Friska fläkten Lotta Schelin gör succé direkt.
Nu står det klart vilken elefant Erik Hamrén har varit i SVT-studion.

Det var klart på förhand.
Men det är nästan så att vi hade glömt det.
SVT hade en super-sub på bänken.
Bytet hade annonserats i förväg. Bytet var planerat.
SVT visste från start att Erik Hamrén inte höll för ett helt mästerskap. De hade en back-up att skicka in under sista kvarten. När Hamrén gått på pumpen om och om igen, när SVT haft problem att flytta ner sin stjärna i en mindre roll, när det verkade som mest hopplöst och stagnerat – ja då plockade SVT fram sitt ess ur den rockärm vi glömt bort.
När VM-studion öppnade sina dörrar till slutspelet var det som att någon öppnat ett fönster mot den där stranden vi alla kan se bakom myssoffan. Borta var den statiske, stele, tv-rädde Hamrén. Istället stod bredvid Nannskog och Pops en kvinna som född för att prata viktig fotboll i tv.
Lotta Schelin är en stor begåvning på fotbollsplanen. Och hon visade direkt att hon även är en stor begåvning i tv. Hon är antitesten till Hamrén. Hon formulerar sig som en tv-producents våta dröm – koncist, snabbt, verbalt, analysiskt. Det var en njutning att se.
Resten av gänget i studion fick direkt mer syre, mer liv, piggnade till. Stämningen var så mycket bättre att jag förstår att jag undervärderat det problematiska med SVT:s beslut att ta in Hamrén. Journalisterna har visat distans då de om bara några veckor ska hamna i ett granskande och kritiskt förhållande till Sveriges förbundskapten. Svårt att hitta teamkänsla och grupptillhörighet då. En elefant står ju i rummet.
Nu är elefanten borta, där står nu Lotta Schelin där, charmig och karismatisk, lätt att gilla.
Klart alla kan slappna av, öppna upp, släppa loss. Klart det blir bättre sändningar.
Den på SVT som tog beslutet att ta in Erik Hamrén borde ha förstått komplikationerna.
Men nu vänder vi blad.
VM:s mest dramatiska tid är här. SVT formtoppar.
Underbara dagar framför oss.

I kväll missar jag inte Holland-Mexiko i TV4.

He!
Slutspelet fick en kanonstart med rafflande matchen mellan Brasilien-Chile.

Eh?
Brandao – vart tog du vägen?

Klass är klass.
Lindeborg håller än.

För många började VM med SVT:s dokumentär ”Bronshjältarna – sommaren vi aldrig glömmer”. Vi kastades tillbaka till sommaren 1994 med alla de där magiska ögonblicken som nu är en del av vårt kollektiva medvetande.

Jag har tänkt en del på de där gamla matchbilderna vi fick se igen. Kommentatorernas ord vid de avgörande lägena; Arne Hegerfors ”Nu firar vi midsommar i Pontiac silver doouum”. Bosse Hanssons ”och då kan vi inte förlora den här matchen med 1-2 som vi brukar göra i VM numera.”
Det var en annan ton då, ett annat sätt att referera tv-sport. Jag kan sakna den.
Men vi får lite av den gamla skolan även nu. Staffan Lindeborg var på plats i USA -94. Han agerade tredjekommentator bakom Arne och Bosse, men styrde bra matcher såsom semifinalen Italien-Bulgarien.
Jag gillar fortfarande Lindeborgs stil men jag har funderat på om det mest handlar om nostalgi, hur hans ordmelodi påverkar mig, gamla meriter. Det har hänt en del sen -94 och de senaste åren har Lindeborg inte fått chansen att kommentera så mycket högklassig internationell fotboll. Kommentatorer mår bra av träning, formen avgörs till stor del av att regelbundet vara ute och jobba på de stora arenorna. Svenska cupen och sim-EM borde inte räcka till.
Men under Belgien-Ryssland satt tajmingen nästan perfekt. Ibland föll han in i att rabbla efternamn, men det var okej. Rutinen, rösten, kunskapen är högsta kvalitet. Lindeborg är fortfarande guld.
Chris Härenstam är SVT:s försteval i Brasilien, det är han som teamar upp med stjärnan Glenn Strömberg.
Jag förstår det valet. Det måste dock kännas lite surt för Lindeborg.

Med Johanna Frändén framme vid ståbordet blir med ens dynamiken betydligt bättre i SVT:s VM-studio. Frändén har ett annat angreppssätt till fotbollen, har en bred koll som både inbegriper såväl det taktiska som det kulturella. Samtalet får nya vinklar, är viralare till sin natur, det har möjlighet att sticka i väg i djupled.
Behåll henne där nu, SVT.

I kväll fortsätter jag se VM.

He!
Hasse Backe, bäst just nu.

Eh?
TV4Play. Svajigare än Sydkoreas backlinje.

Tittar du inte på fotbolls-VM?
Här är fyra festliga anledningar till att du måste tänka om.

Hela världens ögon riktas just nu mot Brasilien och fotbolls-VM.

Vi svenskar har hittills bänkat oss framför tv:n, trots att vårt landslag inte kvalade in till turneringen. Matchen Brasilien-Mexiko lockade runt 1,5 miljoner tittare i TV4. Det är imponerande.
Men fortfarande väljer ju majoriteten av svenska folket bort VM.
Vilka märkliga typer ni är. Tycker ni det verkar trist eller?
Ni måste ha missat att det här är det festligaste fotbollsmästerskapet någonsin.
Här är fyra saker du inte har en aning om och som gör årets VM roligare än någonsin.

• Glenn Strömberg.
”Ieeauuu!” ”Oooouuuuhh!” Vi fotbollsälskare har haft en viss Glenn Strömberg-mättnad de senaste åren. Han har dykt upp i lite för många sändningar och i för många kanaler. Men under VM har han lagt i en ny växel som vi inte sett tidigare. Kronan på verket är hans ljudliga uttryck – soundtrack of dramatik. Och väldigt lustiga att höra.

• Den magiska sprejen.
Jag vet, det verkar helt sjukt, men domaren springer numera runt med en sprejburk bak på kortbyxan som den värste klottraren. Han halar fram burken vid frisparkar, ritar vit ring runt bollen, ett långt streck framför muren – och ingen vågar fuska med avstånden. Och efter 30 sekunder försvinner färgen som genom magi. Otroligt.

• Klockan.
Ni vet den där tråkiga fyrkantiga skylten som fjärdedomaren brukar hålla upp och som man aldrig ser vad som står på den? Ja, den är nu utbytt mot en mycket roligare, halvrund klocka som ser ut att ha fallit av en jätte i Lilleputtland. Mycket festligt att se, varje gång.

• Målkameran.
Mål eller inte mål? Som man kan irritera sig på felaktiga domarbeslut. I VM slipper vi detta. Med det som kallas Goal-Line Technology får domaren på en sekund en signal på sin klocka om det var mål. Som en hypermodern pushtjänst, alltså. Under matchen mellan Frankrike och Honduras var målkameratekniken helt avgörande. Som grädde på moset skrev VM-bollen Brazuca direkt på Twitter: ”Trust me. Goal.” Bananas!

I kväll fortsätter jag titta på VM.

Eh? 1
Chris Härenstam åkte på rännskita – och missade VM:s hittills roligaste match.

Eh? 2
Är det någon prestige-grej SVT sysslar med när de nu åter har placerat Johanna Frändén i avbytarsoffan?

Något är inte som det brukar.
Hur jag än gör så går det inte.
VM-febern vägrar att infinna sig.
Jag säger inte att det var bättre förr. Det är inte det jag säger för det är inte sant. Men skillnaden mot nu är monumental. Inför tidigare fotbollsmästerskap har jag varit klichébilden av en svensk man. Jag köpte ny, större och bättre tv för att maxa fotbollsfesten. Jag markerade samtliga matcher i en väggkalender och såg hellre obskyra matcher än lämnade hemmet. Det dracks öl, det åts chips. Det skreks en hel del.
Under VM 2006 tror jag att jag såg nog varenda match. The full monty. Rubbet.
Ni får kalla det galenskap. En sjukdom rent av. Men det är i så fall en sjukdom jag saknar.
För hur jag än försöker så drabbas jag inte av VM-feber 2014. Fotbollspeppen är som bortblåst. Och det har inte ett dugg med att Sverige inte är med att göra. Det är snarare skönt att slippa den stressen och skammen det innebär att se de svenska bonngrabbarna göra bort sig inför en kvarts miljard tv-tittare.
Jag kollar och kollar, men inget händer. Är inte hatisk, inte gnällig. Bara helt tom.

Jag ser SVT:s asfula studiobygge och känner ingenting. Kan störa mig på att (briljanta) Johanna Frändén förpassats till en diffus roll i deras flumsnackarsoffa. Hon förtjänar en plats längst fram. Jag kan sitta stum över TV4:s lite mer… köttiga inramning där en kortkort klänning sitter inklämd mellan två trista gubbar som rapar floskler innan det blir reklam igen. Allt i grälla färger och hurtig ton. Det känns inte så fräscht.
Men jag vill inte ha det såhär.
Jag vill ju hoppa i soffan. Skrika, gråta, heja, hurra, få gåshud och glädjefnatt.
Ni måste hjälpa mig. Hur ska jag göra? Hur gör ni? Vad måste ske för att VM-febern ska drabba även mig?
För det är ju, om vi ska vara ärliga, ingen riktig sommar utan den.
I kväll tittar jag på Brasilien – Mexiko (TV4).

Hurra!
”Michael Palins Brasilien” (SVT1). Trevlig och storögd reseserie som dammas av lagom till VM.

Nja…
”Orange is the new black” (Netflix). Överskattat, rasstereotypt och med en huvudperson man avskyr.

Vi ville ha analys, fotbollsnörderi, jätteuppladdning.
Vi fick morgonsoffans sportpanel.
Befria Johanna Frändén.

Äntligen är VM i gång.

Men det tog sin tid.
SVT prövade vårt tålamod ordentligt. Den timslånga sändningen inför Brasilien-Kroatien var trögstartad.
Efter en sketchig inledning med André Pops och Daniel Nannskog som kramades på stranden hamnade vi i den rätt läckra studion.
Där var uppdelningen glasklar.
Ståbord = analys.
Soffa = mys och lullull.
Vi inledde vid bordet där bromancen mellan Pops och Nannskog fortsatte och Erik Hamrén på flanken kämpade på med sina floskliga svar och sitt hackiga, krampaktiga, yviga kroppsspråk.
Men efter bara ett par minuter landade vi i soffan. Och med ens försvann all nerv. Man undrade nästan om man hamnat i en av alla dessa paneler i morgonsofforna.
Där satt en alldeles för avspänd David Fjäll. Där satt Brasilienkännarna Henrik Brandão Jönsson och Elisa PalhaI. Och där satt Johanna Frändén. Det var en plåga att se henne slösas bort på lulllull-snack. För här skulle det pratas allt utom just matchen och kampen vi snart skulle se. Det handlade om protester, vad härligt att det börjar, arenabyggena, Brasiliens problem, vidskeplighet bland brassefansen. Reportern Björn Nordling berättade i ett inslag om att han hade åkt taxi och vad han sett genom taxifönstret (typ ingenting).
Sås.
Jag väcktes inte ur dvalan förrän en övertänd Glenn Strömberg stod och vrålade i en ståuppa med Chris Härenstam inne på arenan.
Plötsligt var det puls i sändningen, syret vällde in, adrenalinpåslag. Nu var det VM-pepp igen. Då tände ståbordet till och började gorma frågor bort till stackars Johanna som satt fastnitad i soffan.
Jag kräver – KRÄVER! – att SVT omedelbart släpper in Frändén i en fri roll vid ståbordet. Varför inte göra ett rakt byte med Hamrén? Han känns mer lämplig att sätta på avbytarsoffan.

I kväll missar jag inte Spanien-Holland i VM.

He!
Pops kostym. Oerhört läcker, djupblå och fin.

Eh?
Domarens osynlighetssprej – var det så enkelt att lösa ett av fotbollens mest irriterande fenomen?