten dolk, fick ställa sig på stenen och sticka huvudet i snaran. Sedan rullades stenen undan, snaran drogs åt, och nu dinglade ynglingen i den medan han frenetiskt försökte skära av repet. Misslyckades han med det – något som inte var ovanligt enligt Athenaios – så ströps han under hånfulla skratt och tillmälen från de övriga middagsgästerna varpå sidovaden dem emellan gjordes upp, allt efter utgången.

Som sagt – och du trodde poker var tufft att syssla med?

Idag är en form av bemärkelsedag för en av sällskapsspelens riktiga klassiker – det är exakt 111 år sedan amerikanskan Elizabeth Magie beviljades patent på The Landlord’s Game, originalversionen av Monopol!

Monopols utvecklingshistoria är alldeles för lång och komplicerad för att få plats här; men den är ett praktexempel på att varje spel återspeglar sin politiska och moraliska samtid. Och ursprunget till idén bakom Monopol, i dag sedan länge betraktat som ikonen nummer 1 för ärkekapitalism och rövarbaronmentalitet, återfinns faktiskt på ett oväntat ställe: i ekonomen Henry Georges ekonomiska teorier.

År 1879 hade den amerikanske nationalekonomen Henry George (1839-97) publicerat sitt verk Progress and Poverty (utgiven på svenska 1884 under titeln Framåtskridandet och fattigdomen). I den volymen förfäktade George att konsekvenserna av en dålig ekonomisk politik var av moraliskt snarare än ekonomiskt slag, och att inkomst av markinnehav egentligen kommer från naturen snarare än av mänskligt arbete varför jordägaren rätteligen inte har gjort sig förtjänt av de intäkter han uppbär. Orättvisa hyror berövar dessutom arbetarna deras löner, och markspekulation leder till fattigdom i samhället.

Georges lösning på problemet var the single tax theory, att det bara skulle finnas en enda skatt som skulle tas ut: och den på jordinnehav, medan löner och räntor skulle vara fria från beskattning. Detta skulle enligt honom leda till en stabilisering av lönenivån och en social utjämning.

Hans bok blev en av sin samtids mest lästa politisk-ekonomiska böcker. Den kom att influera synen på markbeskattning i många länder, inklusive Sverige, och single tax-teorin var bland annat en av inspirationskällorna bakom den uppmärksammade nationalbudgeten 1909 i Storbritannien, framlagd av premiärminister Lloyd George. En prominent person som tog till sig Henry Georges åsikter var författaren Mark Twain, som gav uttryck för dem bland annat i romanen En yankee vid kung Arturs hov från 1889.

En annan som kom att bli anhängare till George var Elizabeth J. Magie (1866-1948). Hon var en för sin tid frigjord, liberal och välutbildad kvinna, men med bohemisk läggning; i dag hade hon utan tvekan kallats för feminist. Vid tiden för sekelskiftet 1900 bodde hon i Brentwood, Maryland, och var amatörskådespelerska med en viss fäbless för att klä sig i manskläder. Senare valde hon lärarinnebanan för att så småningom avancera till rektor för en skola i Arlington, Virginia, och därefter en tjänst på Federal Office of Education i Washington, D.C.

Men Magie var dessutom ytterst intresserad av sällskapsspel, och känd för att gärna uppfinna nya sådana.

Hennes lidelse för sociala reformer gjorde att hon omkring år 1900 kom i kontakt med Henry Georges skrifter och blev en hängiven single taxer. Därifrån var för henne steget inte långt till att uppfinna ett satiriskt sällskapsspel för att påvisa orättvisorna med markspekulation och höga hyror, och den 23 mars 1903 lämnade hon in en ansökan på sitt spel, kallat The Landlord’s Game (”Markägarspelet”), till amerikanska patentverket. Den 5 januari 1904 – för exakt 111 år sedan i dag – godkändes också patentet, och fick nummer 748,626.

En titt på spelplanen, och reglerna som också omfattades av patentet, visar att det utan diskussion handlar om föregångaren till Monopol. Precis som detta hade The Landlord’s Game 40 rutor runtom kanten på spelplanen. Av dessa utgjordes 22 – också exakt lika många som i Monopol – av tomter man kunde köpa för att sedan ta ut hyra av motspelarna när de hade oturen att hamna där. Dessutom blev tomtpriserna stegvis högre i medsols riktning runt spelplanen. Där fanns också såväl ett vattenverk som ett elverk, en järnväg i mitten av varje sida, och en ”Public Park” – detta var innan bilsamhället existerade – som det inte kostade något att besöka.

Naturligtvis fanns det också ett antal skillnader mot dagens Monopol. De 22 tomterna hade inga namn och kunde inte bebyggas, till exempel, och inte heller fanns det några chanskort av något slag. Dessutom föreskrev grundreglerna att när alla spelarna avverkat fem varv var runt spelplanen, så räknade man ihop tillgångarna för att se vem som vunnit. (Varianten att spelarna själva fick komma överens om ett större antal varv fanns dock med.) Det fanns också ett ”Poor House” (fattighus) på ena halvan av Public Park-rutan, till vilken spelare som inte hade tillräckligt med kontanter skickades och där de var tvungna att stanna kvar tills – med en oklar regelformulering – de ”åstadkom sådana kast att de kunde fullborda varvet”(?). Men ändå: spelet Monopol hade sett dagens ljus, om än under ett annat namn och i ofullgången skepnad.

Magie kom faktiskt att omkring år 1906 själv publicera den första upplagan någonsin, och då i vidareutvecklad form där kort och papprundlar som skulle symbolisera bebyggda tomter fanns med:

Den upplagan såldes enbart lokalt och i ett fåtal exemplar – varav bara två (!) kompletta bevarade exemplar är kända i dag, och således är extrema rariteter.

Sådan var alltså föregångaren till dagens Monopol, som numera en kvarts miljard sålda exemplar senare saluförs under en slogan som OWN IT ALL! och i vilket man hänsynslöst ska ruinera sina medspelare en efter en för att till sist stå som ensam segrare. Det är en av spelvärldens ironier att det som från början från Elizabeth Magies sida var tänkt som en sofistikerad satir över och kritik gentemot kapitalismens och markspekulationens vådor, under de tre årtionden som gick innan det blev en världshit på 1930-talet och genom andra människors ingrepp hann ”gå över till den mörka sidan” och komma att i stället oförblommerat hylla samma företeelser – men det ämnet kanske jag återkommer till en annan gång.

Vi har nu bytt till 2015. Ett helt, nytt, fräscht pokerår fullt av potential ligger framför oss… och där allt är möjligt. Vem hade väl varit djärv nog att för ett år sedan förutse en svensk triumf i världsmästerskapet i Las Vegas? Liksom jag gjort sedan 2008 ska jag djärvt ge mig i kast med att begrunda det spel- och pokerår som gått, i en högst subjektiv summering av highlights och lowlights, the good, the bad and the ugly, och självklart med blågul slagsida, som jag härmed delar med mig av!

Det gångna årets personer och händelser värda att uppmärksamma [trumvirvel här], på ena eller andra sättet [ännu en trumvirvel här], är dessa:

Årets spaderess: Detta är av tradition vikt för vinnaren av VM i poker (Main Event i WSOP), och inget i denna lista ger mig större glädje än att ännu en gång konstatera att Martin Jacobson i november sopade hem världens mest prestigetyngda pokerutmärkelse och 10.000.000 dollar.

Årets hjärteress: David Grabinski, som under SvePofs SM-vecka i Helsingør i november tog hem dubbla svenska mästerskap; först i Sviten Special, och sedan ett dygn senare i NLH Main Event!

Årets klöveress: Amerikanen David Colman, som under 2014 gjorde det bästa turneringsår någon pokerspelare någonsin mäktat med i historien. Han vann hela 22 miljoner dollar brutto, genom bland annat segrar i fyra stora liveturrar. Colman inledde med att ta hem Superhighrollern under EPT Grand Final i Monte Carlo för 2,127.398 dollar; sedan blev det vinst i The Big One under WSOP; så kom han tvåa i Superhighrollern för 1.118.479 dollar under EPT Barcelona; segrade i Seminole Hard Rock Poker Open i Hollywood och fick 1.446.710 dollar; segrade på nytt i WPT Main Event i London för ytterligare 957.396 dollar; och tog som avrundning en sjundeplats för 373.932 dollar i APPT:s Superhighroller. Att som Colman spela in motsvarande cirka 158 miljoner kronor under ett och samma år är helt enkelt nytt världsrekord.

Årets ruteress: Andreas ”Andy” Johansson, som under live-SM i Helsingør vann PLO-eventet för sanslösa tredje året i rad – och dessutom tog hem just PLO-eventet under Christmas Poker Week på Cosmopol i Göteborg!

Årets ess i ena rockärmen: Mikael ”punting-peddler” slash ”ChaoRen160” Thuritz, som blev 2014 års näst största vinnare online i världen med ett netto på i runda siffror 20 miljoner kronor plus.

Årets ess i andra rockärmen: Kanadensaren Daniel Negreanu, som inledde 2014 med att få utmärkelsen ”Årtiondets pokerspelare” och sedan med en serie cashar – framförallt andraplatsen och 8.288.001 dollar i The Big One for One Drop under WSOP – tog klivet upp till att bli den som brutto dragit in mest pengar genom tiderna på livepokerturneringar; nästan 30 miljoner dollar i skrivande stund.

Årets spaderkung: Finländaren Patrik ”FinddaGrind” Antonius, som om man ska tro tillgänglig statistik gick om Phil Ivey under 2014 och blev den mest framgångsrike onlinepokerspelaren någonsin, med ett livstidsplus på närmare 16 miljoner dollar.

Årets hjärterkung: Anton Bertilsson, som tog årets största blågula EPT-cash på 582.720 euro med sin andraplats i EPT Prag.

Årets klöverkung: ”M.nosbocaJ” – definitivt ett nick för den som uppskattar reverserande anagram – som tog årets största svenska onlineturneringscash på 499.320 dollar med en fjärdeplats i SCOOP Main Event.

Årets ruterkung: ”WhatIfGod”, vilken som förste svensk någonsin vann två titlar i en och samma upplaga av World Championship of Online Poker; först 66.670 dollar efter att ha besegrat 1346 motspelare, och sedan 31.205 dollar efter att ha besegrat 1239 motspelare.

Årets kung i ena rockärmen: Chris Björin, denne pokerns primus inter pares som dessvärre saknades i WSOP 2014 men ännu en gång hedrades med att nomineras till pokerns Hall of Fame – fortsatt som ende svensk någonsin.

Årets kung i andra rockärmen: Amerikanen Mark Newhouse, som stod för den smått otroliga prestationen att komma till finalbordet i VM för andra året i rad… bara för att för andra året i rad falla som första man på nionde plats.

Årets spaderdam: Amerikanskan Maria Ho, som föll på 77:e plats i VM men ändå blev bästa kvinna där och tog hem 85.812 dollar!

Årets hjärterdam: Brittiskan Victoria Coren Mitchell, som med sin seger i EPT San Remo och 476.100 euro blev den första spelaren någonsin att ta hem två EPT-titlar.

Årets klöverdam: Amerikanskan Vanessa Selbst, som fortsatt dominerade damsidan med ännu en serie tunga cashar under 2014… inklusive ett WSOP-armband och 871.148 dollar i $25,000 Mixed-Max i Las Vegas.

Årets ruterdam: Lina Olofsson, tillförordnad ordförande i Svenska Pokerförbundet, som slet hårt under 2014 med att profilera verksamheten.

Årets dam i rockärmen: Sofia Lövgren, som – om än delvis i brist på konkurrens – är fortsatt Sveriges First Lady of Poker, och dessutom tog den enda svenska WPT-cashen när hon slutade på 26:e plats i WPT Cypern och för det fick 10.800 dollar.

Årets spaderknekt: Amerikanen Ronnie Bardah, som i juli tog sin femte raka cash i WSOP Main Event och därmed blev den ende i pokerhistorien att kunna skryta med en sådan bedrift.

Årets hjärterknekt: Johan ”Jos” Andersson, som tog hem segern i SM i mörkpoker och därmed skrev in sitt namn i rullorna för Europas äldsta årliga pokerturnering.

Årets klöverknekt: Daniel Karlsson, som vann huvudeventet i Cosmopols live-”SM” och det på självaste nationaldagen – samt kunde stoppa på sig 745.000 kronor.

Årets ruterknekt: Viktor ”Isildur1” Blom, som hade ett ojämnt år men ändå nådde finalbordet i WCOOP:s Main Event, och dessutom kunde notera en andraplats värd 129.650 euro i sidoeventet €10,000 Turbo 6-Max under EPT Grand Final i Monte Carlo.

Årets knekt i ena rockärmen: Italienaren Flaminio Malaguti, som helt i skymundan och enligt databasen på Hendon Mob tog flera cashar än någon annan spelare under året; hela 43 stycken, dock samtliga i småturneringar i Las Vegas med omnejd.

Årets knekt i andra rockärmen: Litauiske pokerproffset Antanas ”Tony G” Gouga, som i maj lyckades med konststycket att bli invald i EU-parlamentet.

Årets extra knekt i innerfickan: Spanjoren Pablo ”gordijú” Gordillo, som i september på en och samma dag vann tre stora turneringar online, besegrade sammanlagt 42.967 motspelare och cashade för totalt över 700.000 kronor

Årets vinnare: Amerikanen Daniel Colman, som tog hem årets största enskilda cash alla kategorier när han vann megaturneringen The Big One for One Drop under WSOP och kunde stoppa ner 15.306.668 dollar i plånboken.

Årets loser: Dansken Gus Hansen, som fortsatte att blöda pengar online även 2014; enligt uppgift motsvarande över 45 miljoner kronor, vilket gör att han nu har ett livstidsminus på över 150 miljoner kronor. När ska hans bankrulle ta slut?

Årets spelare 2014: Blev officiellt samt enligt rankningen på Global Poker Index amerikanen Daniel Colman, som kom att toppa poängligan efter sin sanslösa serie framgångar.

Årets favoritspelare: Svenske Christer Johansson – när en av världens mest kända turneringsledare, Thomas Kremser, i en intervju i augusti, själv fick välja.

Årets blågula pokerbragd: Stod tveklöst Martin Jacobson för, när han besegrade nästan 7000 motspelare och vann världsmästerskapet.

Årets spelaffär: När Amaya Gambling Group i somras köpte PokerStars och Full Tilt för 4,9 miljarder dollar.

Årets klädpoker: Åstadkoms av norskan Karin Boquist Bruteig under NM i Dublin i april, när hon som en följd av ett förlorat vad mitt under turneringen tog av sig några plagg och spelade vidare i bara ljusblå bikini.

Årets utsparkning: Råkade Viktor Blom och dansken Gus Hansen ut för, när de abrupt fick lämna Full Tilts proffsstall.

Årets pokerambassadör som kom och gick: Magdalena in de Betou som smögs in hos Svenska Spel 2013 och smögs ut igen 2014 lika obemärkt, utan vare sig fanfarer, tillkännagivanden eller pressmeddelanden.

Årets fyrtal: Allyn Shulman, Deborah Giardina, Daniel Negreanu och Jack McClelland, som valdes in i Women in Poker Hall of Fame, respektive Poker Hall of Fame under 2014.

Årets utköp: Att den mycket underhållande och läsvärda All-Inne-och-Dra-Ute-listan av Erik Sylvén lades ned på Pokerlistings.

Årets bön till pokergudarna: Att ovanstående lista, om den nu till äventyrs skulle återuppstå under 2015, inte hamnar i händerna på en hämningslös amatör utan skrivtalanger…

Årets skandalcitat: ”Jag är inte skyldig poker ett dugg”, som den omdiskuterade Daniel Colman efteråt sa som förklaring till varför han vägrade att vare sig hålla tal eller låta sig intervjuas efter sin seger i The Big One for One Drop i WSOP.

Årets kort på bordet: Svenska Pokerförbundets kampanj – under just namnet ”Korten på bordet” – som med ett antal omdiskuterade reklamfilmer i våras ville påvisa hur absurda de svenska spelbestämmelserna är.

Årets pokerbråk: När både TV3 och TV6 ansåg att SvePofs reklamfilmer ovan var så politiskt kontroversiella att de vägrade visa dem.

Årets pokerföljetong: Ken Lennaárds “Så du vill bli pokerproffs och flytta till Vegas?” i 99 avsnitt under 2014.

Årets regeländring: Tillkom i EPT, efter att samme Daniel Colman i Barcelona spelat i en T-tröja med texten FREE PALESTINE. Sedan blev det förbjudet med politiska budskap i de pokerturneringarna…

Årets plussningsrekord: Stod Tom ”durrrr” Dwan för, när han i januari enligt uppgifter på en enda dag vann motsvarande 160 miljoner kronor under en höglimitsittning i Macau.

Årets pokerdödsfall 1: Amerikanska proffset Chad Brown, med tio finalbord i WSOP, över 3,5 miljoner dollar i turneringscashar och Bluff Magazines utmärkelse som ”Player of the Year 2006”, som i juli dukade under för cancern.

Årets pokerdödsfall 2: Tyska proffset Johannes Strassmann, som i juni drunknade i floden i Sloveniens huvudstad Ljubljana… med narkotika i kroppen.

Årets pokerdödsfall 3: Svenske legenden Stig ”Svarte Petter” Pettersson, som i januari och vid 96 års ålder helt fridfullt somnade in. Han är saknad i Pokersverige.

Årets fold 1: Ultimate Poker, den första lagliga pokersajten i USA sedan Black Friday, som i september lade ned sin verksamhet i New Jersey och sedan i november även i Nevada, under kontroversiella omständigheter.

Årets fold 2: Anrika pokerklubben ACF i Paris, Aviation Club de France, stängdes ned i september av polis- och åklagarmyndigheter efter anklagelser om pengatvätt och samröre med den organiserade brottsligheten.

Årets nedsynade bluff: Råkade Sverige ut för, när EU-kommissionen i oktober tappade tålamodet med vår spelmarknadspolitik och därför stämde oss inför EU-domstolen. Fortsättning följer garanterat!

Årets bara-snack-och-ingen-verkstad: Som vanligt vadsmitaren Andreas Bergman, vars ”spänningsroman” varit utlovad till det ena datumet efter det andra under 2011, 2012, 2013 och 2014. Lita på en favorit i repris när jag sammanfattar spelåret 2015…

Årets skämt: Att Roland ”donRollo” Hydén fortsätter med att kalla sin sajt för ”Sveriges bästa pokerforum” trots att den vid årsskiftet inte hade daterats upp sedan i augusti.

Årets fiende nr. 1 inom poker: Amerikanen Christian Lusardi, som i januari åstadkom att den stora turneringen Borgata Winter Open i Atlantic City fick avbrytas efter att man upptäckt falska marker i omlopp… och ytterligare 2,7 miljoner i lika falska marker nedspolade i toaletten av Lusardi hittades efter att de åstadkommit totalstopp i hotellets avlopp.

Årets fiende nr. 2 inom poker: Proffset Justin Archuleta som i en intervju i september erkände att han lurat av ett tjog namngivna motspelare närmare två miljoner kronor, genom bland annat konto- och kreditkortsstölder.

Årets nedlagda utmaning: Den HU-match mellan Tom ”durrrr” Dwan och Daniel ”jungleman12” Cates som ännu inte spelats färdigt, eftersom Dwan vägrar ställa upp och fullfölja överenskommelsen. Noteras bör att Cates leder stort hittills… och att inte en giv i HU-matchen spelats sedan oktober 2013.

Årets skithög: Kallades samme Dwan för av Daniel Colman i oktober, av just ovanstående skäl.

Årets farsartade flopp: När Andreas Bergman efter allehanda föregående banganden, storvulna skrytsamheter och illavarslande hot äntligen dök upp till en ”Battle of Malta Deluxe” mot Ken Lennaárd. Bergman vann visserligen last-longer-grenen, men skåpades sedan ut rejält av Lennaárd i schack, varpå Bergman visade sig vara i så dåligt kroppsligt skick att läkaren förbjöd honom att ställa upp i boxningen. Mera snack och ingen verkstad, alltså.

Årets diskning i poker: Fick brasilianske fotbollslegenden Ronaldo stå för, efter att i november ha förlorat en utmaning mot tennisstjärnan Rafael Nadal – varpå han fick handgripligen diska gästernas tallrikar ute i kasinots kök.

Årets slarvpelle 1: Franska proffset Bertrand ”ElkY” Grospellier som i juni kom en hel vecka försent till WSOP i Las Vegas efter att ha slarvat bort sitt pass under ett besök i Kanada, eller möjligen fått det stulet där genom vårdslös hantering.

Årets slarvpelle 2: Amerikanska proffset Chino Reem, som i april helt sonika glömde av att han redan vunnit ett gratis inköp à 15.400 dollar i WPT-finalen och därför aldrig dök upp till den.

Årets tveksammaste spelinnovation: När Macau Jockey Club under hösten öppnade som ”världens första markerlösa kasino”. Hmmm, säger jag bara…

Årets måhända viktigaste pokerpersonlighet: Alexandre Dreyfus, ägare till Global Poker Index, som under året lanserade sina nya projekt Global Poker Masters och Global Poker League varigenom inte bara poker ska bli ännu mera av en mainstream-sport utan världens bästa pokerspelare också ska slippa behöva köpa in sig i de stora eventen; i stället ska dessa ”liksom inom professionell golf kunna tävla om stora priser understödda av ägarna till olika stall liksom av sponsorer som vill marknadsföra sig”. Är revolutionen äntligen här, kamrater?

Årets klövertvåa: Svenska Spels online-”SM”, som i höstas till delar fick ställas in och sajten stängas ned i flera dagar efter vad som påstods vara hackerattacker. Eller var det Boss Medias kritiserade mjukvara som ännu en gång säckade ihop? Spekulationerna gick hur som helst höga på svenska pokerfora.

Årets sexskandal: Åstadkom belgiskan Gaëlle Garcia Diaz i april i den franska TV-serien Maison du Bluff, en ”pokerrealityshow” där deltagarna bor i ett hus och spelar poker mot varandra, när kamerorna fångade henne och en manlig deltagare i en het scen i duschen.

Årets knivhuggning: Råkade svenska pokerprofilen Andreas Hurtig ut för i september, när hans tidigare flickvän attackerade honom på ett gym i Stockholm.

Årets namnbyte: Gjordes i februari av den nyazeeländare som efter ett fyllevad under ett pokerparti tvingades anta namnet ”Full Metal Havok More Sexy N Intelligent Than Spock And All The Superheroes Combined With Frostnova”. (Sant – och det godkändes av myndigheterna!)

Årets spelrättegång: Den mellan amerikanska proffset Phil Ivey och kasinot Crockfords i London beträffande en beramad baccaratmatch… och som i oktober avgjordes till förmån för kasinot vilket därmed slapp betala ut Iveys vinst på 7,7 miljoner pund.

Årets längsta heads-up: När italienaren Antonio Buonanno efter nära 18 timmar med två kvar vid bordet tog hem €10,600 Main Event i EPT Grand Final i Monaco mot Jack Salter.

Årets bad boy inom poker: Amerikanen Dan Bilzerian som i en intervju i september uppgav sig ha vunnit motsvarande över 300 miljoner kronor i privata cashgames, ha singlat slant om två miljoner dollar, haft filmroller i ”The Equalizer” och ”The Other Woman”, och dessutom ha umgåtts vilt med prostituerade och karaktärer från livets gråzoner. Sant eller inte, så är hans rykte som bad boy numera cementerat…

Årets husaffär: När norska pokerproffset Johnny Lodden i september stämde norska staten, för att denna tvingat honom att sälja sitt hus för att driva in skatteskulder från pokervinster.

Årets helomvändning: William Thorson, som i en intervju inför Simon ”Dybban” Lindell öppenhjärtigt berättade varför han lagt gamblinglivet bakom sig och nu blivit muslim.

Årets joker: Skotska proffset Dale ”Daleroxxu” Philip, som i juni sparkades från Team PokerStars efter att han i Marbella i juni på ett ”otillbörligt” sätt firade att det nederländska fotbollslaget gjorde mål mot Spanien.

Årets småfifflare: Amerikanen Chan Pelton, med tre segrar i World Series of Poker Circuit bakom sig, som under en sidoturnering i februari i Palm Beach beslagtogs med att ha stoppat en 25K-mark i fickan för sannolik användning i det kommande Main Event där samma utrustning användes. Hans straff: livstids avstängning från bland annat PBCK och WSOP.

Årets pokerbergochdalbana: Ännu en gång Viktor ”God-I-love-action” Blom, alias ”Isildur1”, vars svingar på som mest över en miljon dollar om dygnet fick oss andra att famla efter hjärtmedicinen. Hans netto online för 2014 blev dock horribla minus 13 miljoner kronor… tredje största förloraren i världen.

Årets portning: När skådespelaren Ben Affleck i maj förbjöds att spela blackjack på Hard Rock Casino & Hotel i Las Vegas efter att ha vunnit för mycket i det spelet.

Årets gamblinginsikter: Förmedlades som vanligt under Spelakademin i Visby, vilken bjöd på hisnande tittar in i framtiden bland mycket annat.

Årets makeover av en pokersajt: Unibets nya pokerklient, där man kan byta nick och avatar flera gånger om dagen vilket omöjliggör användandet av trackingmjukvara på motståndarna – till rekreationsspelarnas stora glädje.

Årets glädjevrål: Kunde höras i Norge, när norska staten till årsskiftet 2014/2015 lät legalisera såväl pokerturneringar som klubbverksamhet.

Årets släng av sleven: När såväl Martin Jacobson själv som hans mamma i flera intervjuer hänvisade till att Pokerhandboken utgjorde startskottet för Jacobsons karriär vid borden! Den tackar jag för… 😉

Då ska vi se hur 2015 artar sig, kära chartister, ludofiler och pokeristas!

Apropå det just gångna spelåret 2014 fick vi under detta uppleva denna ”tekniska landvinning”, när Macau Jockey Club tillkännagav att de nu blivit världens första markerlösa kasino:

Gissningsvis någon form av viftande med plastkort i stället, alltså, där digitala ettor och nollor åker in och ut. Och det är väl antingen en ironi, eller självklart fullt logiskt, att man i Kina där man uppfann det revolutionerande konceptet med spelmarker för över 2000 år sedan…

… nu i samma land ”går vidare” med att också avskaffa sådana, som nästa steg i gamblingens evolutionsprocess. Får väl kolla in Jockey Club under min nästa tjänsteresa till Macau!

Då var det 2015 – det år då vi alla förhoppningsvis och äntligen ska bli utomordentligt rika, vackra och berömda! 🙂 🙂 Och traditionsenligt kommer jag strax att högst subjektivt summera det poker- och spelår som nu är till ända, och förstås dominerades av Martin Jacobsons historiska VM-seger som det skrivits om ända borta i kinesiska gamblingmedia:

Vilka blev respektive 2014 års hjärterdam, spaderess och joker? Vilka var flopparna, och flipparna? Årets klövertvåa? Årets utdragning på rivern? Snart har du svaren…

Jag har redan provlekt alla julklapparna och skrivit årets sista pokerkrönika.

Rödbetssalladen och ischockladen har lagt sig som en falukorv runt midjan och jag är redo. För årets favoritturre. På hemmaplan. Main Event i Christmas Poker Week.

Jag har aldrig lyckats i den. Men känner att det borde vara dags snart. Om de är som de säger, att trägen vinner?

Annars har jag mest laddat upp med cashgame både live och på nätet då december är en månad som många tycker vara högst lämpad för poker. Jag vet inte om det beror på om folk får en saftig julbonus, väntar på mormors julklappspengar eller bara i allmänhet känner att de vill göra sig av med lite lösvikt, men december är min absoluta favorit-månad när det gäller grind.

Igår var jag med om en festlig hand på CC där jag höjer knapp med KJo och får två limpsyn. Flopp A22 med två klöver. Check till mig och jag bettar. En heroisk norrman hänger med. Turn en klöver till. Check, check. River en fjärdeklöver. Check från norrmannen. Jag har inget klöver så jag tvingas slänga iväg en pliktskyldig bet för att ha någon chans på potten. Han steker någon minut och synar.

– Bra syn, jag har ingenting, säger jag.

Och i triumf slänger han upp KT i hjärter för K-hög. Jag kände mig som en riktig gris (inte bara pga helgens överdos av julskinka) när jag visade min K-hög, som jag egentligen skulle visats först. Det var nöff och jag skulle nog ha sagt K-hög istället för ”ingenting”. Men inte ens i min vildaste fantasi kunde jag väl tro att ens en norrman på pickalurven kunde hittas synen med den klot-näven? Jag lärde mig i alla fall något nytt…

Nu ska jag möla i mig de sista av julens köttbullar och lunka iväg till CC. CPW Main startar kl 14 och jag tror att startfältet kommer att bli mysigt. Inköpet är 16k och ni kan följa liveuppdateringarna HÄR på poker.se

God fortsättning, alla ludofiler och chartister! Förhoppningsvis har ni haft en fridefull jul med mycket trevligt spelande ihop med släkt och vänner! I synnerhet juldagen och annandag jul räknas ju till sällskapsspelandets toppar på året, när klapparna ska sättas på prov – eller när man under ledigheten helt enkelt passar på att koppla av under trevliga former.

För egen del har det blivit främst mahjong, cheiten och Spiderman-Monopol… även de yngres behov ska ju tillgodoses! Samme spelglade sjuåring som fick det Monopolspelet är nu även schackintresserad, så jag passade på att lära honom varianterna Fischerandom-schack (se tidigare inlägg här) och diagonalschack, samt dessutom kinesiskt schack som han greppade förvånansvärt snabbt:

Men det finns faktiskt spel som av olika skäl är specifikt förknippade med vissa högtider, i vissa kulturer. Koreanerna till exempel spelar nyout i samband med det koreanska nyåret, och japanska barn spelade förr ofta e-sugoroku för att fira in sitt nyår.

Inom den judiska kulturen firas hanukkah (חֲנֻכָּה), ibland även transkriberat som channukkah eller chanukka, under åtta kvällar i samband med nymånen i december, och därför ibland tidsmässigt sammanfaller med vår jul. Denna judiska högtid firas till minne av återinvigningen av templet i Jerusalem år 164 f.Kr., då ett mirakel enligt traditionen ska ha inträffat: det fanns bara olja till tempellamporna för en enda natt, men Gud ordnade så att oljan räckte i hela åtta dygn.

Detta mirakel firar judiska barn och familjer traditionellt genom att spela ett ”gamblingspel” med en dreidel (דרײדל), en fyrsidig snurra – och ”insatserna” handlar oftast om så blygsamma ting som godisbitar, nötter eller undantagsvis småmynt. Dreidel är för övrigt snurrans namn på jiddisch; på modern hebreiska säger man sevivon. Här är två dreidlar ur min egen samling: den högra en högst vanlig sådan i trä om än av lite större format, medan den till vänster är från 1800-talet, av massivt silver och inhandlad i en antikaffär i Budapest:

En dreidel är försedd med ett skrivtecken på var och en av de fyra sidorna; skrivtecknen är respektive נ (nun), ג (gimel), ה (hay) och ש (shin), vilka tillsammans ska utläsas som en initialism för ”נסגדולהיהשם” (nes gadol hayah sham – ”[ett] stort mirakel hände där”). På dreidlar som används inom Israel är det fjärde skrivtecknet i stället utbytt mot פ (pei), varvid initialismen ska utläsas nes gadol hayah poh – ”[ett] stort mirakel hände här”.

En dreidel kan utformas mycket ceremoniellt, dekorativt och nästan överdådigt, som denna i min samling och vilken dessutom mellan speltillfällena ska förvaras stående på ett svart trästativ:

När judiska barn spelar dreidel börjar de med ett visst antal godisbitar var framför sig, till exempel 5 eller 7. Inför varje spelrunda lägger man en godisbit var i ”potten”, och snurrar så i turordning.

Nun: deltagaren gör ingenting.

Gimel: deltagaren tömmer hela potten och tar alla godisbitarna.

Hay: deltagaren tar halva antalet godisbitar i potten (rundat uppåt vid behov, till närmaste heltal).

Shin eller Pei: deltagaren måste lägga en av sina godisbitar i potten.

Om potten töms, måste alla genast lägga en ny godisbit var i potten. Vissa regelvarianter föreskriver också att alla genast måste lägga en godisbit var i potten om där just då bara finns en bit kvar; och andra varianter att man måste lägga två, eller till och med tre, i stället för en av sina godisbitar i potten om man snurrar fram Shin/Pei.

Här är ännu en dreidel i min samling, målad av den israeliske konstnären Ariel Emanuel:

… samt en magnifik jättedreidel av kristallglas, mera ett prydnadsföremål än ett man verkligen skulle våga spela med:

Dreidelspelandet är så förknippat med hannukkah att motivet duger bra på hälsningskort:

Att samla på olika dreidlar är en hobby bland en del vuxna judar; och enormt stora kollektioner av dreidlar finns bland annat på Yeshiva University i New York, liksom i privat ägo hos till exempel rabbinen Eliyahu Safran i Israel – det är faktiskt värt att klicka på länken:

http://www.israelnationalnews.com/News/News.aspx/150987#.VJ6w4FCfA

Under de senaste årtiondena har dreidelspelandet fått en renässans inom den judiska kulturen; och till och med resulterat i en så udda nutida kommersiell produkt som No-Limit Texas Dreidel (!):

Ja, vad går det inte att hitta på i spelväg… och god fortsättning på er, kära läsare!