För stunden är jag nere i Nürnberg i Tyskland och besöker den stora Spielwarenmesse – och tänkte bjuda på ett litet bildsvep! Här är huvudingången:

Om man för ett ögonblick ser på sällskapsspelen, så är den pågående trenden att de alltmer kombineras med surfplattor och mobiler i olika varianter:

För oss ”riktiga” spelentusiaster, och inte folk som utan engagemang och utan känslor för produkterna bara hjärtlöst diskuterar priser och leveranstider, är en av träffpunkterna ”Spelkaféet”:

Annars är licenser lika trendiga som alltid, om de är heta. Du vet de där finländarna som är kompisar och uppfann appen Angry Birds? Deras företag har numera 540 anställda, och snart ska den första Angry Birds-nöjesparken öppnas…

I spelkortstillverkaren Carta Mundis monter hittade jag i ett collage av reklambilder detta politiskt inkorrekta foto av barn (Asien?) som uppenbarligen spelar kort om pengar…

Bland intressanta produkter med lite gamblinganknytning är detta tärningsspel, ”Las Vegas”:

Och vad sägs om det här sarkastiska tärningsspelet med några sparkar åt amerikansk politik och valkampanjer? 🙂

Vill du ha din egen kortlek, som du designar själv? Då är det bara att gå in på www.piatnik-individual.com och beställa:

Pokerfronten då? Jo, många spelleverantörer har numera marker, lådor och kortlekar och annat i sortimentet för att svara mot efterfrågan:

Och vad sägs om denna lyxiga uppsättning med 007/Skyfall-tema?

Samma tillverkare, Carta Mundi, har också kortlekar och marker från det fiktiva kasino, Floating Dragon, som förekommer i filmen Skyfall:

Kinesiska företaget Kuo Kao Paper Products visade upp olika varianter av delvis genomskinliga plastkort (!), som på den här reklamaffischen i deras monter:

De hade också mycket annorlunda och vackra kort, även de i plast, som de här: fotot gör INTE rättvisa åt den mycket speciella och annorlunda ytfinishen och utseendet!

Italienska Modiano har låtit en känd konstnär designa upp en kortlek i ”gammalt” utseende, och i s.k. tarotkortsformat:

Men mesta snackisen hittills är nog den här ”installationen” i några av pissoarerna, där det gäller att – medan man ändå ”är igång” – träffa bollen som hänger i snöret så att man gör mål. Det är att ta begreppet sport och spel långt ut på ytterkanten…

Det för räcka för denna gång – mera bilder kommer!

Trött på vintern? Längtar du efter våren och nästa Unibet Open i Köpenhamn, den 7-10 mars? Då ska jag ge dig en chans att vinna en plats i den stora turneringen, när Unibet Open Poker Tour 2013 kickar igång!

Det utspelar sig nästa vecka: redan på måndag 4 februari kl 20.00 blir det en freeroll på Unibetklienten, där de tjugo bästa spelarna alla vinner en plats i veckofinalen på söndag 10 februari. Samma sak på onsdag och fredag: freerolls då också, där de tjugo bästa i vardera går till söndagsfinalen. På tisdag, torsdag och lördag spelas i stället turnering med ett inköp på futtiga 1 euro, och där de 20 bästa varje gång på samma sätt alla vinner en plats i veckofinalen.

Totalt finns alltså 120 platser att vinna, till veckofinalen söndag 10 februari klockan 20.00. Nej, du kan inte köpa in dig dit! Och så blir det en 121:a spelare att tampas med i den veckofinalen: jag.

Klarar du av att slå ut mig i den söndagsfinalen, har du vunnit en plats i Satellitfinalen! Samma sak om du vinner på söndagen – då är du också i Satellitfinalen, och bara ett steg från att vara med i Unibet Open i Köpenhamn. Resterande priser, ända ned till 30:e plats, består av andra UO-biljetter av olika värde; totalt står €1000 euro på spel. Observera att erbjudandet endast är öppet för svenska spelare.

Söndag den 10 februari klockan 20 smäller det på Unibetklienten, med andra ord. Men först måste du ta dig dit, via en freeroll eller €1-turnering under nästa vecka! See you then, baby.

Jag kan fira ett litet jubileum – min 500:e krönika är upplagd i dag på Unibet, i vad som är Sveriges äldsta kontinuerligt uppdaterade pokerblogg! Se

http://se.unibet.com/poker/blog/dan-glimnes-pokerblogg-1.16424/hur-mycket-ar-dina-marker-varda-1.325338

Läs om hur en person åkte på en minnesvärd blåsning… det gäller att veta vad markerna du har framför dig egentligen är värda, om jag säger så…

Som ni ser här har Simon, Robert och jag samtidigt, och utan att tjuvkika på varandras texter, skrivit var sitt inlägg på temat ”Är poker en sport?” Det är självfallet ingen slump, utan vi kom överens om det för två veckor sedan: vid det och det klockslaget publicerar vi våra inlägg med reflexioner över ett gemensamt tema, och med gemensam titel. Helt enkelt ett experiment, och där vi självfallet också bjuder in våra läsare att komma med egna relevanta tankar om ämnet.

Till frågan: är då poker en sport? Den som gör en sökning på nätet beträffande det ämnet kommer att finna att diskussionens vågor går höga. Det ligger därför nära till hands att inledningsvis gå direkt på ett lexikon och slå upp ordet ”sport” för att hitta en vedertagen definition. Så här säger t.ex. Nationalencyklopedins ordbok:

… (viss) verksamhet med syfte att träna och anstränga kroppen [ofta som nöje eller med sikte på tävling]…

Bra Böckers gamla lexikon BBL2000 har följande att säga:

… (förströelse), numera i stort sett detsamma som idrott.

”Idrott”, upplyser samma lexikon om vidare, är ”en sammanfattande benämning på kroppsövning i motions- och tävlingssyfte. I det vidare begreppet sport innefattas även icke kroppsliga prestationer, såsom motorsport, hästsport, sportfiske etc.”

Tydligen kan alltså begreppet ”sport” med visst berättigande utvidgas och appliceras även på sådant som inte förutsätter en totaltrimmad kropp vilken plågat sig igenom åratals gymbesök och många hundra avverkade mil på löpband eller i terräng. Tänk bara på lerduveskytte, som knappast kräver någon råstyrka. Tänk på curling, där till och med det snabbhetsmoment som finns i lerduveskytte är borta, och det hela övergår till en renodlad övning i precision. Detsamma kan sägas om biljard – och samtidigt finns det sport, och det finns sport. En faktor jag instinktivt tycker inryms i begreppet sport är att även om nästan alla kan ägna sig åt en viss sport i rekreationssyfte, är det ett litet fåtal förunnat att kunna göra det på en hög och krävande nivå.

Hur är det då om vi granskar den mentala biten i olika sporter? Det får anses ställt utom all diskussion att man för att bli bra i en sport måste vara tillräckligt smart: kunna koordinera olika rörelser, och kunna bedöma situationer snabbt och korrekt. Till och med bluffandet existerar här – det är bara att studera kastaren och slagmannen i baseboll och se hur de ägnar sig åt den psykologiska duellen gissa-vad-för-slags-kast-som-kommer-nu, eller det mentala fintandet mellan en straffläggare och en målvakt under några andlösa sekunder innan själva skottet kommer. Dessutom måste man i vissa sporter vara en lagspelare, som genom att på ett intelligent sätt samverka med andra maximerar gruppens insatser.

En faktor här i pokers favör är att det liksom många sporter kan utövas över sociala barriärer, över könsgränser, över rasgränser; och att poker liksom andra spel i sina bästa stunder kan bidra till att forma karaktär och etik.

Kan vi kanske belysa pokers ställning bättre om vi jämför med andra spel? Begreppet ”tankesport” (”mind sports” på engelska, ”Denksport” på tyska osv) är ju vedertaget, om sådant som har med schack och bridge och andra intellektuellt krävande fenomen att göra – åtminstone om man avser att ägna sig åt dem på elitnivå. Faktum är att vad gäller just schack och bridge finns ett halvt mått erkännande av dessa som sporter, om än med kraftiga förbehåll. Såväl FIDE (den internationella schackfederationen) som WBF (världsbridgeförbundet) är numera knutna till den Internationella olympiska kommittén IOK, genom att organisationerna getts officiell status som ”Recognized International Sports Federations” (1999 respektive 1995), men på samma gång har IOK förklarat att ingetdera spelet accepteras i det officiella registret [över olympiska sporter], eftersom de ”saknar det väsentliga kännetecknet fysisk aktivitet”. Eller som Emmanuelle Moreau, taleskvinna för IOK, formulerat det: ”Mind sports, by their nature, cannot be part of the programme.”

Tittar man förbi schack och bridge ser man att sedan några år tillbaka finns begreppet ”e-sport” etablerat, om datorspel som utövas under synnerligen tävlingsinriktade former mellan individer och lag: till exempel Counterstrike med flera. Där finns till och med motsvarigheten till Elitserien, NHL och FIS: The CyberAthlete Professional League, CPL. Vad gäller e-sport går det ju inte att komma ifrån att framgång där kräver extraordinära talanger åtminstone vad gäller koordination, taktiskt beslutsfattande och snabba reflexer.

Dessutom säger vi ju som bekant ”frågesport”!

Och poker? Det är på väg uppåt i status. År 2010 beviljades spelet, genom den nybildade organisationen International Federation of Poker (IFP), observatörsstatus om än inte fullt medlemskap inom IMSA, International Mind Sports Association. Till saken hör också att även IMSA numera precis som FIDE och WBF är knutet till IOK! IMSA har två gånger om anordnat World Mind Sports Games (WMSG), och sett till att dessa hållits samtidigt med pågående sommarolympiad: 2008 i Peking, och 2012 i Lille i Frankrike. På programmet i bägge: bridge, schack, dam, go och xiang ch’i (= den kinesiska formen av schack). Och dessa WMSG var inga små undanskymda affärer: i Peking infann sig 2763 tävlande från 143 länder för att göra upp om totalt 35 guldmedaljer i lika många discipliner.

Men poker fanns alltså inte med på programmet, i någon form. Nästa WMSG kommer att hållas 2016 i Rio de Janeiro; lutar det mot att WMSG tänker inkludera poker då, ser jag det som Pokerförbundets givna uppgift att försöka få ihop ett slagkraftigt svenskt lag.

Dags då att summera argumenten för och emot, vad gäller poker som sport! Och jag måste betrakta dels den mentala biten, dels den kroppsliga.

Vad gäller det mentala, är det ingen diskussion om att poker på elitnivå är krävande. Du måste för att bli framgångsrik ha kunskap om taktiska och strategiska verktyg, ha kännedom om matematiken som styr olika situationer för att till exempel välja korrekta satsningsstorlekar, och du måste också kontinuerligt läsa dina motspelares agerande och intellektuella mönster på ett sätt som inte står baseboll eller boxning efter. Dessutom måste du göra det under extrem press: begår du ett enda allvarligt misstag i no-limit finns det sällan någon andra halvlek att ta igen skadan på.

Men turfaktorn då? invänder en del och säger att den diskvalificerar poker från att vara en sport. Jo, visst är det sant att den finns: även en halvkompetent amatör kan – med pokergudarna på sin sida – vinna en sit-and-go mot Phil Ivey, Annie Duke och Viktor Blom, medan att samma person skulle kunna besegra Roger Federer i tennis eller Vladimir Klitsjko i boxning är en otänkbar tanke.

Sant, men turfaktorn är påtaglig i många sporter: bråkdelen av en grads vinkel i ett långskott, eller en vindpust, och ett stolpskott kan förvandlas till ett mål eller tvärtom. Samma sak i golf; faktum är att Poker Players Alliance i USA år 2007 låg bakom en utredning som visade att turfaktorn i golf är ungefär jämförbar med turfaktorn i poker.

Så vad gäller den mentala biten – godkänt. Det klartänkande som krävs i poker är fullt jämförbart med det som krävs i vad vi uppfattar som regelrätta sporter. Till och med vad gäller deltagarnas beteende använder vi uttryck som ”fair play” och ”sportsmanship”, inom poker, schack, bridge och andra spel.

Men den fysiska biten då? Det är här som poker i mitt tycke inte håller måttet. En sport, och här misstänker jag att nästan alla håller med mig, förutsätter ett påtagligt fysiskt attribut. Det behöver inte röra sig om övermänsklig styrka eller snabbhet; darts, biljard och curling till exempel kräver snarare balans, koordination och – i brist på ett bättre ord – fingerfärdighet. I poker däremot finns inget fysiskt attribut, utöver möjligen en viss uthållighet som kan bättras på med sunda vanor: hur en spelare kan riffla med sina marker, skjuta in en stapel i potten eller hantera sina hålkort har inget som helst att göra med hennes skicklighet i spelet. (Och faktum är att det är en form av demokratielement i detta: även blinda eller rullstolsburna kan delta i poker, liksom i schack och andra spel.)

Så mitt personliga svar blir: nej, poker är, när allt summeras ihop, ingen sport. Jo, det rankas klart och tydligt in bland tankesporter; men inte inom det vedertagna sportbegreppet.

Kanske är den bästa formuleringen om poker i detta sammanhang den som åstadkommits av brittiska EPT-vinnaren Victoria Cohen: ”This is a MIND game, a battle of wits, a contest of intellect and instinct; it should not be ranked among – but certainly not lower than – competitions of brute strength and speed.”

Kunde avgjort inte sagt det bättre själv.

Debatten blossar upp i kommentarsfälten under i stort sett varenda poker-artikel här på Aftonbladet. ”Varför ligger poker på sporten? Borde inte ”Skitgubbe” också göra det då?”

Men visst är det en komplex fråga. För det första bör man skilja på sport och idrott. I termen sport så innefattas nämligen aktiviteter som inte är fysiska. Och det finns även idrotter som inte kan kallas sport, typ stavgång, då det utesluter ett tävlingsmoment.

Idrott=fysisk aktivitet
Sport=tävlingsmoment

Enkelt kan tyckas. Men tydligen laddat. Det finns människor som på riktigt verkar ta illa upp om man kallar ett kortspel för sport. De känner sig personligt förnedrade då det innebär att deras cykelträning nu placeras i samma fack som något så degigt som poker. Och de känner sig bättre än så. De är så in-i-glödheta bättre än så!

Som om någon bryr sig. Egentligen. Vi lider av någon slags övergripande folksjukdom att sätta etiketter på allt. Placera saker och företeelser i egna små fack när det faktiskt krävs något mycket större för att förklara och göra dem rättvisa. Men folk MÅSTE veta vad som är vad. Och en hel del aktiviteter som innehåller ett tävlingsmoment ska tydligen betraktas som sport. Till exempel poker.

Å andra sidan måste vi då även göra det klart för oss att dataspel är en sport. Våra ungdomar kan hävda att de sportar när de låser in sig på rummet och skjuter huvudet av drakar på nätterna.

Ska vi verkligen behöva buntas ihop med sånt? För inte ska väl dödsspel få ta sig in på de rosa sportsidorna? Sida vid sida med vår älskade poker. Hur skulle det se ut? Någonstans måste väl gränsen dras?!

Seriöst Aftonbladet. Någonstans MÅSTE väl gränsen dras?! Jag står inte ut med ovetskapen om vilka som ska få vara med och trängas i mitt alldeles för trånga fack…

Edit: I övrigt har mina timmar den senaste veckan mest använts åt extra fläskig pokerkrönika, inflyttningar hos pokerproffs och twitterbråk.

Då dessa tre artiklar är skriva oberoende av varandra finns risken att vi upprepar oss, om ifall några av oss skulle råka tänka i samma banor. Men, i sådant fall stämmer det engelska uttrycket ”great minds think alike” väl in.

Är poker en sport? En sak kan jag säga med bestämdhet och det är att det åtminstone inte är en idrott.

Trots att den är en förbjuden källa använder jag den ändå. Söker man på sport på Wikipedia så står det att sport ”är ett samlingsbegrepp för olika aktiviteter med tävlingsmoment. Sport kan utövas individuellt eller i lag”

Vidare står att begreppet sport kommer från franskans ”desport”, som betyder fritid. I Norden används ordet främst för att relatera till idrott, även om begreppet i själva verket innefattar mer än så. Det är sedan länge vida känt att såväl schack som bridge klassas som sporter. Å andra sidan är sport, i folkmun, något som relateras till fysisk aktivitet. Vad som står på pappret och vad som gäller i praktiken tycks alltså vara två olika ting.

Om vi klassar poker, bridge och schack som sporter, ska vi då också klassa ”sten sax och påse” och kortspelet ”finns i sjön” som sporter med? Båda är i stort skicklighetsspel inom vilka respektive det spelas stora mästerskap. Ska vi dra det ännu längre så torde det vara mer sportklassat att spela kula än att spela både poker, bridge och schack, eftersom att spela kula faktiskt innefattar det fysiska momentet vars färdighet kan tränas och filas på för att få in det perfekta knycket.

I mitt tycke måste gränsen dras någonstans. I praktiken skulle vi annars vara nöd och tvungna att erkänna varenda tävlingsinriktad sysselsättning som sport. Det skulle gå inflation i begreppet. Allt kan inte vara sport – åtminstone inte om vi vill bibehålla den kvalitet som termen är tänkt den ska innefatta. Utan något gränsland skulle kulspelande i sandlådan, sten sax och påse och finns i sjön tillhöra samma familj som fotboll, friidrott och slalom.

Om än poker må utövas av ett åtta- niosiffrigt antal människor, liksom bridge, schack, mahjong, backgammon, och så vidare, så faller den i mitt tycke närmre begreppet fritid än sport. Fast ska vi hårdra det så är många av dessa fritidssysselsättningar mer än tidsfördrivande hobbys. Poker är för stort och seriöst för att benämnas en hobby. Att dessutom en stor skara människor råkar försörja sig på poker, backgammon, mahjong, bridge och schack (med flera) torde vara argument nog för att det varken är fritid eller hobby.

Det är därmed min bestämda uppfattning att ett nytt begrepp borde myntas. Ett kristallklart begrepp som inhyser hela den gråzon som är för stor för hobbyn men för liten för sporten – till exempel senast nämnda spelformer. Märk väl att denna kategori inte nödvändigtvis enbart måste innefatta kortspel, utan även kan inhysa seriösare fysiska aktiviteter som nödvändigtvis inte kvalificerar sig som sport men som fortfarande är ”för stort” för att vara blott en hobby. Jag tänker till exempel på dodge ball (spökboll) som är en vida populär tävlingsform i USA.

Som vanligt följer du mig dagligen i min blogg.

/DÖDARN

Har du frågor, kommentarer eller funderingar kan du maila mig på dodarn@comeon.com

Inledningsvis vill jag göra klart för er läsare att mina pokerfärdigheter inte är idag vad de en gång var. Mina forna onlineresultat talar sitt tydliga språk för den som tvivlar. Turneringsmässigt känner jag mig tryggare än någonsin, men i full- och djupstackade cash game stagnerade jag någonstans på vägen.

Det sägs att det är svårt att lära gamla hundar att sitta. Har man varit med i tio år i dagens pokerbransch är man sannerligen en gammal byracka.

Men faktum kvarstår att jag numer känner mig betydligt tryggare i livespel än i nätpoker, även om jag gång och igen tar mina skott online. Majoriteten av de handanalyser jag presenterar här i Superbloggen kommer just från livespel.

Måhända mina skills är långt ifrån Vikbloms, framförallt när det kommer till nätspel där få är så uppdaterade som han.

Jag glömmer aldrig Dybbans tänkvärda ord från ett tidigare Superbloggen-inlägg där han skrev någonting i stil med att vinnande nätpoker kräver att man är smart, men att vinnande livepoker kräver att man är street smart. Summan av hans poäng har sedan dess etsat sig fast i mitt pokermedvetande som en absolut sanning.

Ofta när jag skriver en handanalys följs de av både insiktsfulla kommentarer och analyser från er läsare. Men i många fall märks det att kommentarerna kommer från folk som har ingen eller väldigt begränsad erfarenhet av live-cash games. Det tekniska trippeltänket som funkar prima online funkar inte riktigt live. Live är hardcore och rakt på sak.

Måhända att duktiga $1-2-grinders idag håller liknande klass som Ivey gjorde för tio år sedan, men en sak har jag märkt och det är att många av er tenderar att övervärdera motståndet live. Min erfarenhet är, liksom livepokern i sig, brutal och rak på sak: livespelare är inte tänkande spelare.

Missförstå mig rätt. Visst får de sina kreativa ryck och visst springer man då och då in i svåra live-cash game-motståndare, men i fyra fall av fem så är det överdyr ABC-poker som nöts.

Spel som aldrig någonsin skulle ske online idag sker i pott efter pott live. Som förra veckan när jag spelade åttahandat £5-10 och en spelare höjde till £50 och eftersittande spelare trebettade till £300. Vad hände sen? Jo, spelaren efter kallsynade från tomma intet, lilla blinden och stora blinden likaså och även £50-höjaren. Fem spelare av åtta var tillsammans inne med 150 big blinds – före floppen! Visst var spelet djupt, men sådana här underligheter sker om och om och om och om och om igen. Att någon synar ner 50-100 big blinds pre med T7 suited är inga konstigheter. Att någon synar en 70-procentig kontbet för 50 big blinds med A9 off på brädan K-T-5 med alla hjärter (och vederbörande har hjärternian) när en spelare redan har synat kontbetten är ingenting ovanligt (just denna hand bevittnade jag själv för några veckor sedan). Jag har sett allt live bara på några veckor. Online är galenrycken föga i antal.

Av dessa anledningar ser jag inte den gemene livespelaren som en tänkande spelarindivider. Satsningsstorlekarna speglar oftast exakt vad de har och synfingret är ständigt och alltid och tallar på markerna för att betala av med ett andrapar. Lägg till detta att händerna har en tendens att säljas många hundra procent dyrare än de hade gjort online.

Jag brukar säga att jämförelsen mellan nätpoker och livepoker är som att jämföra schack med luffarschack. Bara för att du är en sjujävlars luffarschackspelare betyder det inte att ditt luffartänk funkar direkt översatt i ett schackparti och vice versa.

Vad som är ekonomiskt självmord online kan vara ett nötspel live. Jag uppmanar er att ha detta i åtanke i framtiden. Och kanske kan denna info även ge er en del värdefulla insikter inför framtida livespel.

Som vanligt följer du mig dagligen i min blogg som växer så det knakar och står härliga till!

/DÖDARN

Har du frågor, kommentarer eller funderingar kan du maila mig på dodarn@comeon.com

Efter alla de spelplatser jag besökt, och alla de turneringar jag suttit med i, har jag med åren hunnit se och fotografera av mängder av T-tröjor med pokermotiv: från det smånäpna till det bisarra. Vad sägs om ett litet underhållande axplock?

Många T-tröjor i pokersammanhang har ett utpräglat machobudskap, som denna:

Andra försöker intala omgivningen att med framgång i poker, eller åtminstone med att man deltar på ett hörn, följer framgång hos kvinnor:

Det bästa svaret från andra sidan könsklyftan som jag hittills sett är detta:

… men en del T-tröjor för kvinnor drar sig inte för att även de spela på sexighet, som med detta budskap tvärsöver bysten:

Åter andra T-tröjor utmanar helt enkelt motståndaren:

En del är mer diskret filosofiska i sitt anslag:

Ett linne för damer och som fanns till salu i WSOP:s officiella souvenirbutik för några år sedan var detta, med ett klassiskt Marilyn Monroe-citat:

Men till mina absoluta favoriter hör denna som jag såg i en turnering, och vars bärare med frasen ”Nuts of Slovakia” tydligen lät pokerns rika språk få utgöra en kärleksförklaring till en vacker kvinna:

Vem vet, kanske kommer det ett nytt axplock med poker som T-tröjemotiv här i Superbloggen så småningom?

Nu har jag lagt upp ännu ett avsnitt om det fascinerande ämnet gamblingmatematik, som min senaste krönika på Unibet:

http://se.unibet.com/poker/blog/dan-glimnes-pokerblogg-1.16424/gamblingmatematik-avsnitt-4-1.323403

Vill du veta vad gamblingmatematik har att göra med valen till det brittiska parlamentet? Eller hur många lapplisor man bör anställa i en stad? Eller med dina krogbesök, när du ska köra om ute på E4:an, och med beslutet om vem du ska gifta dig med? Bara att klicka dig dit och läsa…

Trevlig helg, alla läsare!

Det är inte så många som vet om det, men just i dag fyller onlinespelandet 135 år.

På sätt och vis, alltså.

I över tiotusen år, efter att vi människor väl uppfunnit konceptet med spel, fanns det i princip bara ett sätt att spela på: under möten ansikte mot ansikte. De första kända partierna i historien mellan personer på geografiskt olika platser daterar sig till 1600-talet, och omnämns i förbigående i orientalisten Thomas Hydes samtida verk: det handlade då om schackpartier mellan venetianska och kroatiska handelsgillen, om än utbytet av drag – via ryttare med handskrivna depescher i axelväskor – ansågs vara extravagant och kosta mycket stora belopp. Senare, i början av 1800-talet när ett postväsende i modern mening började uppstå i Europa, växte korrespondensschacket fram.

Att skicka drag till varandra per post var och är dock en tidsödande process: ett schackparti kunde ta över ett år att avsluta. Att kunna spela i realtid fast man var många mil ifrån varandra, förutsatte att människan tämjde ett helt annat medium: elektriciteten.

Med telegrafen snabbades processen upp, om än det hela krävde att man för schackdragen – för fortfarande var det nästan uteslutande schack som detta spelande på distans handlade om – hade en telegrafist i ena ändan som knackade ned dem i morsekod, och sedan en annan i andra ändan av tråden som översatte signalerna tillbaka till begripligt språk. Världens första schackmatch per telegraf utspelade sig 1844 mellan två klubbar i USA, den ena i Washington, den andra i Baltimore. Åren 1880-81 spelades så det första interkontinentala schackpartiet, mellan en klubb i Liverpool och en annan i Calcutta; inte heller detta utspelade sig dock i realtid, utan telegrafen fick helt enkelt ersätta postgången.

Men så kom telefonen, och med denna den egentliga, riktiga debuten för ”onlinespel”. Det första kända och bekräftade schackpartiet per telefon ägde rum på kvällen den 25 januari 1878, för 135 år sedan denna dag, och spelades mellan Fred Thompson och John Cooper i Derbyshire i England där de befann sig på de respektive orterna Belper och Milford. De två kunde inte bara röstledes meddela varandra sina drag, utan också i realtid kommentera det pågående partiet – en motsvarighet till dagens chattruta.

I dag tar vi poker, schack, backgammon, gin rummy och allt möjligt annat via nätet för något givet; men få reflekterar över att det därbakom finns en historia, och att en lång serie mänskliga upptäckter och uppfinningar först fick göras.

Som du ser av bilden ovan, som jag återgav i fjärde upplagan av Pokerhandboken efter att av en slump ha stött på den i en antologi, ”förutspådde” den svenske skämttecknaren Lasse Lindqvist hela fenomenet med audiovisuellt onlinespelande när han i slutet av 1950-talet (!) gjorde denna illustration till tidskriften Röster i Radio/TV. Det var en unik klarsynthet som det skulle ta resten av världen närmare fyra årtionden att komma ifatt.

Det har alltså tagit 135 år för onlinespelandet att gå från en knastrig telefonlinje på den engelska landsbygden, till en mångmiljardindustri driven av börsnoterade företag via ett världsomspännande nät med fiberoptiska kablar och kommunikationssatelliter. Nog är väl det något att fira, just denna dag den 25 januari?