Förutom besöket på ICE, International Casino Exhibition, hann jag med en del annat i London också – inklusive en lång och trevlig och språksam fika med vännen och superbloggkollegan Robert Lux! Dessutom besökte jag det tämligen nyöppnade kasinot Hippodrome nära Leicester Square, och här är en av entréerna:

Jag smygtog också några bilder därinne, och får be om ursäkt för kvaliteten på en del… men det är inte alltid så lätt när vakterna har falkögon! Så här ser ”the floor plan” ut.

Längst ned, med en egen ingång som vetter mot Londons Chinatown på kasinots baksida, har man i Gold Gaming Room specialiserat sig på asiatiska spel som pai gow och sic bo, förutom baccarat – men nej, ingen mahjong, jag frågade…

Dock var man väl förberedd för det kinesiska nyåret (”Kung Hei Fat Choi” motsvarar ”gott nytt år”), med lite extra spelerbjudanden:

På en våning hittade jag det avskilda highstakesrummet, som just denna kväll ännu var tomt eftersom mörkret knappt hunnit falla:

Från baren i den stora salen har man utsikt över våningsplanen, och högst upp, under den böjda gula ljusrampen, finns kasinots pokerrum där den höjdrädde inte bör sitta för nära balustraden:

Pokerrummet innehöll fem bord (där det var ruljangs vid samtliga), och enligt skyltarna erbjöd man den kvällen £1-£2 NLH, £1-£3 NLH och £1-£2 PLO. Tyvärr lyckades jag inte smyga en bild däruppe, men från balustraden ser utsikten ned över det stora kasinogolvet ut så här:

Och jag ska inte undanhålla er läsare denna bild från en kul bardisk som fanns i en monter på ICE – heminredningstips? 🙂

Nere i tunnelbanan gjorde man dessutom på affischer reklam för föreställningen ”The Card Shark Show” som ges varje fredag och lördag på Mayfair Theatre; säkert sevärd!

Och det får avrunda London för denna gång!

I shortstacksammanhang är extravärdet i potten viktigt. Men, jag har sprungit in i ett dilemma på denna punkt gällande hur man ska räkna. Beroende på vilken variant man väljer får man två helt olika utfall.

Låt säga att jag börjar med £400 på ett £5-10-bord. En spelare höjer till £40 och en annan synar. Jag ställer för mina £400 varpå en spelare synar. Vad är då extravärdet (vi bortser för enkelhetens skull från blindarna)?

Är extravärdet £400/£40 = 10% eller är extravärdet £840/£800 = 5%?

Det första exemplet gestaltar avkastningen på min egna investering medan den andra gestaltar extravärdet på potten som helhet. Vilket är korrekt?

Min spontana tanke är att de 10 procenten bör stå i relation till motståndarens hand. Är det en slantsingling så kommer jag att vinna hälften av gångerna, vilket medför att de 10 extraprocenten blir värda 5 procents avkastning, eller? Likaså om jag har QQ mot TT, då torde de 10 extraprocenten bli 8%. Jag vädjar till er matematiskt insatta läsare att komma med era synpunkter.

Som vanligt följer du mig dagligen i min konstant växande blogg (nu mer aktiv än någonsin med ännu fler inlägg i veckan!).

/DÖDARN

Har du frågor, kommentarer eller funderingar kan du maila mig på dodarn@comeon.com

Här kommer ytterligare lite trendspaning från International Casino Exhibition i London! Och som jag påpekade i mitt tidigare reportage (se nedan) är vadhållning på virtuella, datorgenererade sporter på stark frammarsch. Men kommer verkligen t.ex. Zlatan att ses som ett museiföremål om 25 eller 50 år? 😉

Ett företag föreställer sig att i framtidens fysiska kasinon kommer vi besökare att gå runt med ”tablets” som är uppkopplade till alla de spel som erbjuds, och kunna sitta i baren eller någon annanstans och välja och vraka. Sant eller falskt?

Sant är i alla fall redan att allt fler automatiserade varianter av de klassiska bordsspelen kommer att finnas. Här en futuristisk, aliens-har-landat-variant av roulette:

Och en baccaratmaskin:

På pokerfronten är RFID-teknologi på frammarsch: både kort och marker med inbyggd elektronik som gör att bordet – om det nu är t.ex. ett TV-sänt finalbord – automatiskt kan visa markerställning, hålkort och bräda, samtidigt som fusk i t.ex. form av kortbyte mellan spelare i ett cashgame upptäcks:

Ännu en ”blackjackrobot” hittade jag i en monter:

En del av utställarna här tar i ordentligt – monter i form av ett grekiskt tempel??

Medan de flesta nöjer sig med en neondekorerad hi-tech look:

Spelautomaterna genomgår också en serie smärre tekniska revolutioner. ”Motion chair technology” ger dig en omskakande upplevelse när något dramatiskt händer på bildskärmen framför dig…

Och vad sägs om att kunna spela så här bekvämt tillbakalutat?

Roulette, ”the queen of casino games”, får också uppleva försök till förbättringar. De elektroniska displaytavlorna flödar numera över av information:

I den här varianten från Cammegh kan man förutom på nummer etc betta på olika kinesiska symboler som mjukvaran, inte hjulet, samtidigt slumpar fram…

Och varför inte dessutom kunna satsa pengar på vilken färg mitten på roulettehjulet kommer att lysa i när det väl stannar? 🙂

Nya bordsspel uppfinns det kontinuerligt, varav en del självklart baserade på poker som numera är mainstream. Här är Two-Way Hold’em:

Ett tämpligen simplistiskt spel är Casino Hi-Lo – ska summan av två kort bli hög eller låg?

Ett marginellt mera sofistikerat spel är Cardette (pluspoäng för roligt namn!), där man ska satsa på resultatet av två kort (bland sex möjliga, tärningarna dikterar det) som vänds upp:

Ytterligare en variant – fast mera som roulette med 53 kort (inklusive jokern) i stället för 37 nummer – är Puk-A-Luk:

Och som vanligt vimlar det av företag som tillhandahåller allehanda ”kringprodukter” i gamblingbranschen. Det här är specialiserat på att kontrollera kasinobesökare och jaga fuskare:

Några vackra askfat hittade jag i en japansk monter; hmm, som ickerökare kanske jag kan använda dessa till att servera gästerna oliver och jordnötter och sådant i stället?

Det här företaget designar och syr upp kläder åt kasinopersonal – och nej, kläderna ser inte ut som denna reklamflickas iögonenfallande dräkt…

Och vad sägs om denna chica outfit inför ett kasinobesök?

Medan företaget Veit med sitt sortiment av kasinoinspirerade accessoarer får avrunda detta bildsvep från ICE!

Mera från London, inklusive besök på nya kasinot Hippodrome, kommer snart!

Hastigt och lustigt har jag lämnat Nürnberg och Spielwarenmesse för att dra vidare till London och ICE, International Casino Exhibition. Och även härifrån tänkte jag bjuda på ett bildsvep! Men kommer man raka vägen från den ena mässan till den andra är det bara att konstatera att här i gamblingvärlden – jämfört med sällskapsspelsvärlden – är folk mer välklädda, broschyrerna tjockare och tryckta på glansigare papper, och det luktar helt enkelt mera pengar i montrarna…

Den kanske mest iögonenfallande trenden är att vi fortsatt är på väg mot att mobiler och surfplattor övertar mer och mer av vårt sportsbettande, kasinolirande och pokerspelande:

En annan trend är att vadhållning på simulerade sporter, uppstyrda av mjukvara och med elegant och trovärdig grafik, även den vinner mark:

Här är för övrigt en sammansmältning av ”virtual sports” och enarmade banditer, där de snurrande hjulen då och då avbryts av ett lopp där deltagarna kan satsa på vilken ryttare som ska vinna:

Det finns trender även inom säkerhetstänkandet. Kanske får vi kasinobesökare i framtiden identifiera oss via fingeravtrycken, som ett företag nu lanserar utrustning för, snarare än via ID-korten:

Mitt i vimlet springer man på många svenska vänner och kollegor i spelbranschen; här är legendariske Pelle Kotschack, mannen som en gång uppfann Måltipset!

Ytterligare en trend är att allt mer av spelandet inne på fysiska kasinon kommer att ske på maskiner, som denna futuristiska rouletteautomat:

Och vad sägs om denna blackjackrobot?

Blackjack går även det mot att spelas mer och mer virtuellt! Kalla mig gammaldags, men nog vill jag för egen del känna riktiga marker och spelkort i händerna…

En tillverkare hade ett automatiserat bord med dubbla roulettehjul, för att snabba upp spelet för den verkligt otålige som nu kan få in dubbla mängden insatser per timme:

Som vanligt kör man här på ICE hårt med unga och långbenta damer som dragplåster i montrarna, fjärran från svenskt feministiskt pk-tänkande (obs – en filosofisk reflexion, inte en ironiserande släng):

I TCS John Huxleys monter lanserade man spelet Baccpo, en sammansmältning av baccarat och poker där deltagarna spelar mot såväl banken som mot de övriga vid bordet:

Figurlicenser fortsätter vara heta när det gäller teman på spelautomater, från Marilyn Monroe till Hulken. Varför inte rocklegenden Elvis, ”The King”?

Och nog gladde det en gammal prenumerant som mig att se Fantomen som tema på en enarmad bandit 🙂

I en monter fanns en avancerad racersimulator som besökare köade för att få provköra:

Tror ni möjligen att företaget Aristocrat med denna skyltning försöker antyda att spelandet finns inkodat i vårt DNA?

Och en glad kvinna i en klänning dekorerad med banditspelsmotiv får avrunda detta svep:

Fler bilder kommer, inte minst på Twitter! (@Dan_Glimne)

Som shortstackspelare har man, liksom vilket annat stackdjup som helst, möjligheten att aktivt välja spelstil samt variera sitt spel beroende på vilken image man byggt vid bordet. Flexibilitet är en grundpelare i mitt tycke för att någonsin bli en framgångsrik spelare. Visst ska man ha en grov plan på förhand, men å andra sidan gör man sig själv en björntjänst genom att aldrig avvika från den.

Har man bestämt sig för att spela tight och har varit tyst i flera timmar på grund av kortkallhet skadar det inte att som shortspelare börja ställa med lite mer marginella händer – detta under förutsättning att man bedömer spelarna vid bordet vara uppmärksamma sådana. Annars är det att slänga pärlor på svin. Struntar de i vilket eller helt enkelt inte har noterat ens övertighta spel då deras sikte aktivt varit inställt på de saftiga storstackarna gör man förstås rätt i att sitta lugn i båten och vänta på att favoritkroken fångar fina fiskar.

Jag har så sakteliga börjat att analysera och räkna på de konkreta utgifter som man tampas med som shortstackspelare på ett bord med halvtimmesavgift.

Den konkreta utgifter per timme är således £18 (£9+£9). Dessa pengar dras från din stack vare sig du spelar eller inte.

Lägg till detta att det under varje timme spelas cirka 4,5 varv (de använder en i bordet inbyggd kortblandare och sparar således tid på att slippa blanda korten mellan varje hand). I praktiken innebär detta att varje spelare blindar cirka £85,50 per timme ((4,5 varv * £15 (blindarna om £5 och £10))

Detta innebär således att varje timme, med grundförutsättningen att vi inte spelar några händer, kommer att kosta uppskattningsvis £103,50 (£18+85,50), det vill säga 25,875% av ens minimuminköp (£400).

Lyckligtvis gäller inte detta i praktiken eftersom vi ju faktiskt väljer att spela ett växlande genomsnittligt antal händer beroende på vilken risknivå vi är villiga att ta. Lägg till det de gånger man får se en gratisflopp från stora blinden då ingen höjer. Hur många gånger har vi inte varit med om en big blind special som både dubblat och tripplat oss?

Om vi väljer att bara spela vad jag kallar ”klass 1”-händer (se lista nedan) så kommer vi att spela 3 händer i timmen. Klass 1 kan vara en bra grundstrategi om man initialt vill hålla svängningarna låga och således leda varje all-in-duell stort rangemässigt.

Klass 1: 8,9% av starthänderna:

3 händer i timmen (förutsatt 40 händer i timmen).

Pockets: AA, KK, QQ, JJ, TT,

Höga kort: AK, AQ

Suited connectors T+: AKs, KQs, QJs, JTs,

Höga suited: AQs, AJs, ATs

Om vi väljer att bara spela dessa genomsnittligen tre händerna per timme borde matematiken te sig något enligt följande:

Genomsnittshanden preflop höjer någon till £60 och en spelare synar bakom. Givetvis är standardhöjningen pre inte £60 utan inkluderar de frekventa trebets som tycks vara standard på dessa nivåer (vilket är förklarligt med tanke på de ofta väldigt djupa stackarna). Men tilläggas kan att det inte alls är ovanligt att folk open-höjer till £50-100, det vill säga 5-10 big blinds.

Av dessa genomsnittliga tre ställ i timmen kommer vi att få syn cirka hälften av gångerna och vik hälften. Beroende på position är sannolikheten olika stor att vi får med oss den där extra genomsnittsynen pre. Ju tidigare position, desto mindre sannolikt och vice versa. Om vi därför räknar med att en genomsnittlig höjning är £60 och att vi får med oss en halv synare, det vill säga £30 extra, har vi varit rättvisa i positionsbedömningen. Matematiken för vik innebär alltså en vinst om (£60+£30+£10+£5)*1,5=£157,50. Men eftersom blindarna uppskattningsvis en gång på fem kommer att ge action får vi dra av lite från denna siffra. Så vi säger £140 för att vara på den säkra sidan. Detta innebär att av de en och en halv händer som man inte får någon action så har man ändå gjort en vinst om £140-£103,50=£36,50.

Av de en och en halv gångerna som vi får action varje timme leder vi oftast väldigt stort. Kom ihåg vad jag sagt om livespelare. De har minimal respekt för mina £400 och jag har sett den ena tokiga synen efter den andra. Det vore intressant att få fram siffror på hur stort övertag man har rangemässigt mot en genomsnittsspelare som synar ner dessa £400 med 44+, KTs+ och A9s+. Någon med statistikprogram som kan hjälpa här?

Tilläggas kan att siffrorna ovan är relativt lågt räknade, då det är min uppfattning att man i praktiken inte får syn 50% av gångerna utan kanske snarare 35-40% av gångerna, vilket således ”ökar” de timvisa trygga intäkterna.

De gånger jag får syn ligger det till råga på allt oftast en del extrapengar i potten vilket vidare bidrar med värde. En slantsingling är därmed nästan alltid EV+ för mig då det ger växlande mellan 10-20% förväntad avkastning.

Jag återkommen i kommande artiklar med diskussioner och analyser gällande klass 2- och 3-händer.

Som vanligt följer du mig dagligen i min konstant växande blogg (nu mer aktiv än någonsin med ännu fler inlägg i veckan!).

/DÖDARN

Har du frågor, kommentarer eller funderingar kan du maila mig på dodarn@comeon.com

Det är inte konstigt att det blir allt svårare att vinna pengar på poker. Varje dag föds det nya 18-åringar. Nya pokerspelare som suger åt sig alla knep och strategier som om de vore tvättsvampar.

Och ju yngre de är, ju mindre har de att förlora. Många bor fortfarande hemma hos föräldrarna och skulle bara fortsätta sina gymnasiestudier om de gulade de miljoner de fått ihop. De är orädda och läskiga.

Jag har nyligen flyttat in hos en av svensk pokers framtida stjärnor. Leo Nordin. Han som Phil Galfond hörde av sig till för att få hjälp med att göra träningsvideos till sin sajt.

Han visar upp lite onödiga prylar. Bingos tavla på tuttar och kungen. Och berättar att hans mamma inte bryr sig om han vinner en miljon på poker, men skulle bli överlycklig om han började plugga.

Här är det utlovade bildsvepet nummer 2 från Spielwarenmesse nere i Nürnberg, nu i helgen! Och nog är det ett halvtokigt och udda ställe… var annars kan man se en drake spankulera omkring bland folk? 🙂

Men låt mig börja på poker- och gamblingsidan, med reklam jag såg ute på staden och för den nya herrparfymen ”The Game” från Davidoff; tjusig flaska, i form av en markerstapel…

Som jag skrev i mitt förra inlägg är det påfallande att i princip samtliga spelkortstillverkare i världen numera har pokerlekar i sitt sortiment, flitigt använder ordet ”poker” som en form av kvalitetsstämpel samt marknadsföring, och dessutom tillhandahåller marker och väskor och annat som extrautrustning. Här är det Nürnberger Spielkarten Verlag som skyltar upp…

Även WSOP är numera ett eget varumärke inom kort och marker:

Världens största spelkortstillverkare Carta Mundi hade låtit skapa upp numrerade officiella markerset som firar 50-årsminnet av 007 James Bond på vita duken:

Kanske blir det här nästa gimmick på livepokerfronten: zombieglasögon… 🙂

För den som vill prova på en annorlunda pokerkväll går det att köpa femfärgslekar:

Och vad sägs om att klä ut sig till roulettebord på nästa maskerad? Borde vara gjutet för Casino Cosmopol att köpa in…

Om man går vidare till annat som visades upp på mässan, så är det bara att konstatera att här är det rena paradiset för backgammonälskare:

Bland det häftigaste jag sett på länge var denna produkt, HolograFX, från Goliat – som i kombination med till exempel din mobil ögonblickligen skapar upp hologram inklusive av dig själv och dina vänner, och med vars hjälp man kan utföra häpnadsväckande trolleritrick! Det får en osökt att undra över hur nätpoker kommer att se ut om bara 20 år eller så, när nya teknologier spänner musklerna…

Överhuvudtaget är elektroniken på frammarsch överallt i spelvärlden. Till och med en så klassisk lek som ”snurra flaskan” finns numera i 2010-talstappning:

Och vad sägs om ett spel där man ska jaga runt efter en robotkackerlacka i miniatyrformat? Hmmm…

I Tyskland tar man sällskapsspelen på mycket större allvar än i Skandinavien. Här är det ”kritikerpris” (från en stor grupp erkända spelrecensenter) som nyligen tilldelades ”Village” uppfunnet av Inka och Markus Brand:

Mitt eget spel ”Sätt Sprätt På En Miljooo.ooon!” (nästan 200 000 sålda exemplar hittills) kommer i ny tappning i år, på AB Alga:

Gamla klassikern ”Stratego” har utökats med en ny spelpjäs, ”infiltratören”!

Som vanligt var den årliga internationella middagen för oss speluppfinnare en kul och underhållande tillställning:

Det faktum att Tyskland går till val senare i år gör att politikerna utsätts för åtskilliga satiriska spel:

Och slutligen: du vet att du är berömd när din autograf hamnar på ett schackbräde… som denna gång kända ungerskan Judit Polgar!

Det får avsluta svepet för den här gången! Och du glömmer väl inte att kvala in på Unibet (se inlägg nedan) så att vi möts där den 10 februari klockan 20? Det är ett pris på mitt huvud…

Spelbranschen – speluppfinnarbranschen i bred bemärkelse – är en tämligen speciell värld att vistas i. De personer jag möter här har i många fall en varierad och ofta intressant bakgrund; jag känner lingvister, konstnärer, advokater, showbusinessmänniskor, lärare, musiker och många andra.

Och så finns det vissa människor som jag har eller haft förmånen att vara vän med och vilka har min absoluta, totala respekt. En av dem var britten David Pritchard, född 1919 och dessvärre avliden för några år sedan: under andra världskriget var han pilot i RAF och flög livsfarliga och ”omöjliga” uppdrag i Fjärran Östern, som att nattetid, utan hjälp av radar eller modernare tekniska finesser, landsätta egna kommandoförband bakom japanernas linjer. Sedan, efter kriget, stannade han kvar i Asien och jobbade som agent inom den brittiska säkerhetstjänsten där under ett antal år, samtidigt som han delvis som täckmantel var medlem i Royal Geographic Society för sitt resandes skull. (Men aldrig att han någonsin i onödan tog upp ämnet eller skröt om det – man fick dra ur honom en och annan anekdot, och om sin tjänstgöring inom Secret Service var han mestadels ytterst diskret.) Vid sidan om yrket var han en god poker- och schackspelare; i det sistnämnda spelet vann han singaporeanska mästerskapet 1954, och det malaysiska 1955. När jag vid ett tillfälle bodde över hos honom i hans hem, spelade vi ett parti schack där han utan att anstränga sig det minsta tog mig till klippning och rakning samtidigt som vi pratade spel, inte minst mahjong som var ännu ett gemensamt intresse. Dessutom författade han ett antal böcker om olika spel, om än med tonvikten på schack. I förordet till sin ”The Encyclopaedia of Chess Variants”, som jag bidrog till, var han vänlig nog att ge mig ett speciellt omnämnande i förordet.

En annan vän jag hade glädjen att springa på i dag här på Spielwarenmesse i Nürnberg är Ivan Moscovich, världskänd uppfinnare av spel men i mycket högre grad av olika matematiska pussel. Vi har känt varandra i över tjugofem år nu, och han är ännu en människa jag respekterar djupt:

Som överlevare efter Auschwitz kom han faktiskt till Sverige med de omtalade s.k. vita bussarna, och vistades under en tid på ett sanatorium utanför Uddevalla. Vid 87 års ålder är hans intellekt fortfarande rakbladsvasst, och att sakta ned på arbetstakten är inte tal om där han numera är bosatt i Nijmegen i Nederländerna. Här på mässan lanseras hela sex nya produkter han skapat; och hans böcker om matematiska pussel, tankenötter och spel har sålts på över 30 olika språk i mångmiljonupplagor. För mig under vår pratstund visade han utkastet till sin kommande biografi:

Total respekt, säger jag ännu en gång. Ivan och jag är under vår konversation rörande överens om att spel, pussel och tankenötter och annat håller hjärnan i gång – och han är ett levande bevis på det. Om vi alla är lika skarpa i intellektet som han är, när och om vi någon gång i framtiden närmar oss de nittio, ska vi verkligen skatta oss lyckliga. Keep playing!

Som bekant är jag i full gång med att utveckla mitt liveshortstackspel. För er som följer min dagliga ComeOn!-blogg vet ni också att jag under mina senaste sessioner spelat flera händer under all kritik dåligt. Kortkallhet har varit den största anledningen till bristande strategitänk, men i flera fall anser jag spelen rättfärdigade.

En typ av händer som jag däremot ställer mig tveksam till och som jag ämnar klura vidare över är händer som QT suit. Med 40 big blinds, en höjning till 3bb och två syn, vad är korrekt spel? Är det instavik, är det värt en syn för flopp eller finns det något ställvärde? Tänk dig att bordet är väldigt löst och synglatt och att action ges i oproportionella gross. Att potterna, som i tidigare artikel här i Superbloggen, tenderar att växa långt (!) över propert pokerhandsmarkandsvärde. Säcken är full av många olika karaktärsdrag. Antingen är mina 40 big blinds ingenting för dem, när de själva sitter med 1,000 big blinds bakom och de således gärna tar en gambling eller fem. Eller också finns de som tycker det är fullt normalt att syna ner 40 big blinds med 55 (spel vilka jag ser dagligen av).

Som sagt så måste vi släppa onlinetänkarmössan när vi ska analysera livespel. Därmed är frågeställningen om QT suit mer berättigad.

Hur skulle du själv ha spelat den under rådande premisser?

Själv ser jag fördelar med samtliga spel.

Att vika ger mig en tryggare lågvarianspoker, men likväl är det farligt att bli för tight, eftersom också dessa spelare har ögon och öron. Spelar jag en hand i timmen så är det klart att även den mest slaskiga kommer att tighta till sin range en aning.

Att syna öppnar upp för många möjligheter, framförallt om brädan skulle komma med ett färg- eller öppet stegdrag, tiohög (gränsfall) eller varför inte ett floppat tvåpar. Då blir handen en no-brainer. Men vad gör man när brädan kommer damhög och någon eller några visar ett alltför stort intresse i att spela vidare med en? Då ligger man sällan bra till.

Att ställa ger en förvisso 9 till 10,5 big blinds (beroende på om mörkarna är involverade i potten eller inte) gratis under förutsättning att alla viker. Men när väl man får syn så är frågan hur en hand som QT suited egentligen står sig. Tar vi den genomsnittlige livespelaren på dessa bord så innefattar synrangen enligt min uppfattning samtliga pocketpar, A9s+, KTs+ och QJ+. Med 6-7bb extra i potten under förutsättning att preflophöjaren synar (vilken i nio fall av tio är den enda som synar), hur mycket efter ligger jag matematiskt med min hand kontra hans range kontra de facto att jag investerar 40bb för att vinna 86-87bb?

Analyser och tankegångar uppskattas!

Som vanligt följer du mig dagligen i min konstant växande blogg (nu med fler inlägg i veckan!).

/DÖDARN

Har du frågor, kommentarer eller funderingar kan du maila mig på dodarn@comeon.com