Pokertänk 3.0

av Dan Glimne

En av de många saker som fascinerar med poker är att de egenskaper – bedöma medmänniskor, utvärdera risker, kunna omväxlande genomskåda och genomdriva bluffar osv – som belönas där, är så användbara på många av livets andra områden. Att goda pokerspelare är klart överrepresenterade bland framgångsrika finansanalytiker, goda militärstrateger, smarta politiker och inte minst USA:s presidenter, är ett påvisbart faktum.

”Poker”, har den amerikanske dramatikern David Mamet sagt, ”handlar helt och hållet om karaktär.” Och det är alltid fascinerande när man får prov, utanför pokerbordet, på hur medmänniskor och situationer kan manipuleras med mördande effektivitet.

Ett av mina favoritexempel på det är följande anekdot. Jo, den lär faktiskt vara sann; jag har fått den till livs, och mer än en gång, över cognac och cigarrer av grånade herrar med distingerade karriärer inom affärsvärldens högre sfärer.

Marcus ”Dodde” Wallenberg (1899-1982) var på sin tid den obestridde nummer ett inom den svenska affärsvärlden, så nära Gud man kunde komma – och minns att han stod på sin höjdpunkt i en tid när man hade respekt för personer ovanför sig på samhällsstegen, och när dureformen inte ens var påtänkt utan dessutom otänkbar. Wallenberg var kort sagt fruktad; hans ord var lag, vanliga människor stod i givakt eller neg när han gick förbi, och knappt ens hans närmaste vänner vågade använda hans smeknamn mellan skål och vägg.

Marcus Wallenberg Sr.jpg

Till hans vanor hörde också att oftast äta lunch dagligen inne på restaurang Riche i Stockholm – givetvis vid ett avskilt bord där de otvättade massorna inte kunde råka skymma sikten, och där han vördnadsfullt passades upp av kypare i fullt livré.

Så en dag, under detta 1950-tal, kliver plötsligt en ung samt välklädd och prydligt kammad man fram till Wallenbergs bord inne på Riche. ”Ursäkta mig, herr Wallenberg”, säger mannen artigt och på samma gång målmedvetet, ”för att jag är så här framfusig. Men det är så att jag i morgon har en viktig affärslunch med några andra personer härinne, och det är avgörande för mig att jag kan göra rätt intryck – så skulle ni kunna tänka er att gå förbi mitt bord och hälsa på mig då?”

Hela Riche bromsar upp och håller andan inför hur Marcus Wallenberg ska reagera; det som just inträffat är något oerhört. Men Wallenberg granskar den andre och småler till slut och replikerar: ”Ni är inte lite fräck, unge man! Jag uppskattar dock framåtanda inom affärer, och ska faktiskt göra er till viljes!”

Dagen efter gör Marcus Wallenberg sin sedvanliga entré på Riche – och mycket riktigt sitter den unge mannen där, djupt försjunken i samtal med två andra personer. Wallenberg styr stegen till deras bord, räcker fram handen för att hälsa på den unge mannen…

… och denne tittar irriterat upp och utbrister: ”STICK, DODDE, SER DU INTE ATT JAG ÄR UPPTAGEN?!”

Så agerar en sann pokerspelare. DÄR kan man tala om table image…

byline.jpg

Världens största spelfest

av Dan Glimne

Snart, den 18-21 oktober, är det dags för det största årliga spelrelaterade evenemang som planeten kan uppvisa: Internationale Spieltage nere i Essen i Tyskland, eller bara ”Spiel” bland tyskarna, respektive kort och gott ”Essen” i den övriga spelvärlden.

Förra året kom 147 000 (!) besökare från säkert hundratalet länder, för att spela sällskapsspel, köpa sällskapsspel, sälja sällskapsspel, prova på sällskapsspel och göra allt annat tänkbart när det gäller spel överhuvudtaget: brädspel, kortspel, brickspel, rollspel, you name it. Så här brukar de glada och nöjda besökarna se ut när det är dags att gå hem på kvällen:

AAABILD SPELKÖPARE.jpg

Ja, var annars än i Essen kan man se och prova på spel man inte hade en aning om att de fanns?

AAABILD RAUMSCHACH.jpg

AAABILD ALLAHS PROPHETS.jpg

AAABILD MINDGAME.jpg

Eller träffa på de mest fascinerande och oväntade besökare?

AAABILD TROLLKARL o ALV.jpg

AAABILD VARGAR.jpg

Eller hitta ett pussel på 13 200 bitar?

AAABILD 13200-BITARSPUSSEL.jpg

Eller gå på skattjakt bland tiotusentals olika begagnade spel från alla möjliga länder?

AAABILD FLOHMARKT 1.jpg

AAABILD FLOHMARKT 3.jpg

AAABILD FLOHMARKT 2.jpg

Här hittar du också under de fyra dagarna ett antal mästerskap och tävlingar i olika spel, och det delas ut prestigefyllda priser i ett antal olika kategorier, som till exempel Die Essener Feder (oftast kallat bara Guldfjädern) för årets elegantaste, mest lättförståeliga och bäst layoutade spelregler:

AAABILD ESSENER FEDER.jpg

Mera information om detta gigantiska spelevenemang hittar du på

http://www.internationalespieltage.de/index.php4

och varsågod, jag bjuder på ett maffigt och representativt svep:

AAABILD OVERVIEW 4.jpg

AAABILD OVERVIEW 3.jpg

AAABILD OVERVIEW 7.jpg

AAABILD OVERVIEW 2.jpg

AAABILD OVERVIEW 10.jpg

AAABILD OVERVIEW 5.jpg

AAABILD OVERVIEW 6.jpg

AAABILD OVERVIEW 9.jpg

AAABILD OVERVIEW 11.jpg

AAABILD OVERVIEW 8.jpg

Den som vill kan följa mig på Twitter (@Dan_Glimne) under årets besök i Essen! Och för dig som är intresserad av spel, så är Essen en i det närmaste överväldigande häftig upplevelse samt en folkfest utan dess like! Rekommenderas som utflykt ihop med några kompisar – och du, ett tips: kör bil eller åk tåg, annars kommer övervikten på planet hem att garanterat bli ett problem…

byline.jpg

Hur coolt är det med skatt?

av Simon ”Dybban” Lindell

Det är coolt att betala skatt, sa Mona Sahlin.

Huruvida det stämmer låter jag er själva bestämma i era hjärtan. Att se staten dra in sin del av kakan innebär väl för de flesta en blandning av ”röven vad mycket de tar!” och stoltheten av att vara med och bidra. En del hittar kryphål för att komma undan sina skatteplikter medan andra rakryggade betalar allt de förväntas betala. Alla har sina egna moraliska värderingar när det gäller skatt. Och jag sätter ingen värdering i det. Inte i denna texten i alla fall.

Jag kom att tänka på dessa skatter efter ett av mäster Dans senaste inlägg. Där skrev han om efterdyningarna av Grebbestadsmålet och vad som skulle kunna hända om poker:

”…delvis tack vare det skicklighetsinslag som redan påvisats i HD-domen, jämställs med schack och bridge i den kommande hovrättsdomen?”

Bland flera faktorer kom han fram till denna:

”En annan faktor är att inkomster från turneringspoker då – vilket redan sagts av Skatteverkets rikssamordnare Dag Hardysson – kommer att klassas som inkomst av tjänst, varför rimliga avdrag för resor och hotell med mera får börja göras.”

Jag ska erkänna att jag tidigare välkomnat en skatteplikt. Pokerspelandet skulle få en helt annan status om man betalade skatt på inkomster och kunde göra avdrag på hotell, resor, datorer och allt vad man nu kan tänkas dra av som pokerspelare. Plötsligt sitter man hemma och rår om sitt arbete. Inte leker kort framför datorn. Plötsligt drar man till Barcelona på affärsresa. Inte pokerslask-resa.

Men vid närmare eftertanke: vad skulle detta innebära? Vilka skulle EGENTLIGEN få ta den stora smällen om vinster på poker klassas som inkomst av tjänst?

Pokerbloggarn Rosjon har snuddat vid det:

”Det skulle i värsta fall betyda riktigt höga skattesatser när pokervinsterna läggs ovan på ett vanligt jobb.”

Det är alltså hobbyspelare med vanliga jobb som kommer att drabbas värst. Om pokervinsterna läggs ovanpå en annan lön kan skatten skjuta i höjden. Vissa kanske tjänar så bra på sitt vanliga jobb att skattesatsen på pokervinster hamnar uppåt 50 procent.

Jag kan i dessa lägen ha viss förståelse för att man inte håller med Mona Sahlin. Allt värde försvinner givetvis om man ska behöva skatta så mycket på pokervinsterna. Antalet hobbyspelare, som lever på annan inkomst, skulle antagligen minska drastiskt. 

Eller så startas operation smitning. Att man på alla sätt försöker hitta de där kryphålen för att komma undan skatten. Men vem vill/orkar lägga energi på sånt när man bara vill spela lite kort och ha det skoj?

Och hur skulle en rättvis skattesats se ut? Drar man av förlusterna från vinsterna? Om det skulle bli fallet: hur ska skatteverket då hålla koll på ditt egentliga resultat? Om man kan dra av förlusterna är det ju bara att chipdumpa så mycket man har lust med i en stor cashgamepott till en polare någonstans i världen. Så slipper man skatta på något plusresultat. 

Man skulle i teorin kunna göra så att det ser ut som man går plusminusnoll och betala nada i skatt. Men ändå spara in en del klöver på att göra avdrag. 

Det skulle vara intressant att ta del av det bästa sättet att beskatta pokerspel på? Hur skulle Skatterverket göra det så rättvist som möjligt? Är det ens möjligt att närma sig någon rättvisa? 

Någon med mer kunskap än jag själv gällande Sveriges skattesystem får gärna bistå mig med kunskap i denna fråga. För jag finner den mycket intressant. 

För mig låter det dock som att en skatteplikt med utgång från ”inkomst av tjänst” skulle kunna ställa till en hel del oreda. Med säkerhet skulle mängder av pokerspelare hamna i långdragna, krångliga tvister med Skatterverket.

Inte coolt. Det tycker inte ens Mona…

byline.png

Dags att flytta till Jokergatan!

av Dan Glimne

Tidigare har jag här i Superbloggen i bild visat upp några kul tänkbara adresser att bosätta sig på som pokerspelare – Riggvägen i Göteborgs skärgård, och den lilla sörmländska orten Grinda t.ex. – men vill man verkligen ha en adress som anstår en professionell kortlirare, är det den belgiska orten Turnhout som man ska flytta till! Här är skylten vid stadsgränsen:

BILD TURNHOUT STADSSKYLT.jpg

(Av tradition sätts siffran 1, snarare än A, på essen i franska samt en del flamländska kortlekar.) Här i staden finns ett helt stort villakvarter med passande gator; vad sägs om Ruter, med flamländsk stavning?

BILD RUTERGATAN.jpg

Eller du kanske hellre villl bo på Spader(gatan)?

BILD SPADERGATAN.jpg

Eller, om du känner dig skämtsamt lagd, Jokergatan?

BILD JOKERGATAN.jpg

Orsaken till att stadsfullmäktige godkänt dessa udda namnval är att här i Turnhout ligger centrum för spelkortstillverkningen i Europa, fabriken Carta Mundi som trycker ur sig i storleksordningen bortåt en miljon kortlekar i veckan, av alla möjliga slag, för export till hela världen:

BILD CARTA MUNDIFABRIKEN.jpg

Turnhout har sedan mitten av 1800-talet varit känt som spelkortsstaden nummer ett, och Carta Mundi bildades när tillverkarna på orten efterhand köptes upp och slogs ihop till en enda. Så här ser den numera högautomatiserade fabriken ut inuti:

BILD FABRIKEN INUTI.jpg

… och här ligger några av de färdigtryckta arken på hög och väntar på ytbehandling, tillskärning och packning:

BILD TRYCKARK.jpg

Man har också på Carta Mundi en speciell säkerhetsavdelning där kortlekar tillverkas åt olika kasinon runtom i världen, och även den har jag tack vare mina affärsvänner varit inne i men där råder strängt fotoförbud. Staden Turnhout är för övrigt så präglad av detta med tillverkning av spelkort att ett av de lokala bryggerierna framställer det ljusa ölet ”Hjärter kung” (Hertenheer) – och lägg i bakgrunden märke till skylten med reklam för den betydligt mörkare brygden ”Spader knekt”!

BILD ÖLFLASKA.jpg

Damen i kortleken heter för övrigt ”vrouw” på flamländska/holländska, om du nu undrar, att jämföra med svenska ordet ”fru”. (Jo, på Bellmans tid var det i Sverige vanligt att säga t.ex. ”hjerter fru” om just den damen – och precis som amerikansk engelska har orden ”deuce” respektive ”trey” för tvåan respektive trean i kortleken, använde vi på Bellmans tid för över tvåhundra år sedan orden ”tua” och ”tria” om de valörerna, vilka dock fallit ur bruk i dag.) Dessutom finns i Turnhout inte oväntat Belgiens nationalmuseum för spelkort:

BILD SPELKORTSMUSEET.jpg

… och det ska jag återkomma till, med bilder och allt, i ett framtida inlägg!

byline.jpg

Omaha

av DÖDARN

Åren går och texas blir bara mer och mer tekniskt avancerat. Snart når vi kanske änden av hjulet där färgdrag åter spelas all-in på floppen och där tight spel lönar sig mer än fyr- och fembetsbluffar pre. Jag förstår verkligen att folk gradvis gått över till att spela omaha istället för det numer urholkade hold’em.

Även jag spelar en hel del omaha, åtminstone online. Texassittningarna blir få i antal såvida jag inte spelar live. Svängningarna i omaha är visserligen grova nog för att även gro gråa hår på en sjugotjuårings hjässa, men å andra sidan är motståndet ljusår sämre.

Hur ofta ser man inte folk som med hundra big blinds trebetat till 12 big blinds md AA84 (med A4:an i hjärter) bara för att kontsatsa på brädan 7-T-J, två spader, bli checkhöjda bara för att syna ner all-in med blotta pocketessen. Folk spelar sina händer in i döden. Aldrig har jag sett överpar så överskattade hos fisken som just i omaha.

Ännu bättre är att tre- och fyrbetsen före floppen, åtminstone på bord under $2-4, verkligen lyser med sin frånvaro. En tre- eller fyrbet är oftast synonymt med AAxx eller händer i stil med 89TJ dubbelsuit.

Jag spelar själv lösare än en Vegasstrippa och både tre- och fyrbetar extremt löst preflop. Varför? Jo, för att utnyttja att folk inte kan släppa händer. Om det så kostar 15-30% av min stack före floppen så har det visat sig betala av sig illa kvickt när väl jag träffar skäligt. Det bästa jag vet är att tre- eller fyrbettas tillbaka preflop. Synen är enkel och de kontsatsar alltid, oavsett planka. Vid träff såsar jag tillbaka och får så gott som alltid syn (eftersom de tror sig vara pottbundna, eller på något vis lyckats trassla in sig och binda sig till potten).

Frågan nu är när omaha får sin verkliga rush. Kommer omaha att urvattnas liksom hold’em gjorts? Vad blir i sådant fall nästa steg, seven card stud, eller kanske pinapple?

Som vanligt följer du mig slaviskt och dagligen i min blogg.

/DÖDARN

Superbloggen-DÖDARN.png

Har du frågor, kommentarer eller funderingar kan du maila mig på dodarn@comeon.com

Rebuyturneringarnas död?

av Dan Glimne

Är återinköpsturneringar – samt deras nya inkarnation, ”återinträdesturneringar” – på väg att lämna pokerscenen och dö ut?

BILD MONOPOLKORT.jpg

I min senaste krönika på Unibet, vilken lades upp i fredags och som du hittar på

http://se.unibet.com/poker/blog/dan-glimnes-pokerblogg-1.16424/den-ena-j-a-grejen-efter-den-andra-1.297865

diskuterar jag de trenderna – och där kan du också läsa om vad Daniel Negreanu innehar det nuvarande världsrekordet i…

Välkommen för övrigt till en ny arbetsvecka! Du vet väl om att en sjundedel av ditt liv består av måndagar? 🙂

byline.jpg

Barbapappa har ont

av Simon ”Dybban” Lindell
Dagen efter. Dagen efter är sällan bra. Min överkropp känns som en mörbultad nersparkad barbapappa. Det enda positiva med denna värk är att det bevisar att jag faktiskt har muskler. Någonstans.
 
I går följde jag med Anton Wigg på gym. Jag hade inte lyft en hantel på tre år. Inget annat heller. Så här i efterhand kan jag plocka ut ett par tre, fyra (tusen) pokerspelare som jag kanske borde gått på gym med i stället. Lirare som hade fått mig att se vältränad ut. Men jag valde Mr Hunk i stället. Gick bredvid och kände mig som Gavin Smith, typ.
 
Gjorde även misstaget att väga mig. Har gått upp fem kilo under året. Och jag som intalat mig att det inte är jag – utan spegeln. Det kanske inte var så smart att ta ett sabbatsår från all träning i samma veva som man närmar sig 30?
 
Men nu orkar jag inte ens bekymra mig över min feta buk. Har så jädra ont. Kan inte lyfta armen. Inte röra axeln. Och jag intalar mig att tuttarna har svullnat upp till en b-kupa. Minst. Ändå lyfte jag bara hälften mot hulken. Eller var det en tredjedel? Minns inte. Det svartnade för ögonen där ett tag. Hörde bara:
– En till! EN TILL!
 
Jag orkade inte en till.
 
Senast jag hade träningsverk var under en GSOP i Salzburg då jag nästan inte kunde röra högertummen efter att ha räfflat marker tolv timmar i streck…
 
Nu ska jag läka. Sen ska jag köpa ett gymkort. Jag har köpt många gymkort i mina dagar. Inget har ju gått varmt direkt. Men nu. Har jag kanske hittat motivation? Vill inte känna mig som Gavin Smith. Vill inte vara byggd som barbapappa. Och jag är övertygad om att både vardagen och pokern tjänar på lite movement.
 
Tror jag måste skriva en krönika om det här pokerlivet. Vad det har gjort med mig. Och hur ont det gör att inse det.
 
dybban.

byline.png
De som vill kan även följa mina JÄTTEhästjobbardagar här: https://twitter.com/dybban

Spel med livet som insats

av Dan Glimne

Får jag bjuda på ett stycke udda gamblinghistoria?

Inte många vet om detta, men ordet ”decimera” – att något reduceras i antal – har sin bakgrund i en grym form av lotteri.

Hade du tjänstgjort inom armén i antikens Rom för över två årtusenden sedan, hade du varit medveten om att man där tillämpade ett mycket brutalt och rättframt straff för meniga soldater som uppvisat feghet i strid: efter slaget avrättades de inför de övriga soldaterna, som straff samt en varning.

Men om en stor grupp soldater som till exempel en hel kohort fegt vikt undan för fienden, ansågs det vara slöseri med manskap att avrätta samtliga. Man tog då till straffet decimatio, som fanns i två huvudvarianter: i den vanligaste fick de syndande soldaterna ställa sig på ett långt led och sedan en och en kliva fram och sticka ned handen i ett höghalsat lerkärl, och i blindo dra upp ett litet trästycke. Var tionde trästycke var försett med en speciell symbol, och en soldat som drog ett sådant fördes åt sidan och avrättades inför de övriga.

I den andra varianten delades soldaterna in i grupper om tio (eller så nära det gick att komma siffermässigt), varpå soldaterna inom varje grupp på samma sätt drog lott (sortition) och förloraren helt enkelt slogs ihjäl av de andra. (Tala om en tidig form av ”omvänd shootout-turnering”…) I bägge fallen var det alltså omkring var tionde soldat som sålunda miste livet – varav uttrycket ”decimera” efter latinska verbet decimare, med betydelsen ”att ta bort en tiondel”, om en procedur som på den tiden ansågs stärka stridsmoralen. Inte heller officerare undkom detta straff; i vissa fall avrättades alla dessa, men fortfarande bara var tionde soldat genom denna lottning.

Decimera illustration.jpg

Det äldsta kända fallet av decimatio inträffade år 471 f.Kr. under fälttågen mot volskerna, och beskrivs av Titus Livius i hans historiska verk Ab Urbe Condita. Under det första århundradet e.Kr. dog dock denna grymma praxis gradvis ut inom den romerska armén. I andra arméer och länder togs straffet periodvis om än bara sporadiskt i bruk; det sista europeiska landet att ha det kvar och tillämpa det inom sin krigsmakt, ända in på 1600-talet, var Nederländerna [bilden ovan].

Dock är ett enstaka antal icke-sanktionerade fall kända ända in i modern tid. Ett av de mera omtalade är ”lotteriet vid Huruslahti” (Huruslahden arpajaiset) i Finland, som ägde rum 1918 under inbördeskriget mellan de vita och de röda. Efter slaget vid Varkaus den 3 februari, där den vita sidan segrade, beordrades de överlevande röda att ställa sig på en lång rad på den istäckta sjön Huruslahti varpå först alla officerarna sköts och sedan med lottens hjälp var femte man. (Enligt vissa källor var dock döden inte fullt så slumpmässig vid Huruslahti, utan de vita koncentrerade sig på att inledningsvis identifiera och sedan avrätta de personer bland de tillfångatagna röda som tidigare deltagit i de brutala morden på ett antal fabriksanställda.) Totalt avrättades vid Huruslahti omkring 200 man.

Något att tänka på nästa gång du pratar om spel med ”höga insatser”…

byline.jpg

Vad nytt i Grebbestadsmålet?

av Dan Glimne

Sedan polisen den 23 mars 2007 slog till mot Sveriges största pokertävling någonsin, EPC i Grebbestad med 681 startande – jag hade strax under medelstack när vi var cirka 460 deltagare kvar och ordningsmakten anlände, tackar som frågar – har den varit föremål för det långvarigaste samt mest omskrivna pokermålet i svensk rättshistoria. Det blev fällning på alla punkter i tingsrätten, delvis friande dom i hovrätten, och så delvis friande dom även i Högsta domstolen.

DOMARKLUBBA.jpg

Och hur löd då utslaget i det prejudicerande fallet i HD, daterat den 6 april 2011? Här är ett direktcitat ur domen, när jag håller mig till det väsentliga:

”Högsta domstolen förklarar att, av de pokerspel (Texas hold’em) som förekom vid turneringen EPC 2007 i Grebbestad, kontantspelen (cash-games) utgör spel vars utgång till väsentlig del beror på slumpen i den mening som avses i 16 kap. 14 § brottsbalken medan huvudturneringen och sidoturneringarna (sit-and-go) inte utgör ett sådant spel.”

Det som bet sig fast var alltså att poker i turneringsform, förutsatt att tävlingen (omfattande även en sit-and-go) är tillräcklig lång räknat i tid och antal givar, är att se som ett spel där skickligheten har större betydelse än turen: frikännande, alltså. I kontantspel däremot ansåg HD att turen överväger = fällning.

Men så var det den omtalade haken: eftersom åklagaren i den ursprungliga tingsrätten en gång valde att åtala enbart enligt Dobblerilagen, var såväl hovrätten som Högsta domstolen – enligt svensk rättspraxis – tvingade att också utvärdera och bedöma enligt detta stycke lagstiftning, när målet vandrade uppåt i instanserna. Vi har dock här i Sverige även andra uppsättningar lagar som tekniskt är applicerbara, inte minst Lotterilagen som Grebbestadsmålet dock alltså INTE prövades mot. Eftersom HD uppmärksammade detta, återförvisades målet tillbaka till hovrätten med uppdraget att nu granska även enligt Lotterilagen.

Vad säger då Lotterilagen?`Jo, främst att allt spel om pengar i Sverige är att i första hand se som ett lotteri, samt att (om det inte är tillräckligt småskaligt, som Röda Korsets eller lokala idrottsföreningens tombola etc) det därför kräver ett tillstånd, utfärdat av antingen Lotteriinspektionen eller annan tillämplig myndighet – och LI har redan och med eftertryck deklarerat att de aldrig någonsin kommer att ge något sådant tillstånd till en pokerturnering utanför Cosmopols och Svenska Spels inmutade områden, så länge hittillsvarande lagtolkningar gäller. Dessutom innehåller Lotterilagens tredje paragraf följande gummiformulering: ”[…] vid bedömningen av om en verksamhet är ett lotteri ska hänsyn tas till verksamhetens allmänna karaktär och inte endast till den större eller mindre grad av slump som finns i det enskilda fallet”. Men – och nu citerar jag en intressant passus ur hovrättens tidigare formuleringar – ”vad den allmänna karaktären består av hos ett lotteri definieras varken i lagtexten eller i förarbetena”. Och det blir ännu värre än så: här finns även formuleringen ”I förarbetena sägs […] att det kan vara en fråga om lotteri även om vinstmöjligheten inte till någon del beror på slumpen”. (!!!)

Gummiparagraf är alltså ordet… förutom uppenbar avsaknad av matematisk och lingvistisk stringens. Fast man kan ju utan påföljder arrangera en turnering i schack eller bridge med startavgifter och prispengar? invänder vän av ordning. Precis, därför att dessa spel redan sedan tidigare klassats som skicklighetsspel.

Och här är alltså knäckfrågan: kommer poker, delvis tack vare det skicklighetsinslag som redan påvisats i HD-domen, att jämställas med schack och bridge i den kommande hovrättsdomen? Om svaret är ja, kommer det svenska pokerlandskapet att få en ny och revolutionerande geografi där det plötsligt ges plats för andra aktörer att fullt legalt öppna pokerrum… och vi inom kort kan förvänta oss såväl EPT som Unibet Open och ett antal andra storturneringar på svensk mark och i vilka det blir fullt tillåtet att ha på sig sponsorkläder, som i t.ex. en golfturnering. En annan faktor är att inkomster från turneringspoker då – vilket redan sagts av Skatteverkets rikssamordnare Dag Hardysson – kommer att klassas som inkomst av tjänst, varför rimliga avdrag för resor och hotell med mera får börja göras. Men blir svaret på frågan nej är vi dessvärre kvar i en gråzon med diffusa och motsägelsefulla regler, och fortsatt klassade som B- eller möjligen C-nation när det gäller att stå som värd för internationella turneringar. Och säga vad man vill om det faktum att personalen på Cosmopol alltid är trevlig och står för genomgående bra arrangemang, man kan ändå definitivt inte påstå att det vimlar av utländska storstjärnor i deras tävlingar.

Hur långt har då hovrätten i Göteborg kommit, i denna juridikens fjärde rond i Grebbestadsmålet där vi som vanligt hittar arrangörerna i ena ringhörnan men nu åklagaren med en utskrift av Lotterilagen i den andra? Under mitt telefonsamtal denna morgon fick jag beskedet att ”inom en vecka eller två” kommer man att besluta sig för om målet (A) ska avgöras efter föredragning, eller om det (B) ska upp i en huvudförhandling. I fallet A kommer hovrätten inte att kalla in nya vittnen eller höra åklagare eller försvarsadvokater, utan i stället granska och döma efter alla existerande bevis, dokumentation och inspelningar som finns – varpå ett domslut kan komma ”relativt snabbt”. I fallet B däremot kommer åklagare, försvarsadvokater, de åtalade och ett antal såväl gamla som nya vittnen att kallas in, vilket kräver betydligt längre förberedelsetid – gissningsvis till senvintern eller våren 2013. Men oavsett friande eller fällande i hovrätten för brott mot Lotterilagen, så räkna med att det av motparten överklagas upp till HD igen för en femte och sista (?) rond. Det är ju trots allt svensk pokerhistoria som skrivs, om än i slow motion.

byline.jpg

EDIT: Den som söker på LI:s hemsidor (www.lotteriinsp.se) hittar en hel del intressant, i t.ex. hur man definierar skillnaden mellan lotteri och tävling: ”Det ska anses som en tävling om slumpmomentet föregår prestationsmomentet”, står det på ett ställe. Låter som en bra definition på poker, tycker jag: först får man ju som bekant sina kort, och sedan gäller det att spela dem på ett smart och kreativt sätt… 🙂

 

”Facit” Till Maniacturneringshand

av DÖDARN

Som vanligt stort tack för era kloka och insiktsfulla analyser.

Floppen kunde jag inte klaga på efter att ha synat höjningen preflop. Jag ser mycket hellre en damhög flopp här än en kunghög eftersom jag leder mot en större range damer än just kungar.

Med tanke på hans förmodat breda range är turn inget större glädjekort. Alla femmor, sexor och nior (och ess, som dock inte har någonting med turn att göra) är skrämselkort inför river. Han har AK, 55, 66, 99, T9, 56, 67, 89 eller någon underlig A5-A9-kombo är jag inte intresserad av att checkas bakom bara för att ge honom chansen till ett gratiskort.

Lös som han är antar jag att han kommer att ha svårt att vika marginella händer såsom en stor del av ovanstående spektrum. För att inte checkas bakom och bjuda in till en rivertango som jag inte kan stegen till leder jag istället ut för 45,000 i 68,500-potten.

Han tänker i tre sekunder eller så och annonserar sedan all-in. Potten är för stor för att ge upp och jag är fortfarande osäker på hans hand så jag väljer att syna. Vinner jag potten är jag åter i turneringens topp tre-fält. Viker jag har jag en klen stack att jobba med. Jag spelar för vinst och även om min syn innebär högvarians så är synen ett medvetet beslut i jakten på bra form inför finalbord. 

Direkt frågar han: ”Du ju häf a sätt?”. Han slänger upp AQ off och jag lämnas döende med tre outs. River kommer en sexa och jag skickas till railen.

Jag förvånades över hur självklar han ansåg att hans riverställ var när jag ledde ut på turn. Borde han inte åtminstone tänka över situationen i tjugo sekunder? Hans ställ kom nästan som beordrat från centrala nervsystemet. Ett dumt kickersteg. Ett endaste dumt kickersteg…

Som vanligt följer du mig slaviskt och dagligen i min blogg.

/DÖDARN

Superbloggen-DÖDARN.png

Har du frågor, kommentarer eller funderingar kan du maila mig på dodarn@comeon.com

Sida 139 av 223