I skrivande stund spelas finalbordet i miljondollarsturneringen The Big One for One Drop här i WSOP i Las Vegas, och de åtta spelare som överlevde både dag 1 och dag 2 blev:

Bobby Baldwin

David Einhorn

Antonio Esfandiari

Phil Hellmuth

Guy Laliberté

Brian Rast

Sam Trickett

Richard Yong

Här är de på bild, om än inte i ovanstående alfabetiska ordning:

Och här är de över 18 miljoner dollar som utgör pokerhistoriens högsta förstapris någonsin, tillsammans med det unika armbandet av platina:

Den som vill följa livestreamandet från finalbordet kan göra det via www.wsop.com:

Och här ses initiavtagaren till The Big One, den kanadensiske förre gatuartisten men numera miljardären och filantropen Guy Laliberté, i full fart vid pokerbordet:

I övrigt en bild på amerikanskan Yen Dang som vann $1000 Ladies Event:

… och på Michael ”The Grinder” Mizrachi, som lyckades med bedriften att för andra gången ta hem prestigefylla $50,000 Players Championship:

Snart är det dessutom dags för dag 1A i Main Event, på lördag!

I dag tog Mattias ”Pokerstar” Andersson och bloggkollegan Simon ”Dybban” Lindell och jag en taxi bort till Gamblers Book Club här i Las Vegas för att köpa spellitteratur, och så här ser stället ut:

Ett paradis för den som är intresserad av gamblinglitteratur! Interiören:

… och i sidorummet längst in finns det i begagnatsektionen hundratals och åter hundratals godbitar och gamblingklassiker:

… för att inte tala om en hel avdelning med litteratur om maffian, som ju ”ägde” Las Vegas från 1940-talet och in på det sena 1970-talet:

Man hittar också specialavdelningar för dem som satsar på häst- och hundkapplöpningar…

… gambling- och pokerromaner…

… ”casino management”…

… pokerböcker författade av kvinnor…

… och till och med en rejäl sektion om spelmissbruk och problembeteende inom gambling:

Vi stötte på Ed Miller, författare till nyutkomna ”Playing The Player: Moving Beyond ABC Poker to Dominate Your Opponents” som var där i butiken och signerade:

Ja, under närmare två timmar botaniserade vi i sortimentet, samt pratade med ägaren Avery Cardoza (ej på bilden).

Och nu ett litet svep över kul titlar och intressanta böcker! Den som vill gifta sig i Vegas hittar ”handboken” här:

För att inte tala om hur man kan utbilda sig inom snart sagt alla slags yrken i Vegas:

Roligaste pokerbokstitlarna var ”Hold’em Hands I Played Badly” och ”Don’t Listen to Phil Hellmuth”:

En av USA:s mera kända kåsörer anspelar ogenerat på gambling i titeln på sina memoarer:

För att inte tala om en rejäl avdelning med både magiböcker och konsten att fuska vid kasinoborden, som till exempel denna lär ut:

Denna anekdotbok, med sanna och osannolika historier om vad besökare i Las Vegas velat få hjälp med av hotellpersonalen, ska bli kul läsning efter att jag inköpte den:

Dessutom kan man köpa memoarer från olika innehavare av bordeller runtom i delstaten Nevada…

… men även Las Vegas iskallare och tristare sidor ges en röst:

Humoristisk pokerlitteratur:

Så småningom var det dags att summera inköpen och betala…

Och här är mina kap, som belöpte sig till 311 dollar och 08 cent och fick fraktas i en papplåda! Mattias och Simon hade ingått ett over/under bet om vad summan skulle bli, vilket resulterade i att Mattias fick betala taxin tillbaka till hotellet. 🙂

Ett gjutet besök om du är i Las Vegas och intresserad av gamblinglitteratur samt Las Vegas historia! Adressen är 5473 South Eastern Avenue, mellan gatorna Tropicana och Russell, och Gamblers Book Club finns även på nätet så att du kan beställa hem böcker!

Jag får börja med att berömma mina bloggkollegor för de extra välskrivna och läsvärda bloggarna den senaste tiden. Poker och Vegas går hand i hand som smultron och mjölk och det roar att läsa om deras faktiska upplevelser under årets WSOP som detta år droppat en del stora nyheter…

Tusen mil och säkert tjugofem Celcius-pinnar från Vegas följer istället ännu en handanalys från min lilla bubbla.

Spelet är £1-2 live, i vanlig ordning med djupa maxinköp om £400. Bordet är niomanna och en ny spelare har just satt sig i stolen till mitt vänster. Han är slaskig, lös och aggressiv men det märks att han har koll på vad han sysslar med. Clued up om både värdesatsningar, checkraise-range och VP/IP försöker han att utmanövrera bordet med sina säkert många tusen onlinetimmar.

Jag limpar UTG med 44 av den enkla anledningen att jag misstänker att slaskis till mitt vänster med största sannolikhet kommer att höja. Jag synar hellre en höjning med 44 än att förväntas vara aggressorn på flopp mot det förmodade antalet synare. Skulle någon dessutom trebeta kommer jag nu billigt undan med mitt bleka pocketpar.

Mycket riktigt höjer slaskis till £12 och får inte mindre än fyra syn. Synarna sitter alla med £200+. Jag synar förstås med mina fyror och floppen kommer A-2-3 regn. Det blir rundcheck och turn är 6 i ett andra spader. Det checkas igen till slaskis som denna gång leder ut för £22. Det viks runt till mig. Det ligger nu £84 i potten och vi båda har dryga £400 bakom.

Vad har slaskis, vad ska jag göra och varför ska jag göra det?

Med blodad tand för live-cash games kan du följa mina dagliga uppdateringar i min blogg.

/DÖDARN

Har du frågor, kommentarer eller funderingar kan du maila mig på dodarn@comeon.com

Den giv som kommer att bli 2012 års mest omtalade – och inte bara i WSOP, utan överhuvudtaget – utspelade sig i går under sena eftermiddagen här i Las Vegas, i miljondollarstävlingen The Big One for One Drop. Den inte bara visar hur nerverna kan komma i dallring på dessa pokerns ultranivåer, utan kommer att bli känd som antingen tidernas bästa läggning eller världens värsta turneringsblunder; allt beror på vad man tror och vem du frågar. Jo, givar som denna utspelar sig möjligen på film, men inte i verkligheten.

Förrän nu.

Vid bordet sitter Mikhail Smirnov, entreprenör från Moskva och pokerspelare på deltid. Framför sig har han 3,5 miljoner i stapeln, aningen över genomsnittet, och han får de två röda 8:orna i given. Och inte nog med det, på floppen spJ-kl8-sp7 faller alltså en tredje 8:a som ger honom ett set… och det är här som given går från intressant till legendarisk.

Omedelbart till vänster om sig har Smirnov den silverhårige John Morgan (bilden ovan), 71-årig VD för Winmark Corporation i Minneapolis. Smirnov betar ut efter floppen – och Morgan synar utan att tveka.

På turn faller den fjärde 8:an, i spader. Smirnov fyrar in ännu en bet i potten; men nu tar Morgan ungefär fem sekunders betänketid innan han synar.

Riverkortet är… spader kung. En flush är möjlig. En kåk är möjlig, liksom ett fyrtal. Och en straight flush är möjlig. Det är här som denna en-gång-på-miljonen-giv går från legendarisk till mytisk.

Med hela brädan på bordet – spJ-kl8-sp7-sp8-spK – skjuter Smirnov in 700K i potten. Morgan tar några sekunder på sig, och tillkännager sedan ”All in” med sina återstående 3,4 miljoner. Och det är här som given går från mytisk till inte bara årets mest omtalade, utan till helt enkelt totalt osannolik.

Smirnov hukar sig och tänker. Och tänker. Och tänker. Minuterna tickar förbi, medan Smirnov går igenom alla tänkbara scenarier. Har Morgan verkligen sp9-sp10 för straightflushen? I så fall kommer det att kosta Smirnov en miljon dollar att ta reda på det. Till slut, efter vad som verkar vara en evighet, lägger sig ryssen… men visar öppet sina kort. Två åttor!

Ett fyrtal; och det är på väg rakt in i kasthögen.

Vid samma bord sitter proffset Phil Galfond och vägrar att tro på vad som just hänt, trots att han varit ögonvittne. ”The craziest hand I’ve ever seen”, muttrar han till slut. Och mediafolket som hänger i klasar runt bordet vräker upp given på bloggar, twitter och livestreaming.

Och vad hade då John Morgan på handen? Det får vi aldrig veta. Självklart sticks mikrofonerna i ansiktet på honom, men som en gentleman svarar han: ”I’m not going to tell anyone. And the reason I am not going to reveal it is totally out of respect for my opponent.”

Tidernas bästa fold eller världens värsta turneringsblunder? Döm själva.

Just nu pratas det mest om en sak i pokerkretsarna här i Vegas. Big One for One Drop. Den sjukaste pokerturnering i mannaminne har precis startat i gång.

Som alla andra vanligt levande människor som försöker spara in två kronor på mjölken eller svär över att taxinotan blev fyra dollar över det normala är jag i grunden chockad över arrangemanget. Att lägga en miljon dollar på en pokerturnering är bortom det sunda och är svårt att fullt ta in.

Till en början kände jag nästan äckel inför hela grejen.

Men. Som alltid kan man rädda upp saker genom att kalla det välgörenhet. Att alla deltagare (48 stycken) skänker tre, fyra svenska årslöner till ett behjärtansvärt projekt som ger rent vatten till de som behöver är bra.

Och. Här i Vegas där allt onormalt blir normalt känns det inte heller konstigt att ett gäng överförmögna affärsmän och råbarkade proffs är villiga att hosta upp den där miljonen. Jag kan till och med förstå att många proffs har skramlat ihop till inträdet då alla rika amatörer höjer värdet avsevärt. Det visar dock hur abnorm denna highstakes-pokervärld faktiskt är.

Som jag brukar fråga:

Du, en vanlig Svensson, har vunnit en mirakulös chans att spela ett superhighstakes-parti. Spelbolaget som givit dig chansen har gett dig en miljon kronor att starta med. Du får behålla all vinst över miljonen, men måste spela spelet i minst fem timmar innan du får casha ut. Du har flyt som en fyrklöver och träffar varenda flopp. Efter fem timmar har du åtta miljoner framför dig . I sista handen innan du kan kliva av och säkra din framtid får du AA och höjer upp. Alla lägger sig till bigblind som helt sonlika går all in. Han täcker dig. Då han är galen och god för en miljard visar han sin hand: 88.

Synar du för att dubbla eller tar du det säkra före det osäkra, muckar handen, och tar ut dina miljoner?

Själv kommer jag att mucka hundra gånger av hundra då skillnaden mellan tio miljoner och noll är så mycket större än tio och tjugo. Jag är helt enkelt inte tillräckligt mycket gambler. Och det är väl därför jag från början äcklades av One Drop.

Alla överrika affärsmän gör väl dock vad de vill med sina pengar. För en del smärtar det lika mycket i plånboken att hosta upp en miljon dollar på en turre som för oss att köpa en trisslott.

Den som vinner skriver också in sig i historieböckerna. 48 spelare tävlar om förstapriset på 18 miljoner dollar. En turneringsvinst räcker för att toppa all-time money-list över turneringsvinster.

Det är nästan så jag hoppas att det blir någon gammal japansk hotellägare som vinner. Så man en gång för alla kan förstå att de här listorna inte betyder jota…

Nu: mot Rio. Måste se skådespelet. Hur hanterar proffsen ett sånt här inköp? Klarar de av att spela normalt? För det kommer utan tvekan killar som mångmiljardären Guy Laliberté att kunna göra. För honom är en miljon en piss i Mississippi. Det lär det inte var för pokerspelarna. De flesta har skrapat ihop stejk av andra spelare och investerare och har stora förväntningar på sig. Vågar de då ta marginella syner all in? Vågar de lita på sina reads? Jag tror inköpet kommer att gagna de rika amatörera mest.

Därför kan det här verkligen sluta hur som helst. Men hur sjukt jag än tycker att det är så kan jag inte låta bli att titta. Som på en bilolycka eller ett par groteskt för stora silikon-tuttar.

Men ändå: något vackert i botten. Friskt vatten. Liv. Och ett spel som erbjuder allt. Poker.

Så har man då i dag från åskådarplats varit med om starten i den beramade turneringen ”The Big One for One Drop”, världshistoriens dyraste pokertävling någonsin med ett inköp på en miljon dollar och med ett förstapris på – spänn fast säkerhetsbältet innan du läser vidare – hela 18 346 673 dollar… alltså motsvarande mellan 125 och 130 miljoner svenska kronor. Och nog var det mäktigt och dramatiskt, med taikotrummor mullrande i bakgrunden, täta åskådarled, en aliens-har-landat-känsla och så mycket adrenalin i luften att man hade kunnat skära den med kniv:

Förutom featurebordet ovan var det ytterligare fem bord, avskärmade och med åskådarläktare i bakgrunden:

Och varje individuellt bord kan följas på egna skärmar:

Här är för övrigt de 48 deltagarna – eller rättare sagt 47 av de 48, Phil Hellmuth var som alltid ”fashionably late” – efter att de en och en fått marschera in till applåder och rop:

Dessvärre finns inga svenskar i startfältet, även om både Viktor Blom och Martin Jacobson tog ett skott i satelliten för 25 300 dollar — inte oväntat den dýraste satelliten någonsin. Spelet är oerhört djupstackat i starten, 500 x BB med startstaplar på 3M (även det ett nytt världsrekord av många som sätts här och nu) och mörkar som börjar på 3K-6K med en ante på 1K. I övrigt spelades finalbordet i $1000 Ladies Championship, där svenska Ida Lundholm (ej med på bilden) dessvärre bustade på 9:e plats men ändå ska ha full respekt för att ha tagit sig så långt samt höstat in 12 156 dollar:

Och i skrivande stund ligger Chris Björin chipfyra, med 16 deltagare kvar, i Event nr 52 ($2500 Ten-Game Mix/Six-Handed) och har chansen att gå riktigt djupt ännu en gång! Samtidigt ringlar sig köerna långa till allehanda satelliter, inte minst för Main Event, och andra sidoturneringar i WSOP:

Och utanför i korridorerna gör Poker Players Alliance reklam för sig och sin starka lobbyorganisation, under sloganen DEFENDING AMERICA’S GAME:

 Definitivt inspiration för Svenska Pokerförbundet! Fortsättning följer…

Nej, det har inget direkt med det pågående WSOP att göra – men jag kan inte låta bli att dela med mig av nyheten att man i Ishikawa Oku-laboratoriet vid Tokyos universitet nu byggt en robot som är oslagbar i spelet sten-sax-och-påse:

Förklaringen? Den fuskar. Dess artificiella intelligens läser på bara några millisekunder med hjälp av rörelsesensorer vilken symbol – knuten näve, två fingrar fram eller hela handen ut – som du är på väg att göra, och hinner blixtsnabbt före med den symbol som slår dig. Och nej, det hjälper inte om du försöker dig på det billiga knepet att ändra dig mitt i rörelsen; roboten är och förblir snabbare än vad du någonsin kan bli.

Så ännu ett framsteg, eller vad man nu ska säga, för maskinerna. Vill du för övrigt se en demonstration av roboten hittar du en sådan på

http://www.youtube.com/watch?v=3nxjjztQKtY

Redan 1994 förlorade mänskligheten sin första VM-titel när det kanadensiska programmet Chinook spelade ut dåvarande världsmästaren i dam, Marion Tinsley; och när schackdatorn Deep Blue i maj 1997 i New York spöade upp regerande världsmästaren Garri Kasparov var det ännu en milstolpe som vi inte har glömt. ”Den spelade som Gud”, sa en skakad Kasparov under presskonferensen efter det beramade andra partiet – ett uttalande som han efteråt ångrat många gånger om.

Så hur kommer det att se ut i WSOP Main Event år 2032? Man kan bara spekulera, men redan nu är världens främsta pokerprogram Polaris så bra i limitpoker att den spöat upp ett antal ur världseliten. Welcome to the future, baby.

Här i WSOP startade i går Ladies Event, med 936 deltagare som alla betalat 1000 dollar var – och den som fick äran att uppträda på scenen ihop med WSOP:s turneringsledare Jack Effel och säga den traditionella frasen ”Shuffle up and deal!” var inte oväntat förra årets mästarinna Marsha Wolak från USA:

Dessutom pågår febrilt förberedelserna för morgondagens stora event, ”The Big One for One Drop” med världsrekordinköpet 1 miljon dollar, med Guy Laliberté som initiativtagare:

Turneringen börjar kl 1.11 på eftermiddagen den 1 juli, och av varje inköp går 111 111 dollar till välgörenhet. Så här ser listan på de 48 startande ut (och jag kapar den direkt från den officiella WSOP-sajten):

1.
Bobby Baldwin — Chief Design and Construction Officer, MGM Resorts Intl. (Las Vegas, NV)

24. Daniel Negreanu — Professional Poker Player (Las Vegas, NV)

48. Satellite Winner — MGM Resorts International VIP winner — June 30 (name TBD)

Gott om rika affärsmän förutom pokerproffs, bara en handfull icke-amerikaner, inga kvinnor, ingen svensk dessvärre – kunde vi inte ha bildat ett syndikat och backat Chris Björin eller Viktor Blom? – och bara en nordbo, Jens Kyllönen från Finland…

I övrigt noterade jag att den notoriske fuskaren men dessvärre samtidigt också 1994 års världsmästare, Russ Hamilton, för första gången på flera år inte hade sitt porträtt i Amazon Room övertäckt av svart tyg… men å andra sidan satt längst in, längst bak, med en osmickrande bild och så att det inte ens gick att läsa hans namn:

Phil Hellmuths tolfte armband har redan resulterat i en stor reklamskylt i korridorerna:

Delstaten Nevadas största jackpott just nu, på Megabucksnätverket av enarmade banditer, närmar sig 13,8 miljoner dollar…

Och här kommer dagens turisttips: först en middag på kinesiska restaurangen KJ på Rio, ihop med vännerna Mattias Andersson och Simon Lindell plus övrigt entourage…

… samt påföljande bowling på Gold Coast tvärsöver gatan, bara tio dollar per person för tre matcher…

… och så avslutande gudomligt goda ”Ultimate Mudslide”-drinkar på TGI Friday’s, också inne på Gold Coast…

… är en av de trevligaste kvällar man kan få uppleva här i staden! Och Mattias, stort tack för de nordkoreanska spelen du hade med till mina samlingar! Slutligen kan jag inte avhålla mig från att visa ett humoristiskt äkta stycke americana vad det gäller samtidskonst, statyn ”The Greenbacks” som står inne på Harrah’s Casino:

Det var det för den här gången – fortsätt följa mig på Unibet och Twitter dessutom!

Det poppar alltid upp en massa frågor i min skalle när jag befinner mig här i Vegas. Jag vet inte om det är värmen eller den allmänna lokala galenskapen som gör det, men jag kan inte sluta undra över saker.

Som till exempel:

1. Hur har så många råd att spela så dyra pokerturneringar?

Att traska runt på Rio och kolla in hjorderna av amatörer slänga upp tusentals dollar för dessa turrar är fascinerande. Var kommer alla pengar i från? Det kan väl inte vara så enkelt att alla är rika och förmögna? Någon måste ha sparat ihop under hela året, för att kunna ägna någon vecka åt sin käraste hobby? Någon annan kanske har lånat pengar av farmor eller satsat hela månadslönen från bilfirman i Detroit?

Ge mig allas historia!

2. Mexikanarna, de som står längs hela strippen, och delar ut små lappar med nakna tjejer och ett nummer dit man ska ringa om man vill ha upp en eller flera på rummet. Vad får de i timmen?

Med tanke på att de står ute i 45-gradig värme och flippar med sina små kort. Outröttligt sträcker de fram näven mot alla. Även gamla damer och vi som går hand i hand med våra flickvänner. De har inte någon av världens ädlaste uppgifter att utföra, men de gör det med en arbetsmoral utan dess like.

3. Hur mycket är Caesars Palace värt?

Stället är så stort att man hinner gå vilse, hitta rätt, och gå vilse igen, bara på väg från pokerrummet och ut. Det är världens största hotell har jag hört. Över 8000 rum. 8000! Det tar typ en timme att räkna till 8000. Hur lång tid tar det då inte att städa dem?

4. Alla tjejer på alla kasinon som jobbar som lättklädda croupierer, drinkutdelare, och dansare över Black Jack-borden. Hur många är dessa? Och var i hela friden hittar man så många kvinnor som kan tänka sig att jobba i en sådan utstysel?

Hemma i Sverige skulle det troligen vara svårt att få tag i personal till yrken där man tvingas gå runt och visa halva röven. Här tycks det lika naturligt som att bära blåjeans. Bra eller anus? Är Vegas, egentligen, världens mest kvinnoförnedrande stad? Eller är det bara en naturlig konsekvens av en liberal tanke om allas rätt att bestämma själva?

Här är det alldeles för varmt för att orka tänka i så stora banor. Det blir mer: ännu en röv? Ok då…

Ja, den här staden bjuder på många frågetecken. Men samtidigt lyckas den på något sätt hyptnotisera sina besökare så att inte så många bryr sig om dem…

Igår tog jag en pokerfri dag. Brände mig en aning i solen. Åt hamburgare och spelade Deal or No deal på maskin med hela gänget (Tjejen, Mattias, hans Linda och pappa Stellan). Det är ett helt underbart spel om man är flera. Billigt och underhållande. Vi plussade 60 dollar delat på fem pers och var rikast i världen. Just då var alla frågor som bortblåsta…

Edit: Den som vill läsa mer om pokern och mina känslor inför handen JJ kan göra det här.

På plats! Och jetlaggad och vaknade självklart för tidigt denna gryning. Nå, min första krönika ligger uppe på http://se.unibet.com/poker/blog, de som följer mig på Twitter (@Dan_Glimne) har redan sett några bilder upplagda, och här kommer ytterligare ett litet svep från gårdagen!

Att flyga den sista timmen över Mojaveöknen är som att flyga över ett landskap på planeten Mars:

… innan man så småningom ser förstaden Henderson dyka upp under babordsvingen och strax efteråt tar mark:

Framför välkomstskylten sätter adrenalinkicken in direkt:

Och efter incheckning, dusch och ombyte är det med taxi raka vägen till Rio och ”the poker players’ entrance”:

Inne i The Pavilion var det i går kväll vid midnatt spel på i alla fall hälften av borden, i form av satelliter, cashgames och kvällens deepstack:

… medan första dagen av Event nr 50, $5000 No-Limit Hold’em, gick mot sitt slut:

Den här underbart fantasieggande och storslagna skylten möter deltagarna högt uppe ovanför dörrarna:

Ja, vem kommer att axla kungamanteln efter tysken Pius Heinz’ VM-seger förra året? Vi äro tusenden som bär på den fantasin… följ mig här, i mina Unibetkrönikor och på Twitter!