Med mindre än en minut kvar av sändningen lägger sig Måns Zelmerlöw platt framför Jonas Gardell.
Och det med rätta.

– Välkommen till ”Allsång på Skansen” – sommarens stora kärleksförklaring, säger Måns Zelmerlöw.
Och det ska erkännas att den där kärleksaffären känns lite solkig.
Det dröjde fram till det sjätte programmet i hans tredje säsong av SVT-succén innan Måns tvingades leda en allsång i hällregn.
Det är svårt att känna sig nyförälskad i svensk i sommar när kameralinserna fläckas av regndroppar, publiken sitter invirad i plast och scenen förvandlas till en eventuell dödsfälla. Redan i introt till första allsången är Måns Zelmerlöw nära att göra en praktvurpa i trappan.

Kvällen får inget sommarromantiskt skimmer när inte ens The Sounds lyckas väcka de dyblöta kidsen längst framme vid staketet. Det känns lite ledsamt att bandets första besök på allsången sedan genombrottet för elva år sedan tajmas med årets första höststorm.
Jag är osäker på om en soldränkt supersommarkväll hade kunnat rädda upp att Sean Banan står i folkdräkt och fiser i en mikrofon på scenen, men kanske hade det känts lite, lite mer… naturligt?

Men som i många kärleksrelationer kommer det en ljusglimt, om än övergående. I kväll hette ljusglimten Jonas Gardell.
– Jag ska bli en sång- och dansman, förklarar han för Zelmerlöw.
Sen sjunger och dansar han sig igenom ”Mitt enda liv” från tv-serien ”Torka aldrig tårar utan handskar”. Precis som han utlovat på förhand går han all in med änglar och transor. Alla känslor är utanpå och i bakgrunden syns en hissad Pride-flagga.
Det är härligt och sorgligt och festligt och även om det bara är ett underhållningsprogram så känns det för en stund lite större än så.
När sista programminuten tickar och Måns ska återta sin regnvåta allsångsscen faller han pladask vid Gardells fötter.
Det är inte mer än rätt.
Det var ändå Gardell som ägde scenen i kväll.

I morgon tittar jag på ”Uppdrag granskning sommar” i SVT1.

🙂
”Allsång på Skansen” avslutas med att Måns Zelmerlöw skriker ”Happy pride”.

🙁
Jag förstår att Sean Banan är barnens favorit – jag förstår bara inte varför.

Visst, Per Gessle satte på flickorna på TV2.
Men, det var Carola Häggkvist som gjorde allsångspremiären.
Utan henne hade vi inte fått höra Tomas Andersson Wijs otroligt vackra version av ”Evighet”, som rörde Carola till tårar.
Utan henne hade vi aldrig tänk (och kanske hoppats) ”när ska hon kasta pelargonerna?”. Eller Micke Syd!?
Utan henne hade vi inte fått höra Måns Zelmerlöws obetalbara kommentarer när hon började prata om gud:
”Kul” och ”jag förstår”, sedan bytte han snabbt samtalsämne.

Ja, jag gjorde nog som de flesta tv-tittarna, skippade ”Staden som fick Tourettes” och myste framför ”Allsång på Skansen”.
Det mesta var sig likt.
Måns Zelmerlöw pratade med 15-åriga stjärnskottet Zara Larsson om… katter. Repertoaren var som vanligt rättvisemärkt och gav något till alla, allt från smetig Gyllene Tider-nostalgi till en talangfull debutant i Zara Larsson och alltid lika tonsäkra Carola.
Måns visade däremot upp sin nya ”tuffare” stil, för att använda hans egna ord från när jag träffade honom senast. En Måns med raggaruppknäppning i stället för fluga och lite kortare skägg.
Per Gessle, hade gjort tvärtemot Måns Zelmerlöw, och sparat ut håret till någon form av uppklippt page. Svartmålade naglar hade han också.
Ålderskris påstår vissa. Ah, låt karln få experimentera lite för skjutton.
Läser man den där mikronbloggen Twitter står klart att folkkära Allsång på Skansen väcker känslor.
Någon skriver ”att det alltid ska finnas några idioter i publiken som inte ens kan klappa i takt”.
En annan ”Tror bestämt att Per Gessle och Lill Lindfors klipper sig hos samma frisör”.
En tredje ”Va f-n! Carola slängde inte ens en blomkruka i huvudet på någon! Besviken min”.
Tja, svenskarna må vara flitiga på tangenterna, men det går inte säga annat än följande:
Det blev Allsång på Skansen-premiären som innehöll ALLT. Och läsarna hyllar, med rätta, Zelmerlöws insats.
SVT får svårt att toppa den här premiären.

Under onsdagskvällen tittar jag på ”Foyle´s war” 21.00 i TV4.

HELENA TRUS

helena.trus@aftonbladet.se

Insikt 1:
Zara Larsson, det här är bara början.

Insikt 2:
Carola, Gyllene Tider i all ära. Men finns det något vackrare än vacker körsång!? Tack Eric Ericsons Kammarkör.