Så har jag avverkat ytterligare någon timma pokergodis, det vill säga de senaste avsnitten av WSOP Main Event. Det utspelade sig en hel del intressanta händer. Men en hand slog allt annat med hästlängder. Se här.

Så vad tycker ni? Det är solklart att synen är giltig, att Friedman gör den innan klockan runnit ut. Men vem ska man bli förbannad på? Floormanagern som dömer handen som död, eller proffset Phralad Friedman som inte har stake nog att ”stå” för sin syn?

Frågan är vad som hade hänt om Friedman själv ”erkänt” att han synade. Hade handen blivit giltig då? Man ser ju på honom hur skamsen han är för hela grejen, att Friedman verkligen vet om att han synade på riktigt och i tid. Och jag kan förstå motspelarna som blir helt rabiata. Tilten hade ätit upp mig levande där vid bordet.

Poker är en gentlemannasport. Och Friedman är antingen en idiot eller bara väldigt osportslig. Eller hade vi själva agerat likadant? Tänk dig att du får en gratischans att hänga kvar i WSOP med en spelbar stack. Hade du tagit den? Var ärliga nu.

Säg att du spelar i svenska landslaget i fotboll och får spela en VM-final mot Brasilien. Med minuter kvar gör du 1-0. Problemet är att du gjort en regelvidrig hands precis innan, som domaren missar. Erkänner du ditt regelbrott, eller är det helt upp till domaren att döma?

Då var turnén inför PokerAllsvenskan slut för den här gången och det är dags för lite välbehövlig semester. Det blir bara veckan ut för sedan börjar allvaret igen. Marknadskonferenser står på schemat och SM på Malta kryper allt närmare.
Det har blivit en faslig massa resande i år så minisemestern kommer nu att spenderas i soffan och sängen. Eventuellt hade jag i ett svagt ögonblick lovat Lisa en spahelg. Aja, hon får boka så betalar jag, det har hon trots allt förtjänat efter att ha torkat spyor en hel natt i Visby.

Ett annat semesterprojekt blir att sluta snusa. På något sätt känner jag att det är dags nu, min läpp verkar inte palla mer.
Jag är visserligen bara inne på dag ett av projektet men genom att blotta mitt lidande i bloggen blir jag kanske mer motiverad att fortsätta hålla ut. Förbannat jobbigt är det dock; konstant huvudvärk och yrsel efter att inte ha snusat på ca 20 timmar. Har tapetserat mig själv med nikotinplåster men tycker inte att det hjälper riktigt. Hade kanske varit sju resor värre utan plåster?

Är det någon som har några tips för att lindra lidandet? Någon som slutat snusa och lyckats? Har hört att de första två veckorna är värst, sedan ska det i alla fall vara uthärdligt.

Annars ska det som sagt inte hända något. Lugn i fyra dagar är planerat. Men så länge man har telefonen på så är man dessvärre inte ledig… Oh well… Vad är väl en bal på slottet…

I går satt jag i en lång intervju med en kvinna från statistiska centralbyrån. Anledningen var en undersökning de håller på med för att ta reda på mer om svenskars levnadsstandard. I över en timma pumpade hon mig med ytterst privata frågor. Jag svarade snällt på allt om hur min uppväxt var, vilka problem jag haft genom livet, tidigare relationer, hur stora ekonomiska tillgångar jag har, vilka sjukdomar jag haft och så vidare…

Men när hon ville veta om jag har några hobbys/sidoprojekt vid sidan av mitt halvtidsarbete som journalist stannade mina tankar upp. Jag fick blackout. Här hade jag berättat de mest hisnande historier ur mitt privatliv, men vågar jag berätta att jag spelar poker? Speciellt som jag visste att det skulle komma följdfrågor av typen: hur ofta spelar du, har du varit spelberoende och hur mycket har du spelat bort som mest?

Hon var en kvinna i medelåldern. Stadgad, lite reserverad, med vit blus och guldhalsband. Typisk svensk. Jag ”visste” vad jag skulle få för blick om jag berättade om mitt pokerspelande. Och jag orkade inte med den blicken. Den där nedlåtande blicken som på samma gång vill få mig att tänka om och hjälpa mig ur eländet. Som en öm moder som vet bäst. Den där blicken har jag fått för många gånger och nu orkade jag inte försvara mig mer. Så jag svarade bara:

– Nä, eller jo, jag spelar ju fotboll ett par gånger i veckan.

Snyggt. Acceptabelt. Inget att klaga på. Inget att rynka på näsan åt.

Det är lustigt det där med vilka man vågar vara helt öppen inför angående sitt yrke/hobby. Ofta använder jag mina ”reads” från pokern för att läsa av vilka som kan förstå och inte förstå. Ibland läser jag fel, ibland inte. Frågan är om det är fel att tänka att det finns vissa grupper i samhället som har större acceptans för pokerspelare, eller beror det helt på personlighet? Och hur gör ni, är ni alltid raka, eller väljer ni era strider? Orkar ni när jag inte orkar?

Intervjun avslutades med att den medelålders kvinnan ville ge mig något som tack för min tid.

– Ja, jag vet ju inte om du gillar spel, men här får du i alla fall två trisslotter.

– Jaha, ja, men tack. Det händer väl att man skrapar en lott då och då, svarade jag med ett snett leende.

Grekland verkar bli nästa land som inför ntionella spellagsbegränsningar som Frankrike och Italien gjort (om nu inte Portugal eller Nederländerna hinner före).  Vad som sker just nu är att klåfingriga politiker ser vilken stor omsättning de ledande pokernätverken har, och bestämmer att de ska ha en del av kakan genom att ”fenca in” sitt egna lands spelare i nationella nät, för att kunna beskatta spelet.

Vad de inte tänker på är att det krävs en likviditet av spelare för att hålla ett stort nät uppe hela tiden. Sitter det exempelvis spelare från Tyskland, Polen, Spanien, Sverige och Åland på ett bord på Paf så kan de spela mot varandra. Det hjälper ingen att de får sitta på vars ett bord i vars ett landsnät och vänta på motståndare. Mångfalden av spel blir lidande, och prispoolerna i tävlingarna blir lägre (och skatterna blir lägre, kanske bättre att prata skattespråket så politikerna förstår).

Jag förstår att man vill beskatta pokerspelandet (även om jag inte gillar det). Lösningen måste vara enkel – gör ett EU-nätverk med en lika beskattning för alla medlemsländer (exempelvis en procentsats på insättningarna) och håll icke EU-medborgare utanför nätet. Lösningen är inte optimal (jag vill såklart helst kunna spela mot hela världen) men den är tillräckligt bra då EU är tillräckligt stort för att kunna erbjuda en bra spelarlikviditet.

Aftonbladet Poker och flera  svenska bloggare har skrivit om det sjuåriga amerikanska underbarnet Alexa Fisher som tydligen är något i hästväg på poker. Det är tydligen hennes största intresse. Fokus i det alla skriver är hur duktig och intresserad hon är, hennes potential och allmänt puttinutt.

Det är en söt och slipad tjej, ingen tvekan om det. Jag träffade henne i Las Vegas i somras under WSOP. Varje, jag säger varje, kväll stod hon där och höll sin far i handen, iklädd en stor t-shirt med stjärnornas autografer på.  Det gav onekligen uppmärksamhet, och vi svenskar var inte sena att haka på.

Jag tycker att det är konstigt att ingen av de som skrev om flickan funderade över hur mycket av det här som är pappa Kevins största intresse, och hur mycket som är hennes eget. Jag tycker det luktar barngymnaster a la åttiotalsk öststat.

Pappa har också tryckt upp glättiga kort med flickans namn och skills, och en programförklaring att hon gärna spelar olika välgörenhetsturneringar. Allt är väldigt hollywoodskt regisserat.

Jag vet inte hur det är med er, men hos mig lämnar det en fadd smak i munnen.

Ja, jag har ett ganska glidigt jobb. (eller?)

Vi riggade på Kanonen ikväll (yes box, fysiskt arbete), rev av ett hyfsat gig med Anton och Mackan och sedan gled vi tillbaka till stugorna. Mackan och Hygglo lirade dock warm up-turren. Vi andra drack lite vin och spelade Antons egenhändigt komponerade musikquiz som blev både underhållande och bitvis känslosamt.
Därefter ville småpojkarna (dvs vips’en) dra ut på stan medan vi andra stannade kvar och körde ”lappleken” i regi av Marcus Palm. Mycket skojigt då både Hygglo och Mackan deltog efter tidig bust på båda ur watm up turneringen.

Sedan kommer baksidan på mitt ”glidiga” jobb. Två av vips’en raglar in med tre brudar. Hela högen är aspackade. Ni vet själva hur kul sånt är när man själv är på väg i säng. Första gubben börjar kaskadspy i vasken. Brudarna fattar vinken, ringer en taxi och försvinner.
Fem minuter senare rullar en annan taxi in fraktandes fyllo nummer två. Bär in honom, låter honom spy i omgångar inne på toaletten. Bäddar sängar, torkar spyor, bäddar ner vuxna män (nåja, 20+ iaf) och ser till att deras halvpackade polare håller sig ifrån onödiga hån som renderar i luftsmockor.

Arbetet fortgår fortfarande kl 03.40 på natten. Lisa gör en enorm insats som lagmamma och har torkat och tagit hand om folk mer än jag har. Ensam i detta dårhus hade jag inte klarat det…

Lisa!

För tre, fyra månader sen låg jag hemma i soffan i fosterställning och grubblade på hur i helvete jag skulle klara mig själv som singel? Just då var det svart, och jag var rädd för det mesta. Även mitt pokerspel.

Men livet är en lustig bergochdalbana. Nu är det rätt ljust igen. Fötterna är nedåt och jag står rak. Dessutom har pokern gått över all förväntan. Bara det. Senaste dagarna har jag i stället börjat se alla fördelar med att faktiskt vara singel som pokerspelare, och människa i allmänhet. Eller vad sägs?

1. Man kan sitta uppe hur länge man vill på kvällarna och spela poker utan att någon tjatar hål i öronen på en.

2. Det går utmärkt att ha hela kylskåpet fullt med öl, för nu finns det inga ”alternativa” matprodukter som tar upp all plats.

3. Plötsligt kan man klä sig precis som man vill igen. De gamla favoritjeansen med hål i skrevet kan plockas fram och man slipper kommentaren ”Ska du verkligen ha på dig det där?” vareviga morgon.

4. Vill jag åka till kasinot en onsdagskväll så kan jag göra det. Även om diskhon är full.

5. Man behöver inte ha dåligt samvete för att man vill hänga med kompisarna en fredagskväll.

6. Alla utlandsresor och middagar blir det halva priset på då man slipper betala för två.

7. Man behöver inte höra att man förlorat en Mulberryväska när några potter går åt pipan.

8. Vill jag skrika könsord när jag förlorar så kan jag göra det utan en borrande blick som talar om hur patetisk jag är.

Ni andra som har koll kan få fylla på…

Men, ja. Det märks ju på denna listan att jag verkligen har blivit vuxen och nu kan fokusera på det viktiga i livet, poker, polare, könsord och öl. Nä, tjejer är nog inte så dumma ändå. Särskilt inte för oss arma pokerspelare…

Här var det dåligt uppdaterat ser jag. Vi är nu i Visby och ikväll kör vi första showen. Le Grand Finale blir imorgon när även Gotland Open spelas. NordicBet ställer upp med 10 förmågor av varierande kvalitet.

Vi har fått två trevliga ”strandvillor” (läs 6-bäddsstugor på 35 kvm, hoho) vid Snäck där vi ägnade gårdagskvällen till cashgame. Gick finemang för den dynamiska duon som hittade ett sammanlagt plus på över 4000 i ett 5-5 game. Pojkarna ska väl få revansch någon kväll…

Gotland Open spelas imorgon med ett inköp på 3300. Ca 50 spelare väntas till start då det krockar med Malmö Open och en mindre turnering i Kalmar. Men det blir en icke föraktansvärd prispool ändå tycker jag.

Frysen full av Billys och ölen är på kylning. Nu drar vi och gör stan innan showstart!

Nästan tre veckors turnerande börjar ta ut sin rätt känner jag. Nu är det sista rycket; Hultsfred ikväll och sedan avslutning i Visby till helgen.

Med anledning av detta gick jag och klippte mig imorse. Inget kaffe i kroppen gör ju sitt till också…

Frisören: Vad jobbar du med då?
Jens: Jag jobbar för ett spelbolag. Vad jobbar du själv med?
Frisören: Ja du…

Tror att jag låter Mackan köra bussen idag…

Tillbaka i verkligheten. Fem dagar utan dator. Tur att jag hade så trevligt sällskap att jag inte saknade mackapären en enda sekund. Jag har hunnit med allt från kräftfiske ute i mitten av vacker natur och ingenting till att ha betalat 500 spänn för en simpel bilpåse på Liseberg. Godishjul är djävulens påfund. Värre än roulette. Undrar om det finns personer som på riktigt är beroende av godishjul? Säkert. Men jag ville ju bara vinna två kilo choklad en gång i livet!

Självklart fick Cosmopol ett, eller två, besök också. Skoj som vanligt. Men det var ändå lite pinsamt när jag drog ut samma motståndare två gånger samma kväll. Först i turneringen när jag gick all in med K9 mot hans AA. Och senare i en 9-10k pott på cashgamet då jag fyrbetade stackaren all in med träff och nötfärgdrag på floppen. Hans set höll inte. Det där med att dra ut är jobbigt när motståndaren är en trevlig filur. Man blir ju glad åt att vinna, men vill inte gno in det i ansiktet på honom. Hur agerar ni? Och hur vill ni själva bli bemötta när någon drar ut er?

Själv har jag stora problem med folk som skriker, firar och har sig när de har tur och drar ut. DET är betydligt mer irriterande än slowrolling.

Sen måste jag bara avsluta med att svara på en fråga jag fick för mitt förra blogginlägg. Danny undrade då vad det var för fel på SD? Jag tänker besvara det med ett litet youtube-klipp från min gamla hemkommun Filipstad. Mig veterligen finns det inget annat parti som har så många inkompetenta representanter ute i kommunerna som just SD. Ett fel så gott som något. För övrigt har oddset på 5,8 att SD inte klarar fyraprocentspärren och missar riksdagen nu sjunkit till 3,3 på Unibet. Min tusing kanske inte var så dumt spelad ändå…