Läste precis intervjun med Daniel Negreanu här på AB. Han tar upp en väldigt het potatis som han och jag diskuterade när vi var nere i Barcelona. Alla dessa begåvade och duktiga unga pokerspelare som det inte går att göra någon som helst media kring.

Media behöver karaktärer för att kunna bygga storys kring en spelare så enkelt är det. Folk fascineras av livsöden, snaskigheter och badboys. Hur intressant man än kan tycka det är att analysera handhistorik så är det inte roligt att se någon göra det framför kameran och det är tyvärr där 95% av dagens pokerspelare går bet.

Daniel själv bjöd på sig när han körde ”No woman no cry” på en karaokebar i Barca 😉 

Nere i Barcelona slukade sig hela mediarummet över Alex Stevic som blodtörstiga hundar. Varenda en kom de tillbaka till mediarummet helt saliga och berättade om vilken fantastisk kille han är och vilka historier de fått höra. Vi är inte bortskämda med det längre och därför blir det att man rycker tag i samma gamla vanliga intervjuobjekt eftersom man vet att dessa i alla fall kommer att leverera. Man vet att allt det slit som intervjun kräver innan den publiceras kommer att generera det vi vill.

Jag har tagit upp detta ganska många gånger innan i mina bloggar men faktum kvarstår att vi i Sverige till exempel har väldigt få sponsrade proffs. Det beror verkligen inte på att dessa inte är duktiga nog för att bli det men de sticker inte ut. Jag vet, efter att ha lärt känna många, att de har en jävligt skön persona och har en story men det gäller att visa det för media för ingen kommer att dra ur dig det själv. Jag vet att det låter helt sjukt men du behöver vara en badboy (eller badgirl) för att folk ska uppmärksamma dig. Kresten Nielsen från Danmark som var på finalbordet i Barcelona var knappast omtyckt med tanke på hur han betedde sig vid bordet men han har faktiskt större chans att få ett kontrakt än många andra. Han kommer att bli ihågkommen.

Jag och danska reportern Sune Holst under mediaturneringen. Sune kallas numera ”One card Sune” efter att han spelade mot mig och vid showdown på river säger han ”jag har bara ett kort”. Jag önskar så det hade räckt för att vinna potten men brush vägrade (jag var som vanligt på bluff). 

Vi brukar leka en lek i mediarummet och det är ”gissa EPT-vinnaren”. Någon säger en EPT och man ska gissa vem som vann. Vet ni hur många vinnare som media inte kommer ihåg? Läskigt många. Däremot kommer man ihåg spelare som han Ulusu som flippade slant med sig själv på finalbordet i Dortmund och synade all-in med K4. Han har också större chans att få ett kontrakt än många av de nya ”stjärnskotten”. Vissa tror att det kanske räcker med att vinna ett par stora turneringar men det är det redan så många som gjort så det kommer inte att räcka.

Om utvecklingen fortsätter så här så är jag rädd att Daniel har rätt. Att pokern som den är idag kommer att dö ut. Inte för att det inte finns tillräckligt med intresse från spelarnas sida men det är media som bygger hela turneringshypen och som är den största bidragande faktorn till att folk försöker kvala. Och som ni vet är det kvalspelarna som bygger hela alltet. Utan kvalare skulle vi kunna backa bandet till 90-talet när det inte ens var 100 spelare med i sådana här dyra turneringar.

Såg att en artikel baserad på min intervju med Thor Hansen om Larry Flynt är mest läst idag 😉 Heja Thor! 

Till sist måste jag lägga upp min absoluta favoritvideo när det kommer till att spegla hur det var då och hur det är nu. Tony G i högform.

Av olika skäl hade jag i förmiddags vägarna förbi Stadshotellet i Katrineholm – och där, i foajén vid ingången till restaurangen, hänger inom glas och ram vad som ser ut som ett exemplar av Mariestadsposten från den 14 mars 1932:

Samtalsämnet för dagen i Mariestad sägs ha varit en nyligen uppdagad skandal i ett tombolalotteri, och under den braskande rubriken inleds löptexten så här:

”När det vid lördagens lotteri stod klart att ingen vunnit första pris, trädgårdsmästare Bladhs flerfaldigt guldbelönade fruktkorg, blev församlingen högljudd och hotfull. Folkmassan trängde in i lotteriföreningen Fyrklöverns lokaler där man påträffade slöjdinspektris Lotten Björk som försett sig utav godsakerna i den utlovade korgen. […]”

’Lotten’ Björk? Trädgårdsmästare ’Bladh’? En sådan bild föreställande vad som påstås vara säckvis med nitlotter? Och – senare i löptexten – en poliskonstapel ’Bovén’ omnämnd? Hm, känns mera som ett roande påhitt av ett tryckeri eller av släktingar till redaktionen bakom Grönköpingsposten, än en äkta dagstidning från anno dazumal med nyheter om ett blygsamt lokalt spelfiffleri…

Under ett tidigare inlägg på

https://bloggar.aftonbladet.se/superbloggen/2013/09/souvenirvansinne-inom-poker/

har en trogen läsare ställt frågan om det spelas SM och VM i luffarschack – och det får mig att återkomma till ett ämne som jag snuddat vid tidigare här: hur många olika spel kan man egentligen bli officiell världsmästare i?

Det visar sig vara en krångligare fråga än vad man först kan tro. Låt mig först av allt göra det hela något ”okrångligare” genom att bortse från flipper och diverse datorspel, där det faktiskt också anordnats olika VM, och i stället koncentrera mig på ”vanliga” spel.

Ja, vad gör en VM-titel i ett spel ”officiell”?? Låt mig ställa upp ett antal rimliga kriterier: (1) det ska finnas en erkänd organisation bakom tävlingsarrangemanget; (2) det ska finnas åtminstone två tidigare erkända mästare i spelet; (3) det ska finnas en rimligt stor spelarbas som har det som intresse; och (4) VM-arrangemanget ska vara återkommande även i nutid.

På detta sista kriterium stupar till exempel Mastermind, i vilket det några gånger (tre, vill jag minnas) arrangerats vad som kallats VM – men det är över tjugo år sedan sist. På det tredje kriteriet stupar några andra moderna spel (Boku, Hexago, Continuo…) där det visserligen finns vad som betitlas ett ”VM” men där endast ett fåtal spelare är med.

Jag kommer att ha ytterligare några kommentarer nedan – men här är listan över spelen som jag anser uppfyller ovanstående kriterier och i ”åldersordning” efter första VM i spelet:

 

Damspel (första världsmästerskapet: 1847)

Med årtalet 1847 avses ”English draughts”, alltså på 8×8 rutor som ovan. Sedan 1885 spelas också VM i ”International draughts”, med 20 pjäser var på ett bräde med 10×10 rutor.

 

Schack (1886)

Klassiskt schack, även benämnt ortoschack inom spelforskningen, behöver sannolikt ingen närmare beskrivning inför er läsare här… men det finns VM i två andra schackvarianter med, se nedan.

 

Bridge (1950)

Bridge är också en av de verkliga klassikerna, med stor internationell utbredning och oomtvistad organisation.

 

Backgammon (1967)

Som jag skrev i ett tidigare inlägg här blev backgammon ett högstatusspel efter att dubbleringstärningen uppfanns. Tilläggas kan att SM i vårt klassiska bräde arrangeras på Vasamuseet i Stockholm varje år!

 

Poker (1971)

Årtalet 1971 syftar på den första egentliga turneringen i spelet. Egentligen är det tveksamt om poker uppfyller det första kriteriet ovan – är Caesars Entertainment, som äger varumärket WSOP i dag, att jämställa med till exempel världsschackförbundet FIDE?

 

Monopol (1973)

Här är ännu ett spel med tveksam uppfyllande av första kriteriet ovan, eftersom hela VM-arrangemanget “ägs” av leksaksjätten Hasbro. Men OK, spelarbasen finns och vem som helst får ställa upp i de inledande nationella mästerskapen!

 

Domino (1976)

Bilden vad gäller världsmästerskapet i domino kompliceras av att det finns två konkurrerande arrangemang med anspråk på titeln – World Championship Domino Tournament som spelades första gången 1976, och Domino World Championship som spelades första gången 1995.

 

Othello (1977)

Bakom Othello finns – om än också rätt starka kommersiella intressen vad gäller t.ex. varumärket – en bred spelarbas och en erkänd internationell organisation.

 

Go (1979)

Go – i västvärlden mest känt under sitt japanska namn, men ursprungligen uppfunnet i Kina och där känt som wei ch’i – är med sin över 3000-åriga historia näst äldst bland VM-spelen.

 

Diplomacy (1988)

Denna klassiker, uppfunnen 1954 av amerikanen Allan B. Calhamer, är ett särpräglat flerpersonsspel där man tvingas ingå motvilliga allianser och där det sedan stöts dolkar i ryggen; jag har sett knytnävsslagsmål bryta ut under ett parti.

 

Renju (1989)

Renju är den internationella formen av luffarschack, med vissa restriktioner för var dragen får placeras; originalspelet är uppfunnet i Japan under Heianperioden, för cirka ett årtusende sedan.

 

Xiang ch’i (1990)

Xiang ch’i (”elefantspelet”) är den kinesiska formen av schack (ej att förväxla med kinaschack som är en tysk uppfinning från 1880-talet); möjligen är xiang ch’i till och med föregångaren till dagens västerländska schack, därom tvistar spelforskarna fortfarande.

 

Scrabble (1991)

Detta är originalet till Alfapet, och uppfunnet på 1930-talet av den amerikanske arkitekten Alfred Butts. Som det andra av de två ”språkbaserade” spelen på denna VM-lista begränsar det självfallet spelarbasen – som dock ändå är bred och internationell. Notera dock att redan 1972 hölls det första VM i duplikat-Scrabble på franska!

 

Magic: The Gathering (1995)

Samlarkortspelens urfader, uppfunnet av amerikanen Richard Garfield. Det finns även ”VM” i några andra samlarkortspel, som Pokémon och Yu-Gi-Oh, men dessa är av mycket sent datum och det är tveksamt om de platsar på denna lista.

 

Stratego (1997)

Denna klassiker, som i dag ägs av nederländska spelföretaget Jumbo, är uppfunnen 1908 av en fransk kvinna – Hermance Edan – men har sina rötter i det kinesiska spelet dou shou ch’i. Första nederländska mästerskapet hölls redan 1991; och det första VM alltså 1997.

 

Oware (1998)

Oware är en variant av det spel vi i Sverige kallar för kalaha; världen över existerar det bortåt 200 varianter av det, och det ses som ’Afrikas nationalspel’ (trots att det härstammar från Mellanöstern). Jag har en gång spelat mot den just då regerande världsmästaren Trevor Simon från Antigua, och du milde vad jag åkte på däng… Oware/kalaha är för övrigt det äldsta av alla kända spel som vi människor fortfarande utövar i dag, cirka 8000 år efter att det uppfanns!

 

Tantrix (1998)

Tantrix är ett brickspel uppfunnet av nyazeeländaren Mike McManaway. Första VM 1998 hölls online; första live-VM i Tantrix hölls 2009.

 

Shogi (2000)

Shogi (”generalernas spel”) är den i Japan förhärskande varianten av schack, och med en historia tillbaka till 1200-talet. En regel som gör det unikt är att pjäser som du erövrar från motspelaren får du sedan återintroducera i spelet men nu på din egen sida!

 

Mahjong (2002)

Mahjong, uppfunnet i Kina omkring 1860, är i dag världens näst mest utövade spel med cirka 700 miljoner entusiaster; bara schack, när man inkluderar alla varianter, är större. Bilden av mahjong som ”officiellt” VM-spel kompliceras av att det första VM, i Tokyo 2002 där jag själv var med och spelade, numera inte erkänns av kineserna som det första; de anser i stället att turneringen 2007 i Kina var det första ”riktiga” VM. Spel och politik…

 

Settlers of Catan (2002)

Detta moderna spel är uppfunnet 1995 av tysken Klaus Teuber (spelets originaltitel: Die Siedler von Catan), och har blivit en av de största internationella brädspelsklassikerna genom tiderna med omkring 20 miljoner sålda exemplar, samt finns numera i en mängd varianter.

 

Som sagt – jag tillstår gladeligen att ovanstående lista om tjugoen spel (dam på 10×10 inkluderat) med nödvändighet rymmer ett visst mått av subjektivitet, och att det finns flera spel med turneringar som kallas för ”VM” men utan att i mitt tycke leva upp till rimliga kriterier. Och ska man betrakta World Series of Gin Rummy, som spelas nästa gång i Las Vegas i november 2014, som ett världsmästerskap?? Ett ”VM i fia” arrangerades för övrigt redan på 1970-talet i Sverige… och vem tror ni har ett förflutet som sekreterare i Svenska Fiaförbundet en gång i sin ungdom? Alexander Bard, faktiskt, och jag skojar inte…

Här en påminnelse för den genuint spelintresserade – den 24-27 oktober är det dags igen för världens största spelevenemang alla kategorier, Internationale Spieltage!

Dessa utspelar sig i Essen i Tyskland, dit bortåt 150 000 människor från hela världen kommer för att spela spel med varandra, köpa spel, prova på nya spel… du hittar mera information, både på engelska och på tyska, på

http://www.merz-verlag.com/

I år har lokalerna utökats ännu en gång, nu till 48 000 kvadratmeter för att få plats med ännu fler utställare. Jag kan utlova att något lika storslaget och häftigt i spelväg har du aldrig upplevt förr! Ses där nere! 🙂

Vem har väl inte någon gång i livet samlat på sig en souvenir eller två som ett minne av något här i livet? Det kan vara något eget – kanske ett luggslitet kramdjur som vanns på Liseberg en romantisk kväll, eller Foppas autograf efter en match som etsat sig fast på näthinnan – eller så kan det handla om något som tillhört någon annan: klänningar som burits av Marilyn Monroe till exempel, eller brev skrivna av John Lennon, har ju betingat höga priser på kändisauktioner.

Och visst har det blivit en del i mina egna gömmor under åren vad gäller spel. Lite starstruck som jag var under mitt första besök i Las Vegas under WSOP 1994, såg jag till att få några autografer på spelkort: från Stu Ungar, Johnny Moss, Amarillo Slim Preston, Tom McEvoy och några till. Jag äger det Othellobräde på vilket VM-finalen 1982 i Stockholm spelades, och det är signerat av de två kombattanterna David Shaman och Kunihiko Tanida. (Den senare som då knep världsmästartiteln kommer att göra ett återbesök i Stockholm när VM i Othello på nytt spelas här i Sverige, den 23-26 oktober!) För att inte tala om annat löst i lådor och skåp, som till exempel den dealerknapp som vi använde i alla programmen under de fyra första säsongerna av Pokermiljonen – undrar vad den skulle vara värd på Tradera?

Den skulle dock aldrig ens vara i närheten av det utropspris på 15 000 (!!) dollar, plus porto, för de två plastpåsar som just nu är till salu på eBay – se bilden ovan. Länkadressen är

http://www.ebay.com/itm/FINAL-TABLE-2008-World-Series-of-Poker-Main-Event-HEADS-UP-CHIP-BAGS-EASTGATE-/111144080074?pt=LH_DefaultDomain_0&hash=item19e0b412ca

om du vill ta dig en titt; scrolla ner så kommer du till en längre beskrivning.

Två plastpåsar??

Nå, det är nu inte vilka två ordinära plastpåsar som helst, utan de två plastpåsar i vilka Peter Eastgates och Ivan Demidovs marker förvarades under natten före deras heads-up om VM-titeln 2008 i Las Vegas. Den som bjuder ut dem är Scott ”kickyourace” Neuman, som i sin tur kom över dem – han anger inte vad han betalade då – under en välgörenhetsauktion arrangerad av WSOP. Dessutom anger Neuman att det ingår en bonus för köparen: han eller hon kommer att få del i de prispengar som Neuman till äventyrs vinner, i de turneringar han kommer att köpa in sig i för beloppet som han får om och när plastpåsarna säljs. Neuman förbehåller sig dock rätten att själv bestämma hur stor bonusen blir.

I skrivande stund är det bara ett och ett halvt dygn tills auktionsklockan tickat ned till slutet, och ingen har lagt ett bud som accepterats av Neuman. Nej, jag kommer definitivt inte att själv lägga något sådant vansinnesbud! Och uppenbart finns det gränser för samlarmanin inom poker. I juli auktionerades på eBay den kortlek som användes under den avgörande given mellan Moneymaker och Farha under Main Event i WSOP 2003; öppningsbudet var satt till 5000 dollar, men det blev noll (0) bud och ingen affär.

Skulle dock någon läsare här till äventyrs känna att dessa två plastpåsar är värda utropspriset, så varsågod…

Bakom varje spel i vilket pengar byter ägare ligger en utvecklingskedja. Texas hold’em som det spelas i dag är resultatet av en lång serie förändringar som införts i pokerspelets historia, inklusive till exempel att ha fler satsningsrundor än en enda, vilket slog igenom på 1840-talet. Och långt dessförinnan uppfanns själva konceptet att jämföra och utvärdera kombinationer av kort enligt en överenskommen skala, som i till exempel det en gång mycket utbredda europeiska kortspelet poch som finns beskrivet första gången 1441: helt enkelt poker i ytterst rudimentär form, varvid insatserna placerades på ett sådant här bräde:

Som synes ligger ett pochbräde långt ifrån modern pokerutrustning, men en gång i framtiden kommer även dagens bord och marker att stå på museer, tro mig…

Ett annat intressant spel i detta sammanhang är backgammon, med mångtusenåriga rötter i Mellanöstern. I augusti hölls för övrigt det 38:e världsmästerskapet nere i Monte Carlo, och som resulterade i att den nye världsmästaren blev Vjatjeslav ”Slava” Priadkin från Ukraina:

I fallet backgammon, en av cirka hundratalet varianter av spelet bräde som är känt världen över, kan man peka på ett specifikt utvecklingssteg som ligger till grund för det som modernt tävlingsspel: uppfinnandet av dubbleringstärningen.

Att ge spelarna ett verktyg för att kunna dubbla insatserna, vid behov flera gånger om, har i backspegeln visat sig vara det som i förlängningen förvandlade backgammon från att i det närmaste ha setts som en sysselsättning för pensionärer, till ett högstatusspel för societeten med stora turneringar och matchspel där rejäla belopp byter ägare.

Konceptet med att dubblera insatserna är vad gäller backgammonsläktingen ticktack känt sedan 1600-talet, men där följde höjningarna progressionen 1-2-3-4-5- osv; dubbleringstärningen som i stället bjuder på progressionen 1-2-4-8-16- osv uppfanns omkring 1925, sannolikt i New York, och av en i dag dessvärre okänd person. Hyllas bör hon eller han likafullt – utan dubbleringstärningen skulle backgammon inte haft VM-status i dag. Här är för övrigt en av de äldsta bilderna av ett parti backgammon med en dubbleringstärning, publicerad 1930 i The Olean (NY) Evening Times:

Men – utveckling och experimenterande pågår hela tiden i spelvärlden, ett tema som jag faktiskt berört tidigare här i Superbloggen. Vem vet vilken form av poker som kommer att dominera år 2070, hundra år efter det första WSOP??

Vill du spela backgammon på ett delvis annorlunda sätt, ska du få ett tips av mig här: gör det inte med vanliga tärningar, utan med Sichermantärningar!

Vad definierar då Sichermantärningar, uppfunna på 1970-talet av den amerikanske översten George Sicherman? Jo, de utgör det matematiskt enda existerande alternativa arrangemanget av prickar (heltal) på två sexsidiga tärningar, och som uppvisar samma distribution av resultat som två vanliga tärningar 1-6! Så här ser Sichermantärningar ut:

Här är den statistiska fördelningen av olika möjliga kast som de uppvisar:

Notera likheten med ett par vanliga tärningar: i bägge fallen är lägsta möjliga kastet 2 och högsta möjliga kastet 12; av de trettiosex möjliga olika kasten resulterar sex i resultatet 7; och så vidare. Studera utfallstabellerna, så kommer du att se att de resultatmässigt faktiskt är identiska.

Uppför sig då ett par Sichermantärningar likadant som ett par vanliga tärningar, när man spelar backgammon (eller något annat spel, som t.ex. Monopol)? NEJ! Ta en titt till på tabellerna, så ska du se att med ett par vanliga tärningar kan du slå dubbelt på sex olika sätt, från 1-1 upp till och med 6-6. Med ett par Sichermantärningar däremot kan du bara slå dubbelt på fyra möjliga sätt: 1-1, 3-3 (två olika) och 4-4. Dessutom kan du slå resultat som är omöjliga med två vanliga tärningar, som till exempel 8-4.

Intressant nog är det få människor som vet om existensen av Sichermantärningar; men de finns faktiskt kommersiellt producerade och tillgängliga i specialisthandeln, eller så får du märka om ett par av dina vanliga tärningar. Under alla omständigheter kan jag lova dig ett nytänkande och annorlunda sätt att spela backgammon på, när du gör det ”Sicherman style”!

Lina skrev ett blogginlägg för någon vecka sedan om att hon hade träffat en norsk politiker i Barcelona. Himanshu Gulati är ordförande för Fremskrittpartiets Ungdom och kandiderar in till stortinget.

Framför allt är han för en legalisering av poker vilket så klart får många av oss att hysa intresse för karln. Lina verkade imponerad.

”En mycket sympatisk man och ett himla bra driv så det blev mycket intressanta diskussioner om likheterna (och olikheterna) mellan Sverige och Norge” skrev hon bland annat.

Hade vi pokerspelare som läser detta varit norrmän hade han och partiet antagligen fått många av våra röster efter den bloggposten.

Så hur gick det i valet då? Jodå, det mesta talar för att Fremskrittspartiet för första gången i historien hamnar i regeringsställning tillsammans med Höyres, som är det största partiet i högerblocket, och kanske fler stödpartier. Kanske har vi många norska läsare också? Kanske ligger Lina bakom norsk historia? Det är höjt i dunkel hur mycket Olofsson påverkade det norska valet.

Borde vi jubla? Det är jag inte rätt man att svara på. Men jag kan konstatera att jag personligen aldrig hade röstat på Fremskrittspartiet. Det är lätt att förblindas av enstaka sakfrågor som man håller med ett parti om. Men jag tycker att man som väljare har en skyldighet att tänka större än så. Tänka längre än till personlig vinning i en enstaka sakfråga. Se helheten.

Fremskrittspartiet (Frp) är ett högerpopulistiskt parti som Sverigedemokraterna ser upp till. De har i sitt senaste utkast till ny invandringspolitik bland annat föreslagit språktest för 4-åringar och att invandrare måste arbeta och betala skatt i Norge i 10 år innan de får bli medborgare. SD har som sitt stora mål att göra Frp:s resa. Det vill säga släta ut de hårdaste kanterna, göra sig mer rumsrena och samtidigt möjliga för en större massa väljare.

För fyra år sedan sa Norges blivande stadsminister, Höyreledaren Erna Solberg, så här om ett eventuellt regeringssamarbete med Frp.

– Det vore oansvarigt.

I dag har vinden vänt. Och det låter så här:

– Vi är oeniga om ganska mycket. Men jag tror att det går att nå en enighet.

Nu är chanserna goda för Frp att få en ministerpost.

Hur det här valet kommer att påverka norsk spelpolitik vet jag inte. Kanske har Dan ett intressant utlägg om det? Förmodligen händer väl ingenting under den kommande mandatperioden i alla fall. Det vore en skräll av bibliska mått.

I Sverige kan jag konstatera att spelmonopol-frågan inte är så parti-politisk. Jag tror att det finns olika uppfattningar i samtliga partier, men de flesta partier har gått ut med att de vill ha en ändring till en mer liberaliserad spelmarknad och ett licens-system. Alla utom två.

Vad jag vet är det bara Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna som inte har bestämt sig för vad de tycker i frågan.

Det finns alltså ingen anledning att rösta högerpopulistiskt, eller långt till vänster heller för den delen, om man vill ha en mer liberal spelpolitk i Sverige…

Skandalen ”EPT-gate” i Barcelona växer, enligt de hittills obekräftade rykten som surrar i pokervärlden just nu. Tydligen har motsvarande stölder och inplanterande av skadlig hårdvara/mjukvara skett dels samtidigt på andra hotell i Barcelona, dels under två tidigare EPT-turneringar i andra städer, av en kriminell organisation som siktat in sig på höglimitspelare online. Det hela är polisanmält, utredningar pågår, och i avvaktan på officiella uttalanden kan jag bara konstatera att det garanterat finns anledning att återkomma i detta ärende när mera information ligger på bordet. Och – självklart – bör alla, såväl spelare som arrangörer, agera med större misstänksamhet och mindre godtrogenhet i fortsättningen: inför Unibet Open i Cannes nästa vecka har Unibets tävlingsledning redan vidtagit ett antal åtgärder relativt de två förbokade hotellen samt kommer att varna alla spelare vad gäller att inte lämna datorer obevakade.

Med detta sagt så sorterade jag denna morgon lite papper i högarna på mitt skrivbord, och hittade de här två reklambladen:

Jag fick dem under årets WSOP i Las Vegas, i två olika montrar av utställare i korridorerna på Rio. Reklambladet till vänster är från företaget Poker Refugees (www.pokerrefugees.com) som nu efter Black Friday hjälper professionella onlinespelare från främst USA att omlokalisera sig till länder med ”entreprenörsvänligare” klimat, så man erbjuder assistans med att sälja befintlig fast egendom, hitta ny bostad, kontakter med advokater i det nya landet, och all annan tänkbar teknisk och praktisk support.

Reklambladet till höger är från det Las Vegas-baserade juristföretaget Kondler & Associates (www.pokertaxsavings.com) som specialiserar sig på juridisk och ekonomisk hjälp till professionella och halvprofessionella spelare. De erbjuder hjälp vad gäller kontakterna med skattemyndigheter i olika länder, förmögenhetsinvesteringar, skatteplanering, revision med mera och även sådant som ”swapping” och ”selling action”, dvs säkerställa att spelare som tar andelar i varandra gör det på ett korrekt och fullt legalt sätt.

Det är intressant att konstatera att själva utövandet av poker nu vuxit till att ha blivit ”big business”, när företag som de ovanstående erbjuder sina tjänster. Hade personer som Doyle Brunson och Johnny Moss kunnat föreställa sig det, när de på 1950- och 1960-talet reste runt till olika roadgames i Texas med en 38:a innanför bältet och ett avsågat hagelgevär i baksätet? Att bankrådgivare, jurister, investeringsplanerare och datatekniker en dag skulle vara inblandade i verksamheten, snarare än diverse gangstrar samt den lokale sheriffen? Skulle inte tro det…

Otäck, detaljerad och lärorik uppföljande läsning, skriven av finska proffset Jens Kyllönen som var bland dem som råkade ut för ”laptopstölderna” på Hotel Arts under EPT i Barcelona, finns på

http://forumserver.twoplustwo.com/29/news-views-gossip/my-unbelievable-ept-barcelona-story-hotel-rooms-arts-barcelona-broken-into-plant-trojans-1369171/

Ta varning, och tänk på var du har din dator i framtiden! Samt stryk Hotel Arts från dina framtida semestermål, och sprid den informationen vidare.

Här i Barca har jag gjort en hel del intervjuer. De två första ligger redan uppe!

Alex Stevic berättar om sitt liv som gambler, det brutala rån han utsattes för och hur livet förändrats sedan han blev pappa. 

I intervjun med Thor Hansen kan ni läsa om privatgamen hos Larry Flynt och dennes svensexa. Om Stu Ungar och beskedet att han var dödligt sjuk. 

Båda intervjuerna är trestegsraketer med länk till nästa del längst ner i varje. Enjoy!