Svenske pokerkrigaren Martin Jacobson leder med 3,25M i marker höginköpsturneringen One Drop High Rollers No-Limit Hold’em här i WSOP, nu inför starten av dag 3! Bara 26 spelare av de 166 startande är kvar, totalt finns det 24 prisplatser varav de fem översta kommer att göra dessa spelare till dollarmiljonärer, och segraren kommer att få 4 830 619 dollar.
Ska han ordna Sveriges största WSOP-cash… i år, eller till och med i svensk pokerhistoria? Go-go-go, Martin!
Tiden i huset och vegas bara flyger förbi. Det finns alltid något bättre att göra än att uppdatera bloggen. Denna gång ska jag försöka undvika kroppsvätskor men till DTMs stora förtret kommer det inte bli mycket poker i detta inlägget heller. Det kommer, jag lovar, ju närmre WSOP main vi närmar oss ju större sannolikhet är det att kommer ni få läsa om någon handhistorik 🙂
Tänkte spola tillbaka bandet till midsommar till att börja med. Vi bjöd in lite folk till huset och ställde till med något som mer likande en amerikansk BBQ än en svensk midsommar. Det slutade med ett sjöslag i sällan skådat slag. Lite vänner till mig hemifrån hade tittat ner denna helg. Personen ifråga kan vi kalla B, han hittades utanför hotellet ihopkurad på en bänk och ”kunde inte titta upp för då spyr jag”. Det är väl ett gott bevis på en lyckades fest. Cobbe hade även han bjudit in 2 personer hemifrån. När dessa två anlände blev det någon form av mini-akkvardattack då Cobbe öppna med ”Hejsan jag heter Robin, vad heter du?” #näravänner.
Sedan har vi såklart haft en massa dötid i huset. Vad gör man i ett stort hus med en stor tomt och är i 20-25 års åldern? Det uppenbara svaret är självfallet att man leker kurra gömma!! Mer eller mindre hela huset engagerade sig i detta. Med Ylitalo som lekledare kunde vi inte misslyckas, det blev kreativare och kreativare gömställe. Det slutade med att folk klädde ut sig till andra i huset, låg inne i ett bord och tom uppe i bokhyllor (Adde). Man blir aldrig för gammal för att leka (eller spela)!
Vegas stod förra helgen som värdstad för den rundtourande housefestivalen EDC. På senare år har jag blivit relativit intresserad av house, med påtryckningar från Adde som hjälp mig in på spåret. Efter det att midsommar satte sina spår på lördagen blev det bara en dag kvar för undertecknad. Men det var som sig bör, en extremt häftig upplevelse. 350 000 människor samlade över en helg uttspritt på 3 dagar. Deras största scen är något i hästlängder. Mellan tummen och pekfingret skulle jag gissa där står mellan 60 och 70 000 människor och hoppar från kl 17 på eftermiddagen till 06 på morgonen. Så ja det dricks och tas troligvis både det ena och det andra innanför Las Vegas nascarbana denna helg.
*Bästa middagen på resan hittades igår med god hjälp av Philip och Marcus, Sushi Samba
*Det går att backa på turspelet, Texas Ultimate Holdem, med fina plus på samtliga tidigare blev vi igår gulade av Palazzos dealers Mary och Norland (detta trots starka rekommendationer av Duzak att sätta sig)
Största biljard hustlern i husetPerfektion!Huvudscenen på EDCLugnet för stormen under midsommarSushi SambaEn vanlig syn runt om i Las Vegas
Sedan Svenska Pokerförbundet öppnade en dialog med lotteriinspektionen så har min inställning till dom förändrats avsevärt. Jag tycker fortfarande att många saker hade kunnat skötas snyggare och att lagen är åt helvete men det tror jag även dom själva tycker och vad ska man göra. Det är som det är. Hade önskat jag hade haft tid att ta mig till Almedalsveckan och snacka lite med människorna där på plats. Få dom att förstå.
Nu var det dock inte det jag tänkte skriva om när det gäller LI utan artikeln jag hittade på IDG. Ha ha ha. Lotteriinspektionen kräver nu internetcaféer på tillstånd och belägger dessa med en avgift. Internetcaféer där kidsen sitter och spelar Counter Strike, Battlefield och World of Warcraft mot varandra. Har vi inte gått lite väl långt nu? Ska man inte uppmuntra till sådana här tillställningar så att kidsen har något att göra istället för att springa runt på gatorna? När jag var liten fanns det alltid ungdomsgårdar men dessa verkar mer eller mindre vara en utdöende art.
Jag blir faktiskt riktigt upprörd för det är väldigt stor skillnad på en dator och en enarmad bandit. Dessa verkar man inte ha så mycket problem med att dessa ställs ute i de fattigaste förorterna där kundkretsen är som mest känslig. Där många inte har råd att spela men gör det ändå. Jag förstår inte var moralen ligger. Eller om det finns någon överhuvudtaget?
Nej, ovanstående skylt med ”American Fish” inne på kasinot Aria pekar inte mot pokerrummet, utan mot en restaurang… men nog är den frestande för många europeiska spelare, och fälls en och annan humoristisk kommentar om. Pokerrummet på Aria ser istället ut så här, med säregen spelkortspräglad dekor:
Likt alla andra större pokerrum i Las Vegas just nu arrangerar man här dagliga turneringar, i Arias fall med serien benämnd The 2013 Aria Classic och under reklamslogan ”20 TOURNAMENTS. 16 DAYS. ARE YOU IN?”. Inköpen är antingen 340 dollar (start kl 13) eller 150 dollar (start kl 19), med en större tvådagarsaffär som final och med inköpet 1080 dollar, plus en avslutande turnering i ”Open Face Chinese” med inköpet 540 dollar.
Det kan vara på sin plats att nämna att kinesisk poker med öppna kort verkar vara på uppgång här – även på Rio (ovan) har denna disciplin fått en egen turnering, dock ingående i deras Carnivale of PokerSuper Stack Series snarare än i WSOP, och med det rejäla inköpet 5000 dollar.
Legendariska Caesars Palace (ovan) kör sin Mega Stack Series 2013 med strax över 100 (!) turneringar, från 24 maj t.o.m. 14 juli, och inköpen i de dagliga tävlingarna varierande från 130 dollar och ända upp till 1080 dollar i deras torrt samt sakligt benämnda ”No-Limit Hold’em Championship”. Strukturerna är spelarvänliga och startfälten rejält tilltagna – jag har själv deltagit i några turrar på Caesars under årens lopp och kan rekommendera dessa.
Pokerrummet på Bellagio (ovan) är lite av ett Mecka för pokerpilgrimer, och i år arrangerar man Bellagio Cup IX mellan 5:e och 15:e juli med åtta större turneringar, från 1080 dollar upp till 10300 dollar, samt förstås satelliter till dessa. Därutöver har man en daglig turnering klockan 14 och med inköpet varierande från 125 till 545 dollar med vilken veckodag det är.
Även många kasinon med mindre och anspråkslösare pokerrum ordnar dagliga turneringar nu under WSOP, för att profitera på den ”pokermassturism” som föranleds av WSOP. Anrika Flamingo – vars Poker Bar ses ovan – arrangerar klockan 10, 14, 18, 21 och 00:30 varje dygn en 50-dollarsturnering; och Harrah’s vars pokerrum flyttats och krympt till bara sju bord, kör en 60-dollarsturnering klockan 10 och igen klockan 15, samt en 80-dollars klockan 20. Med de låga inköpen får man förstås räkna med en betydligt brantare struktur och mera gambling, men understundom kan även sådant ha sin charm i denna pokerns huvudstad i världen! Som dessutom inne på Planet Hollywood erbjuder denna unika smak på glass:
Hur kan man undgå att bli förälskad i en sådan här outrerad, vansinnig, bad-ass, rock’em, sock’em, shock’em, in-your-face city?
Ovanstående skylt såg jag på ett ställe inne på Mirage där man höll på att renovera – och nog summerar det tämligen väl den go-get’em-tiger-anda som råder här i Las Vegas!
Sedan jag publicerade mitt förra inlägg här smet ännu en svensk startande in under radarn i One Drop High Roller-turneringen med 111 111 dollar i inköp, nämligen Mikael Thuritz som anlände fyra timmar efter den officiella starten – plus ytterligare några spelare, vilket fick upp den officiella startsiffran till 166. Av dessa överlevde 108 till dag 2, och både Jacobson (just nu 48:a med 485K) och Thuritz (89:a med 210K) är glädjande nog med bland dessa! I ledningen ligger Brandon Steven med nästan 1,4M, och förra årets vinnare Antonio Esfandiari finns också med i fältet. Totalt finns det 24 prisplatser, varav de fem översta kommer att göra dessa spelare till dollarmiljonärer, och där segraren kommer att få 4 830 619 dollar.
Borta i Amazon Room på Rio finns detta finalbord som väntar på uppgörelsen:
… och vi andra som inte kommer att finnas vid det de närmaste dagarna kan trösta oss med att vi – för ett blygsamt belopp – kan bli fotograferade vid denna dollarbunt, med ett WSOP-armband i handen:
Men under tiden kan jag ge ett recept på en mycket trivsam kväll i Vegas, som igår ihop med Mattias ”Pokerstar” Andersson och Simon ”dybban” Lindell och entouraget! Ni börjar med en middag på TGI Friday’s inne på Gold Coast…
… för att sedan gå en trappa upp och bowla…
… varpå ni återvänder till TGI Friday’s för deras gudomliga mudslides…
… och så tar taxi bort till pokerrummet på Mirage och beställer ett privat bord för en underhållande sit-n-go med 50 + 10 dollar i inköp…
… och sedan frampå nattkröken gör en ny attack mot den vanebildande Deal-Or-No-Deal-maskinen, där alla pitchar in 10 dollar var!
Mera trivsamt än så ihop med goda vänner får man leta efter! Men den här udda handen från vår lilla sit-n-go vill jag inte undanhålla er: jag ställer med A-5 i hjärter och får syn av 9-7 off, floppen ger mig nötflushen och ett överläge på 97%… men turn och river resulterar i en straightflush på brädan (chans för det = 0,3%) och en delad pott. Misericordia, O Deus…
Och som avslutning dagens konsumtionstips, om man nu vill inhandla en markeruppsättning Las Vegas style:
Så här ser den ut i år, ”the poker players’ entrance” till Rio där WSOP spelas:
Inne i Pavilion är det samma mäktiga känsla att se pokerbord bort till horisonten…
I mediarummet hittade jag vännerna och kollegorna Rikard Åberg och Simon Lindell:
Från väggarna i Amazon Room blickar som alltid forna världsmästare uppmuntrande ned på oss från gigantiska porträtt:
Störst intresse just nu tilldrar sig turneringen med det högsta köpet i årets WSOP, ”One Drop High Rollers No-Limit Hold’em” där det kostar $111 111 att sitta med i det otroligt proffstunga startfältet:
Den har dragit 157 deltagare, som alla startar med enorma 300K (!) framför sig i marker:
En enda svensk deltagare har vi med, Martin Jacobson, här till höger i bilden med kända proffset Vanessa Selbst vid sidan om sig:
Och ute i korridoren försummar man inte att i en monter göra reklam för välgörenhetsorganisationen One Drop:
Själv passade jag på att gå och ställa mig i lokalen där man köper in sig…
… för att blada upp $10K och köpa in mig i dag 1A i Main Event, den 6 juli:
Och här är kvittot!
Håll tummarna för er korrespondent, liksom för övriga svenskar här på plats! Fortsättning följer, som sagt.
Årets dyraste WSOP-turre har precis startat. Big One for One Drop kostar 111 111 dollar.
Nyss höll vinnaren i förra årets miljoninköps-turre, Antonio Esfandiari, ett öppningstal innan det var dags att shuffla upp och dela ut.
Amerikanska talare brukar ofta vara dramatiska och överpumpade med klyschor. Men jag kom på mig själv med att bli tårögd när Esfandiari berättade om året resa han hade gjort tillsammans med välgörenhetsprojektet One Drop där han besökte u-länder och träffade människor utan vatten.
Vi här hemma oroar oss för morgondagen och framtiden. De här människorna har inte lyxen att kunna oroa sig för morgondagen. De måste kämpa för att överleva dagen. Varje dag.
Efteråt visades en film av Esfandiaris resa. Och när jag stod där och tittade försöker någon ta sig fram i folksamlingen för att få en skymt av filmen.
Phil Ivey ber om ursäkt. Sen ställer han sig lite på tå för att se bättre.
Jag har svårt att se en exalterad Ivey framför mig. Ni vet, han är ju stenansikte nummer ett.
Har ni sett den fantastiskt roliga Full Tilt-reklamen där Ivey kommer hem och upptäcker sin fru i säng med en annan? Ivey rör inte en min. Och jag har fått för mig att han faktiskt har ett sånt pokerface på riktigt.
Så små gester, som att stå på tå, kan visa något. Nu såg hans annars genomborrande blick, mjuk, nyfiken och engagerad ut.
Blödig som jag är tog jag det ögonblicket till mitt hjärta.
Vi har en enda svensk med i det otroligt utomjordiskt stjärnspäckade startfältet. Martin Jacobson. Kanske vår bästa turneringsspelare. Och kanske ett av våra mest underskattade pokerproffs?
Jag önskar honom all lycka! Jag suktar efter svenska framgångar!
Martin hamnade mellan Vanessa Selbst och Eric Seidel. I vanliga fall en taskig lottning i WSOP-sammanhang. I den här turneringen känns den dock helt ok.
Edit: De som vill hänga med i Vegas-äventyr av mer privat karaktär kan även följa min privata blogg.
EDIT 2: Vi har nu TVÅ svenskar med! Mikael Thuritz gled in efter fyra timmars spel och gjorde ett sent inköp. Jag undrar om han bara blev sugen, så där bara? Heja!
Jag får erkänna. Jag är allt lite avis på den skara som hittar sin väg till Vegas i år. Det är två år sedan jag var där senast; mitt fjärde besök i ordningen. Staden har en märklig förmåga att väcka en nyförälskelsekänsla inombords och mig veterligen är Vegas den enda i sitt slag att utföra denna bedrift.
Men lika fort som staden bjuder in till dans, lika fort ledsnar vänsterfötterna (OBS, dansfötter!) på denna befängda hägring. I en vecka kan stadens rytmiska tango åtnjutas, sen tar det stopp.
Under mitt andra besök, 2006, var vi fem pokernördar som delade en stor svit på The Venetian. I nästan tre veckor häckade vi där och de sista dagarna visste jag knappt ut eller in. Vegas är koko och kan vända ut och in på allas knoppar.
Men som så många andra premiärer glömmer jag aldrig den första gången. Det var 2003. Jag var 18 år gammal och hade fått ledigt från skolan. Farsan och jag flög till Los Angeles och diskade av stadens nöjen för andra gången för att sedan bila oss genom Nevada-öknen. ”Welcome To Fabulous Las Vegas!”, glittrade i Vegas-skymningen och ett rus gick genom hela kroppen.
Jag firade med att raka mig…
Onlinekarriären var ännu bara månader ung och jag gjorde mitt bästa för att styckmörda NL50- och NL100-borden. Det var november och lågsäsong och vi fick en generöst tilltagen svit på MGM om 140 kvadrat mot en, i relation, mycket prisvärd taxa. Farsan tog en tupplur och jag flög ut ur dörren som en stålfjäder för att bevittna alla de tematiska superlativ till komplex som jag i så många år läst på om. Tro mig, jag var en riktig spelnörd på den tiden. En teoretisk spelnörd, för mycket praktiska erfarenheter hade jag ännu inte lagrat. Likaså ville jag förbereda mig väl och vaxvingarna packades hårt och engagerat inför resan mot solen. I fem år hade jag hårdpluggat blackjack i synnerhet, men en och annan bok om kasinomiljöer och Las Vegas historia strök med på vägen. Jag kunde inte bry mig mindre om krogmyndig ålder. Däremot retade det livet ur mig att inte få spela lagligen själv. Men det stoppade inte mig då jag redan från tretton års ålder lyckades lurspela vid ett antal tillfällen på restaurangkasinonas blackjackbord. Då hade jag stått bakom länge, länge och passivt räknat kort, bara för att gå in och spela när hi/lo-systemets exakta räkning var +13 eller mer (också känt som guerilla wonging). Först då skulle jag ha en edge mot restaurangkasinots snåla odds.
”Är du 18…?”, frågade alltid den tuggummituggande, Amelia-läsande blondinen (en ny varje gång). ”Ja…”, svarade jag med målbrottet spräckande rösten. Och så spelade jag – och vann (!). Given min sparsamma volym är jag procentuellt sett bra plus på restaurangkasinonas Pellejönsspel.
Inför Vegas hade jag laddat hårt. Några extra timmars korträkningsträning om dagen gjorde att jag till slut kunde räkna en kortlek felfritt på tretton sekunder (fyra kort i sekunden) – och ha en parallell sidoräkning av ess. Men det var inte blackjack jag var där för att spela. Jag var där för att spela poker.
Jag hade inte rakat mig på en hel vecka. Och det skägg som en knappt myndig skånepåg kunde odla fram var knappast ett vikingaskägg för att uttrycka det milt. Nej, moppe moped var bara förnamnet!
Med nerdragen keps och en mycket ojämnd – och gles – skäggväxt gled jag in på Binions. Kanske, kanske skulle de gå att lura. Jag gick fram till pokerreceptionen och bad om att få skrivas upp på kölistan. Sedan höll jag andan. Skulle de busta min omyndiga ålder och låta arga vakter slänga mig ut med röfven före? Icke!
”Mister DÖDARN!”, ropades ut i lokalen. Min tid var kommen. Benen skakade ohämmat och jag hackade tänder. Jag visades till ett $2-4 fixed limit-bord. Det var det lägsta som spelades.
I två timmar tampades jag mot vad jag uppfattade vara ett töntigt dåligt motstånd. ”De har ju ingen aning om vad de sysslar med”, tänkte jag för mig själv. Med en vilja att vinna jämbördig en överlevnadsinstinkt spelade jag varje hand med största möjliga vördnad. Jag hyste den största av respekt för spelet som svarade med att kasta ett gott öga tillbaka. Två timmar senare, efter att ha spelat tre potter och vunnit allihop lämnade jag bordet $50 rikare, men dubbelt så lång. Ett frö hade såtts som skulle komma att växa sig till en jättelik ek.
Sessionen är mitt stoltaste ögonblick genom min tioåriga pokerkarriär. Ett solvent startskott för ett annalkande liv.
Typiskt Las Vegas – vaknade nu i gryningen, jetlaggad och outsövd, medan väckarklockan har en åsikt och kroppen en annan. Men nog är det vackert att se solens första strålar börja lysa över bergen vid horisonten, det är en tröst!
Spelade min första lilla uppvärmningsturnering i går kväll, här inne på Palazzos pokerrum: en $250 Green Chip Bounty med 111 deltagare och start 16.00:
… med ovanligt fräscha och nytvättade marker!
Efter sju timmar var vi som var kvar i pengarna, dvs de 13 prisplatserna:
Där stöp jag som tolva i en trevägspott med 9-9, mot J-J och A-K och en 9:a till på floppen, men tyvärr var turn ännu en J… annars hade jag haft en stapel som hetat duga inför finalbordet. Det blev i alla fall $411 för den platsen + 2 x $25 som bountypengar eftersom jag bustat två på vägen, minus $20 i dricks för dealers som kutymen är för lite god Vegas-karma, och alltså nästan $200 plus som netto. En OK start på uppladdningen, men nog för att jag liksom de övriga deltagarna sneglade på förstapriset på $6160… jaja, det är lååångt kvar till Main Event! Här lite av mitt andra bord i närbild:
Bor förresten med utsikt från min svit ner över de berömda sjörövarskeppen utanför Treasure Island tvärsöver Strippen. Så här fridfullt ser det ut dagtid när de provkör attraktionen:
Och så här ser det ut kvällstid när de eldar loss med kanonskott, pyroteknik och dundrande musik i högtalarna inför publik!
Ska se om jag kan sova några timmar till… men det är ju å andra sidan inte därför jag och sådär tjugotusen andra pokerspelare kommit till Vegas just nu…
