Assyriska-Örebro i tidig seriefinal på söndag.
Vad passar då bättre än att…
… ställa ett antal frågor till BP:s centerbjässe Andreas Haddad, som har ett förflutet i såväl AFF som ÖSK?

Vilken matchbild tror du att vi kommer att få se?
– För det första tror jag på en välspelad match mellan två riktigt bra lag. Assyriska har ett bra försvarsspel och är riktigt vassa i omställningsspelet. Örebro vill mer styra spelet, komma runt på kanterna och slå inlägg till sina vassa forwards. Det blir jätteintressant att se vilken modell som kommer att fungera bäst på söndag.

Någon lirare i de båda lagen som du är extra nyfiken på?
– Ja, två mittbackar, faktiskt. Örebros Illir Berisha och Assyriskas Sotiris Papagiannopoulos. De är ruggigt lika, faktiskt, både i spelstilen och utseendemässigt. Båda läser spelet bra, är starka och väldigt duktiga i huvudspelet. Sen har de samma frisyr också. Jag blir inte förvånad om någon av dem avgör.

Vad kommer annars att avgöra matchen?
– Nu kanske jag låter lite tråkig, men ingen aning, faktiskt. Jag tror på en tajt match. Kanske 0-0 i paus och… sen får vi se.

Ska du själv se matchen på plats?
– Ja ja, den missar man inte. Jag ser Assyriska så ofta jag kan. De har något riktigt bra på gång.

Vilket lag håller du på?
– Ah, vilken fråga… Tyvärr gick jag mest skadad när jag var i Örebro, men jag hade ändå två jättefina år i klubben. ÖSK kommer alltid att vara nummer två för mig. Nummer ett är givetvis Assyriska. Det är ändå mitt landslag och det är klubben jag är fostrad i. Så svaret på frågan blir alltså Assyriska.

Och hur går det i matchen?
– Hm… jag säger 1-1.

Ditt BP möter Syrianska i allsvenskan i morgon, lördag – hur viktig är den matchen för dig med tanke på att du är fotbollsfostrad i AFF?
– Lika viktig som alla andra. Jag känner alla i Syrianska och just nu står jag faktiskt och snackar med några från klubben. Får förresten se om jag kan spela. I senaste matchen fick jag en smäll på foten, den är helt blå nu.

Tre andra höjdare
Östersund-Varberg, lördag
Oerhört intressant att se om nykomlingen ÖFK kan studsa tillbaka efter stjärnsmällen i derbyt mot Sundsvall. Här möter man ett Varberg som rimligen är supertaggat efter den smått mirakulösa vändningen mot Ängelholm senast. Målvakten Petter Augustsson saknas i ÖFK. Viktor Hansson ersätter. Även försvarsspelaren Ryan Gilligan är skadad och missar matchen. Erkan Saglik och Ibrahim Koroma tillbaka i Varberg. Thommie Persson avstängd.

Örgryte-Sundsvall, lördag
Mittfältsproblem i Öis. Unge lagkaptenen Jakob Lindström är fortsatt skadad och hans ersättare, Johan Hedman, gick sönder senast mot J-Södra. Å andra sidan är skyttekungen Emil Karlsson tillbaka efter avstängning. Giffarna har hållit nollan i fyra raka matcher och såg riktigt vasst ut i norrderbyt mot Östersund.

Hammarby-Landskrona, måndag
Hammarby gjorde nog säsongens bästa insats senast, mot Brage, och tycks vara på väg mot formen. Erik Sundin kan vara tillgänglig för spel. Mer osäkert med vadskadade Kennedy Bakircioglu. Bois ”back to basic” i senaste matchen mot Värnamo, där store, starke och målfarlige Fredrik Karlsson nätade två gånger om. Andreas Dahl tillbaka på Söderstadion med förhoppningen att kunna snuva sina gamla lagkompisar på poäng.

Efter förra veckans lilla utvikning är Bloggen uppe på spåret igen.
Alltså, här är omgångens:

Mål 1
Ahmed Yasins superkasse i derbyt mot Degerfors. ÖSK:s yttermittfältare smackade till på volley strax utanför straffområdet – och fick på en sagolik praktpärla. Stackars August Strömberg i Degerfors-målet hann möjligen känna vinddraget av projektilen innan han på blytunga ben lommade i väg för att rafsa ut bollen ur nätmaskorna.

Mål 2
Christophe Lallets balja mot Brage. Hammarbys egen Snurre Sprätt hann knappt lämna avbytarbänken innan han via en inbrytning från vänsterkanten bombade in ledningsmålet i bortre gaveln. Efteråt sade målskytten glatt att han hade fått ”direktionen att gå in och avgöra skiten”. Hm.

Räddning
Oscar Berglunds dubbelparad i norrderbyt mot Östersund. Giffarnas målman släppte retur på tungt skott utifrån, men studsade lika blixtsnabbt som pantervigt upp och snuvade vasse Thomas Boakye på ett ledningsmål.

Nolla
Berglund igen. Fyra raka nu. Starkt jobbat.

Målvaktstavla
Ung och orutinerad, visst. Ouppvärmd, okej. Men det handlar trots allt om elitfotboll och på den här nivån måste man ta såna skott. Eller vad säger du, Viktor Hansson, om Giffarnas 1-0- och 2-0-mål? Misstänker att du håller med.

Onda öga
Brages lagkapten Andi Toompuu stal skottchansen mitt framför ögonen på Janne Tauer, som vid tillfället kunde ha sålt sin mor för att få lossa vänstersläggan – och det var knappast några artighetsfraser som utväxlades duon emellan i Hammarbys straffområde sekunderna senare.

Tjurskalle
Kan du föreställa dig en femåring som snuvas på lördagsgodiset? Ungefär så såg Assyriskas Christopher Brandeborn ut när han byttes ut i andra halvlek mot Falkenberg.

Släkten-är-värst
Förra säsongen lånade Gais ut Jonas Lindberg till Varberg. Så småningom hamnade Lindberg i Ljungskile – och i går såg den hysteriskt formtoppade offensive mittfältaren till att LSK tog tredje raka segern via ett urläckert frisparksmål mot – Gais.

Målsumpning
Bollen på silverfat fem meter från mållinjen vid ställningen 0-0 i en snudd på måste-match mot Landskrona. Då visar Värnamos centertank Pär Cederqvist prov på oanade talanger för amerikansk fotboll. Frågan är om bollen har tagit mark än.

Grattis
… skickar vi till Öis-tränaren Hans Prytz, som fyllde 50 i veckan.

Vändning
Underläge, 0-1, i tidigt träskmöte med Ängelholm och klippan Thommie Persson utvisad – då visar Varberg moral och vänder till seger, 2-1. Det är såna insatser som brukar leda till islossning. Se upp för hallänningarna framöver.

Domarprestation
Den assisterande domaren viftade med flaggan som om han blivit attackerad av en ilsken svärm mördarbin, men huvuddomaren Mohammed Al-Hakim höll sig kall och lät bli att använda visselvipan. Efteråt visade det sig att rättsskiparen från Köping gjorde helt rätt. Admir Aganovic fick bollen från en Falkenberg-spelare när han gjorde 3-1 för Assyriska och därmed avgjorde toppmötet.

Taktikblunder
Exakt hur tänkte Degerfors tränare Patrik Werner inför det upphaussade länsderbyt mot Örebro? Hans lika besynnerliga som superdestruktiva 3-5-2-uppställning sabbade fotbollsfesten – och spolierade möjligen det egna lagets chanser till att ta poäng. Vem trodde Werner att hans Degerfors skulle möta? FC Bayern? Barca?

Lungor
Stefan Batans. Som en skållad råtta längs Assyriskas vänsterkant. I match efter match efter match – efter match. Borde vara aktuell för Finnkampslaget på alla sträckor från 800 m och uppåt. Förresten, han kan nog ta sista sträckan i långa stafetten också.

Första länsderbyt på sju år.
Då visar Örebro att man fortfarande är storebror.
2-0-segern mot Degerfors var odiskutabel.
Här en rapport från händelserna på Behrn Arena:

Matchbetyg 3
Inte så hett som många hade önskat/befarat (välj själv). ÖSK förkrossande överlägset långa stunder av matcher. Hade ett massivt bollinnehav, kom till massor av inläggslägen, men hade ändå svårt att skapa de där sylvassa målchanserna.
Yasins snygga mål i upptakten av andra halvlek förlöste ÖSK och när mittbacken Illir Berisha läckert nickskarvade in Samuel Wowoahs hörna för 2-0 kändes det avgjort.
Degerfors ultradefensivt till en början. 3-5-2-uppställningen blev snabbt till en 5-3-2-formation. Först när tränare Patrik Werner gjorde ett dubbelbyte i mitten av andra halvlek och återgick till den mer beprövade 4-2-3-1-uppställningen lyckades Degerfors få till lite spel på ÖSK:s planhalva – och med lite flyt kunde man faktiskt ha gjort match av det.
Att bästa laget vann råder det dock inget som helst tvivel om.

Derbypuls 4
Första länsderbyt på sju år lockade nästan 10 000 åskådare till Behrn Arena – och stundtals var det riktigt bra tryck. ”Kubanerna” såg ut att vara i högform och vann läktarmatchen på teknisk k.o.

Matchens profil
Ahmed Yasin. ÖSK:s yttermittfältare gjorde inte enbart ett superläckert mål – han var dessutom en ständig källa till oro för Degerfors försvar oavsett om han utgick från höger eller vänster. Snabb, löpstark och utmanade – med framgång – så fort han fick chansen. Målet var irakierns andra i seriespelet denna säsong. Det lär bli fler framöver.

Matchens grej
Yasins 1-0-mål. Ett nummer i världsklass, faktiskt. Efter en nickduell i Degerfors straffområde hamnade bollen hos den irakiske landslagsmannen, som nöp till direkt på volley – och fick kanonträff. Det blev givetvis inte sämre av att bollen slog i stolpen innan den gick in.

Frågan
Var det inte straff när Johan Bertilsson kapade Yasin i upptakten av matchen? På tv-bilderna såg det solklart ut.

Domaren
Nermin Cisic, från Värnamo, borde ha blåst straff när Yasin fälldes – men i övrigt är han i stort sett prickfri. Höll en låg profil och lät spelarna avgöra det här. Skönt.

Prognos
ÖSK har börjat varva upp på allvar och flåsar nu serieledande Assyriska i nacken. Det känns som att det bara är en tidsfråga innan närkingarna – med en överlägsen offensiv kapacitet – tar kommandot i tabellen.
Närmast väntar i tur och ordning Assyriska borta (lurigt), Ängelholm hemma och Brage borta.
Degerfors är ojämnt både från match till match och i matcherna. Här finns dock en hyfsat stark centrallinje i målvakten August Strömberg, mittbacksparet Anttonen-Jakobsson, lagkapten Solberg och playmakern Johan Bertilsson, men om det räcker för att undvika seriens bottenträsk återstår att se.
Tre kommande matcherna för Degerfors: Ängelholm borta, Östersund hemma och Örgryte borta.

4-1 ser solklart ut.
Men det dröjde faktiskt till 83:e minuten innan Assyriska kunde säkerställa segern i toppmötet med Falkenberg.
Här en rapport från Södertälje Arena:

Matchbetyg 3
En hyfsat tempostark och välspelad match som levde in i det sista. Lite för stora segersiffror sett till spel- och chansfördelning.
FFF valde, aningen oväntat, att bjuda upp. Ställde sin backlinje högt – och blev stenhård straffat, då Assyriska gjorde tre av sina mål via snabba omställningar.
Mot slutet av matchen satte FFF-tränaren Hasse Eklund fullt förståeligt allt på ett kort i jakten på en kvittering. Skickade in comebackande skyttekungen Stefan Rodevåg och jättetalangen Niclas Eliasson – och drog ned anfallaren Victor Sköld som yttermittfältare. Till ingen nytta, skulle det visa sig.
AFF-tränaren Valentic Azudrin valde efter en spelmässigt jämn första halvlek att balansera sitt lag lite mer defensivt – och fick fullt betalt för det. AFF är inte alltid briljant, men jobbar hårt, är sylvasst i omställningarna och förefaller ha en lagmoral utöver det vanliga.
Örebros tränare PeO Ljung satt på (press-)läktaren för att studera Assyriska, som väntar efter morgondagens derby mot Degerfors. Ljung såg aningen brydd ut – och det är lätt att förstå varför.

Matchens profil
Stefan Batan. AFF:s vänsterback, som i andra halvlek fick ta klivet upp som yttermittfältare, tycks ha en lungkapacitet i klass med den Gunde Svan hade på 80-talet. Löpte kopiöst i 90 minuter plus stopptid. Kom inte med i poängprotokollet denna gång, men gjorde ändå massor av nytta. Främsta konkurrenter om epitetet: lagkompisarna Admir Aganovic (två mål) och Christer Youssef (ett mål och en assist).

Matchens grej
Assyriskas 3-1-mål. Assisterande domaren vinkade för offside på Aganovic, men huvuddomaren Mohammed Al-Hakim ignorerade flaggviftande. Ensam med målvakten Otto Martler gjorde Aganovic inget misstag utan punkterade matchen. Vilda FFF-protester, naturligtvis.

Matchens mål
Christer Youssefs 1-0-mål. AFF:s yttermittfältare tog emot ett inspel strax utanför straffområdet och utan någon anläggningstid alls nöp han till – och fick kalasträff. Martler chanslös på projektilen som smet in vid ena stolpen.

Prognos
Via segern övertog Assyriska serieledningen från just Falkenberg. För hur länge återstår att se. I nästa match möter nämligen AFF seriefavoriten Örebro hemma på Södertälje Arena. Sedan väntar bortamöte med ett Brage i akut poängnöd.
Falkenberg som nu – som sista lag i serien – fick nollan i förlustkolumnen spräckt har, åtminstone på pappret, lite enklare motstånd i de kommande två matcherna: Brage hemma och Landskrona borta.

Ett tidigt målvaktsbyte för Östersund satte sin prägel på det upphaussade Norrlandsderbyt, som Gif Sundsvall rätt behändigt kunde vinna med 3-0.
Här en rapport från händelserna på Norrporten Arena:

Matchbetyg 3
Helt okej även om det aldrig nådde några himmelska höjder. Båda lagen bemödade sig om att verkligen s-p-e-l-a fotboll. Sundsvall gjorde det bäst, var lite tyngre, lite stabilare, lite mer homogent – och var framför allt försvarsmässigt klart bättre.
Östersund såg ut att vara taget av stundens allvar. Målvakts- och försvarsspelet darrigt och det tidigare så blixtrande snabba offensiva omställningsspelet såg vi knappt röken av.

Derbypuls 3
Hyggligt tryck matchen igenom inför säsongens högsta publiksiffra på Norrporten (4 196). Hemmaklacken skanderade lite kaxigt ”Det finns bara ett lag i Norrland”.

Matchens profil
Ari Skúlason. Det var kvalité i det mesta islänningen företog sig under eftermiddagen – framför allt i passningsspelet på ett och två tillslag. Avgjorde också mer eller mindre matchen med sitt 2-0-mål.

Matchens grej
I 22:a minuten klev Östersunds målvakt och lagkapten Petter Augustsson av planen, skadad. In kom reservkeepern Viktor Hansson. Tio minuter senare hade Sundsvall avgjort matchen med två snabba mål. Inget av dem såg direkt otagbart ut, om man säger så…

Domaren
Glenn Nyberg från Borlänge löste sin uppgift med den äran. 24-årige Nyberg blev förbundsdomare så sent som 2008 – och det lär inte dröja länge innan han skipar rättvisa på ännu högre nivå.

Prognos
ÖFK åkte på sin första förlust i seriespelet, mest beroende på ett dåligt kollektivt försvarsspel, men också på grund av ett flertal individuella misstag.
Målvakten Viktor Hansson hade förvisso en otacksam uppgift, men måste bara agera mer resolut i samband med de två första målen.
Spanske mittbacken Juan Hervias är duktig i huvudspelet, men hade tempoproblem matchen igenom och var högst delaktig vid 0-2-målet med en huvudlös passning.
ÖFK har alla möjligheter i världen att snabbt studsa tillbaka efter denna stjärnsmäll. Närmast väntar nämligen i tur och ordning Varberg (h), Degerfors (b) och Ängelholm (h).
Gif Sundsvall gjorde nog sin bästa match för säsongen och höll nu nollan för fjärde matchen i rad. Målvakten Oscar Berglund prickfri, precis som mittlåset Ålander-Danielsson.
På mitten styrde och ställde kapten Skúlason efter behag och längst därframme, i target-rollen, gjorde Johan Eklund ett hästjobb, som kryddades med en läcker assist till Daniel Slipers 3-0-mål.
Örgryte (b), Ljungskile (h) och Värnamo (b) står närmast på agendan för ett Sundsvall, som alltmer närmar sig tabelltoppen.

Kan Östersund verkligen gå upp?
Med anledning av mitt uppdrag här på Sportbladet är det frågan jag har fått flest gånger denna vecka från folk jag snudd på dagligen pratar fotboll med.
Mitt svar:
Inte omöjligt. Inte omöjligt alls.

Fenomenet i sig är inte särskilt ovanligt oavsett lagbollsport; att en nykomling på rus skräller i början av en serie och slåss i toppen efter fem, sex omgångar – för att sen sakta men säkert sjunka som en sten genom tabellen.
Östersund kan naturligtvis vandra samma väg.
Men jag tror det inte.
Jag ska absolut inte påstå att jag är någon ÖFK-expert, därtill har jag sett laget alldeles för lite, men mot bakgrund av vad jag trots allt har sett – och vad jag har hört – kan jag utan större problem hitta fem punkter som talar för att nykomlingen från norr kommit till toppen för att stanna.
x Mentaliteten
Ingen i ÖFK är det minsta överraskad över att man fortfarande, efter fem omgångar, är obesegrat i seriespelet. Tvärtom, det tycks som om alla hade väntat sig det. I en intervju med Östersunds-Posten konstaterar klubbens dynamiske ordförande Daniel Kindberg lakoniskt att man siktar på en stegrande formkurva och att man ska vara som bäst 2 november. Underförstått: vi kommer att bli bättre, mycket bättre och i sista omgången ska vi inte spela för att rädda kontraktet utan för att ta oss till allsvenskan.
Respekten för serien och motståndarna finns där – men den är inte överdriven.
x Spelsättet
ÖFK utgår ifrån en 3-4-3-uppställning, men kan skifta blixtsnabbt vid behov utan att det påverkar kvalitén det minsta. Jag såg det själv i bortamatchen mot Gais. I första halvlek dominerade ÖFK bollinnehavet som ett Barcelona eller ett Arsenal. Efter paus drog tränare Graham Potter ned styrkorna och satsade på ett omställningsspel. Båda alternativen fungerade klockrent.
Variationen i spelet och flexibiliteten hos spelarna är, vill jag påstå, närmast unik i serien.
x Kontinuitet
Även om ÖFK är en främlingslegion med spelare från jordens alla hörn har spelarna spelat länge tillsammans och känner varandra utan och innan. De är trygga med varandra och därmed som lag bekvämt med olika situationer som kan uppstå inför och under en match.
Jämför det med de flesta andra lag i serien som har haft stor, i vissa fall (läs Gais) gigantisk spelaromsättning.
x Individuell skicklighet
ÖFK har ett flertal spelare som kan göra skillnad i matcher. Syftar framför allt på übertekniske trollgubben Alexis Mendiola, men även Thomas Boakye – som påminner en hel del om David Accam – och kantkollegan Rasmus Lindqvist – som toppar assistligan i serien – förfogar över spetsegenskaper som gör att motståndarna aldrig kan känna sig riktigt säkra.
x Publiktrycket
Jämtarna har törstat efter elitfotboll alltsedan Ope drog sin sista suck i mitten på 90-talet och stöttar nu sitt lag helhjärtat. Det slås publikrekord på Jämtkraft Arena i snart sagt varje match och senast, mot Jönköping, passerades 4 000-strecket.
Några frågetecken?
Jodå, de finns.
Framför allt två:
Hur är det med truppbredden? Det har vi inte haft anledning att fråga oss än så länge eftersom ÖFK startat med exakt samma elva i samtliga matcher, men snart, när skadorna och avstängningarna kommer, får vi besked. Jag vet att sydkoreanen Seon Min-Moon är ett minst sagt fullgott alternativ på centralt mittfält, men hur är det sen, lite djupare ned i truppen? Finns det tillräckligt med kvalité där?
Och hur reagerar spelare och ledare vid en motgång? Allt har ju gått som en dans för klubben de två senaste säsongerna, men vad händer om det helt plötsligt skulle bli tre raka torskar? Finns det beredskap för det?
Under tiden som du och jag funderar över det laddar Östersund som bäst för ett minst sagt prestigeladdat norrderby borta mot Gif Sundsvall.
Vad jag tror om den matchen är ointressant, men låt oss säga såhär:
Jag blir inte det minsta förvånad om hemmalaget tappar poäng.

Två andra höjdare i helgen

Assyriska-Falkenberg, söndag
Två topplag som överraskat positivt i upptakten. AFF ruskigt svårslaget hemma på plasten på Södertälje Arena. FFF försvarsstarkt och vasst i det offensiva omställningsspelet. Bäddat för en riktig rysare.

Örebro-Degerfors, måndag
Prestigeladdat derby där utgången faktiskt inte känns helt given. ÖSK är det bättre laget, inget snack, men Degerfors har form och är dessutom vant vid att spela på Behrn Arena vid det här laget.

Ingen Kennedy Bakirciolglu.
Ingen Erik Sundin.
Ändå vinner Hammarby den svåra bortamatchen mot Brage med 2-0.
Nåt slags styrkebesked är det ändå.

Det var två lag med rätt hög svansföring som drabbade samman på Domnarvsvallen denna eftermiddag.
Brage med tre tunga nyförvärv – och med ambitionen att vara med och slåss i toppen.
Hammarby med ett i stort sett färdigt projekt som ska vara moget att ta klivet upp i allsvenskan.
Det blev också gästerna som åkte hem med samtliga tre poäng – och mot det finns faktiskt inte mycket att erinra.
Det var Bajen som styrde spelet, det var Bajen som tog fram de bästa målchanserna – och det var Bajen som till slut också gjorde målen.
Inhopparen Christophe Lallet blev den som bröt dödläget när han i mitten på andra halvlek vek in från vänsterkanten och vackert tryckte in bollen i bortre burgaveln.
Att Nik Ledgerwood sedan ökade på till 2-0 efter Billy Schulers fina förarbete bekräftade bara det vi såg: Hammarby var numret större och vann fullt välförtjänt.
Hammarby kom till spel utan skadade stjärnorna Kennedy Bakirciolglu och Erik Sundin – men tränaren Gregg Berhalter höll ändå fast vid den 4-2-3-1-uppställning som gav tre poäng mot Assyriska senast.
Nahir Besara fick återigen chansen som skuggforward, denna gången bakom Billy Schuler. Och Mikael Rynell fick logiskt chansen till höger eftersom han är den som mest påminner om Kennedy Bakircioglu.
Till en början såg det en aning stappligt ut. Hammarby-spelarna såg ut att tänka en tiondel för länge och tog ett tillslag för mycket – och hade därför svårt att sätta tryck mot Brage-målet.
Det blev bättre efter hand. Boll- och passningstempot höjdes avsevärt, man klarade av att spela sig igenom och förbi Brages två snörräta linjer, vände spelet bättre och kom på så vis till fler avslut.
Och till slut kunde alltså Hammarby avgöra och ta sin första bortaseger för säsongen.
Spelet var knappast glimrande – men det var ändå Hammarbys bästa insats i seriespelet hittills.
Försvarsspelet satt mer eller mindre klockrent. Okej, Dulee Johnson tilläts komma rättvänd mot backlinjen vid ett par, tre tillfällen i upptakten och avlossade också ett par skott mot Johannes Hopf, men särskilt mycket i övrigt hade Brage inte att komma med.
Hammarbys mittbackar Thomas Guldborg Christensen och Daniel Theorin – som fick chansen på Monday James bekostnad – höll store och starke Dragan Kapcevic i strama tyglar, och några inspel bakom sig tillät man inte denna eftermiddag.
Anfallsspelet blev successivt bättre, mycket tack vare Christoffer Carlsson, som utmanade och tog sig förbi sin motståndare och på så vis skapade ytor och Billy Schuler, som inte har den vassaste förstatouchen i världen men som aldrig slutar löpa, aldrig slutar hugga i djupled, aldrig slutar vara en pain in the ass för motståndarnas mittbackar.
Guldborg Christensen, Christoffer Carlsson och Billy Schuler – där har du mina tre toppar i Hammarby denna gång.
Om Hammarby kan se framtiden an med åtminstone viss tillförsikt (Landskrona hemma i nästa match) är läget desto mer bekymmersamt för Brage som blir alltmer insyltat i bottenstriden.
Dulee Johnson var lagets bäste utespelare i denna match.
Men allra bäst var keepern Patrik Carlgren.
Det om något visar vilket tufft jobb tränaren Conny Karlsson har framför sig.
Två grejer till:
4 802 innebar lapp på luckan på Domnarsvallen. Det var knappast Brage-supportrarnas förtjänst.
Tidigare gnällt rätt rejält på domarinsatserna i några matcher, men Dragan Banjac visade att det trots allt finns hopp.

***

Och på lördag tittar jag på ett prestigeladdat ”derby” innehållande det lag som imponerat mest på mig i serien hittills.
En ledtråd:
Det är inte Gif Sundsvall.

Fem omgångar – minus en hängmatch – har avverkats.
Då tar Bloggen ett nytt grepp.
Här är en Supersummering modell annorlunda:

Betyg på produkten hittills?
Ganska lågt, tyvärr. Alltför många matcher har flyttats på grund av ospelbara planer. Alltför många matcher har spelats på undermåligt underlag. Som en konsekvens av det har alltför många lag skrotat idén om ett eget offensivt spel och i stället förlitat sig på försvarsspel och kontringar, vilket knappast utvecklar spelarna.
Kalle Anka-varning och direkt ovärdigt landets näst högsta fotbollsserie när ett lag (Landskrona) reser till bortamatch (Ljungskile) och sen vägrar att spela på grund av att planen inte håller måttet.
Inget ont om Bois i sammanhanget, ska tilläggas.

Hur har spelkvalitén varit?
Blandad – om man är snäll. Några få riktigt bra matcher (Örebro-Sundsvall, Öis-Gais, Öis-Falkenberg, Östersund-Landskrona…), men också ett flertal rejäla bottennapp. Mycket kan givetvis skyllas på de usla planerna – men inte allt.

Några lag som imponerat?
När Örebro väl får chansen att spela på ett hyggligt underlag har laget en högstanivå som inget annat. Tipset att närkingarna är klart för uppflyttning i omgång 23-24 står fast.
Falkenberg är ruskigt konsekvent i sitt spel och har fått maxbetalt för det.
Assyriska pendlar lite för mycket i prestation under matcherna. Kan laget bara slipa bort de djupaste svackorna kan det räcka en bit.
Nykomlingarna Örgryte och – framför allt – Östersund har visat att de mer än väl färgar i sammanhanget. Båda lagen har ett eget offensivt spel och förfogar över flertal spelare med potential att bli stora profiler i serien.

Några lag som underpresterat?
Brage, givetvis, som trots tre tunga profilvärvningar mest sett träigt, trögt och trött ut.
Varberg, som trots kanonstart med 3-1-seger hemma mot Gais i premiären, har fallit igenom.
Hade även väntat mig mer av J-Södra, där framför allt försvarsspelet har havererat och Hammarby, som har sina poäng men som ändå inte bjudit på mycket till grannlåt.

Spelare som övertygat?
Två i varje lagdel:
Målvakterna Otto Martler, Falkenberg och Matt Pyzdrowski, Ängelholm.
Försvarsspelarna Sotiris Papagiannopoulos, Assyriska och Samuel Mensah, Östersund.
Mittfältarna Alexis Mendiola, Östersund och Johan Lundgren, Örgryte.
Anfallarna Alhassan Camara, Örebro och Gabriel Altermark-Vanneryr, Varberg.

Spelare som floppat?
Patrik Larsson i Varberg, fjolårssuccén som ännu inte har gjort mål. Andreas Augustsson i Gais, som inte har blivit den försvarschef man trodde. Ari Skulason i Gif Sundsvall, som inte levt upp till sitt (överdrivet) goda rykte. Erik Sundin i Hammarby, som frånsett senaste matchen, mest sett gammal och sliten ut. Och Dulee Johnson, som bara varit en skugga av sitt forna jag.

Någon ny Hrgota eller Ishak i sikte?
Lite för tidigt att säga, men visst finns det talanger att hålla ögonen på. Erik Andersson i Landskrona är en, Niclas Eliasson i Falkenberg en annan. Och så har vi ett batteri Öis:are, med Jakob Lindström i spetsen, som går en ljus framtid till mötes.

Publiktillströmningen?
Totalsnittet på 2 989 åskådare är mer än godkänt. Nästan 10 000 på derbyt i Göteborg i går. Nästan alltid fullsatt på Söderstadion. Och på Jämtkraft Arena i Östersund sätts det publikrekord i varenda omgång. Häftigt!

Hur har TV4 skött sig?
Det är ju inte in klass med C Mores allsvenska sändningar eller Viasats sändningar från Premier League och Champions League, men helt okej ändå. Bäst gillar jag kommentatorsduon Jarelind-Andersson, som förvisso är en aning okritisk men som ändå tar det på allvar, som alltid är väl påläst och som verkligen brinner för serien.

Domarnivån?
Hatar att säga det – men på tok för låg. Ambitionen och fysiken verkar det inte vara något fel på – men den överdrivet morska uppsynen hos vissa av herrarna och det ständiga kortviftandet för rena bagateller tär svårt på tålamodet.
Ett gratistips: låt Jonas Eriksson – Sveriges överlägset bäste rättsskipare – föreläsa på temat ”Så får du en bra stämning på planen”, så blir det säkert bättre.

Galet.
Och helfestligt.
Gais vann derbyt mot Öis på Gamla Ullevi med 1-0.
Här en rapport från matchen:

Matchbetyg 4
Härligt sprudlande första halvlek med kamp, intensitet, massor av situationer, fina individuella prestationer – och stundtals riktigt bra spel. Gais vid taktpinnen, men Öis skapade minst lika många farliga målchanser.
Lite lugnare efter paus. Gais höll på att gå i fällan och drog ned på tempot med en man mer på planen. Öis, som modigt höll fast vid två forwards, tog över och skapade åtminstone ett par fina kvitteringslägen. Sista 20 återfick Gais kontrollen och kunde hålla undan – även om ett desperat Öis tog fram ett par lägen under de sista skälvande sekunderna.

Derbypuls 4
De nästan 10 000 på läktarplats skapade en härlig inramning och atmosfär matchen igenom. Riktigt bra tryck på båda klacksektionerna. Häftigt!

Matchens profil
Andreas Drugge. Inte bara för det vackra målet. Gais nummer tio, i positionen strax bakom de båda anfallarna, dominerade stort, framför allt före paus, med överlägsen speluppfattning och ett flertal tunga och välriktade skott med högerfoten. Nära att sätta pricken över i:et i matchens sista spark, då han från 55 meter prickade stolpen.

Matchens grej
Lika svårt att välja som på bolaget i midsommartid. Men, efter moget övervägande, fastnar jag ändå för Öis vackra anfall i andra halvlek. Oscar Wallén chippar med känsla in ett inspel till Johan Hedman som får kalasträff på volley. Enda problemet för Öis? Att Gais-keepern Tommi Vaiho gör en superräddning.

Domaren 1
Team Antti Kanerva är underkänt, inget snack.
Det är solklar Öis-frispark när Drugge krokar i en motståndare i samband med målet.
Utvisningen på Öis Emil Karlsson är ju direkt löjligt. Herregud… det är ju ett derby, med allt vad det innebär, och då måste bara ribban läggas lite högre än normalt. En domare med bollkänsla och spelsinne hade gett Karlsson en skarp tillrättavisning vid den första situationen och möjligen ett gult vid den andra. Kanerva valde i stället att braka på som en elefant i en porslinsaffär – och bestal Öis på möjligheten att spela på lika villkor.
Ett par av offsideblåsningarna är också väldigt tveksamma. När man inte ens på tevebilderna kan se om Karlsson är offside i samband med första gula kortet och om Sebastian Olsson är offside i samband det bortdömda Öis-målet, så finns det självfallet bara en uppmaning:
Fria i stället för fäll.
Det är ju målchanser och mål som 99 procent av åskådarna kommit för att se.

Prognos
Gais har i upptakten pendlat i prestation både från match till match och i matcherna. Nu gjorde man sin bästa insats för säsongen – trots att båda mittbackarna Andreas Augustsson och Mirza Mujcic saknades på grund av avstängning.
Närmast väntar Ljungskile hemma och Värnamo borta – och kan bara de grönsvarta mobilisera samma glöd som i kväll bör man kunna räkna in sex poäng i de matcherna.
Öis – med tränaren Hasse Prytz avstängd och förvisad till läktarplats och med lagkaptenen Jakob Lindström skadad – var inledningsvis lite blekt om nosen men spelade successivt upp sig och någon större fara med formen verkar det inte vara.
J-Södra borta och Sundsvall hemma står närmast på agendan för de rödblå.

Toppmötet Falkenberg-Örebro på Falkenbergs IP slutade sett till spel- och chansfördelning ganska logiskt 1-1.
Här en kort rapport från matchen:

Matchbetyg 2
Inte särskilt välspelat, inte särskilt många målchanser, men desto mer dramatiskt. Första 60 minuterna präglades mest av kamp, dåligt passningsspel och dåliga mottagningar. Bättre fart efter Falkenbergs ledningsmål, då det öppnade upp sig en aning. ÖSK spelmässigt lite bättre, men hemmalaget skapade de vassaste chanserna. Lagen ursäktade av det usla underlaget.

Matchens profil
Tobias Carlsson. FFF:s karismatiske mittback stod i händelsernas centrum – på gott och ont. Först knoppade han in en hörna för 1-0. Några minuter senare gjorde han självmål och såg därmed till att en av FFF:s positiva nollor sprack.

Matchens grej
Carlssons självmål. Såg skumt ut när han först onödigt försatte sig själv i bryderier – och sen inte klarade av att rensa bort bollen utan själv forcerade in den i eget mål. Låt vara att Carlsson var hårt uppvaktad av ÖSK:s anfallare Alhassan Kamara, men den situationen borde bohusläningen ha handskats bättre med.

Matchens trista grej
Skadan på Alhassan Kamara. Kort efter att han hade varit inblandad i kvitteringsmålet föll ÖSK:s vasse anfallare ihop på planen och grimaserade illa. AIK-lånet tog sig åt knäet och bars ut på bår. Vill det sig riktigt illa kan ÖSK tvingas klara sig utan sin bäste målskytt ett bra tag framöver.

Prognos
Falkenberg tappade sina första två poäng för säsongen, men såg ändå sedvanligt stabilt ut. Försvarsspelet klockrent sånär som på Tobias Carlssons aktion i samband med självmålet. Anfallsspelet inte lika vasst som tidigare delvis beroende på att skyttekungen Stefan Rodevåg saknades på grund av en ljumskskada.
Närmast för Hasse Eklunds manskap väntar en tuff bortamatch mot Assyriska följt av en hemmamatch mot Brage.
ÖSK är seriens spelskickligaste lag, men hade denna gång valt att anpassa sitt spel till planens beskaffenhet och satsade därför på långa bollar upp mot forwards. Det betalade sig till slut och ÖSK har alltjämt närkontakt med tabelltoppen.
Härnäst väntar ett prestigefyllt derby mot Degerfors hemma på Behrn Arena följt av ett bortamöte med Assyriska.