Den svenska pokertopplistan:

av Dan Glimne

Hur ser, så här i slutet av 2015, listan ut över de svenskar som tjänat mest pengar på liveturneringscashar under sin karriär hittills? Här är Sweden All-Time Money List, enligt statistiken på Hendon Mob:

SWEDEN TOP MONEY DEC 2015

Gemensamt för dessa herrar är att samtliga någon gång suttit på finalbordet i Main Event i antingen WSOP, EPT eller WPT. Då vet ni vad som krävs för att ta sig in på denna topp-tio-lista… Och bästa svenska kvinna? Här är hon:

SWEDEN BÄSTA KVINNA

Själv ligger jag på blygsamma 283:e plats, men å andra sidan är min meritlista långtifrån komplett; där saknas åtskilliga placeringar inklusive t.ex. finalbordet i PAF Poker Challenge. Hursomhelst är snart 2016 här, med nya möjligheter – och om några dagar kommer jag att som vanligt summera det gångna pokeråret, och ta upp både highlights och lowlights!

byline

Bingo för byråkratiska regler

av Dan Glimne
BINGO GENREBILD

Det finns spelregler… och det finns spelregler, varom man enstaka gånger kan tycka att inte alla borde följas till punkt och pricka.

I mars 1995 kunde amerikanska tidningar rapportera att 61-åriga Christina Roberts i delstaten North Carolina hade förlorat ett rättsfall mot en bingoarrangör. Eftersom Roberts var enbent sedan en olycka i yngre dagar, och tvingades förflytta sig med hjälp av kryckor, hade hon inte lyckats stappla fram till podiet tillräckligt fort för att få de 1000 dollar hon just hade vunnit när jackpotten i bingolokalen trillade in. De tydligt uppsatta reglerna som gällde i bingolokalen stipulerade att en spelare hade trettio sekunder på sig att komma fram med sin bingobricka och göra anspråk på en vinst; och eftersom fru Roberts inte hunnit fram inom denna tidsgräns, dömde domstolen i staden Henderson till förmån för bingoarrangören.

Som sagt, det finns spelregler… och det finns spelregler…

byline

Datumen för WSOP 2016 nu spikade

av Dan Glimne
WSOP 2016 DATUM

För bara några minuter sedan tillkännagavs datumen för nästa års World Series of Poker:

http://www.wsop.com/news/2015/Dec/7634/WSOP-ANNOUNCES-2016-EVENT-DATES.html

Eventet Colossus, som i år satte nytt liveturneringsrekord när 14.284 deltagare ställde upp och tillsammans gjorde 22.374 inköp, återkommer 2016 som Colossus II, med ännu flera startdagar att välja på, med en garanterad prispool på 7 miljoner dollar i stället för 5 miljoner som i år, och med ett garanterat förstapris på 1 miljon dollar. Inköpet blir dock oförändrade 565 dollar. Låter onekligen frestande, och som om det är upplagt för ännu ett världsrekord…

Boka alltså in 31 maj t.o.m. 18 juli i almanackan, för planetens största livepokerfest alla kategorier…

byline

Boken ”The Moneymaker Effect”: En recension

av Dan Glimne
MONEYMAKER 2003 B

När den moderna pokerns historia skrivs – och det har redan gjorts åtskilliga gånger om vid det här laget – är det en milstolpe som måhända sticker ut mer än alla andra: berättelsen om hur en 27-årig revisor från Tennessee år 2003 kvalade in via en onlinesatellit och sedan vann världsmästerskapet i Las Vegas och 2,5 miljoner dollar i sin första liveturnering någonsin, samt bokstavligen talat över natten förvandlades till en av gamblingvärldens ikoner… och fick alla andra därute på planeten att tänka att kan-han-så-kan-ta-mig-tusan-jag.

Nej, det var inte första gången en frejdig amatör kammade hem poker-VM framför nosen på en bunt proffs: det gjordes redan 1979 när Hal Fowler, ägare till en PR-byrå i Ventura i Kalifornien, besegrade 53 motspelare och åstadkom sura miner hela vägen ned till Texas. Inte heller blev den 27-årige revisorn, med det osannolika efternamnet Moneymaker, det första publika ansiktet inom tävlingspoker. Tre årtionden före ”Moneymaker-effekten” uppstod en ”Amarillo Slim-effekt” när Thomas Preston erövrade titeln, och därefter helt oblygt lyckades bli inbjuden hela elva gånger som gäst i TV-programmet The Tonight Show, samt tre gånger i 60 Minutes.

AMARILLO SLIM CALIFORNIA SPLIT

CALIFORNIA SPLITPreston gjorde oerhört mycket för att popularisera poker i det tidiga 1970-talets USA: man kan med fog prata om att Amarillo Slim blev det moderna pokerspelets första frontfigur i offentligheten. Regissören Robert Altman såg till att ta med Preston i en biroll i filmen ”California Split” (ovan t.h.), och det var just Prestons populariserande av poker som inspirerade Don Schlitz till att skriva sin evergreen ”The Gambler”, som blev en jättehit för countrysångaren Kenny Rogers. Det förtjänar också att påpekas att 1973, året efter Prestons seger, bevakades WSOP som ett resultat av den för första gången av ett TV-team – från CBS – vilket resulterade i en dokumentär som än i dag är sevärd för tidsandans skull.

MONEYMAKER BOKENMen så gick trettio år, innan turneringspokerns Big Bang inträffade och sedan dess har varit hett stoff som dock med tiden gradvis falnat. ”So what?” tänker därför säkert många inför boken The Moneymaker Effect, författad av frilansskribenten Eric Raskin. Kan inte alla som vet vad som är bak och fram på en kortlek redan varenda detalj i den omtalade storyn? Går det överhuvudtaget att utvinna någon ny och fräsch vinkling ur denna osannolika triumf mot alla odds, och som inte redan figurerat i alla de intervjuer, böcker, artiklar och dokumentärer som redan har gjorts, inklusive Moneymakers självbiografi som kom ut 2006?

Förvånansvärt nog är svaret på den sistnämnda frågan faktiskt ja.

Till stor del beror det på att Eric Raskin har valt formatet ”oral history” till sin reportagebok som gavs ut 2013: alltså att djupintervjua ett stort antal personer som på ena eller andra sättet var inblandade där och då, och så låta dem komma till tals själva i citatform. På så sätt får vi faktiskt följa dramat – före, under och efter – ur över två dussin synvinklar som kompletterar varandra i ett otal ögonblicksbilder, intryck och filosofiska reflexioner.

Och det är ingen dålig rollista som Raskin serverar upp: med- och motspelare som Johnny Chan, Humberto Brenes och Phil Ivey (som alla tre slogs ut av Moneymaker under turneringen), Annie Duke, Daniel Negreanu, Cory Zeidman, Phil Hellmuth, Dan Harrington, Greg Raymer, Howard Lederer, Barry Greenstein, Erik Seidel och självklart även Chris Moneymaker själv – samt Sammy Farha, mot vilken heads-upen utkämpades på finalbordet. Här finns folk från WSOP-organisationen, som PR-ansvarige Nolan Dalla och dåvarande turneringsledaren Matt Savage; ESPN-producenter och ansvariga som Lon McEachern, Mike Antinoro, Lou Diamond, Bob Chesterman, Fred Christenson och Matt Marantz; och ett antal andra som författarna Peter Alson och John Vorhaus, Brian Koppelman som skrev manus till pokerfilmen Rounders, WPT-presentatören Mike Sexton, och Jeff Shulman som är chef för tidskriften Card Player.

MONEYMAKER 2003 CRaskins bok är kronologiskt strukturerad. Efter två inledande kapitel om de år och de omvälvningar som ledde fram till och lade grunden till pokerboomen, respektive hur TV-bolaget ESPN kom att intressera sig för poker, är det så dags för ”the Chris Moneymaker Story”: om dennes bakgrund, spelintresse och hur han kvalade in till WSOP:s Main Event. Där får vi veta att Moneymaker en kväll loggade in med bara 60 dollar kvar på sitt konto efter några utdragna tidigare förlustsessioner, råkade få syn på en 39-dollarsturnering och på impuls hann klicka sig in på den 18:e och sista platsen – och hur han sedan till sin besvikelse plötsligt insåg att det ”bara” handlade om ett kval till ytterligare en kvalturnering med tre platser i WSOP:s Main Event på spel i förlängningen. (”To be honest, I didn’t know it was a satellite. If I knew, I never would have played it.”)

På en sådan skör tråd hängde alltså denna milstolpe och framgångssaga. Hade Moneymaker loggat in någon minut senare, hade sannolikt satelliten varit fylld och igång; hade han i stället loggat in några minuter tidigare hade han haft tid att se att det handlat om en satellit-till-en-satellit och i stället klickat sig ur och valt en sit-and-go eller något annat – och i bägge fallen hade den moderna pokerhistorien med all säkerhet fått ett helt annat förlopp.

Men Moneymaker vann den första satelliten, och fick därmed en plats i nästa vilket ledde till att lite oväntat, när dammet väl lagt sig, kunde han konstatera att han satt med en flygbiljett till Las Vegas och ett inköp i världens största pokerturnering; så Moneymaker ringde till sin far för att meddela nyheten:

”He called me and told me he’d won a seat. I said, ‘A seat to what?’

He said, ‘The World Series of Poker.’

I said, ‘World Series of Poker? What the hell is that?’”

Högre mediaprofil än så hade alltså inte VM på den tiden. Därefter förflyttar sig handlingen till Las Vegas och WSOP, och vi läsare får börja följa Chris Moneymakers väg mot den överraskande segern: ett kapitel för varje dag, från en startstapel på 10K framför stol 4 vid bord 8 och vidare genom fältet bestående av 839 deltagare där 63 skulle hamna i pengarna. Han väcker ingen större uppmärksamhet (”Who is this guy?” ”I don’t know. Just some kid off the Internet.”) till en början, utan är i boken öppenhjärtig med att han snarast spelar passivt och nästan fegt och gör en hel del misstag, överväldigad som han är av att kunna titta sig omkring inne på Binion’s Horseshoe och se idel tunga proffsnamn. Moneymaker är helt enkelt en ”random amateur from Tennessee” som ingen lägger märke till, och då allra minst ESPN:s produktionsteam. Men så småningom får han råg i ryggen och självförtroendet tillbaka, börjar göra moves och går vidare till dag 2 med hela 60K i startfältet; faktiskt i det översta dussinet.

Det är här, i skildringen av turneringen, som Eric Raskins berättarteknik med ”oral history” kommer till sin fulla rätt. Varje kapitel inleds med några sidor där Raskin summerar sakernas tillstånd och förbereder läsaren via viktiga grundfakta, för att sedan övergå till en korsklippning av kortare och längre citat från såväl Moneymaker själv som de andra i lokalen, både vid borden, bakom kamerorna och bortifrån tävlingsledningen. Det fungerar förvånansvärt effektivt, och framhäver olika aspekter av dramat; snarlikt den växelvisa körsången i ett av antikens grekiska skådespel. Det är som om författaren hade installerat hålkameror inne i huvudet på människorna: vi får följa deras reaktioner och tankebanor, och kan därmed ta del av samma skeenden men från olika perspektiv.

Moneymakers ovanliga namn i en pengasport som poker får också ett eget kapitel, ”The Perfect Name”. Det är det faktiskt värt: så gott som alla som då hörde det eller såg det uppskrivet på en lista tog för givet att det var ett smeknamn. (”What’s your real last name?” ”Moneymaker.”  ”No, no, what’s your REAL last name??”) Gång på gång får Moneymaker hala upp sitt körkort och legitimera sig: inför tävlingsledningen, produktionsteamet, misstrogna journalister. Till slut går det med automatik: så snart någon kommer fram till honom och säger något i stil med ”Sorry I have to ask you this, but…” så replikerar Moneymaker ”I know, I know” och sliter fram körkortet igen.

Väl inne på dag 3, som börjar med bara 111 deltagare kvar – ”Humpday”, när pengabubblan ska brista – har media och motspelare fått upp ögonen för denne revisor som nu spelar djärvt och börjat bluffa hårt; han sätts till och med på TV-bordet. Och Moneymaker har en osannolik tur också, det förnekar varken han själv eller någon annan: under dag 4 hamnar han med 8-8 all-in mot Humberto Brenes som har A-A, en tredje 8:a landar, och han bustar costaricanen. Och strax efteråt är det samma sak mot Phil Ivey: efter turn har Ivey en kåk – men på rivern spikar Moneymaker ett ess för en högre kåk.

FARHA HEADS UPOch när dammet lägger sig efter dag 4 har det nästan omöjliga inträffat: revisorn med det osannolika efternamnet är på finalbordet, och som chipleader efter att ha bustat Ivey i den jättepotten. Finalbordet, och inte minst heads-upen mot Sammy Farha (bilden) och som fått ett eget kapitel, är spännande att följa trots att vi alla redan vet hur det kommer att gå; men privilegiet att få ta del av de inblandades tankeprocesser ÄR oerhört underhållande. Inte minst gäller det i den omtalade ”århundradets bluff” mot Farha: att få lyssna till deras resonemang där och då, på knivseggen när det är make-or-break, och om än i efterhand, får igång adrenalinet.

MONEYMAKER 2003 D2

I de avslutande kapitlen och epilogen får vi ta del av vad som hände med Moneymaker efter segern, och hur den förändrade hans liv inklusive att den indirekt ledde till skilsmässa från hustrun Kelly. Raskin resonerar också kring vad denna Big Bang gjorde för pokerns utveckling. Det är med tillfredsställelse efter en bra läsupplevelse som man till sist lägger ifrån sig boken… och samtidigt ställer sig frågan: hur skulle en motsvarande volym om Martin Jacobsons VM-seger bli, på samma sätt frikostigt fylld med korsklippta citat, ögonblicksintryck och djupintervjuer med de personer som var med just där och då? En klar bestseller, det är jag övertygad om.

byline

En pokerskandal i Manila

av Dan Glimne

Nu har en ny asiatisk pokerskandal seglat upp, i samband med turneringen International Poker Open på kasinot Resorts World Manila tidigare denna månad.

IPO LOGODet koreanska företaget Allwinstar  bakom IPO har, efter två tidigare inhemska turneringar i Jeju, träffat ett treårigt avtal med Resorts World-gruppen och nu arrangerat sin första turnering utanför Korea ihop med RWM, och med en garanti på 250.000 USD i Main Event som hade inköpet 1050 USD.

Av de tre startdagarna blev dock 1A och 1B fiaskon, med bara 42 respektive 66 deltagare som köpte in sig. Inför dag 1C, och i behov av minst 264 deltagare för att få garantin att gå ihop, tog därför Allwinstar till ett grepp som, milt sagt, blev omdiskuterat: en del spelare erbjöds ett ”rabatterat inköp” på 800 US-dollar, medan andra erbjöds att få ställa upp gratis men då med överenskommelsen att 80 procent av den eventuella cashen skulle gå tillbaka till IPO/Allwinstar.

Följaktligen, och till häpnad hos de spelare som redan betalt fullt inköp och från dag 1A och 1B lyckats kämpa sig vidare till dag 2, blev det 138 startande dag 1C – dock fortfarande inte tillräckligt för att få ihop till garantin. Det som verkligen fick ilskan att rinna över var emellertid att när turneringsklockan stannats i slutet av dag 1C, med 15 minuter kvar på monitorerna och medan de tre sista givarna för dagen skulle spelas, ”återöppnades” registreringen så att ytterligare ett dussin spelare kunde köpa in sig och få prick 25.000 var i blänkande fräscha marker i sina påsar inför dag 2. De officiella villkoren för turneringen, som offentliggjorts tidigare, hade alltså godtyckligt ändrats av organisatörerna samt med ett ögonblicks varsel.

RESORTS WORLD MANILA 2

Noterbart är att kasinot Resorts World Manila var oskyldiga i sammanhanget; agerandet initierades helt och hållet av IPO/Allwinstars personal och chefer som var på plats. Naturligtvis väckte tilltaget vrede, eftersom det därmed fanns mellan 40 och 50 spelare i startfältet som inte hade betalt en enda cent för att få ställa upp. En av de deltagare som hade köpt in sig dag 1A var välkända australiska proffset Jimmy Briggs, och han skrädde inte orden:

”[T]his is shit. As someone who runs poker, I understand what he was trying to do, but sometimes you have to bite the bullet and take the overlay to gain respect in this industry. I don’t know the people running IPO and I am not questioning their integrity, but staking players into your own tournament does nothing more than allow a player to question the series, the game and the organizer.”

RESORTS WORLD TOURNAMENT DEC 2015

Det hela ledde dessutom till den absurda situationen att inför finaldagen utbröt ett gräl mellan IPO/Allwinstar och en fristående person, om vem som egentligen hade stejkat den som just då var chipleader!

Frågan är därmed huruvida IPO och Allwinstar nu kan återfå sin allvarligt ifrågasatta integritet inom spelarvärlden. Det föreligger även efter denna turnering en konflikt mellan IPO/Allwinstar och kasinot Resorts World Manila: den utlovade marknadsföringen inför turneringen uteblev nästan helt och hållet, och av Allwinstars löfte om att få med sig 60-70 kinesiska highstakesspelare till cashgameborden under turneringsveckan blev heller inte mycket kvar.

Det är bara att konstatera att andra organisatörer av pokerturneringar kan med fördel dra erfarenheter av det nyss inträffade i Filippinerna…

byline

Hämnden på kasinot

av Dan Glimne

Här är ännu en sann berättelse ur kasinogamblingens färgstarka historia…

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det är en kväll på 1990-talet, och bland gästerna på kasinot i Valkenburg i Nederländerna syns en välklädd medelålders kvinna, med en något större handväska än vanligt på armen och en boa över axlarna. Hon spelar på ett av roulettehjulen några minuter, men lämnar sedan diskret kasinot.

Strax efteråt utbryter full panik inne i salen, när gästerna börjar skrika och dussintals kvinnor (samt en man) klättrar upp på bord och stolar för att sätta sig i säkerhet.

MÖSSOrsaken? Mängder av vita möss som kryllar över golvet… efter att ha tagit sig ur kvinnans handväska som placerats i skymundan under det roulettebord där hon stått. Det var hennes raffinerade hämnd för att hon några kvällar tidigare förlorat en avsevärd summa på just roulette. Naturligtvis kunde hon identifieras via säkerhetskamerorna, och dömdes så småningom till böter – men det tog många timmar för personalen innan den sista musen var infångad…

byline

En liten pokerhistoria

av Dan Glimne

Så här inför julen får jag väl underhålla med en rolig historia från pokerns underbara värld…

POKER GENREBILD 3BSex pensionerade herrar sitter i veckans pokerparti nere i rekreationsanläggningen i Miami i Florida, när Myerwitz förlorar hela 500 dollar i en giv, med kåk mot fyrtal. Han tar sig åt bröstet, rycker till och kollapsar på golvet av hjärtattack. De övriga skyndar till och undersöker honom; men det är försent att göra något. Myerwitz har avlidit.

Av respekt för sin fallna, mångåriga pokerkollega fortsätter de övriga partiet men nu stående upp vid bordet, medan Myerwitz får ligga kvar. Efter en halvtimme mumlar Newman: ”Vem ska tala om det för hans fru?”

De kuperar leken och drar ett kort var; Smith har fått klövertvåan, så det faller på hans lott.

De övriga uppmanar honom enträget att vara diskret och skonsam, att gå försiktigt fram och att inte förvärra situationen. Smith svarar: ”Diskret? Självklart ska jag överbringa budskapet så skonsamt jag kan. Överlåt bara saken till mig – jag är en bra människokännare, och alla de här åren som jag har spelat poker garanterar att jag kan hantera en sådan situation på ett smidigt sätt.”

Smith lommar iväg över anläggningen bort till Myerwitz’ lägenhet, och knackar på. Frun ropar irriterat genom den stängda dörren: ”Vem är det? Vad vill ni?”

”Det är Smith, frun” svarar denne. ”Er man har precis förlorat 500 dollar i vårt pokerparti och nu är han rädd för att komma hem.”

”TELL HIM TO DROP DEAD!” vrålar frun ilsket genom ytterdörren.

Och Smith svarar lugnt: “Jag ska framföra det till honom…”

byline

Världens värsta vadhållning?

av Dan Glimne

Får man satsa pengar på vad som helst? Sex? Lönnmord? Svält? Terrorverksamhet?

BEAU BRUMMELLFör visst finns det samvetslösa spelare som inte drar sig för något, det vet vi alla. Den omtalade George ”Beau” Brummel, Englands främste klädsnobb i början av 1800-talet, var känd för att gärna satsa både ofta och högt, på såväl det ena som det andra. Inbjuden till fågeljakt på ett lantställe en gång föreslog han ett vad med sin värd, om vem som till kvällen skulle ha den tyngsta säcken med byte. Värden accepterade, och låg inför solnedgången klart bättre till. Brummell var dock inte rådlös, utan tog till ett handfast knep för att vinna vadet i sista minuten – han sköt i smyg helt sonika värdens stövartik och stoppade ned den i sin säck.

Illa nog? Vänta bara, det blir värre. Åtskilliga samvetslösa spelare gjorde stora pengar när sångaren Frank Sinatra avled i maj 1998, eftersom de satsat på honom i den beryktade Las Vegasversionen av ”Death Pools”. Det är en makaber form av lotteri, där det gäller att korrekt pricka in flest ”rätt” bland ett antal kändisar som kommer att dö inom den närmaste tiden.

LEE ATWATER

För den hugade finns faktiskt en Internetversion av samma form av lotteri, The Lee Atwater Invitational Dead Pool, där hundratals spelare varje år gör sina insatser i hopp om att vinna potten. Webbsajten, med adress

http://stiffs.com

har för övrigt fått namn efter en amerikansk valstrateg som avled 1991.

Kan det bli ännu smaklösare? Om det kan.

FRED WEST

Efter att det brittiska massmördarparet Fred och Rose West åkt fast år 2000, och polisen började gräva upp deras trädgård, var det ett antal samvetslösa bookmakers som beredvilligt tog emot vad på hur många lik man skulle hitta sammanlagt.

Vad är egentligen omoraliskt inom spel- och vadhållningsvärlden? När konceptet med livförsäkringar – och en sådan är i praktiken inget annat än en vadslagning om huruvida du ska dö inom en viss specificerad tid – introducerades i slutet av 1700-talet, kritiserades det starkt inte minst från kyrkligt håll i Sverige och ansågs som omoraliskt, eftersom sådana kunde tänkas uppmuntra till lönsamma mord.

Liknande kritik har riktats mot det spelande som utgörs av ordinär terminshandel på världens börser. Världspriset på vete har visat sig vara en god indikator på mängden svält i världen, varför veteterminer lika gärna skulle kunna ges epitetet ”svältterminer” av cynikern.

OBAMA TRIGGER SIGHT

Och bara några dagar efter att Barack Obama hade vunnit det amerikanska presidentvalet 2008, gick brittiska vadhållningsföretaget William Hill ut med ett pressmeddelande där de informerade om att de redan nekat över hundra intresserade spelare att få sätta pengar på att Obama inte skulle överleva sin första fyraårsperiod i ämbetet. Företagets talesman Graham Sharpe tillade att ”vid enstaka tillfällen” hade spelare tidigare velat satsa på prominenta möjliga lönnmordsoffer, men det överraskande antalet som nu uppvisade en morbid nivå på intresset för Obamas fortsatta hälsa hade tvingat William Hill att ta ställning och visa att ”till och med bookmakers har moraliska skrupler.”

Ett annat företag som inledningsvis däremot accepterade vad på att Obama inte skulle kunna avsluta sin första ämbetsperiod ”av vilket skäl det än vara månde” var irländska Paddy Power, vilket dock renderade den firman en mediastorm och utbredd kritik för att deras agerande var i ”ytterst dålig smak”. Erbjudandet drogs därför tillbaka – men små privata bookmakers i Storbritannien och Irland accepterade dock diskret insatser på att Obama skulle lönnmördas, i enstaka fall till odds så höga som 125 gånger pengarna.

PENTAGON CASINO 2

Och vad sägs om det ”terroristkasino” som Pentagon 2003 tvingades avstå från? Bakom det låg en idé av ekonomen Robin Hanson, som observerat hur överraskande väl handeln på terminsmarknaderna förutspår framtida tillgång, efterfrågan och trender. Så varför inte en liknande marknad för idéer, ”idea futures”? Pentagon, och i synnerhet då deras TIA-avdelning (”Terrorism Information Awareness Office”) lockades av tanken på att få bred, aktuell och högintressant information om läget i bland annat Mellanöstern, där spelarna skulle kunna köpa och sälja trender för framtida händelser. Går oljepriset upp eller ned om en palestinsk stat erkänns? Kommer Yassir Arafat att bli lönnmördad? Var är det troligast att nästa större terroristattack inträffar?

PENTAGON HEADLINES

Pentagons tilltänkta idémarknad fick läggas ned innan den ens hade startat, efter det upphetsade medievrål som blev följden. Kritikerna förutsåg i andanom hur al-Qaida kunde satsa på att en viss stad skulle drabbas härnäst, och sedan göra grova pengar på att slå till just där. Samtidigt bör det dock påpekas att det bakom tilltaget faktiskt låg en beprövad ekonomisk och samhällsstrukturell idé. Den som vill fördjupa sig i resonemanget bakom Pentagons ”terroristkasino” kan göra det bland annat här:

http://www.sfgate.com/news/article/Pentagon-to-start-futures-market-for-terror-2599868.php

PENTAGON HEADLINE 2

… och här:

http://www.theregister.co.uk/2003/07/29/kill_a_middle_east_head/

Men, som sagt, det mediala utfallet – med omdömen som ”jaw-droppingly callous”, ”absurd” och ”spending taxpayer dollars to create terrorism betting parlors is as wasteful as it is repugnant” omöjliggjorde det hela, och projektet hamnade på den politiska avskrädeshögen.

I jämförelse framstår det som tämligen oskyldigt, det helt och hållet privata sexlotteri som den panka 27-åriga tyskan Lisa Schmidt i desperation organiserade 1996 med ett lottpris på 1000 D-mark och en natt med sig själv som enda vinst. Hon lyckades dock bara sälja en lott – till sin exmake.

Hur det sedan gick i dragningen har jag faktiskt ingen aning om… 😉 😉

byline

Spelboomar förr och nu

av Dan Glimne

”Pokerboomen” hann bli ett vedertaget begrepp för flera år sedan; och att det verkligen blev en boom för poker är ställt utom allt tvivel. Men faktum är att ”spelboomar” har svept över Sverige förr, som loppspel (jo, faktiskt!) på 1890-talet, mahjong på 1920-talet, bridge på 1930-talet, canasta på 1950-talet, Nintendos Game & Watch på 1980-talet och därefter åtskilliga datorspel.

CANASTA INGRESS

Vad gäller just canasta, grasserade den spelfebern så svårt inte bara i Sverige utan även i resten av världen att det med fog kan sägas ha varit sin tids pokerfluga.

CANASTA KORG
Kortspelet canasta – av det spanska ordet för korg – uppfanns omkring 1940 i Montevideo i Uruguay; en berättelse av diskutabelt värde pekar till och med ut två namngivna upphovsmän, nämligen Alberto Serrato och Segundo Santos. Tekniskt tillhör spelet rummyfamiljen, och utövas i sin huvudform av fyra deltagare som spelar parvis mot varandra. Under första halvan av 1940-talet anlände det till flera andra sydamerikanska länder, i något olika varianter, och kom därefter 1948 eller 1949 till USA där det under de följande åren skulle bli en gigantisk hit och sedan sprida sig som en präriebrand även över Europa.

Parallellerna mellan canasta på 1950-talet och poker på 2000-talet är lätta att dra: det såldes plötsligt mängder av kortlekar och annan kringutrustning, handböcker om strategi och taktik i canasta publicerades i en strid ström, det ordnades canastatävlingar, och såväl American Canasta Association som diverse andra förbund i andra länder bildades. Dessutom kom canasta att figurera i flera romaner, som till exempel den mycket kända ”The Catcher in the Rye” av J.D. Salinger. Och hade Internet och TV-sända turneringar existerat på 1950-talet, hade med all säkerhet canasta blivit ännu större då.

Canasta anlände till Sverige troligen 1950, buret på vågen av popularitet från USA och inte minst även Storbritannien, där den dåvarande kungliga familjen i en intervju erkänt att de spelade det ”varje ledig kväll”. Även i vårt land publicerades några handböcker om canasta, varav den mest sålda blev en svensk översättning av bridgeoraklet Ely Culbertsons handbok i ämnet:

CANASTA CULBERTSON

En som omgående såg till att slå mynt av fenomenet var den dåvarande vissångarstjärnan Lasse Dahlqvist. Redan 1950 skrev han den ironiserande samba-foxen ”Kan ni canasta” som framfördes i alla folkparkerna den sommaren, och vars text började så här:

CANASTA LASSE DAHLQUIST

Nu svenska folket gripits av en fluga

som spritt sig som en hemsk epidemi.

Ifrån varenda koja, slott och stuga

så möts man utav detta hemska skri:

Kan ni canasta, canasta, canasta,

så är ni välkommen hit till vårt bord

ty om du bara kan spela canasta

så är din lycka i detta livet gjord.

Det är så svårt att tämja dig

när du får vilda kort…

 

och så vidare. Känns fenomenet igen? Tänkte väl det. 🙂

I dag för canasta en – jämfört med 1950-talets popularitetshöjder – mera stillsam men ändå fullt påtaglig tillvaro i skolor, vid köksbord och bland pensionärsföreningar:

CANASTA GRANDMOTHERS

Det är dessutom väl kommersialiserat, och nästan varje år utkommer det i nya varianter som marknadsförs:

CANASTA SAMLINGSBILD

Notera till exempel poängen på korten i bilden överst i detta inlägg! ”Canasta” är i dag till och med varumärke för en spansk sherry:

CANASTA SHERRY

Då undrar man osökt vilken som blir nästa kortspelsfluga i Sverige och internationellt, efter poker… för förr eller senare kommer det en, var så säkra!

byline
Sida 5 av 223
  • Tjänstgörande sportredaktör: Fredrik Pettersson
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lotta Folcker
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB