Avslutade med ”långa rundan” runt Djurgården & på bilden 29 km i benen.

35 kilometer – jag klarade det! Nästan läskigt att mitt psyke kan ställa in sig så att när jag väl bestämt mig för en viss distans, eller ett visst antal repetitioner vid styrketräningen, så klarar jag det. Oftast. Om kroppens status stämmer.

Hagaparken och runt Brunnsviken var första distansen. Fantastiskt väder!

Och stämde gjorde det verkligen idag. Gårdagens uppladdning var perfekt – snabba, lättsmälta kolhydrater som inte gav några problem med magen och pigga ben. Detta trots det ”bara” 3,3 km men vidrigt jobbiga backloppet igår. Om Stockholms Brantaste var jobbigt fysiskt var dagens 35 km långpass jobbigt psykiskt. Jobbigt, men inte vidrigt. Jag lyssnade på radio, hann tänka, njöt av solens strålar och vackra löpsträckor, men sista milen var förståss trög.

Löpoutfit: Det var varmt idag så jag valde sköna capritajts från Röhnisch, långa kopressionsstrumpor från Gococo, en t-shirt från Craft och eftersom jag fått lite känningar i ena fotleden vågade jag inte ta mina nya Asics utan tog mina gamla intrampade. Lite pajas färgkombination, men för så lång distans går funktion före.

Någonting hände under rundan. Naveln pluppade in mellan magmusklerna och är fortfarande kvar där nu, 3 timmar senare. Är det 35 km löpning och Röhnisch-tajts som krävs för att få naveln på plats? BTW. Har blivit väldans smal av all löpning och är sugen på att bygga muskler, men det får bli efter Maran och navelbråcksoperationen. En sak i tagen och just nu är det fördel att vara lätt.

Så. Personligt löpdistansrekord och en 4e-plats i Stockholms Brantaste. Ingen dålig löphelg det här 🙂