Sitter på ett stort fartyg någonstans på Östersjön och betalar en mindre förmögenhet för att surfa på ett internet som är långsammare än ISDN när det fanns. Men klart jag ska blogga så fick snälla Frode att köpa mig lite internet. Kostade bara en lax.

Jag är alltså på Donkr Poker Cruise och Battle of Scandinavia. En massa skandinaver plus en engelsman. JP Maccann som var turneringsledare när vi var i Dublin för Norska Mästerskapen bestämde sig för att komma hit och spela. Vem kan klandra honom. Efter att ha följt NM i nio dagar och allt galet spel där så hade jag också känt ett enormt spelsug.

Goaste Ylva och dealern Miriam som fick ledigt igår och kunde spela

Spelade sidoturneringen igår. Väldigt slaskigt. Var en turbo men aldrig varit med om så bra struktur 🙂

Sen är det galet trevligt allt som Frode Fagerli står bakom. Nu med Steinar Klein och Rolf Woods som är två av mina andra norska favoriter så det kan helt enkelt inte gå fel. Frode är för de som inte känner honom mannen som startade NM för 12 år sedan och som bland annat startade forumet WSOP.info som numera är Donkr. Rolf Woods var en av de första norrmän jag lärde känna på touren både som spelare och media. Som han själv presenterade sig för alla igår på välkomstminglet: ”jag är känd för att ha bedrivit flest olagliga turneringar i Norge”.

Frode

Rolf och dealern Joan

Ute på däck med Steinar och lite andra gutter 😉

Dessa tre herrar i spetsen och ett gäng som är hur goa som helst i alla åldrar. Ja det känns redan efter 24 timmar på båten att detta blir en toppenresa. I morgon när vi vaknar är vi i Tallinn. Sen vidare till St Petersburg och sen blir faktiskt nästa stopp Stockholm. Hade hoppats på att det skulle vara lika fint väder idag som igår med tanke på att de har en pool på taket men tyvärr är det perfekt pokerväder så får väl bli lite cashgame sen.

Min och hela pokervärldens bästa vän Thor Hansen är här med sin fru. När de kom till sin hytt fick frugan lite klaustrofobi så de bad om en uppgradering och fick fartygets största svit på typ 50kvm med egen jacuzzi och flera rum. Under turneringen igår kom dock kasinochefen och bad så hemskt mycket om ursäkt för de hade lovat bort den sviten imorgon till den som vann bingon ombord så de fick ta den näst största sviten istället. Lika stor och fin. Och som kompensation fick de alla pengarna tillbaka. Klonk! Hur kan man inte ha sån tur? Men måste säga att för att vara en hytt så är mitt och min ”sambo” Margretes rum väldigt stort och fint. För att inte tala om servicen! Fantastisk sådan överallt. Men så är det ju ett amerikanskt fartyg så inte så konstigt 😉

Sa jag att det är gratis massage i spellokalen? Heaven! Im in heaven!

Är du ägare till ett pokerset som inte bara innehåller kortlekar och marker, utan också fem vanliga tärningar – och undrar hur de ska användas? Här har du reglerna till den vanligaste formen av tärningspoker!

TÄRNINGSPOKER

Först måste du och dina medspelare dock kunna de olika tärningskombinationerna, här i ordning från högsta till lägsta. Observera att ettor (kallade ess) är högst, enligt amerikansk tradition i tärningspoker!

Femtal: När alla tärningarna visar lika. Ett högre femtal vinner över ett lägre: fem ess (ettor) är högst, medan fem tvåor är det lägsta femtalet.

Fyrtal: När fyra av tärningarna visar lika. Ett högre fyrtal slår ett lägre. Slår två spelare samma fyrtal, avgör den femte tärningen.

Kåk: En triss och ett par, t.ex. 3-3-3-4-4. Har två spelare var sin kåk vinner högsta trissen; och vid samma triss avgör paret.

Straight: Antingen 2-3-4-5-6 eller (vilken är högre) 3-4-5-6-1.

Triss: När tre av tärningarna visar lika. En högre triss vinner över en lägre. Vid samma triss avgör den högsta sidotärningen; och är den lika avgör den andra sidotärningen.

Två par: Två olika par, till exempel 6-6-3-3-5. Har två spelare slagit ett tvåpar var avgör det högsta paret; är det lika avgör det näst högsta paret; och är även det lika avgör den femte tärningen.

Ett par: Ett par, t.ex. 1-1-4-2-5. Som vanligt avgör i första hand paret, och i andra hand högsta sidotärningen osv.

Spelregler: Lämpligen 2-8 spelare. Ni behöver förutom tärningarna papper och penna, samt pengar. Före varje spelomgång lägger alla ett mynt eller en sedel var i potten, och turordningen går medsols. När det är din tur slår du med alla fem tärningarna, och får efter första kastet antingen (a) stå nöjd, eller (b) sätta en eller flera av tärningarna åt sidan och slå om EN gång (inte flera) med de övriga. Resultatet du fick antecknas.

När alla slagit enligt ovan vinner spelaren med det högsta kastet potten. Ni spelar så många omgångar ni vill.

Och när ni väl lärt er den ovanstående formen av tärningspoker, kan ni gå vidare och spela denna variant med!

EASY MONEY

Ni behöver förutom tärningarna 15 marker/mynt/sedlar per spelare. Alla lägger först 10 marker var i potten. Turordningen går medsols. När det är din tur ska du inledningsvis FÖRST lägga ännu en mark i potten, och SEDAN kastar du med alla fem tärningarna EN gång (inte fler!). Ditt resultat anger hur många marker du får ta ur potten.

Fem ess (ettor): Ta 30 marker.

Annat femtal: Ta 20 marker.

Fyra ess: Ta 15 marker.

Annat fyrtal: Ta 12 marker.

Kåk: Ta 10 marker.

Straight: Ta 8 marker.

Tre ess: Ta 6 marker.

Annan triss: Ta 4 marker.

Par i ess plus ett annat par: Ta 2 marker.

Ett annat tvåpar: Kasta igen, utan att lägga en ny mark i potten.

Ett par, eller ingen kombination alls: Du får inte kasta igen, utan det blir näste spelares tur.

Skulle någon tömma potten, är omgången slut. Finns det däremot marker kvar efter att alla kastat en gång var, delar man dessa lika. Går det inte jämnt upp kastar man om överskottet varvid högst vinner, eller så låter man de överblivna markerna ligga kvar till nästa omgång.

Givetvis kan du på samma sätt som ovan spela med tärningar speciellt avsedda för poker, som för övrigt finns i många utföranden. Här är åttasidiga pokertärningar (i röret), spanska (notera 7:an!) pokertärningar, och ett litet spel för klädpoker, med fem vanliga pokertärningar och så en sjätte tärning som bestämmer var på kroppen förloraren i respektive omgång måste ta av ett plagg.

Mycket spelnöje!

En nyhet i media denna morgon är att spelmissbruk nu äntligen kommer att klassas som beroendesjukdom:

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/spelmissbruk-klassas-som-beroendesjukdom_8207982.svd

”Ett stort steg framåt” säger en psykolog som arbetar med frågan. Vågar man hoppas på att en större andel av de pengar som dras in på spelandet nu öronmärks för stödinsatser och behandling, i stället för att försvinna ned i statens svarta hål?

Häromdagen gick jag igenom ytterligare bilder jag samlat på mig under mitt resande, och konstaterade att det går att göra markerstapling till en konst – eller vad sägs om det här som jag såg (om än som iögonenfallande reklamtrick) under WSOP i Las Vegas för några år sedan?

Men faktum är att även under pågående cashgames och turneringar har jag vid borden sett mycket kul byggas upp av uttråkade motspelare medan de foldar skräphand efter skräphand. Den här ”installationen” gjorde en av mina motspelare under en Unibet Open-turnering:

Finns det någon läsare som fotograferat liknande ”konstverk”? Då publicerar jag gärna era bilder här, om ni känner för att dela med er!

I övrigt – trevlig helg på er, ludofiler och chartister!

Då har vi fått avnjuta en vecka av Nevada öknens torra men spelgalna luft. Vissa av oss trivs nog bättre här än andra. Våran vän DavidDuzak t.ex, större motståndare till spel har väl sällan skådats innan för Nevadas gräns. Då ska vi ändå tillägga att personen ifråga faktiskt själv lever just på spel. Hans line som ekat genom MGMs kasinogolv kväll efter kväll är på bredaste norrlänskan ”nääähh intt skhaa väl jaah spela nå äeevminus spel”. Sedan har vi ju med oss folk som väger upp den andra delen bättre, Emil. Expressens nya stjärna (bakom Leo såklart) är desto gladare att se på roulettehjulet snurra. På tal om roullette, så hände en bra märklig händelse igår. Vi fick fin förstärkning till vår grupp då Emils barndomspolare David Löfqvist anlände med Tobias Grahn i dagarna. Jag låter Emil ta den långa versionen av den.

Den korta är att David L satsade kl 0400 dagen innan avfärd till vegas på nummer tjugo. Hur det gick förstår ni kanske själva. Med denna historien i färskt minne, hade vi 85$ som blev över från Emils cash i WPTn. Så vad är mer givet än att satsa dom på nummer tjugo? Vi springer bort i iver till rouletteborden. HERREGUD vilka speltorskar där finns. En snubbe hade täckt ALLA nummer utom ett. Logiskt? Iallafall dunkade vi in hela summan på ”Lökens” favoritnummer. Vi står under tiden och ställer oss frågan till om tjugo verkligen var med. Då säger Emil ”aah det är den landar sen ändå”. Hjulet börjar sakta ner och vi får syn på tjugan. Till vårt förtret landar den på grannen, men fru fortuna ville annorlunda och kulan hoppade lite snyggt över på nummer tjugo!! Tretusen dollar rikare och rejält med cred från amerikanerna vid bordet. Just i det momentet föddes (om de inte redan var det) minst fyra nya speltorskar. Vi tände ju hoppet rejält för de fyra övriga deltagarna på bordet.

Många av dagarna har annars bestått i att poola för att sedan besöka Bellagios pokerrum och få sig en glimt av ”wptschmekten”. Emil själv var ju rejält missnöjd med att se våra ansikte som för varje dag blev brunare och brunare och i viss mån även fullare och fullare. Han själv fick nöja sig  med att sitta inne och frysa till en klassiskt amerikansk förkylningstemperatur. Emil klarade sig tillslut kvar till dag 4. Då fick han ge vika för en horribel utdragning med 12 spelare kvar. Om han själv skulle sätta ord på det fick han in det med dom sk horäggen. Motståndaren vek upp QQ, och innan Emil fattat vad som hänt möts han av en dam i dörren. Samtidigt står DavidDuzak en bit i från på railen. David har inte noterat att där ligger en dam på flop, utan tror istället det är en ofarlig knekt. När rivern landar, dånar han ”såååja schmekten naaajs!!” helt ovetande om att Emil precis åkt ut WPT-finalen som nummer 12. Ettan tog hela 1,1 miljoner dollar, Emil fick nöja sig med knappa 60,000$ vilket såklart är surt när man varit och nosa på målsnöret. Men en jättefin cash i en tuff och rolig turnering, WP.

Annars består Vegas precis det man tror det består av. Superbra mat mer eller mindre på varenda ställe du går till. Servicen är troligen bättre på donken i Vegas än på många finställe i köttbullarnas hemland. Nattlivet finns inte heller mycket att invända på. Vi besökte b.la. en nattklubb som var belägen på Palms 53e våning. Där hade man från bordet utsikt över hela strippen och en hel del facebookmatriel skapades.
Svensklanen förminskades tyvärr en aning då våra nyfunna vänner Christoffer, Jonas och Robert åkte hemåt i dagarna. Vi hade en dimmig men rolig kväll på XS där våran kära vän Robin fick lite spelsug mitt i fyllan. Klockan börjar närma sig 03, merparten av sällskapen började bli rejält tankade även Robin själv. Vi andra hoppar runt på dansgolvet, tjoar och tjimmar. Robin däremot, han smet iväg till lite Ultimate Texas Holdem. Inga som helst planer på att lämna då David går förbi om han ska med hem. När jag kommer hem vid 5-6 snåret är där fortfarande inget Robin på rummet. Jag ringer upp honom, då sitter han fortfarande och grindar sitt favorit turspel! Ingen vet var klockan stod på när Robin väl kom hem.. inte ens han själv.

Avslutningsvis fick jag idag utföra en rejäl brag. De kommer fram tre stycken tjejer (snygga)(inte så mycket lögn) som frågar om jag kan ta en bild på dom vid poolen. Mindre svårt jobb.. Efter en stund säger en ”My friend thinks u look like Ryan Gosling”. Well well well, den komplimangen tar man 7 dagar i veckan. Några minuter senare kommer hon fram igen… Nu vill hon istället ha en bild på oss två med hashtagen ryangosling och thenotebook. Only in vegas!

Emils blogg återfinns på: http://bloggar.expressen.se/emilohlsson/2013/05/24/plopp/

Det har skrivits en del om den tidigare världsmästaren i poker Jerry Yang, och att han tydligen hamnat i klammeri med de amerikanska skattemyndigheterna. I april i år beslagtog IRS – USA:s skatteverk – ett antal föremål i Yangs ägo och listade dem för offentlig auktion; bland dessa var det WSOP-mästararmband som han fick för sin titel 2007. Det har dock inte av nyhetsinformationen klargjorts huruvida den auktionen verkligen blev av, och i så fall hur mycket IRS fick in för armbandet.

Men nu är ännu ett WSOP-världsmästararmband till salu, nämligen det som Jamie Gold vann 2006:

Det är företaget Heritage Auctions som handhar auktionen och börjar ta emot bud den 13 juli inför auktionen den 1 augusti. Vill du lägga ett bud hittar du en länk här:

http://sports.ha.com/c/item.zx?saleNo=7080&lotIdNo=31001

Varför säljer då Gold detta exklusiva föremål, för att inte tala om personliga minne? Om det har inget sagts offentligt – kan det helt enkelt vara så att Gold kommit på obestånd och är i desperat behov av pengar, trots att de 12 miljoner dollar han samtidigt vann fortfarande står som den näst högsta turneringsvinsten genom tiderna? Därom kan man bara spekulera.

Varken Yangs eller Golds WSOP-världsmästararmband är för övrigt de första att bjudas ut på auktion. År 2010 bjöd Peter Eastgate ut sitt armband (bilden) som han tog i samband med sin seger 2008, men då hade Eastgate dels förklarat sig vilja sluta med aktiv turneringspoker, dels i förväg talat om att pengarna från försäljningen skulle skänkas till UNICEF. Den som bjöd högst då på eBay, 147 500 dollar, var den skotske filantropen William Haughey som enligt tidningsuppgifter redan tidigare skänkt motsvarande över 350 miljoner kronor till allehanda välgörenhetsorganisationer. Haughey är för övrigt inte främmande för praktisk poker, med fyra egna cashar i WSOP och en seger i ett EPT-sidoevent 2008!

Och ett antal andra armband har också bytt ägare under åren. Det WSOP-armband som Paul ”Eskimo” Clark 1999 vann i disciplinen razz auktionerades bort för 4050 dollar, men säljaren var inte Clark själv utan en anonym person från Irland. Ett av de fem WSOP-armband som T.J. Cloutier erövrat såldes för 4006 dollar – men denna gång var säljaren en pantbutik i Plano i Texas, och köparen var en onlinepokersajt som genast skänkte armbandet tillbaka till Cloutier.

Det är dock inte alltid som det blir affär av. När förre världsmästaren Brad Daugherty år 2010 bjöd ut sitt WSOP-armband från 1991 på eBay, uppnåddes aldrig det reserverade minimipriset när högsta budet landade på i och för sig respektabla 30 100 dollar. Som bilden här visar var dåtiden WSOP-armband dessutom av betydligt enklare design och saknade all form av dekoration med ädelstenar, förutom att det väger 96 gram mot Golds 120 gram. Och ”Dutch” Boyd lade upp sitt vinnararmband från 2008 Five Diamonds Poker Classic på eBay, men när högsta budet bara landade på 2660 dollar uppnåddes inte heller där minimipriset.

Vad får en armbandsvinnare att sälja ett sådant stycke memorabilia, ett personligt minne av när han – för ingen kvinna har ännu lagt ut något armband på auktion vad jag vet – för en berusande stund stod överst på pokerns svindlande höjder? Med undantag för Eastgates altruistiska handling finns mig veterligen bara ett skäl: ett akut behov av pengar. Cloutier är ökänd för sin svaghet för tärningsspelet craps; Boyd har trots över två miljoner dollar i turneringsvinster enligt ryktena gulat ordentligt, och till och med auktionerat ut hushållsföremål och leksaker på eBay; och även om Daugherty viskas det att hans personliga ekonomi, trots att han tog den första miljondollarsvinsten i turneringspoker i världshistorien, numera inte är den bästa.

Så frågan är – om du råkade vara ägare till ett WSOP-armband och visste att din ekonomi var desperat och att björnarna snart stod för dörren, för vilket belopp skulle du kunna tänka dig att frivilligt skiljas från det armbandet… innan Skatteverket bestämde sig för att ombesörja det hela för din räkning?

Somliga har verkligen fickorna fulla med guld. På kasinot 50 St James berättade tjejen om en spontant återkommande gäst. Efter en vanlig spelkväll, givetvis spelande om summor som skulle få våra svenska pokerhighrollers dagliga grindsvängningar att framstå som löjliga, växlade han sina två miljoner pund i marker och fick två bankväxel om en miljon pund stycket.

När han, många månader senare, återvände för ett nytt kvällsnöje sträckte han fram samma två bankväxlar och bad om marker. Han hade inte ens orkat casha in dem.

Vederbörande gäst var onekligen en av de större gästerna och kunde swinga kasinot sjusiffriga pundbelopp på en enda kväll. Frågan är hur mycket naglar kasinochefen har kvar när denne gäst är färdigspelad för dagen.

Som vanligt följer du mig flitigt och dagligen i min konstant växande blogg.

/DÖDARN

Har du frågor, kommentarer eller funderingar kan du maila mig på dodarn@comeon.com

Har fullt upp med allt SCOOP-ande och att komma tillbaka till vardagen efter Monte Carlo och om bara några dagar är det dags igen. Då är det Donkr Poker Cruise. Ska bli sjukt roligt och jag är väldigt smickrad att de bjöd med mig som fotograf. Hade gärna åkt på den som spelare men inte världens billigaste med tanke på att det är på Royal Caribbean.

Flyger ner till Köpenhamn för att möta upp alla norrbaggar (och förhoppningsvis kanske någon svensk) på lördag och sen åker vi iväg och kryssar i en vecka. Massa stopp och jag ska, även om det kommer att vara dåligt med internet på båten, att försöka berätta lite om vad som händer och sker.

Hoppas att min vän Thor Hansen mår så pass bra efter vårens alla cellgifter att han orkar åka med. Vi har ju alltid så fantastiskt trevligt när vi ses och en hel vecka på en båt med gudfadern säger man knappast nej till *s*.

Till de som undrat vad som hänt med revisionen och förbundet så kan jag säga att vi absolut inte försökt stoppa huvudet i sanden eller att vi glömt bort det som beslutades på årsmötet men med revisorer som inte bor i samma stad och mycket papper att gå igenom så tog det sin lilla tid men detta är nu klart och tidigare ordföranden kommer att kontaktas. Mer kan ni läsa HÄR.

Sen var det det där med Vegas eller inte Vegas. Åh kan verkligen inte bestämma mig! Vill men samtidigt vill jag ju vara hemma. Svårt som attan. Får fundera ett tag till… Vilka ska dit?

Om du vill ha lite uppvärmning och inspiration inför årets WSOP, eller bara bra hängmatteläsning på semestern, ska du få fyra bra lästips i biografigenren av mig här!

The Godfather of Poker

Doyle Brunsons självbiografi, skriven ihop med Mike Cochran, är inte bara spännande läsning om Brunsons egen pokerkarriär utan utgör i mångt och mycket också en historik över den moderna pokerns utveckling. Nej, det var inte bättre förr; jag tror inte att någon modern läsare på fullt allvar skulle vilja återinföra den miljö av grovt fuskande medgamblers, korrupta lagens handhavare och hänsynslösa gangsters i vilken Brunson finslipade såväl sin pokerskicklighet som sina överlevnadstalanger. Han har varit med om det mesta under sin karriär: varit bankrutt vid fler tillfällen än han kan minnas (”Fast senaste gången var 1977”), rånats upprepade gånger, suttit i fängelse, dödshotats och sett motspelare skjutas ihjäl under pågående parti. Som Brunson på ett ställe lakoniskt kommenterar kontrasten mot dagens turneringsstjärnor och deras ikonstatus: ”När man förr i världen tog ett foto av mig, brukade man direkt följa upp det genom att också ta mina fingeravtryck.” Totalintressant!

All In! Historien om världens bäste pokerspelare

Denna är en svensk översättning av ”The Man Behind the Shades” av Nolan Dalla och Peter Alson, och de återger i sin välresearchade biografi ett fascinerande livsöde: från Stus uppväxt som son till en illegal bookmaker på New Yorks Lower East Side, till hans död 1998 utfattig på ett sjaskigt motellrum i Las Vegas. Trots uppriktig beundran för det kanske största kortspelsgeni som gamblingvärlden skådat väjer författarna inte för de mörkare sidorna i Stus komplexa karaktär, som gangsterkontakterna, knarkproblemen och spelmissbruket. Översättningen är på det hela taget habil, men slarvar dessvärre en del när specifika avgörande händer ska redovisas. Vid pokerbordet hade Stu en nästan övernaturlig talang för att genomskåda sina medmänniskor, men som gin rummyspelare var han odiskutabelt bäst i världen: från 15 års ålder och livet ut förlorade han ALDRIG en enda heads-upmatch. Och inom pokern hålls han av många som den sannolikt störste någonsin: Stu ”The Kid” Ungar är den ende någonsin som verkligen vunnit tre VM-titlar. (Johnny Moss’ första titel 1970 räknas inte i sammanhanget; den tilldelades han genom omröstning.)

For Richer, For Poorer

Brittiskan Victoria Coren var den första kvinna som vann en EPT-titel, och hennes bok är kort sagt lysande. Inte nog med att Coren är en bra pokerspelerska, hon är dessutom en första klassens stilist, med sin bakgrund som kolumnist för Observer och tidigare kommentator i Late Night Poker och The Poker Nations Cup på Channel 4 förutom tidigare jobb för BBC. Hon berättar förvånansvärt öppenhjärtigt om sin uppväxt och hur hon hamnade i brittiska pokerkretsar, och om livet där; liksom i USA och för den delen även i ytterligare andra länder med sina många färgstarka karaktärer som rör sig på bägge sidor om lagens gräns. Och givetvis berör hon ett antal gånger ”det kvinnliga perspektivet” inom poker, på gott och ont, sådant det nu kan vara. Det är inte i många andra böcker som pokervärlden har gjorts till en så sällsamt njutbar och gripande läsupplevelse som just här; och det slår mig att Victoria Coren om någon skulle kunna skriva – kanske – Den Ultimata Pokerromanen, bättre än ”The Cincinnati Kid” av Richard Jessup, bättre än ”Shut Up And Deal” av Jesse May. Men i avvaktan på den så köp och läs hennes självbiografi, det är den värd!

Amarillo Slim in a World Full of Fat People

Detta verk, med den oblyga undertiteln ”The Memoirs of the Greatest Gambler Who Ever Lived”, skrevs ihop med Greg Dinkin och publicerades 2003. Visst, man bör kanske ta åtskilliga av hans skrönor med en nypa salt, men mer underhållning för pengarna får man leta efter. Thomas A. Preston, som han egentligen hette, tillhörde vad man så här i efterhand kan definiera som den sista generationen av ”Texas road gamblers”, professionella spelare som reste USA runt på jakt efter lukrativa och privat organiserade cashgames. Bland hans kollegor är/var Doyle ”Texas Dolly” Brunson, Johnny Moss ”The Boss”, Bryan ”Sailor” Roberts och ett antal andra. Några av dem dog i förtid, medan andra kom att häpet få uppleva att de från att ha tvingats eftersträva ett liv i skuggorna plötsligt kommit fram som pokerkändisar – och däribland ”Amarillo Slim” Preston. Dessutom var Preston en sann proposition hustler, alltså en som skickligt kunde få motståndarna att svälja betet i en vadhållning där oddsen egentligen var på hans egen sida; på den fronten är det inte många som genom gamblinghistorien kunnat mäta sig med Preston.

Ett exempel är när Preston på 1970-talet slog vad om 10.000 dollar med Bobby Riggs, som 1939 hade vunnit singeltiteln i Wimbledon, att han skulle kunna klå den senare i bordtennis… om bara Preston fick välja vilka racketar de skulle använda. Riggs, som var en erkänt god hustler själv, var förstås misstänksam och ställde motkravet att Preston var tvungen att ha med två identiska racketar och att Riggs skulle få välja först. Inga problem, svarade Preston. Nästa dag klockan två ägde matchen rum på Bel Air Country Club i Los Angeles, och hade förstås dragit en ansenlig publik. När det var dags för Preston att ta fram sina racketar, stack han ned handen i sin medhavda väska och fiskade upp… två identiska stekpannor. Riggs tvingades välja den ena, och så var matchen igång och vanns av Preston med 21-8. Även om Riggs var sällsynt välkoordinerad och atletiskt vida överlägsen Preston, hade den senare en fördel som Riggs inte kunde övervinna under den korta matchen: Preston hade tränat i veckor på att spela bordtennis med just en stekpanna i handen. Hans devis ’I never go looking for a sucker; I look for a champion and make a sucker out of him’ hade alltså ännu en gång visat sig hålla streck.

Amarillo Slims seger 1972 i VM i poker gjorde faktiskt, kan vi konstatera så här i efterhand, mycket gott för poker. Tre årtionden före ”Moneymaker-effekten”, när en dittills okänd revisor från Tennessee först vann en nätsatellit och sedan VM-titeln, uppstod en ”Amarillo Slim-effekt” när Preston som regerande världsmästare oblygt lyckades bli inbjuden hela elva gånger som gäst i TV-programmet The Tonight Show, och tre gånger i 60 Minutes. Kort sagt gjorde han oerhört mycket för att popularisera poker i det tidiga 1970-talets USA: man kan med fog prata om att Amarillo Slim blev det moderna pokerspelets första frontfigur i offentligheten. Dessutom tog regissören Robert Altman med Preston i en biroll i filmen ”California Split”, och det var just Prestons populariserande av poker som inspirerade Kenny Rogers att skriva sin evergreen ”The Gambler”. Man bör också tillägga att nästa års WSOP, året 1973, som ett resultat av Prestons PR-blitz för första gången bevakades av ett TV-team – från CBS – och kom att bli omnämnt i över sjutusen tidningsnotiser och artiklar, varav en ansenlig andel även i Europa. Kort sagt ännu ett bra lästips!

Dybban skrev om Max Altergott som vann Super High Rollern i Monte Carlo och 1,7 miljoner euro. Han hade tiggt ihop sitt inköp. Eller som vi kallar det blivit stejkad 😉

Detta är dock långt ifrån det mest häpnadsväckande om ni frågar mig. Max hade fram tills dess inte ett enda resultat enligt Hendon Mob. Där snackar vi. Visst är han känd i highstakeskretsarna** men han hade fram tills han vann för några dagar sedan inte ett enda turneringsresultat internationellt.

Vet ni vem han har den likheten med? Ingen mindre än vår käre Viktor Blom! Hans första turneringsvinst var också i en Super High Roller. På Bahamas för ett par år sen. Vad kan vi dra för slutsatser av detta? Jo att proffs inte kan spela mot nybörjare. Det är som jag alltid sagt. De är synstationer och synar ner mina bluffar med ännu sämre händer än de jag borde haft haha!

Sen kan jag ju nämna att det väldigt sällan är någon som sedan innan inte är stenrik som vinner en sådan här turnering och inte sålt bort det mesta. Antonio Esfandiari ska enligt väldigt säkra källor frågat om stejk mot att spela för 20% i One Drop. Nu när han vann hade han dock mer än 20% men inte mycket mer än så. Och så kollar vi på Phil Ivey som var Eurobust i Monaco och fick låna hela Daniel Negreanus vinst från maineventet för att ha råd att köpa in sig TRE(!!!) gånger i Super High Rollern.

**Max är känd som en av världens bästa heads-up spelare och spelar på de högsta nivåerna online.