I ett inlägg nedan började jag skriva om fusk och fiffel i gamblingvärlden, och det är ett i det närmaste outtömligt ämne. Varför inte denna gång titta på svindlerier inom hästsporten? Där kan man nog säga att förstapriset i denna kategori skulle gå till det som kommit att kallas ”the Trodmore Races”: sannolikt den största kuppen någonsin i brittisk vadhållningshistoria, vad gäller ren oförvägenhet. Den inträffade 1898 och bedragarna bakom affären kunde kassera in motsvarande närmare 20 miljoner kronor i dagens penningvärde… genom att satsa på hästar som aldrig existerat, i lopp som aldrig sprangs, på en bana som aldrig funnits!

Vid den tiden, runt förra sekelskiftet, var det kutym att brittiska hästkapplöpningar bland annat hölls den första måndagen i augusti som är en ”bank holiday”. Svindleriet inleddes med att redaktören för ansedda tidskriften The Sportsman i slutet av juli fick en pressrelease utskriven på brevpapper av högst officiellt utseende, med avsändare The Trodmore Race Club belägen i Trodmore nere i Cornwall samt med startlistorna bifogade. Pressreleasen förkunnade att nu skulle invigningen av den nybyggda kapplöpningsbanan ske, den 1 augusti.

Problemet för The Sportsman var dock att bevaka tävlingarna, eftersom det utan tvivel skulle satsas inför dessa hos Londons bookmakers.

Detta löste sig av sig själv, visade det sig, när en välklädd gentleman med oklanderlig Oxfordaccent samma dag som brevet anlänt ”av en slump” infann sig på redaktionen, presenterade sig som ”G. Martin” och omtalade att han skulle råka ha vägarna förbi Trodmore just den helgen. Jodå, mot sedvanligt honorar hade denne gentleman inget emot att bevaka loppen och telegrafera hem resultaten. The Sportsman publicerade lättad startlistorna och strax före första loppet inkom en ström av vad hos flera stora bookmakers, som följde de odds som angivits i tidskriften.

Framåt kvällen den 1 augusti anlände telegrammet från Trodmore, med resultaten och utbetalningsoddsen. Listan publicerades vederbörligen nästa dag i The Sportsman. För Londons vadhållningskontor medförde de flesta loppen inga större överraskningar: det hade satsats på både vinnare och förlorare. I femte loppet däremot hade en häst vid namn Reaper (= Liemannen) vunnit överraskande till utbetalningsoddsen 5 mot 1, vilket kostade en bunt bookmakers oerhörda belopp.

En som tagit en av de största smällarna greps av misstänksamhet, och fann efter undersökningar via en konkurrerande tidskrift, The Sporting Life, att någon häst vid namn Reaper inte fanns registrerad. Och vad värre var – någon plats med namnet Trodmore existerade inte, än mindre någon kapplöpningsbana med det namnet.

Svindlarna bakom kuppen som aldrig någonsin klarats upp, en okänd grupp som gått till svindlerihistorien under smeknamnet the Trodmore Race Syndicate, hade helt enkelt hittat på såväl loppen som resultaten, vilket renderade dem ett angenämt netto hos Londons hårt prövade bookmakers. Det är väl också tämligen onödigt att nämna att The Sportsmans nyutnämnde lokalkorrespondent aldrig någonsin återvände till redaktionen för att kvittera ut sitt arvode.

Det är självfallet en kupp som vore omöjlig att genomföra i dagens uppkopplade informationssamhälle – där å andra sidan ny teknologi medför nya möjligheter, för erfarna bedragare. Och kanske är det också som jag skrev i förordet till min bok ”Världens största svindlare”, att tricken må bli gamla men offren är ständigt nya…

Spelschemat för WSOP 2013, det 44:e sedan starten, har nu tillkännagivits! Du hittar det på

http://www.wsop.com/2013/2013_WSOP_SCHEDULE.pdf

där du också kan skriva ut det för att börja planera sommaren! På

http://www.wsop.com/news/2013/Feb/4201/44th-ANNUAL-WORLD-SERIES-OF-POKER-SCHEDULE-ANNOUNCED.html

hittar du dessutom närmare kommentarer till några av de 62 eventen på årets lista.

Redan det sjätte eventet, $1500 NLH, har fått smeknamnet ”The Millionaire Maker” eftersom man garanterar en cool dollarmiljon till vinnaren. Och event nr 51, $1000 Ladies Championship, kommer att ha inköpet 1000 dollar för kvinnor… men 10 000 dollar för män! Eftersom USA:s antidiskrimineringslagar förhindrar att man kan förbjuda män, har man alltså nu valt detta drastiska grepp för att försöka få en renodlad kvinnoturnering. Är det också för att komma runt dessa lagar som man lite skämtsamt från tävlingsledningens sida redan sagt att inköpet egentligen är 10 000 dollar, men att alla kvinnor får en rabatt på 90%? 🙂

Största inköpet, 111 111 dollar, har event nr 47 som fått namnet One Drop Highrollers No-Limit Hold’em och där ett ansenligt belopp liksom under förra året är tänkt att gå till välgörenhet; man har inte satt något tak för antalet spelare som får ställa upp, men det är ändå avgjort inte troligt att Antonio Esfandiaris världsrekordcash från förra året på lite över 18 miljoner dollar nu blir slaget. Näst högsta inköpet, 50 000 dollar, har event nr 55 som är det beramade Poker Players Championship; medan event nr 52, No-Limit Hold’em Six-Max, tar tredjeplatsen med sitt inköp på 25 000 dollar. Huvudnumret VM (det avslutande event nr 62) med sitt sedvanliga inköp på 10 000 dollar har även i år tre startdagar, 6/7/8 juli, och är tänkt att vara nere i finalbordets nio någon gång under den 15 juli. I år går man också tillbaka till begreppet ”the November Nine”, eftersom det finalbordet ska utspela sig just i november och inte i oktober som förra året.

Därutöver kommer det som vanligt att vimla av satelliter och dagliga deepstackturneringar, för att inte tala om sådana jippon som ”the $560 Bounty No-Limit Hold’em” den 29 juni där slumpmässigt utvalda deltagare i startfältet får ett pris på sitt huvud. Dags alltså för årets största pokerfestival alla kategorier, borta i Las Vegas! Självklart är jag på plats och skriver dagliga rapporter, både här i Superbloggen och genom mina krönikor på Unibet. Låt oss hoppas på goda blågula framgångar!

I morgon lördag den 16 februari är det årsmöte i Svenska Pokerförbundet! Klockan 13.00 är det dags, på Hotell Anglais i Stockholm. (Kallelse har förstås för längesedan gått ut till alla som är medlemmar.) Som vanligt är vid årsmöten kommer val till styrelsen att förrättas, inkomna motioner att avhandlas osv, och det ges gott om möjligheter att ställa frågor om vad som är tänkt att hända i år. Om du inte redan är medlem har du chansen att bli det på plats, genom att ha med dig 100:- för den avgiften! Välkomna!

Jag vet – rubriken kan låta lite egendomlig. Men häromdagen hittade jag i en låda och av en slump en gul knapp med en bild av en höna på, samt texten UNIVERSITY OF FEATHERS, och drog mig till minnes att jag faktiskt i Las Vegas, på gamblingmässan i oktober 2004, spelade mot en livs levande höna i en stor mekanisk bur med glasväggar. Det var dock inte poker hon och jag lirade, utan istället gammal hederlig tripp-trapp-trull: man turas om att placera ut kryss och ringar på en spelplan med 3×3 rutor, och den som först får tre av sina symboler i rad vinner.

Hur det gick? Oavgjort…

Ingen av oss fick tre i rad. Hönan får alltid börja, enligt spelets regler. (Och hon sätter sina drag genom att knacka till med näbben i valfri ledig ruta på en monitor inne i buren och där spelplanen visas… om ni nu undrar.) Det hela är fullt synligt för dig som motspelare, och du svarar genom att i din tur sätta fingret på en motsvarande skärm utanför buren, också i valfri ledig ruta.

Tydligen blev det spelet en monsterhit, när det i oktober 2001 introducerades på Tropicana i Atlantic City i USA. Spelarna stod i kö framför ”Chicken Challenge”, som spelet benämndes, för att försöka klå hönorna. (Jo, de har personal som låter hönsen rotera – det handlar inte om djurplågeri, utan om lagom långa arbetstider. Dessutom belönas hönan som just då är i buren för varje drag den gör: några sädeskorn trillar ut från en lucka.) Sedan dess har ”Chicken Challenge” uppträtt som attraktion på ett antal andra kasinon runtom i USA.

Och faktum är – jag hoppas att du har säkerhetsbältet fastspänt när du läser detta – att hönsen UTBILDAS för att spela tripp-trapp-trull, på företaget som tillhandahåller detta udda spel. (Det är därför de kallar sig ”University of Feathers”.) Smarta hönor som klarar sig bra går vidare till spel mot kunderna. Och det är inte fullt så lätt som det låter att slå den där hönshjärnan, eftersom fjäderfäet också har fördelen att få börja. Ett tag var jackpotten uppe i 10 000 dollar inne på Tropicana innan den trillade ut.

Kanske något att fundera på nästa gång du spelar poker mot andra som verkar agera som om dom har hönshjärnor: jag fick bara oavgjort mot en riktig sådan, vilket säger eller inte säger något om min egen IQ…

Ack ja, denna underbara affärssektor som kallas för gambling!

Så här på alla hjärtans dag kanske jag får ge ett tips om ett annorlunda spel på två?

Kopplingen mellan backgammon och poker är tämligen intim – många som är bra på det ena är också bra på det andra (det räcker med att nämna t.ex. Gus Hansen), ända intill professionalism. Dessutom är det liksom i poker tunga pengar som byter ägare i backgammon, och det hålls årliga stora turneringar i det inklusive VM.

I mitt yrke har jag med åren lärt mig att utvinna många nya spel ur välbekant utrustning: jag kan betydligt vassare varianter av yatzy än den vanliga, och roligare sätt att spela Trivial Pursuit på än vad regelhäftet föreskriver, för att nu bara nämna två exempel. Så varsågod, här bjuder jag på varianten ”halvbackgammon”! Den är uppfunnen av en vän till mig, japanske spelforskaren Jun Kusaba.

Du spelar – som man kan misstänka av namnet – på bara halva backgammonbrädet, med 8 pjäser var: placera ut dessa som på bilden ovan. Som bilden är orienterad i stående format sitter röd (svart) spelare nedtill, och gul (vit) spelare upptill. Svart spelare ska alltså föra sina pjäser motsols runt halvbrädet, medan vit för sina pjäser i medsols riktning; se pilarna.

Ni ska ha två tärningar markerade med 1-1-2-2-3-3 vardera. Har ni inte sådana till hands, kan ni använda två vanliga tärningar och halvera utfallen (runda vid behov upp till närmaste heltal). I övrigt gäller sedvanliga backgammonregler på ett logiskt sätt, och ni flyttar pjäserna enligt tärningarna. För att få börja med utgång måste du ha samlat upp alla dina pjäser inom de tre sista tungorna på din sida.

Mycket spelnöje – och ha en bra alla hjärtans dag, kära läsare och läsarinnor!

Medan jag var i London förra veckan briserade nyheten om den stora – nej, gigantiska – spelfuskskandalen inom fotboll: enligt uppgifter fler än 600 i högre eller lägre grad uppgjorda matcher, varav närmare 400 i femton länder enbart inom Europa. Listan inkluderar dessutom matcher i Champions League och till och med VM-kval. Enligt Rob Wainwright, chef för Europol som är Europas ”criminal intelligence agency”, är detta den största utredningen genom tiderna när det gäller spelfusk inom fotboll; och bakom ligger ett kinesiskt brottssyndikat baserat i Singapore, men med förgreningar lite varstans i Asien, Afrika, Sydamerika, Centralamerika och Europa.

Totalt sägs detta syndikat ha dragit in i storleksordningen motsvarande 700 miljoner kronor på dessa riggade matcher. Hela 425 spelare, lagledare, domare, ”officiella personer” och yrkeskriminella är involverade i härvan, som det för Europol under arbetsnamnet Operation Veto tagit ett och ett halvt år att komma på spåren och säkra bevis i. De värsta länderna sägs vara Turkiet (79 fall av fixade matcher), Tyskland (70) och – något otippat – Schweiz (41). Europol är dessutom luttrade nog att erkänna att problemet med matchfixning kommer att fortsätta, trots detta jättetillslag. ”We recognize the problem continues”, sade Wainwright under presskonferensen den 4 februari. ”Criminal syndicates see this as a high-profit, low-risk area for criminal activity.”

Dessvärre var fotbollshistorien kantad av spelfusk redan före denna gigantiska skandal. Det räcker med att påminna om hur Marseille flyttades ned i franska ligan 1993 efter att klubbdirektören Bernard Tapie – just det, samme man som var inblandad i ett försök att ”rädda” Full Tilt nyligen – beslogs med att ha mutat andra lag inklusive Valenciennes till läggmatcher; eller om hur finska klubben Allianssi 2005 köptes av kinesen Ye Zheyun, vars första åtgärd efter det var att byta ut halva laget för att direkt ordna 0-8 i nästa match varvid det borta i Asien spelades jättebelopp på just en sådan brakförlust. Kanske ska man här även nämna anklagelserna om att den lilla ökenenklaven Qatar ”köpt” arrangerandet av VM i fotboll, genom att ösa pengar över FIFA?

Faktum är att den överlägset största ”kategorin” inom området fusk och bedrägerier i spel utgörs av spelare och ligor som slår till mot spelarrangörer, såväl statliga bolag som privata bookmakers. Gamblinghistorien kan uppvisa en ändlös räcka exempel, från klumpigt förfalskade totobongar och upp till noggrant förberedda stötar genomförda av ligor med rejäla resurser.

En mycket omtalad serie kupper var den som åren 1997-99 iscensattes av ett annat asiatiskt gamblingsyndikat. ”Måltavlan” då var brittiska fotbollsmatcher, efter att de singaporeanska och malaysiska ligorna fallit i sådant vanrykte att asiatiska bookmakers sedan länge begränsat insatserna, eller vägrat acceptera vad, på vissa matcher.

Brittiska ligan har länge i jämförelse ansetts som mer svårfixbar, vilket lett till att det i Sydostasien kan satsas sammanlagt över en kvarts miljard kronor på enskilda matcher där! Med sådana pengar i omlopp blir förstås frestelsen att ”beställa” önskat matchresultat oemotståndlig, och den mäktiga kriminella triaden Wo On Lok tog sig an uppgiften på 1990-talet.

Wo On Lok, specialiserade på gambling och med en finansiell makt som kan mäta sig med en del mindre staters, fanns och finns än i dag representerad inom olika grupper av kinesiska invandrare i väst, inklusive i Sverige. De tre medlemmar som den gången utsågs att ordna rätt matchresultat var Wai Yuen Liu från Hongkong samt Chee ”Mr. Fixit” Kew Ong och Eng Wha Lim från Malaysia, den sistnämnde ett tekniskt geni. Det kryphål de tänkte utnyttja var att asiatiska bookmakers accepterar resultat i avbrutna fotbollsmatcher som slutställning, om andra halvlek hunnit inledas.

Triadens plan blev därför att helt enkelt se till att vissa matcher avbröts i en ställning som var den önskade; oftast oavgjort. Det ordnade man genom att åstadkomma elavbrott i några kvällsmatcher, så att det inte gick att spela vidare i mörkret. När de i november 1997, medan det stod 2-2 mellan West Ham och Crystal Palace, tog sig in i elcentralen och släckte ned stadion Upton Park kostade det asiatiska vadhållningsfirmor och bookmakers över 100 miljoner kronor!

En månad senare slog de till igen och avbröt matchen mellan Wimbledon och Arsenal på Selhurst Park. Slutet kom dock när de i februari 1999 försökte fixa även matchen mellan Liverpool och Charlton Athletic, men råkade ut för att en av de säkerhetsvakter de avsåg att muta istället vände sig till polisen. Trion dömdes till mellan två och fyra år var; oerhört låga straff i relation till de enorma belopp som ligan hann dra in, och huvudmännen bakom kupperna befann sig förstås på långt och säkert avstånd från den brittiska rättvisan.

I jämförelse med ovanstående framstår 1990-talets svenska ”spelstötar”, på ett antal enligt ryktet uppgjorda handbollsmatcher, inte ens som småpotatis i sammanhanget. Och det finns anledning för mig att här snart återkomma till andra ”lowlights” inom spelfuskandets historia: allting har ju – för att citera den grekiske filosofen Aristoteles – ”sin plats här i världen, om icke annat så i alla fall som varnande exempel.”

Inledningsvis vill jag tacka er som kommenterat gällande min föregående mattefråga. Jag har dock spunnit vidare på denna och kommit till en ny insikt som borde ändra uträkningen.

Vi fortsätter med föregående exempel:

Låt säga att jag börjar med £400 på ett £5-10-bord. En spelare höjer till £40 och en annan synar. Jag ställer för mina £400 varpå en spelare synar.

Som vi kom fram till är extravärdet 5% vid syn om vi är uppe mot en slantsingling. Har jag AA mot KK är extravärdet istället värt 8%. Men som DTM nyligen så korrekt påpekade så är det inte bara extrapengarna som är intressanta utan också hela stacken. Eftersom min range oftast leder ganska stort med tanke på tightheten så blir värdet ännu större.

Lägg till detta de uppskattningsvisa 50% av gångerna som motspelarna lägger sig. Då är värdet 10% (£40 vinst av £400 investerade). Borde inte extravärdet (under förutsättning att det är en coinflip för enkelhetens skull) då vara (5%+10%) / 2 = 7,5%?

Som vanligt följer du mig dagligen i min konstant växande blogg (nu mer aktiv än någonsin med ännu fler inlägg i veckan!).

/DÖDARN

Har du frågor, kommentarer eller funderingar kan du maila mig på dodarn@comeon.com

”No-limit 2-7 triple draw är det nya actionspelet” läser jag i en artikel på pokerlistings.se när jag denna morgon surfar på några pokersajter för att uppdatera mig, och det låter onekligen intresseväckande. Denna pokervariant är som bekant i princip mörkpoker med tre köp och fyra satsningsrundor, och där lägsta handen vinner; och tydligen är kända namn som Phil Ivey, Tom Dwan och Phil Galfond villiga att spela det på rejält höga nivåer.

Ska deuce-to seven triple draw ersätta Texas hold’em, eller för den delen Omaha? Eller ska det i stället bli nya flugan kinapoker med öppna kort som plötsligt blir the in thing, baby? Det ryktas redan att det senare spelet kommer att få en egen turnering i årets WSOP, men det får man väl tills vidare ta med en nypa salt. Och onekligen, om man tittar på det långa perspektivet, kommer och går olika varianter av poker.

En gång i världen, från 1830-talet och framåt, var mörkpoker den i princip enda form av spelet som fanns. Det är fullt logiskt att Mel Gibson och de andra i filmen ”Maverick” spelar just klassisk mörkpoker… även om man nu får bortse från anakronismen med att man ombord på flodångaren i vildavästernmiljö spelar en turnering, en företeelse som inte uppfanns förrän 1971, samt från den Hollywoodska svagheten för dramatiska händer: givetvis blir den avgörande handen för huvudfiguren en royal i spader!

På 1860-talet uppfanns så poker med delvis öppna kort, och femkorts stötpoker – som här i Sverige med tiden kom att benämnas som ”amerikansk poker” och bli betraktat som något för endast de riktigt djärva – blev ända till långt in på 1900-talet proffsens game of choice. Det är just femkorts stötpoker som spelas i filmen ”The Cincinnati Kid” med Steve McQueen i huvudrollen, och som är placerad i ett vagt konturerat 1930-tal.

Sedan undanträngdes den formen av spelet av sjukorts stötpoker, som inte förrän på 1980-talet i Las Vegas fick allvarlig konkurrens av hold’em medan motsvarande utveckling i Europa skedde först på 1990-talet. När det väl blev dags att spela in pokerfilmen ”Rounders” som utspelar sig i nutid, var det därför logiskt att producenterna valde hold’em som arena för uppgörelserna. (På ett personligt plan kan jag för övrigt sakna sjukorts stötpoker, som man hittade i snart sagt varje pokerrum i Las Vegas när jag gjorde mina första resor dit på 1990-talet; det allra första parti poker jag någonsin spelade i den staden var faktiskt $1-4 spread-limit seven-card stud, inne på Circus Circus. I dag är det i princip omöjligt att hitta den här varianten i Las Vegas.)

Men möjligen har alltså no-limit hold’em nu nått sin kulmen, och blivit så genomanalyserat i hundratals böcker och av datorprogram att spänningssökande själar börjar se sig om efter en ny arena. Kanske, som sagt. Bara en sak är säker: att förr eller senare kommer hold’em att undanträngas av något annat – det lär oss inte minst historien.

”Whist är kungen bland kortspel, och förutbestämt att under överskådlig tid framöver bibehålla denna distinktion”, skrev pseudonymen Cavendish (som i verkligheten hette Henry Jones) i sin bok ”Card Essays”, utgiven 1879. Han var då omedveten om att bridgens dråpslag redan var på väg, och oförmögen att ens kunna fantisera om vare sig canastas präriebrandsliknande framfart på 1950-talet eller om att poker lite mer än ett århundrade senare skulle ha tagit steget från sjaskiga salooner till televiserade turneringar med priser i mångmiljondollarsklassen.

Cavendish är dock varken den förste eller den siste att ha fallit i en sådan tvärsäkerhetens fälla. Liknande kommentarer har under århundradena fällts om sådana societetsframgångar och dåtida totalt dominerande innespel om pengar som quadrille, ombre, piquet osv – och vilka av dessa spelas idag i någon större utsträckning? Bland en del av bridgens hängivna utövare finner man också vanföreställningen att just det spelet representerar en evolutionens kulmen för kortspel, ovanför vilken det inte är möjligt att höja sig.

Nej, att det så småningom blir någon ny pokervariant som intar tronen är garanterat, om man ser på utvecklingen. Frågan är bara vilken… och om den redan har uppfunnits, eller väntar bakom hörnet.

Ännu ett resereportage slash bildsvep kommer här! Efter ICE och annat i London tog jag Eurostar under Engelska kanalen till Paris, och ett mera snabbt och smidigt sätt att ta sig mellan de två huvudstäderna får man leta efter! Här är tåget efter ankomsten till Gare du Nord:

Efter incheckningen på hotellet var det dags att ta sig till den beramade spelutställningen på Musee de Cluny, och närmaste tunnelbanestation är Saint-Michel; var hittar man ett vackrare typsnitt än detta på skylten vid uppgången till gatuplanet? 🙂

Museet är inhyst i ett gammalt medeltidskloster:

På gården innanför entrén möttes jag av en skolklass i färd med att spela ett kollektivt parti schack:

Och så här ser det ut när man går in på spelutställningen:

För den seriöst spelintresserade är det en i det närmaste unik utställning man dragit ihop här, genom att låna från andra museer runtom i världen! Här är ett bortåt 6000 år gammalt brädspel, framgrävt 1911 i El-Mahasna i Egypten:

Denna vas, avbildad i många böcker om kulturhistoriens artefakter, är den berömda cirka 2500 år gamla romerska vasen – numera i Vatikanens ägo – som visar Ajax och Akilles inbegripna i ett spelparti under en paus i det trojanska kriget:

Här är så kallade kaststickor (i praktiken en form av tvåsidiga tärningar), gjorda av snidat ben och hittade i Thebes:

Och, som för att understryka att vi genom historien haft samma drifter och nöjen, fick jag här för första gången i verkligheten se ännu ett världsberömt föremål med spelanknytning: nämligen denna cirka 2200 år gamla handspegel vars baksida föreställer ett parti ”strippbackgammon”! (Även om det avbildade spelet mera exakt avbildar ludus duodecim scriptorum, ”tolvlinjespelet”, en föregångare till backgammon.) Ynglingen till vänster betraktar den vackra kvinnan – bägge är i tämligen avklätt skick – och ovanför honom kan man läsa texten OPEINOD DEVINCAM TED, vilket ska utläsas som ”Jag tror jag har besegrat dig”. Nog har väl det hela en mänsklig charm som transcenderar alla de sekel som gått?

På utställningen finns också ett antal av Europas äldsta spelkort, som detta handgjorda och delvis guldpläterade tarotkort från sent 1400-tal:

Inget urval bilder kan göra denna magnifika spelutställning full rättvisa – men glöm inte att sista datum är den 4 mars! Nå, jag passade självklart på att även besöka spelbutiken Variantes som bara ligger några kvarter bort, och som jag omnämnde här i Superbloggen redan förra året:

Deras pokerbokshylla såg lite urplockad ut för ögonblicket – rejäl efterfrågan?

En nyhet i Trivial Pursuit-sortimentet var ett frågespel helt tillägnat franska kvinnor – kanske kommer det en svensk motsvarighet med tiden?

Dessa vackra pjäser – med ”inglasad” skulpturdekor – till kinesiskt schack var tämligen iögonenfallande, samt dyra:

Och som för att visa att detta med gambling ständigt utgör en underströmning i samhället, såg jag nere i tunnelbanan reklam för en kommande fransk film som uppenbarligen har med hästkapplöpningar och vadhållning att göra:

Och det får avsluta bildsvepet för den här gången!

Ett grattis till ”lottalagonda”, som var den som till sist plockade ut mig ur kvalsatelliten i söndags! Jag tröstar mig med att jag föll först på finalbordsbubblan, 10:e plats, när vi redan var djupt inne ITM… ”lottalagonda” knep också andraplatsen, slagen endast av ”jreq1972” som också får en honnör här! Därmed får man hoppas att bägge så småningom kommer fram och presenterar sig för mig i Unibet Open i Köpenhamn, när det väl blir dags den 7-10 mars! Och glöm inte att fortfarande har du tid att kvala in dit! Se Unibets pokerklient för mera info.

Och för den som vill se hela schemat för årets Unibet Open-turneringar är det bara att gå till

http://www.unibetopen.com/

för att ta en titt! Efter Köpenhamn stundar Tróia i Portugal 6-9 juni, Cannes 19-22 september, och Riga 5-8 december. Dessutom blir det också Unibet Open Online!