Glöm hjärnan – hjärtat är med
av”Barna Hedenhös uppfinner julen” har, cirka, 100 logiska luckor.
Men över 1,5 miljoner barn och vuxna tittar dagligen – och de har rätt.
I går, i avsnitt 17, var det dags för stenålderspappan (Fredde Granberg) att träffa statsministern (Sten Ljunggren) och efter ett möte på kontoret så skedde det också i en tv-show, där ledaren för Sverige även är programledare.
Det fick mig att tänka på ett roligt kåseri av Alex Schulman i Aftonbladet i söndags som gick ut på att varken han eller hans fyraåriga dotter begrep ett skvatt av handlingen i årets julkalender, en SVT-klassiker.
Det slutade med att Schulman ville olla tv:n.
Det vill inte jag, kanske, och inte mina små barn heller. De är mindre än Schulmans och bryr sig inte särskilt mycket om logik och korrekt handling. De bara älskar julkalendern för det har deras pappa förklarat att det gör man, punkt slut! Tindra ungjäklar!
Men Schulman har rätt. Att som vuxen försöka finna rim och reson i barnen Hedenhös resa till ”nutiden” är omöjligt. Ändå är julkalendern rolig att titta på. Hjärnan behöver inte vara med om hjärtat är det – och årets julkalender har massa hjärta.
Lika mycket hjärta men inget av otydligheten har ”Mitt liv som rom” på SVT2 haft. I går tog det slut, Claudia fick äntligen testa sin dröm att bli flygvärdinna, det var det raraste när denna gulliga men även salta dokumentärsåpa om samtidens mest utsatta folkgrupp, representerade av fyra typiska vanlisar men som allmänt och även av sig själva kallas zigenare, kom till slut.
Miniserien har varit en bagatell, men samtidigt viktigare för mångfalden och upplysningen än de flesta tv-program under höstsäsongen sammantaget. Vi ska vara lyckliga att vi har public service-tv.
I kväll tittar jag på ”Alla är fotografer”, 21.00, SVT1.
Ja
”Korrespondenterna”, SVT2. Förstår inte hur de hinner med att dagligt bevaka sina världsdelar och samtidigt göra utsökta reportage vid sidan av. Äkta murvlar.
Nej
”Det stora matslaget”, SVT1. Onödigt, ogenomtänkt.