Någon gång under pokerns peakår online, i krokarna 2006-2007, åkte jag upp till Stockholm för att träffa shortstackslegenden Björn Isberg. Vi gick ut och åt en bit på Lille Essingen och utbytte pokertankar och idéer. Ett i högsta grad stimulerande middagssällskap.

Mätta och nöjda plöjde vi oss vidare till pokerklubben ”Klubben”. Likt dagens trendiga hak fanns inga tecken utanför som indikerade att det spelades poker för fullt innanför dörrarna. Vi kom in och där satt en drös av spelare uppradade i nån kvällsturre och längs väggarna stod datorer på vilka folk spelade online.

Inne i ett avskilt rum satt de stora grabbarna, dåtidens namnkunniga elit (varav vissa hänger med än idag) med namn som Bo Sehlstedt och Raymi Sanches Thörn för att nämna två. Jag minns inte idag vilka de andra spelarna var, förutom att de alla var välkända nyllen för sin tid.

Spelet var 50-100 kronor med maxupptag om 10,000 (eller åtminstone så satt ingen med mer än 10,000). Min spontana reaktion då var att de spelade för det goda sällskapets skull. För inte sitter väl den svenska eliten och spelar så där lågt, heller? Alltför nyfiken droppade jag frågan för Björn. ”De nöjesspelar, va?”. Men han besvarade att spelet i högsta grad var på allvar. ”Du skojar?! Mycket märkligt…”, tänkte jag. Och mycket märkligt kan jag än idag tycka att det var. På den goda tiden då förutsättningarna att vinna mycket och fort var en klackvändning mot dagens sönderanalyserade klimat. Borde inte highstakes på den tiden ha betytt just highstakes?

Idag spelar folk högre live än de någonsin gjort när det borde vara tvärtom. Fisken är sedan länge utrotningshotad online. Det guppys som en gång färgade vattnet härligt orange är idag i det närmaste utdöda och ersatta av halvstora mörtar.

Kanske har livespelet fått sitt riktiga genombrott för att spelarna slipper både HUD:s och grinders multitablande femton bord och för att guppys idag föredrar att spela old style, det vill säga vid ett fysiskt bord där alla deras machostereotyper får liv och de kan känna sig som en iskallt kalkylerande Bond, Maverick och Buffalo Bill på en och samma gång.

En guppy som får känna sig som en vithaj när han drar ut i en storpott och som tror att pottvinsten beror på sitt överlägsna intellekt och sin skräckinjagande orange färg.

Live får fisken äta sig rejält mätt då och då, fast den i slutändan dör svältdöden ändå. Online mals guppyn ner, fena för fena tills bara pulver kvarstår.

Som vanligt följer du mig flitigt och dagligen i min konstant växande blogg.

/DÖDARN

Har du frågor, kommentarer eller funderingar kan du maila mig på dodarn@comeon.com

Lördag den 20 april klockan 12-17 är det dags igen för evenemanget Svensk Spelmarknad, som nu flyttat till Dieselverkstaden på Marcusplatsen 7, Sickla i Stockholm! I höstas bjöd premiäromgången på 15 utställare och över 300 besökare, och det blir säkert ännu större nu. Och du, inträdet är gratis!

Vad är då Svensk Spelmarknad? Jo, ”en marknadsplats för egengjorda spel och tillbehör samt spelloppis”, enligt webbsajten

http://www.spelmarknad.org/

där du hittar ytterligare information. Har du uppfunnit ett nytt och eget spel?

(Ovanstående bilder från spelmässan i Essen i Tyskland, dessvärre har jag just nu inte några bilder från förra årets Svensk Spelmarknad tillgängliga.) Eller vill du sälja eller köpa begagnade men fullt funktionella sällskapsspel?

Då är Svensk Spelmarknad säkert något för dig! Inspirationen har arrangörerna fått från den japanska motsvarigheten Tokyo Game Market:

… där hundratals amatörer ställer ut, demonstrerar och säljer sina hemmagjorda spel, från enkla fotostatkopierade ting där köparen förmodas vara villig att klippa upp och klistra en del först, till mycket professionellt framställda och förpackade produkter. Svensk Spelmarknad är tänkt att anordnas två gånger per år, i syfte att ”genom att erbjuda en plats för försäljning och presentation på så sätt främja amatörinitiativ, och på lång sikt främja spelskapandet i Sverige i stort”. Kort sagt är det ett initiativ som fortsatt förtjänar all framgång och dessutom blir underhållande och kul – så boka in eftermiddagen den 20 april i Stockholm i almanackan, oavsett om du vill få ditt genombrott som kommersiell speluppfinnare, eller vill köpa eller sälja begagnade spel, eller bara är spelintresserad i största allmänhet!

De senaste dagarna har bjudit på – och kommer att bjuda på – några intressanta innovationer i pokervärlden, vad gäller turneringar! (Beträffande de andra ska jag snart återkomma.)

I World Series of Poker Asia/Pacific (WSOP APAC) som just nu spelas på Crown Casino i Melbourne i Australien, utgörs det inledande eventet av en $1100 No-Limit Hold’em “Accumulator”, vilken varit synonym med premiären för ett nytt turneringsformat.

Vad definierar då en ”ackumulatorturnering”? Jo, att man har flera startdagar (tre, nu i Melbourne) och att spelarna inte är begränsade till att välja en av startdagarna – utan får ställa upp i två eller alla tre, bara de som gör det betalar startavgiften varje gång! Det innebär att du om du vill får ställa upp både dag 1A, 1B och 1C, bara du betalar 3 x 1100 australiska dollar = 3300 AUD totalt.

Uppsidan med det? Jo, alla de marker du spelar ihop under dessa tre dagar får du ta med dig till dag 2! (Därav namnet ”Accumulator”: du får ackumulera marker under en, två eller hela tre startdagar, om du vill och anser dig ha råd.) Dessutom innebär en oturlig utdragning en av dagarna inte någon katastrof och med nödvändighet utslagning, utan du har ju flera chanser än så att gå till dag 2. Och prispoolen växer till sig, förstås, vilket innebär att väljer du att bara betala startavgiften en av dagarna – och går vidare då – kan du vinna en proportionellt större utdelning på den insatsen om du hamnar i pengarna, än vad du kan i en vanlig freezeout; de övrigas ”återinköp” utgör ett övervärde för dig.

Nedsidan då? Självklart att det kostar mer, om du vill ta ett skott på två eller alla tre av startdagarna.

Och hur har utfallet hittills varit på Crown Casino under premiären för detta nya format? Jo, under de tre startdagarna blev det 580 ”unika” spelare som sammanlagt gjorde 1085 inköp. Av dessa överlevde 144 spelare till dag 2: och av dessa var det 15 som ackumulerade marker under två av startdagarna, men intressant nog var det ingen som lyckades ackumulera marker under alla tre. (Till stor del berodde det på att bara en handfull spelare valde att starta alla tre dagarna; samt på att strukturen var brant vilket ju ökar slumpinslaget.) De 3000 i startmarker alla började med under varje startdag kunde Antoine Saout (bilden) förvalta bäst (under två lyckade startdagar), upp till lite över 105K. Ledningen för WSOP APAC har också bestämt att det blir 90 prisplatser, så att den som slås ut på 90:e plats får 2452 AUD (alltså innebärande ett litet plus även om du hostade upp ett dubbelt inköp) – medan vinnaren kommer att kunna stoppa på sig 211 575 AUD.

En faktor som gör detta ”Accumulator”-format extra intressant är att det uppstår nya strategiska överväganden att göra. Här är en diskussion i mängden:

http://www.pokernews.com/news/2013/04/poker-pros-discuss-new-accumulator-event-at-wsop-apac-14685.htm

Jag vågar nog förutspå att det här nya formatet, efter denna fullt godkända premiär, kommer att ses i åtskilliga andra sammanhang och då sannolikt även i Sverige förr eller senare.

Och jag kan göra jämförelser med ett nytt format som jag en gång uppfann och föreslog för Unibet för några år sedan, men som aldrig blev prövat: ett ”dubbelstartsformat”. Alla deltagare ställer upp dag 1A, och får efter denna välja om de vill ställa upp även dag 1B (utan att betala något extra). Men ställer du upp även dag 1B, annulleras resultatet av dag 1A! Självklart kommer alla som gick vidare efter dag 1A med en bra markerstapel att vara nöjda och tacka nej till dag 1B; medan alla som blev utslagna under dag 1A med automatik kommer att ställa upp dag 1B. Men om du gick vidare dag 1A fast med en blygsam markerstapel – vill du då behålla denna lilla men trots allt möjlighet att avancera, eller vill du överge den markerhögen för att chansa på ett betydligt bättre utfall dag 1B? Tål att tänka på!

Hmm, kanske dags att damma av förslaget igen…

Robert Lux’ inlägg nedan, ”Tiltens nödvändiga skärseld”, får mig osökt att tänka på en klassiker bland gamblinganekdoter:

Gamle Charlie har varit en inbiten spelare hela sitt liv – gulat och varit rik omväxlande, men likafullt vigt sin existens sedan tonåren åt hasard och vadhållning. Nu står han denna eftermiddag på sin ålders höst vid kapplöpningsbanan, och har satsat sina sista pengar på en outsider med höga odds. Just som hästarna svänger in på upploppet sätter outsidern in sin spurt, går förbi den ena konkurrenten efter den andra, och når till sist fram till täten och ligger nos vid nos när mållinjen närmar sig. Charlie är så tagen av upphetsningen och sitt skrikande för att heja på sin outsider… att han får en hjärtattack och segnar ned död.

När han kommer till någon form av medvetande igen ligger han på en brits, naken i ett litet rum. Han ser sig omkring bland de kala väggarna, upptäcker en vit, enkel särk som hänger på en krok och tar den på sig – och upptäcker till sin förvåning att intill på ett litet bord ligger en hög med spelmarker. Eftersom särken har fickor, fyller han dessa med markerna. Charlie får syn på en dörr i en av väggarna, öppnar den… och upptäcker till sin oförställda häpnad att han kliver rakt ut i ett gigantiskt kasino, fyllt av action, bord och spelautomater och andra som myllrar omkring i vita särkar precis likadana som den Charlie har på sig.

Rusig av glädje kliver Charlie fram till närmaste roulettebord och börjar satsa på sina favoritnummer – och varje gång trillar något av dem in, medan han jublar högt. Efter en kvart och dignande av tyngden av markerna i fickorna på särken går han vidare till ett crapsbord och börjar satsa på Pass. Ännu en gång har han en sanslös tur, och tärningarna trillar rätt varje gång.

Samma sak vid blackjackbordet, när Charlie går dit i stället; gång på gång står hans hand medan dealern antingen spricker eller får lägre. Charlie börjar tycka det är lite enformigt, medan markerhögarna bara växer och växer framför honom. Det är inte bara enformigt, utan till och med… tja, Charlie börjar känna sig uttråkad, trots att han lite längre bort i detta gigantiska kasino skymtar sportsbooken där skärmarna flimrar med feta, frestande överodds.

Han ser sig omkring, och en bit bort står en… varelse? som ser ut att ha någon form av officiell uniform på sig. Charlie signalerar till blackjackdealern att han strax kommer tillbaka, och genom trängseln av andra människor i vita särkar med växande markerhögar framför sig banar han sig fram till den i uniform och ropar för att överrösta oväsendet: ”Jag ska erkänna att jag faktiskt inte hade föreställt mig himlen just så här!”

Varelsen tittar tillbaka på honom med uttryckslös blick, och säger sedan med stillsam stämma:

”Åh – vad får dig att tro att du hamnat i himlen?”

Och så är det nog; må så vara att vi hatar de gånger när poker- och gamblinggudarna hånflinar oss i ansiktet och tilten väntar om hörnet… men hur skulle vi utan de erfarenheterna kunna till fullo njuta av de gånger då framgången i stället fyller oss med lycka, mitt i livets bergochdalbana?

Eftersom dybban själv inte lagt upp någon ännu tar jag tag i det. Herr Simon Lindell besökte mig förra veckan och nu står avsnittet klart och ligger ute för beskådning. Enjoy!

Min senaste krönika, vilken till största delen handlar om spelet Maffia som blivit en enorm hit (ursäkta ordvitsen…) i Ryssland, ligger nu ute på Unibet via

http://se.unibet.com/poker/blog/dan-glimnes-pokerblogg-1.16424/en-psykologilektion-ihop-med-ryska-maffian-1.364731

Du kommer att upptäcka att Maffia förutom att vara en mycket underhållande sällskapslek också är värdefullt för att praktisera samt finslipa dina kunskaper i pokerpsykologi… Trevlig helg på er, alla ludofiler och chartister!

Som de flesta av er redan är inne på när det gäller regeldiskussionen i

https://bloggar.aftonbladet.se/superbloggen/2013/04/en-knivig-turneringssituation/

så är faktiskt det korrekta beslutet att C:s hand är vid liv – av det enkla skälet att han tidigare otvetydigt uppgav sitt beslut att syna A:s all-in. C får därför ta tillbaka sina kort, och det blir visning mot A. (I situationen som uppstod i sällskapet hade C så den bättre handen, och slog ut A ur turneringen.)

Jo, normalt är en kastad hand = en död hand, men det här är ett av de sällsynta undantagen från den kardinalregeln! Det var också svaret jag gav per mejl till signaturen ”Macke”. Hade jag varit turneringsledare där hade jag dessutom gett C ett mindre straff för den begångna förseelsen, som t.ex. att tvingas hålla sig borta från bordet och inte få spela någon giv medan knappen gör nästa varv.

En sak som alltid är underhållande i filmer – i synnerhet då actionfilmer – är coola repliker. Vissa av dessa blir förstås bevingade. Det finns förvisso filmrepliker som glider in i det kulturella allmängodset utan att ha actionbakgrund, som ”Nobody puts Baby in a corner” (Dirty Dancing) och ”Frankly my dear, I don’t give a damn” (Borta med vinden), men ändå – coola actionfilmsrepliker är kul.

En av mina favoriter (som faktiskt har en vag gamblinganknytning!) i den genren uttalas i Crocodile Dundee II, där huvudpersonen som spelas av Paul Hogan under sökandet efter en annan person kommer in på en tuff bikerbar. En ödesmättad tystnad breder ut sig i lokalen medan Dundee släntrar fram till bardisken, vänder sig om och avslappnat lutar sig mot den. Bikergängets ledare tittar på honom och säger utmanande: ”What are your chances of getting outta here with that jacket on?” Dundee ler och replikerar självsäkert: “Better than average.”

Ännu ett spelrelaterat dialogskifte ur en actionfilm, och som ligger högt på min favoritlista, får vi höra i Die Hard. Bruce Willis är inspärrad i en byggnad som tagits över av terrorister och kämpar för sitt liv, när han för en kort stund råkar få mobiltelefonkontakt med en polis på marken utanför:

Polis: ”You know, we’ve got a pool going on you.”

Bruce Willis: ”What kind of odds am I getting?”

Polis: ”You don’t want to know.”

Bruce Willis: ”Put me down for twenty, I’m good for it.”

Även inom poker finns kända stentuffa repliker, som till exempel “I can dodge bullets, baby!” (Phil Hellmuth) och ”You call, it’s gonna be all over” (Scotty Nguyen). Fast denna som nu följer har aldrig kommit till allmän kännedom – jag har i Las Vegas för några år sedan fått den berättad för mig av en kameraman som filmade händelsen, men ska gentlemannamässigt nog hålla inne med namnet på ”huvudpersonen”.

Det är i samband med inmarschen till finalbordet i en TV-sänd pokerturnering någonstans i USA, och som vanligt intervjuas deltagarna avsides och i förväg. Den unga och vackra kvinnan vid mikrofonen ställer korta frågor till var och en, och så småningom kommer turen till en av deltagarna, en känd amerikan, som är klart bakfull efter att natten innan ha firat att han kommit så här långt. Hon frågar: ”Considering your opponents, what will be your strategy at this final table?”

Han tittar tillbaka på henne med rödsprängda ögon och säger utan tvekan: ”To go in there and f*ck them in the *ss.”

Det blir en sekund av chockerad tystnad, innan kvinnan vänder sig till inspelningsledaren och hysteriskt utbrister: ”Please tell me we’re not putting that on the air!!”

Nej, det filmklippet visades aldrig – men någonstans i ett arkiv ligger en snutt och väntar på att bli historisk på YouTube…

Nästkommande historia handlar om en person som spelade mycket heads-up. Denna spelform leder ofta till att man behöver vänta mycket framför datorn innan någon faktiskt sätter sig. Sätter sig sedan någon är det väldigt ofta någon ”reg” som är ointressant att möta. Tittar istället en fisk in, är det dödssynd att lämna bordet innan han lämnar först.

Kroppen är byggd på så sätt att stoppar man in något behöver det komma ut en annan väg (eller samma om det vill sig illa). I detta fall var det lyckligtvis bara vätska som ville ut. Hur som helst sprang fisken något osannolikt bra, timme efter timme. Personen som vi kan kalla Kristoffer inser att detta inte kommer hålla. Skulle han chansa på att skriva ”brb toilet” i chatten kanske han förlorar chansen att spela mot honom, och därtill hans pengar. Fisken vill ju såklart spela hela tiden, han skiter mest troligt i vem han för stunden möter. Kristoffer inser detta och funderar en stund. Framför sig ser han sin nyss uppdruckna colaflaska. Han lägger ihop 1+1 och vips är han inte längre kissnödig! Det glamorösa pokerlivet 🙂

Att dygna är ett relativt vanligt fenomen som pokerspelare då och då tar till. Främsta anledningen är att vända rätt på en väldigt sargad dygnsrytm. Jag personligen hade t.ex. under fyra dagars tid haft följande tider då jag steg upp. 17.00, 00.00 , 08.00 och 03.00. Otroligt märklig tider, vilket är en konsekvens av att man sällan är ordentligt trött och i långa stunder ”behöver” sitta uppe och spela otroligt länge. Dessutom har jag fått något som kallas sömnparalys detta ett led av dåliga tider och oregelbundna tider då sömmen normalt borde infalla. Detta hjälper knappast i processen då John Blund ska konsulteras.

Hur som helst, jag hade suttit uppe länge och spelat. Grannarna hade sedan länge diskat tallriken från frukostgröten och begett sig iväg till jobbet. Jag satt och stirrade in i skärmen och insåg att klockan var för mycket för att gå och lägga sig. Jag bestämde mig då för att vända på dygnet genom att vara uppe några timmar till. Man tvingar då sig uppe så länge det bara går även fast sista timmarna kan vara rejält svåra att hålla ögonlocken öppen. Är man uppe 30-36h brukar det falla relativt bra ut när man sedan vaknar upp. I mitt fall hade jag vaknat vid 12.00 tiden denna dag och behövde såldes vara uppe iallafall 33h för att hamnar någorlunda bra i sömncykeln. Helt tokförstörd traska man in i sängen och ramla ihop likt det gamla träklosspelet Djenga. Jag hann iallafall tänka att alarm ska hur som helst vara onödigt att ställa. Well, 16h senare tyckte jag inte likadant. Vakande upp vid 13-tiden dagen… FML.

Vart tog du vägen, ”Vegas1000” vars riktiga initialer är P.W.? I söndags vann du – över 123 motspelare – turneringen med en pokerkväll med mig i första pris, men ditt mobilnummer fungerar inte och du svarar inte på din mejladress. Utlandssemester? Ring snarast Unibets serviceavdelning på 0200-15 91 23 (det är gratis) och hör av dig! Har du inte gjort det inom några dagar går priset vidare till tvåan ”KerryC” i stället! Med vänlig hälsning,