ESPN har för några dagar sedan publicerat en läsvärd intervju med Martin Jacobson:

http://espn.go.com/poker/story/_/id/11829023/wsop-2014-pressure-new-martin-jacobson

… och lite rörd blir jag när han i den intervjun uttryckligen nämner mitt namn och Pokerhandboken som skälet till att han en gång blev intresserad av poker.

EDIT: Detsamma säger hans mamma, i en intervju i Aftonbladet som du hittar här:

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/poker/article19846575.ab

Det är en nervkittlande tanke, att backa bandet till 2005 där det någonstans i Stockholm sitter en 18-årig grabb med uppspärrade nyfikna ögon och slukar Pokerhandboken från pärm till pärm… samtidigt som han i det ögonblicket inte har en aning om att han en gång i framtiden kommer att bli världsmästare i spelet! Att därmed ha en liten, liten, liten andel – men ändå – i Martins VM-seger känns hedrande, och jag önskar honom allt gott i den fortsatta pokerkarriären.

För första gången någonsin i ett inlägg här i Superbloggen saknar jag ord nog för att beskriva vad som just har hänt… vi tusentals som var vakna i natt och railade via nätet fick uppleva det största som någonsin hänt i svensk pokerhistoria. MINA DAMER OCH HERRAR, VI HAR EN SVENSK VÄRLDSMÄSTARE!

Martin Jacobson, 27-årig stockholmare som numera är bosatt i London, gjorde det oerhörda: spelade en superstabil poker som denna andra finaldag ledde till att han först slog ut Jorryt van Hoof som trea, och sedan norrmannen Felix Stephensen på andra plats! Här är den avgörande given i VM:

Och efter den såg det ut så här i WSOP:s rapportering:

Jag ska återkomma under dagen med mera material – men just nu konstaterar jag helt enkelt att detta var svensk pokers Big Bang. Blir det nu en pokerboom nummer två i Sverige? Hur kommer SVT och TV4 att hantera det här? På återseende…

I avvaktan på att nattens avgörande drabbning ska ta vid borta i Las Vegas, kan jag komma ifatt på några spelnyhetsinslag som förtjänar att uppmärksammas! Ett är att norska TV2 nu har säkrat sändningsrättigheterna till norska mästerskapen i poker 2015, som äger rum i Dublin strax före påsken:

http://oddsavisen.com/tv2-sikrer-senderettighetene-til-poker-nm/

Man gör onekligen reflexionen att trots Norges hittillsvarande och istadiga rykte som en gamblingfientlig nation, verkar det som om ansvariga politiker och andra i vårt västra grannland nu gradvis börjar drabbas av insikter om verkligheten. Jag påminner i sammanhanget om ett annat inlägg som jag skrev här för en tid sedan:

https://bloggar.aftonbladet.se/superbloggen/2014/10/poker-lagligt-i-norge-i-varje-fall-nastan/

Trodde knappt jag skulle höra mig själv säga det någon gång, men släpar inte möjligen Sverige efter Norge snart? När ska SVT och Svenska Pokerförbundet komma överens om något motsvarande??

 

Och apropå de kommande reformerna gällande den svenska spelmarknaden, har Niels Folmann som är VD för statliga Danske Spils sportsbetting- och onlineenhet nyligen uttalat att ”spelmonopolens dagar är över” och att man ”inte bör kämpa mot avregleringar”:

http://www.gamblingcompliance.com/premium-content/news_analysis/gambling-monopolies-are-dead-says-danish-executive

Det låter som om han har en del att säga till våra svenska riksdagsledamöter!

 

Spelfrågan och den kommande omregleringen fortsätter att bevakas noggrant också av Dagens Industri, som i en ledare i dag säger att ”regeringen [behöver] ta svåra beslut som säkerligen kommer att skapa debatt”, men också att ”det är svårt att se någon annan lösning. Spelmonopolet är hopplöst daterat. Internet har gjort spelet globalt och spelkunderna kan välja mellan erbjudanden från hela världen. Det är fåfängt att tro att Sverige är en isolerad ö dit omvärldens vindar aldrig når”:

http://www.di.se/artiklar/2014/11/11/ledare-komplicerad-vag-mot-ny-spelreglering/

Det är med varm hand som jag skickar dessa ovanstående litteraturtips vidare – eftersom jag vet att Superbloggen har läsare både i riksdagen, hos Lotteriinspektionen och i några av departementen!

Det blev dramatik i dag i ”det andra VM”, nämligen i schack, när norrmannen Magnus Carlsen lite överraskande förlorade det tredje partiet mot sin utmanare Viswanathan Anand. Carlsen såg ”svært skuffet ut” under den efterföljande presskonferensen, och norska dagstidningen Verdens Gang tog genast fram krigsrubrikerna:

Ställningen är därmed jämn, 1,5-1,5. Men än är det många partier kvar – och skulle Carlsen ro hem schack-VM och Stephensen poker-VM blir det väl diskussion i norska stortinget om att byta nationaldagen från 17 maj till något annat datum… 🙂

…to be the next champion of the world.

Stilla mitt hjärta. Stilla.

Jag har suttit uppe hela natten och grindat finalbord. Det kändes lite hopplöst med en shortstackad Martin Jacobson, som aldrig riktigt fick tillräckligt med marker för att komma in i matchen och spela annat än all in-poker.

I tio timmar satt han och malde. Till skillnad från sina kombattanter suckade han inte en enda gång över kortsnittet. Jacobson gjorde bara det bästa möjliga av sin lott i livet. Och så småningom fick han lön för mödan. Först i den viktiga flippen mot Pappas när Martins femmor höll upp mot AJ all in pre.

Vid det laget hade jag tripplat snusintaget med en extra i underläppen för att klara pressen. På railen verkade Micke Tureniec och Anton Wigg ha ungefär samma puls som jag. Det vill säga tio gånger högre än Jacobson själv. Det såg ut som att han låg runt 20 i snittpuls…

Det gick upp och det gick ner. Det var natt, det blev morgon och dag. Flera gånger kände jag att ”nu måste det vara slut, han kan inte orka ett bakslag till.” Efter den teoretiskt fina 11,5 miljonersynen med A-hög på river, mot norrmannens dolda runner runner-triss i damer, såg det riktigt mörkt ut. Då hade jag gett upp.

Och det är därför jag får raila finalbordet och Martin Jacobson spela. Han körde nämligen på med samma gameplan. Att spela optimal poker och gå för vinst. Han var långt ifrån en slagen hjälte. Redan handen efter började återtåget.

Men någonstans går gränsen för vad ett hjärta kan klara av. När Jacobson fick in det så bra man nästan kan med TT vs Tonkings 22 var det fyra spelare kvar. De hade nästan exakt lika mycket marker och det var ingen tvekan om att Jacobson stod inför sin viktigaste all in i karriären. Ute med en krossad dröm. Eller 45 miljoner i stapeln med tre spelare kvar i WSOP Main Event.

När floppen visade sitt fula tryne med tre klöver vände sig magen ut och in redan innan jag lyckades svälja underläppssnusen av stressen. Tonking hade en klövertvåa. Jacobson ingen klöver. När turn dessutom levererade ett öppet stegdrag till den grå jänkarn så lade jag mig ner i fosterställning och andades i en Systemet-kasse modell lila. Det var över. Att det skulle sluta så här? Varför slutar det alltid med hedersamma förluster för svenskar?

Dealern bankade i bordet för att lägga upp den dödande rivern. Jag såg hur drömmarna paketerades av tomtenissar som tog släden och Rudolf och brände rakt ut i ett stort svart hål i världsrymden för att aldrig komma tillbaka.

Men Martin Jacobson är ingen vanlig svensk. Rivern: en blank dam. Och Martin fick plötsligt vind i seglen. Eller en hel jäkla storm. Något starkt var det för plötsligt växlade han tempo och fick med sig en stor pott mot chipleadarn Van Hoof genom att bluffa hem den på turn med 9-hög. Sen bara fortsatte det.

Klockan 14 någon gång så stoppades finalbordet med chipcounten: Van Hoof, 89 miljoner, Jacobson 65 miljoner och Stephensen, 46 miljoner.

28 miljoner svenska kronor ligger redan i Martins madrass och väntar. Men nu nöjer vi väl oss inte med det?

Jag är så otroligt imponerad av hans närvaro vid bordet. Den sviktade inte en sekund under 11-12 timmars spel. Det verkade som att han använde sina 9-10 timmar som shortstack för att samla information som han kunde använda längre fram. Och att Jacobson hela tiden visste att det skulle bli ”ett längre fram”.

Mina polare har jämfört honom med allt från stenansiktet  Phil Ivey till ”en förhörsledare jag skulle erkänna allt för, till och med sånt jag inte gjort.”

Själv har jag inte sovit en blund i natt, men är så hög på adrenalin att jag känner mig piggare än någonsin. Och jag vet inte vad jag ska jämföra Martin med. Inte är det en typisk svensk hedersam förlust i alla fall. Det här är för vackert regisserat för det.

Imorgon bitti startar det upp igen. Jag hoppas att mitt hjärta klarar av det bara. Om inte, så dör jag antagligen lycklig med käften full av snus.

Vi har aldrig varit så nära att få en svensk världsmästare i poker. Och jag påminns om Martin Jacobsons ord till mig när jag nämnde alla hans stora andraplatser i karriären.

– Just därför kommer den här vinsten bli så mycket roligare…

Strax efter klockan halv fem i morse, Las Vegas-tid, satte man temporärt stopp för finalbordet i VM efter att de kvarvarande kombattanterna skurits ned från nio spelare till tre! Och chiptvåa just nu är allas vår Martin Jacobson:

Denne som startade som chipåtta för ett halvt dygn sedan har därmed, oavsett hur resten av finalbordet utspelar sig i morgon, gjort en insats som går till svensk pokerhistoria – den bästa blågula placeringen någonsin i ett VM, den största blågula cashen i ett WSOP, den största blågula pokercashen NÅGONSIN. Efter återstoden av matchen får hela utvärderingen göras… men redan nu är det läge att ställa sig upp och göra honnör, när Jacobson går förbi nästa gång! Och den här bilden av Jacobson och hans svenska hejarklack är helt enkelt för bra för att undanhålla mina läsare:

Chiptoppen ser just nu ut så här, om den information som WSOP bestått oss med är korrekt:

Jorryt van Hoof, Nederländerna, 89 625 000

Martin Jacobson, Sverige, 64 750 000

Felix Stephensen, Norge, 46 100 000

Och bakom dem fördelade sig prisplatserna så här:

4) Will Tonking, USA, $2 849 763

5) Billy Pappaconstantinou, USA, $2 143 794

6) Andoni Larrabe, Spanien, $1 622 471

7) Dan Sindelar, USA, $1 235 862

8) Bruno Politano, Brasilien, $947 077

9) Mark Newhouse, USA, $730 725

Att Newhouse två år i rad lyckats ta sig till finalbordet i VM, men nu bägge gångerna fallit först av alla, måste onekligen på samma gång göra honom stolt och reta honom… och nu önskar vi Martin välbehövlig vila, och sedan ett stort LYCKA TILL inför slutfajten! Aldrig, aldrig tidigare har ett VM i poker känts så spännande för svenskt vidkommande…

I Sverige är du garanterad anonymitet om du så önskar, när (och om…) du vinner riktigt stort på lotteri. Men vad gör man i länder där man inte har motsvarande garantier, utan enligt lotteriets bestämmelser måste infinna sig personligen – inför horder av nyfikna reportrar och TV-kameror – för att få ut sin vinst?

I Kina har det blivit en tradition att klä ut sig rejält, som denne man från Shanxi gjorde i en björndräkt den 13 oktober i år för att hämta ut sin jackpott på motsvarande över en halv miljard kronor i den provinsens välfärdslotteri:

Den udda traditionen i Kina sträcker sig ett kvartssekel tillbaka. Förra året kunde ”Musse Pigg” hämta ut en lotterivinst på cirka 400 miljoner kronor; och 2011 kom en ”panda” för att på samma sätt hämta sina cirka 550 miljoner kronor!

Känns onekligen lite ”osvenskt”, men väldigt kul samtidigt!

Alldeles nyligen tog norrmannen Magnus Carlsen ledningen i schack-VM, genom att i det andra partiet besegra Viswanathan Anand. Carlsen leder därmed med 1,5-0,5. Och för oss som följer dramat, är det bara att lite smått avundsjukt konstatera hur seriöst det statliga norska TV-bolaget NRK tar på saken, och har byggt upp en maffig studio där en rad inbjudna gäster kommenterar bataljen minut för minut:

Och om statliga SVT gör något liknande nu när Martin Jacobson i morgon kliver in på arenan för att slåss om VM-titeln i poker? Jaså, nähä, inte det alltså… förlåt att jag frågade…

Här kommer nu äntligen, långt om länge, det utlovade bildsvepet från årets Spelakademi i Visby den 16 oktober! För att tillgodogöra dig detta bör du lämpligen också antingen först ha läst, eller gärna parallellt med bilderna läsa, den krönika därifrån som jag redan tidigare författat och har lagt upp på Unibet, så får du ett bättre sammanhang:

https://se.unibet.com/poker/blog/dan-glimnes-pokerblogg-1.16424/rapport-fr%C3%A5n-spelakademin-2014-1.598901

Öppna alltså ett separat fönster på laptopen, och så drar jag igång!

Förste talaren var Göran Carstedt:

… som framhöll hur viktigt det är att sätta kunden i centrum…

… och att vi är inne i ett skifte från ”gammal logik” till ”ny logik”:

Camilla Wallander talade om vad som attraherar kunderna:

… och då i synnerhet konceptet ”add value” liksom de trender man kan urskilja:

Nästa upp på scenen var Martin Deinoff:

Han stod för en lika fascinerande som småskrämmande titt in i framtidens marknadsföringsmöjligheter…

… med bland annat ”nya mänskliga implantat som inte sitter där av hälsoskäl”, och reklamtavlor med inbyggda kameror och ”facial-recognition software” som anpassar sina budskap efter om du tittar eller inte, och hur du reagerar på dem via ansiktsdragen. Huu…

I pausen gjorde jag ett lite halvt misslyckat och suddigt försök att få till en selfie ihop med Anitra Steen, ordförande för Svenska Spel, som satt närmast till vänster om mig på främsta bänk:

Att hon kan bräcka mina tre stycken bungyjump på över 200 meter, på tre olika kontinenter, med att faktiskt ha flugit i baksätet på en JAS39 Gripen får jag lyfta på hatten för i respekt… och näste person var Martin Johansson som redogjorde för en ny nordisk undersökning beträffande attityderna i folkdjupen:

Bland de mera intressanta resultaten i undersökningen är att det är i det numera omlicensierade Danmark som man är mest nöjd med den egna marknaden, medan befolkningarna i de mera monopolvurmande Finland och Norge inte är lika nöjda:

Vad gäller respektive image i Norden ligger spelandet som sådant sämre till i Sverige än i våra grannländer, samtidigt som Svenska Spel har sämre image bland svenskar än vad Norsk Tipping har i Norge och Veikkaus i Finland:

Och tittar man ovan dessutom på specifikt Unibet ovan, som man gjort i denna nordiska undersökning eftersom detta företag är det största på dessa marknader utanför de statliga bolagen, ser man att Unibet i jämförelse har bäst image i Danmark och Sverige!

Näste talare var Johan Orbe från TSN SIFO:

Han redogjorde för bakgrunden till en ny svensk opinionsundersökning beträffande spelreklam:

Det visade sig, inte helt överraskande, att svenskar har en betydligt mera negativ inställning till reklam för spel än till exempel reklam för livsmedel, charterresor, bilar och hemelektronik. Orbe framhöll emellertid torrt och som sannolikt fullt korrekt felkälla att ”man är skeptisk mot själva produkten, snarare än reklamen, vilket dock spiller över i åsikterna om den senare”:

Generellt är spelreklam aningen mindre ”påträngande” – ett av de begrepp som intervjupersonerna hade att ställning till – än reklam i allmänhet; men lite oväntat var det inte erbjudanden om nätpoker eller sportspel som upplevdes som mest påträngande, utan faktiskt prenumerationslotter från Miljonlotteriet, Postkodlotteriet och Kombispel:

Varför spelar vi svenskar då? Vilka motiv har vi till det? Här är intervjupersonernas svar, inklusive hur de fördelade sig på kvinnor respektive män:

Efter Johan Orbe kom jurist Ylva Aversten:

Hennes uppdrag var att tala om ämnet marknadsföring och spelreklam – vad går för sig, vad är olämpligt? Här är de lagregler som styr:

Och som exempel på spelreklam som fått underkänt nämnde Aversten detta:

Man har även utformat etiska riktlinjer för spelreklam i Sverige:

… och hon tog även upp den roll som den oberoende expertgruppen SEEM spelar numera:

På detta programblock följde en paneldebatt (Aversten ses längst t.h.) där även vi i publiken deltog livligt:

Mot slutet av dagen uppträdde så Adam Mayes:

Denne är ansvarig för speldesignprogrammet vid Uppsala Universitet/Campus Gotland, och berättade om hur man designar nya spel – självfallet då främst datorspel – och vilka drivkrafter som ligger bakom vårt mänskliga spelbeteende. Mayes passade även på att slå sönder några av våra stereotyper runt datorspelandet, som att det bara är tonåringar som håller på med det…

… och att kvinnor sällan intresserar sig för sådana:

Han talade även om vikten av funktionalitet, nog så viktigt i en framtid när vi kommer att få uppleva allt mer högteknologiska spel om pengar…

… om spelarnas upplevelser…

… och om samspelet mellan spelare och spelkreatör:

Slutsummering då? Som alltid är det intressant att bevista Spelakademin, och att träffa trevliga människor – men jag väntar fortfarande på den gång då det ska handla om hur man anpassar sig i ett omlicensierat Sverige, och sätter kundupplevelserna ännu mera i fokus. Kanske kommer den en dag?

I kväll spelas den näst sista söndagskvalfinalen till Unibet Open i London – sedan återstår bara ytterligare två onsdagskvalfinaler (12:e och 19:e november) samt den sista söndagskvalfinalen (16 november)! Kvalschemat, inklusive de billigare satelliterna till dessa finaler, hittar du här:

http://www.unibetopen.com/qualify/satellites/

Lycka till nu, så ses vi i det spännande London där du hittar nästintill perfekt julshopping!