Inledningsvis vill jag göra klart för er läsare att mina pokerfärdigheter inte är idag vad de en gång var. Mina forna onlineresultat talar sitt tydliga språk för den som tvivlar. Turneringsmässigt känner jag mig tryggare än någonsin, men i full- och djupstackade cash game stagnerade jag någonstans på vägen.

Det sägs att det är svårt att lära gamla hundar att sitta. Har man varit med i tio år i dagens pokerbransch är man sannerligen en gammal byracka.

Men faktum kvarstår att jag numer känner mig betydligt tryggare i livespel än i nätpoker, även om jag gång och igen tar mina skott online. Majoriteten av de handanalyser jag presenterar här i Superbloggen kommer just från livespel.

Måhända mina skills är långt ifrån Vikbloms, framförallt när det kommer till nätspel där få är så uppdaterade som han.

Jag glömmer aldrig Dybbans tänkvärda ord från ett tidigare Superbloggen-inlägg där han skrev någonting i stil med att vinnande nätpoker kräver att man är smart, men att vinnande livepoker kräver att man är street smart. Summan av hans poäng har sedan dess etsat sig fast i mitt pokermedvetande som en absolut sanning.

Ofta när jag skriver en handanalys följs de av både insiktsfulla kommentarer och analyser från er läsare. Men i många fall märks det att kommentarerna kommer från folk som har ingen eller väldigt begränsad erfarenhet av live-cash games. Det tekniska trippeltänket som funkar prima online funkar inte riktigt live. Live är hardcore och rakt på sak.

Måhända att duktiga $1-2-grinders idag håller liknande klass som Ivey gjorde för tio år sedan, men en sak har jag märkt och det är att många av er tenderar att övervärdera motståndet live. Min erfarenhet är, liksom livepokern i sig, brutal och rak på sak: livespelare är inte tänkande spelare.

Missförstå mig rätt. Visst får de sina kreativa ryck och visst springer man då och då in i svåra live-cash game-motståndare, men i fyra fall av fem så är det överdyr ABC-poker som nöts.

Spel som aldrig någonsin skulle ske online idag sker i pott efter pott live. Som förra veckan när jag spelade åttahandat £5-10 och en spelare höjde till £50 och eftersittande spelare trebettade till £300. Vad hände sen? Jo, spelaren efter kallsynade från tomma intet, lilla blinden och stora blinden likaså och även £50-höjaren. Fem spelare av åtta var tillsammans inne med 150 big blinds – före floppen! Visst var spelet djupt, men sådana här underligheter sker om och om och om och om och om igen. Att någon synar ner 50-100 big blinds pre med T7 suited är inga konstigheter. Att någon synar en 70-procentig kontbet för 50 big blinds med A9 off på brädan K-T-5 med alla hjärter (och vederbörande har hjärternian) när en spelare redan har synat kontbetten är ingenting ovanligt (just denna hand bevittnade jag själv för några veckor sedan). Jag har sett allt live bara på några veckor. Online är galenrycken föga i antal.

Av dessa anledningar ser jag inte den gemene livespelaren som en tänkande spelarindivider. Satsningsstorlekarna speglar oftast exakt vad de har och synfingret är ständigt och alltid och tallar på markerna för att betala av med ett andrapar. Lägg till detta att händerna har en tendens att säljas många hundra procent dyrare än de hade gjort online.

Jag brukar säga att jämförelsen mellan nätpoker och livepoker är som att jämföra schack med luffarschack. Bara för att du är en sjujävlars luffarschackspelare betyder det inte att ditt luffartänk funkar direkt översatt i ett schackparti och vice versa.

Vad som är ekonomiskt självmord online kan vara ett nötspel live. Jag uppmanar er att ha detta i åtanke i framtiden. Och kanske kan denna info även ge er en del värdefulla insikter inför framtida livespel.

Som vanligt följer du mig dagligen i min blogg som växer så det knakar och står härliga till!

/DÖDARN

Har du frågor, kommentarer eller funderingar kan du maila mig på dodarn@comeon.com

Här följer facit för A-K-handen jag berättade om för några dagar sedan. Det har varit intressant att läsa hur ni läsare resonerat kring situationen och hur ni följaktligen skulle ha spelat handen. Några analyser stod ut ur mängden som knivskarpa, koncisa och med djupgående leveltänk. Nedan följer analysen och slutsatsen som jag själv kom fram till. Trots att den är två och en halv A4-sidor lång kan jag ha missat viktiga detaljer och bitar. I sådant fall ber jag er ha överseende med detta då det är en relativt omfattande analys.

Först summerar jag handen kort.

Preflop höjer jag till 600 i tidig/mittenposition med A-K klöver med cirka 43,000 i stacken. Blindarna är 100-200, strax före break och blindshöjning. Knappen, en lös tjej (lös spelmässigt alltså…), synar och likaså stora blinden (med ungefär 28,000 i stacken), en trixig spelare med fantasi och hjärta. Han är bordets svåraste motstånd, definitivt. Han har träffat bra mot mig innan och vunnit samtliga pottdueller hittills. Floppen kommer 3-9-A. Han leder in för 2,100 i 1,900-potten, en översatsning. Jag synar och han frågar förvånat om jag höjt honom. Dealern svarar att det är en syn och han tar sig för pannan och börjar oja sig (bokstavligen). Knappen viker och turn kommer ett ess. Brädan ligger nu A-A-9-3, inget färgdrag. Han leder ut för 7,000. Jag synar igen. River kommer en tia och han ställer för sina resterande 18,000.

Preflop:

Han har tidigare setts syna höjningar pre med händer som 10-6 suit – ur position! Hans range är bred. Extra bred är den eftersom han sitter i stora blinden och därmed får rabatterad flopp och extra smaskigt blir det då en annan spelare redan är med. Hans preflopsyn indikerar absolut ingenting. Det enda jag vet är att han inte har J-J, Q-Q, K-K, A-A, A-K eller A-Q/A-Q suited, för dessa händer vet jag med säkerhet att han hade slagit om med före floppen, framförallt när vi ännu har djupa stackar.

Floppen:

Hans översatsning på floppen var säkerligen inget misstag. Ju mer jag tänker på det, desto mer övertygad blir jag. Endast genom att översatsa floppen kan han få in pengarna på ett logiskt och för mig pottbindande vis – och allt utan att det ser konstigt ut. Han spelar handen som en tokig bluff. Med en 1,200-satsning på flopp skulle det krävas en checkhöjning på någon gata för att ge mig odds bra nog för att få in såsen. Skulle han checkhöja mig på flopp på en så torr bräda skulle jag ana ugglor på turn och framförallt på river.

En checkhöjning på flopp eller turn hade gett iväg handens styrka och han hade riskerat att inte få tillräckligt betalt med en stark hand (floppat tvåpar eller set). Framförallt hade han ha gett iväg sin hand då brädan inte presenterat några logiska drag varken på flopp eller turn. Skulle floppen leverera ett färg- eller stegdrag vore det betydligt svårare att sätta honom på en solid, färdig hand – framförallt om han checkhöjt stort. I sådant fall hade pengarna åkt in på turn (under förutsättning att ett ess till uppenbarat sig på turn).

Med blott ett ess ser jag inte varför han skulle leda in i mig eftersom chansen är stor att mitt ess är starkare. Med ett svagt ess borde han gå för en check-syn alternativt en checkhöjning för att åtminstone få lite värde samt info. Genom att satsa in i mig riskerar han att skrämma bort halvdöda händer. Glöm inte heller att knappen väntade efter mig på att agera. Att någon av oss skulle ha ett ess är definitivt sannolikt.

Med ett floppat tvåpar (A-3 eller A-9, ej 3-9) vet han att han kommer att få bra betalt om jag sitter på en hand som A-x. För att inte ge bort sin hands värde är det ett klokt spel att leda in i mig. Likaså med händer som 3-3 och 9-9.

Att leda ut floppen är ett första test huruvida jag har ett ess. Min floppsyn betyder ingenting, utan är ganska automatisk. Jag viker aldrig ett ess på floppen. Inte heller hade jag vikt K-K, Q-Q eller J-J för en floppkula. Jag behöver mer info.

Turn:

När någon leder in i en på en esshög bräda bör man dra öronen åt sig. Majoriteten spelade hade slickat sig om munnen när motspelaren leder in för 7,000 när ett andra ess uppenbarar sig. Turn ger mig lite mer information och är en bra språngbräda inför river. Även om han har mig slagen har jag ännu tio outs som kommer att få mig all-in på river (även om något eller några av dessa outs är döda, problemet är att jag inte vet vilka). Turnsynen är alltså 80-90% informativ för att se hur han agerar på river. Bluffar han så ”måste” han ge upp nu, för när jag synar turn bör han förstå att jag högst sannolikt har ett ess. Eftersom min preflophöjning kom från en relativt tidig position är det mest logiskt att det är ett högt ess. Jag vet att han är bra nog för att förstå att jag troligast har minst ett starkt ess. Att han själv har blott ett ess utesluter jag därmed. Han bör veta att han med A-J och A-Q överlag ligger under rejält om pengarna väl åker in. Han borde i sådant fall vara angelägen om mer info och pottkontroll innan han väljer att såsa.

Har jag J-J, Q-Q eller K-K får han inget värde från dessa händer eftersom jag kommer tvingas att vika tidigt. Har han en svag triss bör han förstå att han är ute på djupt vatten och högst troligen kommer att förlora en stor pott alternativt vinna en liten. Visst kan han ännu vara på bluffstigen, men det får river avslöja.

River:

När river kommer 10 för brädan A-A-10-9-3 stoppar han tveklöst in sina sista 18,000. Eftersom jag indikerat på såväl flopp och turn att jag har ett ess bör han vänta sig en snabb syn, åtminstone av alla starka ess. Starka ess är större delen av min sannolika range. Att jag skulle ha höjt med A-8 eller sämre pre från semitidig position vet jag att han utesluter. Att bluffa i hans skor på river är enligt min åsikt ett uselt spel, eftersom få starka ess någonsin kommer ha kurage att vika. När han ställer på river blir jag övertygad om att han definitivt vet om att jag har ett starkt ess. Hans orädsla inför de två essen måste alltså betyda att han har en väldigt stark hand redan från början, det vill säga A-9, A-3, 9-9 eller 3-3.

Dåliga spelare satsar sällan in i aggressorn med kvalitet utan hivar nästan uteslutande i tafatta försök att stjäla. Bra spelare kan leda in i preflopaggressorn med ett brett spektrum av händer för att sedan anpassa spelet på följande gator.

Översatsningen på flopp, följt av 7,000-satsningen på turn (i en pott på 6,100, det vill säga översatsning igen) mer eller mindre tvingar mig att syna hans 18,000-ställ på river. Det var planerat i minsta detalj, alltihop. Jag vet att jag är slagen. Eftersom han vet att jag har ett ess och att gemene spelare aldrig viker i min sits är en bluff utesluten. Han känner mig för lite för att veta min spelstil och måste anta att jag inte viker mitt ess på turn eller river. Ju mer jag analyserar situationen, desto mer övertygad blir jag om att det är en korrekt läggning. Bordet får tycka vad fan de vill.

(Under matpausen dag 2, när vi alla tilldelats nya bord sprang jag in i honom då han satt och grindade $25-blackjack. Vi pratade och frågade varandra om hur spelet gick. Han var faktiskt riktigt trevlig och vi snattrade en bra stund. Slutligen frågade jag honom vad han hade. ”9-9”, svarade han (för floppat set och turnad kåk). ”And I couldn’t believe my eyes when you mucked your big slick. I was so tilted.” Han berömde min läggning flerfaldigt och underströk att nio av tio spelade hade blixtsynat hans riverställ. Poker handlar lika mycket om att komma undan billigast möjligt med nästbästa handen som det gör att mjölka ut den sista kronan med vinnande händer.)

/DÖDARN