Inledningsvis vill jag göra klart för er läsare att mina pokerfärdigheter inte är idag vad de en gång var. Mina forna onlineresultat talar sitt tydliga språk för den som tvivlar. Turneringsmässigt känner jag mig tryggare än någonsin, men i full- och djupstackade cash game stagnerade jag någonstans på vägen.

Det sägs att det är svårt att lära gamla hundar att sitta. Har man varit med i tio år i dagens pokerbransch är man sannerligen en gammal byracka.

Men faktum kvarstår att jag numer känner mig betydligt tryggare i livespel än i nätpoker, även om jag gång och igen tar mina skott online. Majoriteten av de handanalyser jag presenterar här i Superbloggen kommer just från livespel.

Måhända mina skills är långt ifrån Vikbloms, framförallt när det kommer till nätspel där få är så uppdaterade som han.

Jag glömmer aldrig Dybbans tänkvärda ord från ett tidigare Superbloggen-inlägg där han skrev någonting i stil med att vinnande nätpoker kräver att man är smart, men att vinnande livepoker kräver att man är street smart. Summan av hans poäng har sedan dess etsat sig fast i mitt pokermedvetande som en absolut sanning.

Ofta när jag skriver en handanalys följs de av både insiktsfulla kommentarer och analyser från er läsare. Men i många fall märks det att kommentarerna kommer från folk som har ingen eller väldigt begränsad erfarenhet av live-cash games. Det tekniska trippeltänket som funkar prima online funkar inte riktigt live. Live är hardcore och rakt på sak.

Måhända att duktiga $1-2-grinders idag håller liknande klass som Ivey gjorde för tio år sedan, men en sak har jag märkt och det är att många av er tenderar att övervärdera motståndet live. Min erfarenhet är, liksom livepokern i sig, brutal och rak på sak: livespelare är inte tänkande spelare.

Missförstå mig rätt. Visst får de sina kreativa ryck och visst springer man då och då in i svåra live-cash game-motståndare, men i fyra fall av fem så är det överdyr ABC-poker som nöts.

Spel som aldrig någonsin skulle ske online idag sker i pott efter pott live. Som förra veckan när jag spelade åttahandat £5-10 och en spelare höjde till £50 och eftersittande spelare trebettade till £300. Vad hände sen? Jo, spelaren efter kallsynade från tomma intet, lilla blinden och stora blinden likaså och även £50-höjaren. Fem spelare av åtta var tillsammans inne med 150 big blinds – före floppen! Visst var spelet djupt, men sådana här underligheter sker om och om och om och om och om igen. Att någon synar ner 50-100 big blinds pre med T7 suited är inga konstigheter. Att någon synar en 70-procentig kontbet för 50 big blinds med A9 off på brädan K-T-5 med alla hjärter (och vederbörande har hjärternian) när en spelare redan har synat kontbetten är ingenting ovanligt (just denna hand bevittnade jag själv för några veckor sedan). Jag har sett allt live bara på några veckor. Online är galenrycken föga i antal.

Av dessa anledningar ser jag inte den gemene livespelaren som en tänkande spelarindivider. Satsningsstorlekarna speglar oftast exakt vad de har och synfingret är ständigt och alltid och tallar på markerna för att betala av med ett andrapar. Lägg till detta att händerna har en tendens att säljas många hundra procent dyrare än de hade gjort online.

Jag brukar säga att jämförelsen mellan nätpoker och livepoker är som att jämföra schack med luffarschack. Bara för att du är en sjujävlars luffarschackspelare betyder det inte att ditt luffartänk funkar direkt översatt i ett schackparti och vice versa.

Vad som är ekonomiskt självmord online kan vara ett nötspel live. Jag uppmanar er att ha detta i åtanke i framtiden. Och kanske kan denna info även ge er en del värdefulla insikter inför framtida livespel.

Som vanligt följer du mig dagligen i min blogg som växer så det knakar och står härliga till!

/DÖDARN

Har du frågor, kommentarer eller funderingar kan du maila mig på dodarn@comeon.com

Här sitter jag, skrivandes på mitt premiärinlägg. ”Vem fan är du?” tänker du kanske ”och vad ska du någonsin kunna tillföra Superbloggen?. Och det är en av anledningarna till att jag vidgade mina publikvyer. Jag skrev dagbok för Pokermagazine i fem år och skriver numer blogg för mina sponsorer, ComeOn; men jag har så mycket att säga om ingenting att jag nu söker mig mot nya medier för att få det sagt.

Vad vore väl inte bättre än att som första inlägg visa hövligheten att kort presentera mig själv. Så vem är jag? Släng frågan ut i etern och du lär få fler olika svar än du kan hitta irländska suputer. Svaren må växla från en avdankad föredetting (som egentligen aldrig var någonting på riktigt) till en ung man (numer en pokerdinosaurie om tjugofem) som bränt alldeles för mycket deg på alldeles för onödiga saker. En samtida yngling som hade turen att finna pokern innan pokern fann folket. Hur otroligt det än må låta så har grindåren online gått riktigt bra; resultat som jag respektlöst spridit med vinden i jakten på lycka. Lyckan fann jag och om än den blev dyrköpt så var den värd varenda krona. Pokern har gett mig ett liv jag aldrig annars skulle kunna drömma om. Jag har den att tacka för mycket och jag relaterar inte till kronorna och örena, utan till dess formande och präglande av min karaktär. Den har varit som den storebror jag aldrig haft. Ibland har den bildat mig och ibland har den lärt mig nyttiga läxor. Vi har haft för jäkla kul ihop. Men, som vilken storebror som helst har den stundom också varit riktigt, genuint jävlig. Då har den slagits, hånats och gradvis demolerat mitt självförtroende bara för att nästa dag vända på en femöring och låtsas som om ingenting hänt. Denna storebror banade väg för en hatkärlek av rang. Ena dagen blödde jag genom ögonen online, medan nästa dag var rena tivolit. I fem och ett halvt år härjade jag på cash game-borden online. En till synes stormig saga som inte var så blåsig egentligen, med undantag för nerverna. För alla regelbundna pokerspelare är jag säker på att pokern har format och präglat på ett vis eller ett annat. Sen är frågan om pokern agerat storebror, lillasyster eller mormor. Vilken relation har du till spelet och varför?

Idag är jag stolt, sponsrad spelare i ComeOns färger och reser många gräs- och H2O-mil runt för att spela de tyngsta av de tyngsta; EPT:er, WPT:er och WSOP. Sponsrade spelare har väckt hetsig debatt inom pokersverige. Om de nu är proffs, varför måste de då spela med andras pengar? Well, jag hade aldrig fått ett turneringsliv att gå runt med min futila plånbok och inte heller om jag så haft fickan full med guld. Det vet de nog om, ComeOn. Alltså måste det finnas en annan anledning. Jag är bussig. Det måste vara därför. En hygglig prick med tangentbords-DAMP, helt enkelt. Och den, kära läsare, lär du få se mer av.

Det ska bli ett sant nöje att skriva för Superbloggen. Har jag tur och spelar mina kort rätt så kommer du att tycka det också. Har ni synpunkter eller önskemål på vad ni vill eller inte vill läsa så skriv dem gärna. Sen återstår att se om tomten är på gott humör.

Regga konto på ComeOn! Poker och få 33% rakeback och upp till 600 dollar i insättningsbonus! (Rensa cookies först)