Så var det dags att leka söndagspsykolog.

För tre veckor sedan var jag i Jordanien med farsan. Med nålar över hela världskartan finner vi båda större tillfredsställelse i att besöka nya och outforskade platser än att köra trötta favoriter i repris.

På fredagsnatten flög farsan hem mot Skandinavien. Själv gick morgonflyget till London dagen därpå. Taxi var det enda rimliga alternativet för att fort och bekvämt komma till flygplatsen. Jag lyckades hitta en inte-bli-lurad-bil. Men någon skinande blank BMW 7-serie som bilderna lovade var det inte tal om. Istället rullade en sunkig bil som luktade Camel Light och myrra upp till hotellentrén. En tyst gammal gubbe körde bilen och jag kunde njuta av lugnet.

Som uppskattning över att inte ha fått öronen ofrivilligt pumpade med lokala musikhits på morgonkvisten dricksade jag honom väl. Ja, han fick alla kontanter jag hade på mig för en mycket generöst tilltagen extrapeng, långt över något lands standard (procentuellt skulle till och med få den mest luttrade New York-bon att dra brett på smilbanden).

Det var något med att lämna alla bevis från resan bakom. Att få åka hem nollställd och utan trådar knutna i ryggen såsom pengar som ska växlas tillbaka. Det fick mig direkt att tänka på pokerspelares tiltbeteenden. Alla pokerspelare värda sina epitet vet eller känner någon seriös spelare som gulat sitt konto. Någon som en kväll gått bananas och spelat bort varenda cent, varav de sista två tredjedelarna av kontots ursprungliga värde bränts på vettlöst spel.

Jag har själv aldrig varit där, främst beroende på rädslan att tappa kontrollen. Kanske är det också därför jag aldrig nådde de riktiga bergstopparna. Mitt mindset var inte ämnat för det storskaliga tänk som krävdes i en bransch där gamblingvilja är vitalt.

Efter en episk förlustsession (kanske den mot Hastings) gick Isildur1 all-in varenda hand preflop för sina sista $100,000+ med motiveringen: ”Take it, I don’t want it.” Vettlöst kan tyckas, men kanske var det just det som behövdes för den unge Vikblom för att bättre glömma, förlåta och börja om när askan väl lagt sig. Kanske är detta pokerns svar på katolikernas skärseld. Man stiger in, brinner och lider, för att sedan komma ut ren på andra sidan.

Mentalt kanske vi behöver nå en absolut botten ibland innan vi kan samla kraft och mod nog för att komma tillbaka större och starkare än någonsin förut. Att spara på smulor skulle sannolikt påminna om dramat och istället dra ut på lidandet. Alla behöver vi en fräsch nystart då och då. Men för att bli en förbättrad version av sig själv, en 2.0 av jaget, måste man göra sig av med det gamla för att röja plats för det nya. Det sker hela tiden, även bortom borden. Folk som rensar generöst inför flytt.

Om skadan vid pokerborden redan är katastrofal kan man likväl gå hela vägen. Detta under förutsättning att ens syfte är att komma tillbaka större och starkare än någonsin. Om botten ändå är förnimbart nära gör man rätt i att istället förbereda sig för återkomsten. Isildur1 kom tillbaka, större och starkare.

Nu råkade vi ha haft en mycket angelägen resa. Ändå kändes det som en befrielse att komma hem i samma skick som jag lämnade, men större och starkare från de nya intryck som uppdaterat jaget.

Som vanligt följer du mig flitigt och dagligen i min konstant växande blogg.

/DÖDARN

Har du frågor, kommentarer eller funderingar kan du maila mig på dodarn@comeon.com

I februari skrev jag här i Superbloggen ett inlägg om nya sätt att spela ”gamla” spel, och gav reglerna till halvbackgammon. Dessutom nämnde jag i förbigående ett annorlunda sätt att spela frågespel på – och nyligen hörde en läsare av sig per mejl och ville veta hur detta senare gick till, så här bjuder jag på det!

Allt du behöver är packen med frågekort samt en tärning; inga pjäser och ingen ask, vilket sparar plats i bagaget om du ska ta med frågespelandet på semestern! Den här varianten är för två spelare eller två lag – låt oss kalla dem A respektive B.

Rita upp en spelplan om 3×3 rutor (för papper och penna har du väl alltid med dig? Du kan också rita på till exempel en dagstidning). Du kan även ritsa upp spelplanen i sanden på beachen, eller åstadkomma den som på bilden ovan på ett restaurangbord, med två knivar och två gafflar.

Bestäm vem som börjar. När det är lag A:s tur, ska de slå med tärningen för att bestämma kategori och så läser lag B upp frågan från nästa kort. Svarar A fel, ska kortet läggas underst/längst bak; men svarar lag A rätt, får de kortet och lägger det på valfri ledig ruta på spelplanen med FRÅGESIDAN uppåt.

När det är B:s tur gör de motsvarande och A läser upp frågan – men svarar B rätt lägger de ut kortet på valfri ledig ruta på spelplanen med SVARSSIDAN uppåt.

Lagen turas om; och det lag som först får tre kort med den egna sidan uppåt i rad, rakt eller diagonalt, har vunnit. Kan inget av lagen vinna med tre egna kort i rad, vinner i stället det lag som först kan placera ut sitt femte kort på spelplanen.

Mycket spelnöje! Spelet ovan på bilden är för övrigt ”Frågespelet om Sverige”, som jag skrivit samtliga 2400 frågor och svar till. Vilken är den enda svenska stad vars centrum ligger lägre än havsytan? Vilket århundrade började vi använda nymodigheten gaffel vid de svenska matborden? Och när Fritjof Andersson rider in i Samborombon för att dansa tango med Carmencita, vad heter hans häst? 🙂

Nu under påskhelgen fick jag ett mejl från – låt oss kalla honom Macke – som är med i ett sällskap ”på 30 personer ungefär, som träffas en gång i månaden för att vara sociala och spela kort för en mindre summa i inköp”. Denne Macke redogjorde i sitt mejl för en knivig situation som inträffat i en turnering i detta sällskap, och ville efterhöra mina åsikter om vad som är ett korrekt domslut. Dessa fick han, men eftersom situationen är av intresse återger jag den här i Superbloggen:

Mörkarna är på 300-600 en bit in i turneringen, och två spelare har synat stora mörken. Nu kommer floppen. Spelare A går genast all-in (otvetydigt enligt alla de andra); spelare B synar A:s all-in, och har A täckt; och spelare C synar också A, och har även han A täckt.

Turnkortet landar på bordet. Spelare A har inget att säga eftersom han redan är all-in; spelare B checkar; men spelare C trycker nu själv all-in.

Och här kommer situationen: spelare B foldar och ger upp… och spelare C, som tror att han vunnit given och i den sekunden har glömt att A är all-in och fortfarande med, muckar sina kort. Sekunden senare kommer C på sitt misstag och tar blixtsnabbt tillbaka sina kort. (De har inte hunnit hamna bland övriga kastade kort i den högen på bordet, utan är klart identifierbara.) Några protesterar och säger att har C muckat sina kort, så är hans hand död; medan andra menar att C ju gjorde klart tidigare att han synade A, och att hans hand därför fortfarande är vid liv.

Nå – hur skulle du ha dömt, när du som turneringsledare blir kallad till bordet och fått situationen förklarad för dig?

Jag har alltid undrat vad det är för blad man tar från munnen?

Men nu kommer uttrycket sannerligen till användning. Polare Björn ”Bjoelle” Eriksson fick nämligen det här brevet nedstoppat i brevlådan nyligen. Direkt från Skatteverket.

Skatteverket skriver nu svart på vitt att Pokerstars och Full Tilt numera är skattefria sajter i och med deras etablering och verksamhet på Malta.

De vinster som har gjorts på Pokerstars innan den 13 februari 2012 ska dock beskattas. Liksom vinster som inkommit på Full Tilt innan den 26 februari 2013!

Skatteverket inleder också med att förklara att pokervinster från spel som anordnas i utlandet beskattas om spelarrangören finns utanför EU/EES-området. ALLA vinster över 100 kronor ska tas upp i din inkomstdeklaration som ”inkomst av kapital”.

Jag hoppas Skatteverket fortsätter ta fler och fler blad från munnen i framtiden. Vare sig de kommer från solrosor eller palmer.

För varje blad som faller till marken kommer både Skatteverket och svenska pokerspelare få det lättare att sköta sina arbeten.

Du får inte spela så tight.

Du måste utnyttja att du är tjej och bluffa lite oftare.

Gör så här.

Gör så där.

Håll käften!

Tjejturneringar. Ladys events. Vi är många som tycker de är onödiga, kanske till och med löjliga, då män och kvinnor tävlar på samma villkor inom pokern.

Men i bland kan jag förstå att de finns.

Tänk att de andra vid bordet alltid lägger märke till vad just du gör. Och inte gör. Tänk att de talar nedlåtande till dig som om du vore ett barn. Tänk att de alltid vill visa dig sin hand när de bluffat dig.

Och tänk dig det värsta av allt. De försöker lära dig att spela poker. Utan att du bett om det så ska de flika in ”tips”.

Det är bara det att du själv har spelat fler pokerhänder under ditt liv än dem. Du är bättre än dem. Du har vunnit mer pengar än de någonsin kommer att vara i närheten av.

Så varför i helvete skulle du vilja ha några tips av dem?

För att de är män?

Så fort en kvinna sätter sig vid ett pokerbord kommer hon att få extra mycket uppmärksamhet. Det går inte att komma i från då hon sticker ut i en mansdominerad pokervärld.

Jag är inget big fan av tjej-turneringar. Men ibland förstår jag att de finns. Eller åtminstone att vissa kvinnor vill spela dem.

Vem vill utsätta sig för det där ofrivilliga rampljuset bara för att man vill dra en spader i lugn och ro?

Vem orkar höra sitt spel bli analyserat av ett gäng självutnämnda experter timma ut och timma in? Experter som anser sig ha rätten att dela med sig av sina enormt begåvade ”tips” av en enda anledning – de har kuk och du har det inte.

Jag själv får aldrig några speltips vid pokerbordet, trots att jag säkerligen skulle behöva det.

Jag har sett män spela poker sämre än en knarkad gorilla. De fick inte heller några tips.

Jag har även mött många duktiga tjejer vid duken. Då började privatlektionerna direkt att strömma in. Jädrar vad tips! Uppslag till en hel pokerbok, garanterat.

Till er snälla, informations-spridande män med stora och små penisar. Ni vill säkert väl.

Men håll käften för fan!

Så kanske vi kan bli kvitt de här tjej-eventen någon gång i framtiden…

Tänkte passa på att dra ett par anekdoter som kommer från vänner som är av samma tema som förra inlägget. Med andra ord situationer som kan uppstå för en yrkesman med kortlek som arbetsredskap.

En kompis, vi kan kalla honom Erik, bodde ett tag i en relativt lyhörd lägenhet. Detta leder från och till att man hör sina grannar och dom dig. Pokerspelare tendera att jobba lite annorlunda tider kontra en medelsvensson. Vilket i detta fall och säkert i många andra kan leda till pinsamheter. Personen ifråga hade för vana att knyta näven efter en större förlusthand och slå den så hårt det gick i skrivbordet. Det kunde även toppas av med någon ramsa som man hade bett barnen hålla för öronen om de hört. Grannen ifråga kom ner och knackade på Eriks dörr en dag. Han undrade lite försynt om han kunde sluta slå och dunsa i golvet. Han tyckte sig även kunna vakna upp till någon form av skrik eller svordom emellan varven.

Erik hävdar att han idag lärt sig att bli lugnare och slutat slå eller skrika vid förlusthänder. Är det akut tilt slår han istället på sitt vadderade armstöd som tillhör kontorsstolen. När jag besökte honom senast, var just det nämnda armstödet av en slump sönderslaget på ena sidan…

Nästa historia handlar faktiskt också om just nämnda Erik. Denna är dock inte så lång men ett härligt tecken på hur mycket man ingår i det sociala vardagliga livet som pokerspelare. Erik håller på att flytta ut ur sin lägenhet (kanske något beroende av förra historian, det lämnar jag till er att spekulera i) han bott i över 3 års tid. Då möter han grannen från lägenheten rakt över honom. Den äldre mannen kommer fram till Erik:

-Hej, flyttar du in eller flyttar du ut?

Tack för era analyser. Det är alltid extra roligt när spridningen är så stor som den är bland tankarna. Somliga säger bu och andra säger bä och båda sidor är övertygade om sina ståndpunkter.

Själv resonerade jag i enlighet med de sista kommentarerna och är säker på att han försökte sig på ett konstigt move. Visst är min höjning en uppenbar squeeze med händer täckande precis hela handspektrumet. Men, då lilla blinden var en dålig ABC-spelare hade han med hundraprocentig säkerhet ha höjt JJ+ och AQ+ med så många limpare efter. När han således kom tillbaka med en kontrahöjning kunde jag av logiska skäl inte ge honom kredd för någonting vettigt. Som bäst torde han spela 50:50 mot mig. Men om han spelar 50:50 som bäst, varför då ens ge honom chansen? Självfallet måste jag slå tillbaka – hårt!

Fine, om han synar så är det troligtvis en slantsingling. Men å andra sidan är fold equityn så hög att det borde vara oerhört lönsamt att såsa. Sättet jag spelat min hand på innefattar förstås också premiumhänder, vilket innebär att min motspelare, om han har tur är uppe mot en slantsingling. Men han vet likväl att han kan ligga efter rejält. Ingen vettig människa känner väl heller sig på något vis pottbunden med 22-TT eller AJ-.

Sagt och gjort. Efter hans kontrahöjning svarade jag, inom loppet av några sekunder, med att ställa.

Han skruvade på sig och ojade sig i säkert två minuter men muckade slutligen sin hand. Eftersom det var kvällens sista hand efter en tio timmar lång sittning fläkte jag över min AJ off. Han gick igång direkt och påstod sig ha vikt kungar. Kungar my ass! Han var uppenbarligen en lika duktig historieberättare som pokerspelare…

Som vanligt följer du mig flitigt och dagligen i min konstant växande blogg.

/DÖDARN

Har du frågor, kommentarer eller funderingar kan du maila mig på dodarn@comeon.com

OK, några av er har kanske hört den förr; men som underhållning nu till påsken ska jag dra – apropå ekonomisk smartness som vi Superbloggare alltid förespråkar – en sedelärande om än kanske inte helt PK påskpokersaga, som du kan ha glädje av att återge under det stundande firandet ihop med släkt och vänner:

Det är långfredag, och Olle och hans fru har bjudit över Lasse och dennes fru för en stilla privat pokerkväll. En bit in i partiet råkar Lasse tappa ett kort på golvet, böjer sig ned för att plocka upp det – och får under bordet till sin häpnad se att Olles snygga fru mittemot inte bara saknar trosor under sin korta kjol, hon låter också avsiktligt Lasse få sig en lång och rejäl titt.

Strax efteråt är Lasse i köket för att hämta ännu en pilsner och en macka. Olles fru kommer ut, trycker upp honom mot kylskåpet och frågar: ”Gillade du vad du såg?” Lasse kan bara nicka, medan han upphetsat sväljer. Olles fru fortsätter: ”Vill du ha mig kan du få mig, men det kommer att kosta dig femtusen spänn.”

”När då?” frågar Lasse. ”Och var?”

”Kom hit på tisdag eftermiddag,” svarar hon. ”Olle är på jobbet då, så vi har huset för oss själva. Och jag lovar, du ska få ta för dig så mycket du bara orkar.” Lasse nickar och säger med skrovlig stämma: ”Jag kommer då, bergis.”

I början av tisdag eftermiddag anländer Lasse som överenskommet. Han ger Olles fru femtusen, och hon drar med honom in i sovrummet och ger honom ett par absolut oförglömliga omgångar. Så småningom vacklar han upp ur sängen, klär på sig igen och försvinner ut.

Vid 18-tiden kommer Olle hem. Han ser på sin fru, och frågar: ”Har Lasse varit här i eftermiddags?”

Hon fullkomligt hoppar till, men vågar inget annat än att säga: ”Jo, han tittade faktiskt förbi ett kort ögonblick…”

Olle fortsätter: ”Lämnade han över femtusen spänn till dig?”

Olles fru känner sig svimfärdig, och hinner tänka: ’Jäklar, vi är redan avslöjade…’ Hon svarar med darrande stämma: ”Ja, det gjorde han faktiskt…”

Olle spricker upp i ett brett leende. ”Det var väl det jag visste!” säger han. ”Jag kan alltid lita på min gamle kompis Lasse. Han var uppe på mitt kontor på lunchen och frågade om han kunde få låna femtusen till en snabb affär, och lovade att han skulle titta förbi här under eftermiddagen och betala tillbaka pengarna!”

Och när du återger denna sedelärande historia ska du avsluta med att säga: JA LASSE, HAN VAR EN J-VEL PÅ POKER!

Glad påsk, och spela som sagt med insidan av huvudet! Och glöm inte att du kan vinna en pokerkväll med mig – se inlägg nedan om gratisturneringen på söndag på Unibet!

I torsdags drog jag till Dublin för att närvara vid det norska mästerskapet i poker. Förra gången jag var med spelades denna turnering på CC i Göteborg så ni förstår själva hur länge sen det var 😉

Jag har varit på de allra flesta turneringar och tourer men NM är verkligen något utöver det vanliga…

Frode Fagerli började med NM 2002 och sedan dess har alla pengar investerats i att göra turneringen bättre och bättre. Och det märks. Det finns inget som inte är planerat in i minsta detalj. Allt från branding till bordsdukar, till cutcards, till registrering, till bucklor, till dealers, till turneringsstaff. Allt är noga handplockat för att skapa den bästa turneringen någonsin.

Sen har vi det här med registreringen. Alla som spelar registrerar sig och har ett spelarkort som inte bara innehåller ens personliga information utan även resultat i samtliga NM-turneringar denne spelat och var han/hon placerat sig och hur många som startade. Man kan förutom att använda kortet vid inköp dra det i någon av alla montrar som stod uppställda på hotellet och i spellokalen för att kolla sin egen bordsplacering, vilka event man var reggad i och mycket mer.

Med ett så här lysande koncept känns det nästan lite sorgligt att baggarna bara kör en turnering per år och jag undrar hur många av dom 1142, som startade i main till exempel, förstår hur exceptionellt bra arrangemang detta är?

Lärde känna en massa nya ansikten i Dublin. Bland annat de två störtsköna komikerna Henrik Thodesen och Thomas Gullestad, mer känd som Fingeren. Första kvällen satt vi och drack bärs och spelade massa kortspel i PokerStars-loungen. Utan insats och bara för att det var roligt. Ett tag var vi så många som 11 pers med i ett parti.

I lördags var vi ute och käkade ett gäng och sen ut för att fira min norska boss Udness som gick och placerade sig på 23:e plats i maineventet. De gamla rävarna känner igen den gode Thomas från Pokermiljonen då han var turneringsansvarig från Unibet.

Min kollega Gerhards näsa, Henrik Thodesen, jag, Diana Svensk, Fingeren, Jenny Skavlan och PS PR-kille Edward. Skönt gäng!

Förutom att jag fick roa mig en kväll så fick jag även se ett pokerförbund skapas och har haft så mycket diskussioner om spelmonopol och annat men mer om det i nästa inlägg…

Dags för en onlineturnering av de ovanligare slaget på söndag kväll den 31 mars klockan 20.00 på Unibet – eftersom förstapriset är jag själv! 🙂

Det är helt gratis att anmäla dig dit; du hittar tävlingen”Pokerkväll med Glimne” i Unibets pokerklient under ”Turneringar – Special – Local” och den har ID-nummer 9092317. Vad vinner du då om du står som segrare när dammet har lagt sig? Jo, för det första blir du kontaktad av Unibets kundservice inom 72 timmar; och därefter blir du uppringd av mig. Då kommer du och jag överens om en lämplig kväll nu i vår där du får bjuda in upp till fem vänner, och på utsatt tid kommer jag hem till dig (var du än bor i Sverige!), lagar mat för oss alla sju i ditt kök (jag har ingredienserna med mig!) medan jag underhåller med roande anekdoter om spel och gambling, och så kör vi sedan ett litet homegame med lämpligt inköp. Det låter väl som en annorlunda och kul spelkväll att uppleva, medan du och kompisarna också om ni vill kan få lära er en del nya pokervarianter? Jag tar dessutom med mig några giveaways.

Mera information hittar du på

http://se.unibet.com/poker/pokerkvall-med-glimne-1.362622

Grattis för övrigt till nicket ”masen1”, du var först med att anmäla dig ser jag… och Unibet kastar utöver en kväll med mig in 250 euro i potten, så det blir några cashpriser också!

In och registrera dig inför söndagens freeroll! Och glöm inte att du kan också kvala in till nästa Unibet Open i Tróia i Portugal i juni – det kommer att bli en upplevelse där med!