I svallvågorna av 50/50 Pokers fall är det värt att funderar vidare. Hur bör man tänka som pokerspelare?

Höga insättningsbonusar och rakebackdealar är kanske inte det man ska leta efter? Och om man ändå gör det så bör man nog tänka lite logiskt innan. Fundera ut någon slags riskkalkyl.

Får man en rakebackdeal som är 30-40 procent bättre än normalt är det nog lämpligt att veta om att det också kan innebära en risk. Sådana dealer är ofta inte ok, och aktören som erbjudit den är säkerligen liten och mindre pålitlig. 

Det går att jämföra med bankränta. Om du får erbjudande om dubbel ränta på en liten familjeägd bank i Minsk. Sätter du in stålar där då? Om du gör det så är du säkerligen medveten om att du tar en risk i utbyte mot bättre avkastning. 

Och det samma gäller dessa pokersajter. De som haft en rakebackdeal på upp mot 60-70 procent på 50/50 har tagit en risk. Förhoppningsvis en medveten risk. 

De som har grindat med en sådan deal har under en tid tjänat mer pengar i utbyte mot risken. Och nu sket det sig. En del kanske har tjänat på dealen ändå, trots en rulle som gick förlorad?

Så det är bara att välja sida. Värdera risken kontra vinsten. Det är den bistra värld vi lever i som pokerspelare då vi har valt att husera i en bransch som är långt i från pålitlig i alla lägen.

En annan intressant diskussion är LGA. ”Lotteries and Gaming Authority” som ger ut spellicenser på Malta. På deras hemsida kan man läsa att deras mål och vision är:

”To regulate competently the various sectors of the lotteries and gaming industry that fall under the Authority by ensuring gaming is fair and transparent to the players, preventing crime, corruption and money laundering and by protecting minor and vulnerable players.”

De spelbolag som får en licens av LGA får en fin utmärkelse som de stoltserar med på sina hemsidor. Frågan är vad dessa licenser är värda när oseriösa aktörer (50/50 är bara en i mängden) lyckas få dem?

Det skulle vara intressant om Jens eller Dan, som båda representerar sajter med en licens från LGA, vill förklara vad denna licens egentligen betyder? Om den står för någonslags kvalitetskontroll och vad man måste prestera för att få en?

Det skulle även vara av värde att höra deras tips på hur man som spelare ska hitta spelsajter att känna sig trygg med. Vilka faktorer ska man titta på? Finns det några varningssingnaler, några rödljus man bör stanna upp vid innan man öppnar ett nytt spelkonto och stoppar in pengar?

Kan man lita på att LGA har någon koll överhuvdudtaget? Vad används för kontrollorgan?

Hur som helst är det tämligen uppenbart att dessa kontrollorgan, om de nu finns, misslyckas upprätthålla LGA:s mål och visioner. Som att motverka brott och korruption och skydda spelarna. Det är bevisat om och om igen…

Natten var sen och jag var nybustad från en turnering. Trött och något tiltad hade jag tagit mig ett par rom & cola som tröst innan jag vandrade hem mot rummet på Planet Hollywood. För att ta sig till rummet var man dock först tvungen att hitta hissen. Och för att hitta hissen måste man ta sig förbi pokerrummet…

Trots att det var flera faktorer som talade emot spel så var det något som drog i mig när jag med släpande steg betraktade pokerborden. Jag övertalade mig själv med det självklara argumentet att jag hade åkt över halva jordklotet för att spela poker – inte sova.

Så jag satte mig ner. Och det var då jag såg honom för första gången. Chico.

Rakad skalle, snörpt mun, glittrande, koncentrerade ögon. Den kraftiga hakan, med ett knappt märkbart underbett, riktad uppåt. Som en givakt. Den utstrålade stolthet.

Jag har aldrig sett någon deala så snabbt som Chico. Korten flög som stridsflygplan över bordet. Med perfekta landningar varje gång. Hade det varit en charterresa hade resenärerna fått klappa händerna tills handflatorna domnade bort. 

Och som han blandade. En blinkning senare var korten åter i spel.

Markerna. När Chico räknade upp ett bet var det som att se en maskin. Och när given var slut låg chipsen hos vinnaren på en mikrosekund. Sen rafsade han ihop korten. Ett ögonblick senare. I luften igen.

Det var första gången i mitt liv jag blev förstummad av en dealer. Jag har blivit imponerad av många, men Chico fick mig att glömma bort spelet. Till slut satt jag bara och stirrade. På den där stolta hakan. Stridsflgplanen som borrade sig fram. De perfekta landningarna.

Äntligen kunde jag faktiskt se en fördel med det amerikanska drickssystemet. Perfektion är värt en extra slant. Då är det skönt att kunna ge sin uppskattning. Jag minns inte alls hur den där sessionen slutade ekonomiskt. Men jag kommer aldrig glömma den medelålders mexikanen.

Efter det försökte jag alltid sätta mig på hans bord när det var dags för spel på Planet Hollywood.

Att se någon utöva sitt yrke med sådan stolthet och fulländning är något genuint vackert. Om gud var dealer så skulle han heta Chico. 

Edit: För övrigt kom jag hem till Göteborg i går. Här är min sista Vegas-krönika för denna gång.

Tack för era analyser. Det är alltid lika intressant att få en inblick i era aktiva skallar.

Visst skulle jag ha kunnat leda ut på turn, men å andra sidan såg jag ingen som helst anledning till detta då jag var uppe mot två spelare. Att förvänta sig vik här vore alltför optimistiskt enligt min mening.

När turn faller och preflopaggressorn checkar och knappen checkar bakom får jag den information jag anser mig behöva: att de antingen är svaga eller har ett drag. Skulle knappen ha ett set, tvåpar eller en nia skulle han med ganska garanterad säkerhet skjuta en kula för att inte riskera att bli utdragen utan en prislapp.

När river faller en klövernia innebär den att samtliga draghänder missat och att jag är säker på att ingen av dem andra har just en nia.

Preflopaggressorns £35-satsning i £97-potten fullkomligt stinker medioker block-/värdesatsning. Och vilka lägen är inte mer trovärdiga att bluffa i än mot två spelare? Nu måste de ge mig kredd för en hand.

Jag valde att slå om till £85 – en höjning som inte är jättestor men som ändå ser ut som om den väldigt gärna får syn. Att knappen ska vakna med en stark hand känns osannolikt. Och då jag höjt, trots att jag har en spelare bakom, bör preflopaggressorn ”fatta” att jag är stark och att det inte är lönt att syna ner med andra- eller tredjeparet.

Han tänkte i ungefär tre sekunder innan han kastade sina kort i mucken och jag fick bra värde ur min mediokra hand.

Live-cash gamesen är dagliga och uppdateringarna likaså. Dessa kan du läsa min blogg.

/DÖDARN

Har du frågor, kommentarer eller funderingar kan du maila mig på dodarn@comeon.com

Hur ser ett ansvar ut? Och när bör man ta det?

Jag betalar mina räkningar varje månad. Ibland någon dag för sent av ren slapphet, med en och annan påminnelseavgift som straff. Men jag försöker ändå ta mitt ansvar. Göra det som krävs av mig, det folk förväntar sig att jag ska klara av. Betala mina räkningar, inte tumma på moraliska värderingar och vara en hyfsat hygglig prick.

Men ibland undrar jag om det räcker. Borde man inte försöka lite mer? Bjuda på något mer än den här basic-bagen? Kanske borde man göra något mer för omvärlden än att vara nöjd med att man lyckas ta hand om sig själv?

Samtidigt. Det går alltid att skylla på något för att slippa. Mycket på jobbet. Trött. Ont någonstans. Regn. Ingen lust. Dåligt humör. Det finns ju en dag i morgon också. Fixar det då.

Tyvärr tvingas jag inse att jag aldrig kommer bli någon frälsningssoldat. Aldrig någon Moder Theresa. Likt de flesta svenskar är jag alldeles för självupptagen för det. Så jag kommer heller aldrig att kunna begära av någon annan att offra något jag själv inte offrar.

Men jag kan tycka att han/hon ska betala sina räkningar, inte tumma på moraliska värderingar och vara en hyfsat trevlig prick. Klara av basic-bagen. Därför stör det mig när människor inte gör det. Jag tänker på konkursande 50/50 igen. Ett ämne som kommit upp flera gånger här i Vegas då jag av naturliga skäl träffat mängder av pokerspelare som på ett eller annat sätt berörts av det inträffade.

Vem har ansvaret för denna härskna fisksoppa?

Vi vet inte riktigt vem som har lurat vem. Vem som har förskansat spelarnas pengar och fuskat med bokföringen. Men vi vet ju vilka som har varit en del av 50/50.

Ur min synvinkel är det många av dessa, främst syftar jag på spelarna i teamet, som är trevliga och i grunden bra människor. Människor som hävdar att de också blivit lurade. Men varför säger de ingenting då? Varför står de inte upp och berättar vad de vet i stället för att försvinna ut i periferin och låtsas som om ingenting har hänt? Som om allt bara var en ond dröm.

Kan det vara trötthet, dåligt humör, regn?

Även om man själv har blivit lurad, har man ändå inte ett ansvar om man tidigare lockat spelare till 50/50 genom sitt goda rykte och namn?

Eller går detta utanför basic-bagen?

Jag kunde själv ha varit en del av ett pokerbolag som scammat spelare. Jag är av den godtrogna sorten och hade säkerligen varit lätt att lura i både det ena och det andra. Men om det nu (gud förbjude) varit fallet hoppas jag för min själ att jag tagit bladet från munnen och snackat ut om det – i detalj förklarat min version av det inträffade. Och på så sätt tagit mitt ansvar mot de spelare som jag lockat till sidan för att i slutändan förlora sina pengar. 

Eller vad är ett ansvar? Och när bör man ta det?

Det är, som vanligt, inte de miserabla människornas elakheter utan de goda människornas tystnad som är det farligaste. Tystnaden är inte alltid vacker och rofylld.

Så här ser de ut – de nio bland 6598 startande i årets VM som klarade sig till finalbordet under denna dag 7 som nu är över, och i sinom tid ska slåss om dels armbandet…

… dels också förstapriset på åtta miljoner femhundratjugosjutusen niohundraåttiotvå dollar:

De som ingår i ”the October Nine” är, i chipordning:

Jesse Sylvia (43 875 000): 26-årigt amerikanskt pokerproffs.

Andras Koroknai (29 375 000): 30-årigt ungerskt pokerproffs, vinnare av ungerska mästerskapet 2011.

Greg Merson (28 725 000): 24-årigt amerikanskt pokerproffs som vann ett armband och 1,1 miljoner dollar i årets WSOP.

Russell Thomas (24 800 000): 24-årig amerikan, aktuarie och med examen från Temple University.

Steven Gee (16 860 000): 56-årigt amerikanskt pokerproffs, född i Kina; vann ett WSOP-armband 2010.

Michael Esposito (16 260 000): 43-årig amerikan, mäklare från New York.

Robert Salaburu (15 155 000): 27-årigt amerikanskt pokerproffs.

Jacob Balsiger (13 115 000): 21-årig amerikan, student vid Arizona State University.

Jeremy Ausmus (9 805 000): 32-årigt amerikanskt pokerproffs.

(Uppgifterna är tagna från WSOP-ledningens pressinformation.) Som synes en förkrossande dominans från USA – bara en enda utlänning i skaran. Och förhoppningarna om WSOP-historiens andra kvinna (samt möjligen tredje med) på finalbordet i Main Event kom dessvärre på skam, när 29-åriga franska proffset Gaelle Baumann (nedan – dock bosatt på Malta) stöp på 10:e plats och finalbordsbubblan…

… och dessförinnan föll också det sista kvarvarande nordiska hoppet, 26-åriga servitrisen Elisabeth Hille från Bergen i Norge, på 11:e plats:

De kan dock trösta sig med att ha cashat ut 590 442 dollar vardera, nytt rekord för kvinnor i Main Event!

Då kommer utan tvivel pokermedia att under den närmaste tiden svämma över av intervjuer med oktobernian, samt kommentarer till hur årets VM gick. Och själv är jag strax på hemväg från Las Vegas, full av saknad efter knäckebröd och filmjölk…

Jag slutade raila Jonatan Hellman runt 01.00-snåret. Även om han inte längre var med i toppen så kändes det som han enkelt skulle klara av den sista halvtimman på dag 6.

Jag klev därför ut från Amazon Room för att återvända nästa dag. Men det blev ingen nästa dag – i alla fall inte för Hellman i Main Event. I lilla blind stoppade han sina 25bb med AJ mot en ensam big blind. Robert Salaburu blixtsynade dock med AQ. En standardhand. Det fanns inte mycket att göra helt enkelt. I en blindsfight med de stackarna åker pengarna in.

Det känns lite tomt att inte få vara med och heja längre. Det har varit grymt spännande och jag tackar Jonatan för resan. Och han verkar ändå nöjd med sin 28:e plats och tvåhundratrettiotusendollarnånting. Vilket han självklart också ska vara.

I efterhand kommer jag dock främst minnas denna unga man som en trevlig och öppen bekantskap, inte en stabil pokerhaj. För att inte tala om hans suveräna imitationer på kända svenska pokerspelare. Hans Glimne-imitation är världsklass! Även Lennaard-imitationen fick mig att skratta så jag fick träningsverk i magmusklerna.

Mer humor och prestigelösa pokerspelare åt folket!

Vår ende kvarvarande svenske pokerkrigare i Main Event i WSOP, Jonatan Hellman, föll dessvärre under dag 6 i går:

När fältet hade spelats ned från 97 till 28 kvarvarande, och bara en enda till skulle ut innan det var dags att avbryta för kvällen, var det just Hellman som föll när han stoppade in markerstapeln med A-J osvidat och fick syn av Robert Salaburo med A-Q i färg. Brädan kom med både dam och knekt, och efter det var VM-äventyret beklagligtvis över för svensk del.

Hellman ska dock ha all respekt för en fin insats och för att ha legat med i chiptoppen ända sedan starten – men nu gick alltför få kort hans väg denna dag. Hellman kan även så stoltsera med den största svenska cashen i årets WSOP, på 236 921 dollar. Vi i Pokersverige bugar och tackar för att han bjudit på en spännande resa!

Chipledare inför dag 7 nu i dag, när man ska spela från de kvarvarande 27 ned till finalbordets 9, är kanadensaren Marc-André Ladouceur (till höger) med 15 875 000 i stapeln:

Nu blir det till att hålla våra tummar för norska Elisabeth Hille, till vardags servitris hemma i Bergen, och som inför dag 7 ligger chipfemma!

Lita på att WSOP:s PR-avdelning kommer att gnugga händerna över hennes askungesaga om hon nu klarar sig till finalbordet i VM som kvinna nummer två genom tiderna att göra det… fältets andra kvarvarande kvinna, fransyskan Gaelle Baumann, ligger inför dag 7 på 20:e plats.

Elisabeth Hille railades av ett antal entusiastiska landsmän, däribland norske legendaren Thor Hansen (mitten):

Och springande mellan tävlingslokalen och mediarummet under hela dagen var bland andra Murat Sahan, Thomas Pettersson och Rikard Åberg från den svenska pokerpressen:

Alldeles strax börjar dag 7 i VM. Fortsättning följer!

Även dag 5 har nu avverkats i Main Event här i Las Vegas, och det kvarstående fältet har skurits ned från 282 spelare till bara 97 – nästan 99% är eliminerade, och nu börjar det åtråvärda armbandet vara inom räckhåll! Chipledare för stunden är amerikanska proffset Kyle Keranen (bild nedan) med 6 935 000:

Glädjande nog fortsätter Jonatan Hellman (bild nedan), vår ende kvarvarande svensk, att hänga med i toppen och ligger inför dag 6 på fjärde plats markermässigt med 4 715 000!

Bästa kvinna är fortsatt fransyskan Gaelle Baumann på åttonde plats med 3 980 000 – faktum är att av topp tio inför dag 6 är hälften européer, inklusive två tyskar! Norskan Elisabeth Hille (bild nedan) ligger på 18:e plats inför dag 6, i övre fjärdedelen alltså, med 3 390 000…

… och Vanessa Selbst ligger på 69:e plats. Alla dessa som är kvar i fältet är garanterade en cashout på minst 62 000 dollar.

Dessvärre blev två av våra tre kvarvarande svenskar utslagna under dag 5: Christopher Andler på 159:e plats för 52 718 dollar, och Metin Antar på 245:e plats för 38 453 dollar. Men självklart ska de ha applåder för så framskjutna placeringar i ett så stort, proffsspäckat och tungt startfält! Bland övriga som föll under dagen märktes också Daniel Negreanu, Marcel Luske, Perry Green och Freddy Deeb. Och dag 6 har börjat!

Efter första dagen tänkte man. Kul. Men första dagen betyder inte mycket. Efter andra dagen. Se där. Men det är ju så himla långt kvar. Efter tredje dagen. Hm, killen har riktigt flyt. Fjärde dagen. Herregud, vad händer? Femte dagen. Nu är det allvar. Nu är han med på allvar!

Man har ju hela trott att det ska komma ett bakslag snart. Det måste det ju göra. För inte går det att hålla sig kvar i den absoluta chip-toppen under ett helt WSOP Main Event? Men det är precis vad Jonatan Hellman har gjort. Som sämst har han varit topp 18:e efter en dag.

Inför dag 6 som börjar just i detta nu hittar vi vårt svenska hopp på en fjärde plats. Han har 4,7 miljoner marker, mer än dubbla average. Det är 97 spelare kvar. Och nu kan precis vad som helst hända.

Jag vet en som kommer åka ut till Rio och agera fanclub. Moi. Ett mycket bättre söndagsnöje går nog inte att tänka sig. Ni där hemma har självklart chansen att följa med ni också. Så väl poker.se och Pokermagazine har liveuppdateringar från plats. Och vill man ha en bra överblick över alla kvarvarande spelares chipcounts kan man kika in på WSOP:s egna hemsida.

När man pratar och tittar på unge Hellman så verkar han dock hur lugn som helst. Han verkar inte riktigt fatta vad han håller på att ställa till med. Han tittar inte efter nästa steg i utbetalningslistan. I stället lägger han allt det åt sidan och spelar precis som om det vore vilken turnering som helst. 

Jag tror att det är en viktig nyckel till framgång.

Nu gäller det! Låt oss vara överraskade efter dag 6 också.

Ett litet sidostick, mitt i all WSOP-hetsen som dominerar pokervärlden för ögonblicket! Minnesgoda läsare kanske kommer ihåg att jag i höstas i bland annat Superbloggen lanserade ett nytt format för heads-up som jag satt ihop:

http://blogg.aftonbladet.se/pokerblogg/2011/09/ett-forslag-till-en-ny-form-av-turnering

Det formatet får nu sin officiella premiär som sidoevent under Unibet Open i London, den 13-16 september:

Satelliterna rullar redan på Unibet – kvala in till huvudturneringen, så ses vi även i sidoturneringen i heads-up! Ska bli spännande…